Liseberg – sju sorters karuseller

Äsch, det är ju inte ofta jag bloggar nuförtiden, men efter en timme på Liseberg har jag insett att som fegis har man mycket tid att fördriva, så varför inte utnyttja den till något annat än Pokémon (nej, jag har fortfarande inte gett upp detta gissel) och slösurfande.

Inna har tjatat om Liseberg i över ett år nu och vi har haft det som en ”vi gör det någon gång i sommar-grej” och den gången blev hux flux nu. Vi är ju nästan alltid utomlands över midsommar, så har inga riktiga traditioner eller några naturliga att fira med, så det passade ju bra. Vi packade ihop oss igår förmiddag – det som tog längst tid var att vattna mammans galna odlingar – och drog vid lunch. Eftersom kartläsaren samtidigt satt och googlade resor och ”man inte behöver gps för att köra till Göteborg” missade vi avfarten mot Örkelljunga och tog en liten käck extrasväng över Ängelholm. Vad gör man inte för att tillbringa ytterligare en timme i bilen liksom…

Det var nära att vi skippade vårt planerade bad-stopp i Varberg pga detta, men lyckligtvis tog vi vårt förnuft till fånga och tog sikte på Varbergs fästning, där barnen aldrig varit och undertecknad hängt en hel del förr, men det var nu hiskeliga 17-18 år sedan. (Hur är det ens möjligt…?) Det blev ett besök med mersmak. Vi tog en glass vid bangolfen, badade och jagade maneter vid Barnens badstrand, vandrade runt fästningen, hängde på lekplatsen vid Sociteten och åt världens godaste kebabrulle på Campino, som fortfarande levererar precis lika god kebab som för de där eländigt många åren sedan. Imponerande! Helt klart värt omvägen! Barnen – speciellt Mimi – vill inom igen på hemvägen och det är absolut inte omöjligt att det blir så.

Pitstop Varberg. Glass och toa.
Varberg fästning och fina, ytterst olika, barn.
Vissa tog sitt första bad på Västkusten. Andra (de flesta) gjorde inte det.
Medan en badade, en letade maneter och en vaktade de första två, fyllde undertecknad rörelserekordet med en vacker promenad runt fästningen.
På väg in i fästningen
Fantastisk utsikt från fästningen.
Det gick så klart inte att bara passera lekplatsen som råkade ligga vid parkeringen.
Den ser kanske ut som vilken kebabrulle som helst, men jag lovar att den är något alldeles extra! Campino levererar.
Enligt uppgift är dock McDonalds nuggets och strips godare, men vem vill äta sådant ändå?

Framme i Göteborg checkade vi in på Elite Park Avenue, vårt ”hotell i lyxklass” som Hotels.com beskrev det som. Det var nog ett tag sedan… Jag är ledsen, Elite, men för att nå upp till ”lyxklass” bör ni nog renovera bort de sunkiga och trasiga heltäckningsmattorna, se till att det finns handdukar och möbler som räcker till samtliga betalande gäster, ha en AC som faktiskt fungerar och erbjuda det lilla extra till frukost. Till att börja med.

Heltäckningsmatta i lyxklass.
En liten promenad på stan fick det så klart bli även om vi var ganska sent framme i Göteborg. Inna ledde oss till både utställning…
… och lekplats
Det gäller att fett- och kolhydratladda inför en heldag på Liseberg. (Uppenbarligen har vi missat något primärt i vår uppfostran- som om vi inte visste det – för hon såg totalt blank ut vid omnämnandet av kostcirkeln.)
”Jag tog i alla fall en bit melon också…”
Obligatoriska ”på-väg-till-något-bilden” med fultwist.
Taggad!

Mitt mål för dagen – som verkar läskigt ouppnåeligt – är att i sann småländsk snål-anda försöka ”spendera” de 595:- som jag av högst oklar anledning betalade för ett ”Allt-i-ett-band”. Jag måste haft något slags tillfällig hjärnkollaps för jag avskyr ju (läs: är fegare än fegast) karuseller, men eftersom jag ju också är ökänt snål så letar jag nu möjligheter att ”åka upp” pengarna, så jag noterar nogsamt hur många kuponger á 25:- jag lyckas göra av med. I skrivande stund är jag uppe i … två. Tempus såg bedrägligt snäll ut, men mag- och armmuskler som jag inte ens visste att jag hade, värker fortfarande efter försöket att hålla alla tarmar på plats i kroppen. Några extra steg har det också blivit i attraktioner där vi gått fram till kön, sett attraktionen in action och vänt. Det är modigt i sig, hävdar jag. Bara på ett annat sätt.

Barnen sköter sig dock bra och är redan mer än halvvägs till sina 595:-. De är sjukt effektiva och åker – speciellt Inna, som nog ärvt mina fega gener och alltså är sjukt modig idag – varje attraktion minst tre gånger på raken. Bra jobbat, blir det tillräckligt många åk kan det väl liksom spilla över lite på mig… 🤔

Dagens första; slänggungorna!
Bildbevis! Jag åkte verkligen Tempus. (Och jag behöver nog nya progressiva glas… 🙈)
Alla ska med!
De med mindre innehåll att hålla inom kroppen åkte mer än en gång.
Sjöscouten Inna är inte så förtjust i vatten… (!) så det blev bara Peter och Mimi i Flumeride, som tydligen bara finns i år också.
Än så länge torra.
Inte så torr längre.
Den här branta rulltrappan är ungefär på min nivå. Värre än så behöver jag inte.
Gissa vem som blev blötast i Kållerado?
När slänggungorna skulle åkas för sjuttiofjärde gången fick det till slut bli Tyrolen för oss som inte åker sådant. Bad parents! Men tjo, vad fint det satt!
Efter några timmar här är det – härligt nog – inte mycket kvar av fega-mamma-genen utan det springs från karusell till karusell av hjärtans lust. Så härligt! ❤️ (Men nej, mammans egen gen har inte påverkats.)
Den här ser ju mesigt beskedlig ut, och ligger något i Kaninlandet tror man givetvis att det ska vara lugnt att bara hoppa på, men shit, min hjärna är kvar där någonstans, tror jag, för den stannade en bit utanför huvudet i varje snurr. 🙈
Rabalder är lagom nivå för mig.

De utlovade 21 graderna och moln är snarare 25 grader och sol, så när föräldrarna inte utövat tillräckligt effektivt föräldraskap utan fallit för ”inte än, vi är inte hungriga” tillräckligt många gånger är det ganska slokande barn som till slut joinar oss smitare på Tyrolen. Tyvärr hjälper allt vatten, fett och salt i det ena fallet bara en kort stund och efter någon timmes vånda över att förstöra för oss andra, erkänner Mimi hur ont i huvudet hon faktiskt har, och hon och jag traskar hem till hotellet för lite återhämtning, vilket i ärlighetens namn var ganska skönt… Lyckligtvis räckte det med lite svalka, en smoothie och lite chillande för att få henne på benen igen, så efter en timme var vi tillbaka för rond 2.

Mimi gick från huvudvärks-paus och ”jag ska i alla fall inte åka något som snurrar” direkt till Hanghai. Hmmmm…. 🤔
Uuuuurk, för mig räcker det att se eländet för att magen ska vända sig, så kanske kan jag räkna in resten av familjens totala åk bland mina… 🤔
När Mimi åkt tre gånger på raken (Inna åkte minst åtta) behövde både hennes och min mage en paus, så det fick bli ett högst beskedligt varv i Morotsresan.
Vet inte om jag ska hylla eller beklaga denna hårfagre Sweden Rock-man som står (ensam) och läser en bok i kön till den allra mesigaste barnkarusellen (Morotsresan), men lite kul att boken är Grow the fuck up i alla fall. 🤣
Man kan köa på många olika sätt.
Jättemånga. Jag föredrar det virtuella sättet, men förstår verkligen inte varför det måste vara begränsat (nästan) till de läskiga vuxenkarusellerna, för att köa fysiskt till Rabalder och Kaninlandsbanan (där vi hamnade av misstag 😩) är faktiskt precis lika tråkigt och varmt.
Nope, den här bilden har inte jag tagit. Jag stod nedanför och väntade medan jag förfasade mig över hur någon med förståndet i behåll ens kan överväga att ge sig upp i Atmosfear och funderade på om jag ens skulle göra det om någon gav mig en miljon. Jag tror inte det.

Nu har klockan blivit 21.50 och vi har varit här (om man bortser från Mimis och min runda på hotellet) i exakt 11 timmar, så man kan väl säga att vi utnyttjade de där 595:-/skalle rätt väl. Mina åk var så klart ”dyrast” av allas, men jag tror att jag med ett antal barnkaruseller, blöta Kållerado-turer och en runda bland speglarna lyckades uppnå mitt mål ändå. Barnen köar för sista åket i Hanghai nu och har redan fått oss att svära på att vi ska hit igen, så tack, Liseberg, för att vi inte bara slapp Små grodorna utan dessutom hade en riktigt bra – och låååång – dag. Nu väntar förhoppningsvis ett glas rött i hotellsängen, padel på tv:n och kanske ett bad med varmvatten som är betalt med råge. Life is good. Glad midsommar!

Dagens absolut sista åk.
”Kan vi åka hit igen i morgon?”

Kalmar. Slott, bio och torghäng. Dag 2.

Som sagt, det var egentligen bara meningen att det skulle bli några rader och en massa bilder från Kalmar för att det var så otippat trevligt, men mycket på grund av (eller tack vare, det beror på vad man tycker om långa pratiga bloggar…) dag 2 så måste det helt enkelt bli fler inlägg.

Tanken var egentligen att göra Ölands Djurpark-debut denna dag, men efter moget övervägande och mycket klart.se-knarkande tog vi beslutet att chansa och spara det till tisdagen, vars prognos verkade bättre lämpad för ett ställe med badland och utomhusaktiviteter. Ett beslut som, tro’t eller ej, var klockrent! Tjoho! Mirakel kan faktiskt ske.

Idag valde vi i stället något så otippat som Kalmar slott. Det var det eller Ikea… 🤣 Lyckligtvis vann slottet, för shit var nöjda vi blev, allihop! Vilket ställe! Vi hade lyckats pricka in dess barnveckor, så utöver deras vanliga utbud fanns det massor av aktiviteter för barn, bland annat utmaningar som, om man klarade av dem, ledde till att man fick bli dubbad till valfri (nästan) titel. Det gick att välja mellan allt ifrån riddare, prins, prinsessa och hertig/inna/ till fogde och ja, jag blev lite stolt när ingen av mina valde prinsess-spåret. Löjligt, jag vet, men jag ogillar hela den där prins/essa/-grejen.

Inna, som föll handlöst för all sorts fighting när Karlshamns Fightcenter hade prova-på-aktiviteter i Rosengården under Östersjö, kunde knappt sova efter att ha läst att en utmaning var att möta Svarte Riddaren i envig med svärd… 😃

Framme. De inte så lättimponerade barnen är redan rätt imponerade.
Nejdå, inte alls arrangerat. De bara råkade ställa sig så.
”Jag vill slåss mot riddaren!”
Lagom storlek på den riddaren.

Rent organisatoriskt fanns det några utvecklingsområden för barnaktiviteterna, men det hade verkligen inte sparats på krutet på någonting. Det fanns massor av skådespelare som gick helt och fullt in i sina roller och massor av tidsenligt klädd personal vid de olika stationerna som outtröttligt hjälpte barnen med de olika utmaningarna. På både svenska, engelska och överlag väldigt bra tyska dessutom med tanke på vad jag skrev om språk i förra inlägget. Det var verkligen proffsigt och imponerande!

Mellan barnutmaningarna hann vi hänga med på några guidade visningar och det var där jag själv blev mest hookad. Jag hade gärna hängt med på samtliga, men det tillät tyvärr inte tiden idag utan det blev bara några få, bland annat om den spännande Ester Blenda Nordström. Att dubbas till riddare var viktigare just idag och det var minsann en omfattande apparat som togs på stort allvar av alla inblandade. Jag får se det som att det är bra att ha en anledning att komma tillbaka i alla fall, för jag vill absolut följa med på guidningen av slottets ”mörka rum”…!

Först hängde vi med på prinsess-guidningen som, trots sitt töntiga namn och att det var främst för barn (en del av dem rätt störande), var riktigt intressant och spännande. Jag lärde mig mycket om 1500-talet som jag inte hade en aning om. Verkar sjukt oskönt att sitta upp och sova för att kroppens vätskor inte ska blandas med varandra till exempel.
Blandningen av skådespel och guidning/föreläsning kändes verkligen lyckad för både barn och vuxen.
Så här tänkte jag att vi också skulle ha det i taket i sovrummet när renoveringen så småningom når dit. Dög det till Erik XIV så duger det till oss, tänker jag. Däremot hoppar vi eventuellt över lönnrum, lönngångar, extraförstärkta lås och sinnessjukdom.
Uppdragen inkluderade bland annat att döda en drake med lans. Killen här är f.ö verkligen rätt person på rätt plats. Jag hörde honom flera gånger komma ihåg och utmana barn som återkom. Vågade man inte använda lansen vid första försöket så utmanade han på ett mycket pedagogiskt sätt att försöka andra gången. Heja!
Hästen heter Sture. Vad annars.
Var drakmord lite för bestialiskt kunde man också sticka plåtäpplen med svärd.
Lite Mästarnas mästare över den här.
Tre i rad mot Svarte riddaren.
Inna ekiperas inför sin fight mot Svarte riddaren.
Äntligen fight!
Det var en tuff fight, men hon klarade utmaningen med bravur och fick beröm av sin motståndare efteråt för sin frenesi.
Självklart måste man lyckas dra svärdet ur stenen innan man kan dubbas till riddare.
Här märktes det organisatoriska som skulle kunna utvecklas en aning, för dels var det lite rörigt om hur, vad och vart papper angående utmaningarna skulle lämnas, dels skulle personalen som både försökte dela ut nya utmaningar, svara på frågor och reda i detta dessutom komma ihåg att manuellt trycka på knappen som släppte svärdet för de kämpande barnen…. De barn och föräldrar som inte greppat detta hade ett elände, och jag var på allvar rädd att en överviktig liten kille skulle sprängas i tusen bitar när han kämpade med svärdet medan personalen höll på att förklara något för någon annan och inte la märke till hans våndor. Han var blålila i ansiktet av ansträngning och föräldrarna kunde inte fatta varför det inte funkade när det gått så lätt för lillebror… 🤣
Heja, Mimi!
Ingen överväldigande segergest direkt.
Självklart måste man klä sig passande för dubbningsceremonin. Inna var inte helt nöjd med den dräkt hon fick. Hon skulle ju bli riddare och tyckte utstyrseln var alldeles för tjejig. (Kul att gycklarna gick totalt in i sin roll under hela dagen…! 😃)
(Snart) riddare Mimi.
(Snart) riddare Inna.
Dubbningsceremonin togs på stort allvar och det tummades inte på någon detalj trots att det var massor av barn av olika nationaliteter som skulle dubbas till olika titlar. Vi föräldrar fick buga ner till golvet när prinsessan passerade och varje dubbning gjordes enskilt och stämningsfullt. Imponerande!
Inte bara fick varje dubbat barn sin nya titel och ett intyg på densamma utan dessutom stadens nycklar i form av ett halssmycke.
Tagna av situationens allvar. ❤️

Efter dubbningen var vi rejält hungriga, men råkade halka in på ett både informativt och spännande skådespel om Erik XIV:s liv, giftermål och död som barnen sedan pratade om resten av dagen. Hade vi inte varit så hungriga och maten i restaurangen passat oss så dåligt hade vi nog blivit kvar resten av dagen, men nu lämnade vi i stället mycket nöjda efter fyra timmar och med mersmak. Kul att bli så positivt överraskad av något!

Vi fortsatte sedan dagen i samma otippade stil. Inte lunchen, för den var så tippad och tråkig och onyttig att jag inte gitter skriva en rad om den, men däremot följde vi upp den med bio. Bio minsann! Den såg ni inte komma. Inte vi heller. Speciellt inte att det skulle vara jag som föreslog det. Peter fattade ingenting, men så satt han också med ryggen mot Baronen och Biostadens omfattande reklamaffischer… 😃 Vi är inte så vana biobesökare och nog tyckte jag att det var sjukt dyrt med över 550 spänn för en film (f.ö dyrare än den fantastiska dagen på slottet som bara kostade 500:-), men jag tänkte att det bara var jag som i vanlig ordning var snål, men när vi kom dit visade det sig att jag nog bokat lyxstolarna med extra benutrymme… 🤣 Tur att det här bara är en kort semester…

Jag lyckades få in lite promenerande mellan slott och bio och då stötte jag bland annat på den här käcka figuren.
Och den här lekplatsen måste jag ju tipsa barnen om.
Den här byggnaden ute i vattnet vid Kattrumpan blev jag nyfiken på igår, och idag stod dörren öppen, så jag gick in och kikade. Det visade sig vara ett tvagningshus. Så coolt att ha bevarat det så här fint! Japp, jag är imponerad, Kalmar.
Klart vi ska ha blåa stolar och galet gott om utrymme. 700:- för bio med snacks. Inte undra på att det pratas biodöd. Dyrare än padel ju!
Vad vi såg…? Nya minionfilmen så klart!

Inte för att någon var direkt hungrig efter det gigantiska popcorninmundigandet, förutom Peter, som alltid är hungrig när ingen annan är det, men det var ju kväll kvar och något måste vi ju göra, så efter lite strosande hamnade vi i goa soffor under värmare på Krögers. Det där att inte vara hungrig utan bara ”snacksa” och dricka lite visade sig bli en hemskt kostsam historia, men vad tusan, det är ju en kort semester och jag börjar ju faktiskt jobba på onsdag….! 😱 Mysigt var det i alla fall.

”Får jag verkligen kolla på telefonen en stund…?”
Tramsande i väntan på mat. Eller snacks…
❤️
Finfina snacks…

Efter att vi spenderat en halv förmögenhet på snacks, efterrätter och dryck var barnen sugna på att se lekplatsen jag fotat under min promenad tidigare under dagen, så där avslutade vi dagen i sällskap av massor av mygg, en pytteliten, jättesöt hoppande mus och lilla tjejen Alba (1,5 år) som blev våra tjejers nya bästa vän. Och boss. 🤣 Hon måtte ha skrattat inombords åt vad hon kunde få dem att göra, de stora tjejerna som lydde hennes minsta vink.

Helt i lilla Albas våld.
Snyggt och välskött.

Sammanfattningsvis levererar Kalmar även idag och vi har verkligen fått mersmak. Kul att man inte behöver röra sig så långt för att uppleva något nytt. I morgon väntar Ölands Djurpark. Vi får se om det blir ett inlägg om det också…. Tack, Kalmar i alla fall, vi kommer tillbaka.

Kalmar – en mysig stad som levererar över förväntan (Dag 1)

Nej, det var inte alls meningen att det skulle bli fler resor eller bloggar denna sommar, men en kombinerad känsla av rastlöshet, prestationsångest, resfeber och ”shit, semestern-är-nästan-slut-och-vi-har-inte-gjort-någonting-panik” tillsammans med en kommentar om Kalmar från Peter i helgen ledde hux flux till ett par bokade hotellnätter under semesterns två sista skälvande lediga dagar.

Detta i sig skulle ju inte resultera i någon blogg, men efter två riktigt härliga dagar med otippat trevliga inslag måste jag liksom. Det är väl så de skickliga författarna brukar säga, att historierna själva kräver att få komma ut. 😉

Numera obligatoriskt.

Det otippat trevliga och oväntade började redan på resan upp, för helt mot våra vanliga resvanor så hade vi faktiskt bestämt oss för att göra en liten fika-avstickare med vår medhavda matsäck. Sådana frivoliteter är helt mot vårt vanliga beteende, för vi är generellt sett sjukt dåliga på att stanna överhuvudtaget. Jag har ju mer än en gång dissat Boye och hennes ”det är vägen som är mödan värd”, men idag skulle det alltså ske! Medhavda matsäcken skulle inmundigas i Kristianopels hamn. Döm om vår förvåning när vi helt plötsligt stod i bilkö på den lilla smala vägen och det började dyka upp föreningsfolk i gula västar. En snabb googling visade att vi tydligen råkat välja just första söndagen i augusti, dvs Kristianopel hamnfest. Så mycket för medhavd matsäck i en stilla hamn! 😃

Till råga på allt fick vi viktiga steg på stegräknaren.

Vi lät inte dessa ändrade planer förstöra semesterviben, utan jag tycker nog att vi omfamnade vägen som mödan värd. Heja oss! Vi gick runt hela den gamla fästingsmuren, höll uppskattade (nåja) föreläsningar om Blekinges Danmarkshistoria, fyrbåkar och annat spännande, kollade högst översiktligt i det inte så imponerande utbudet av stånd, åt en riktigt fin lunch på Hamnkrogen till oväntade toner från Caj Karlsson och Johan Glössner, som visade sig uppträda på scenen till Peters förtjusning. Betydligt dyrare och mer tidskrävande än originalplanen, men en mysig liten bonus.

Att berätta för kycklingmamman Mimi hur vi en gång såg en mamma ramla (illa!) ner från Kastellets likadana mur, var ett misstag. Hon höll stenhårt i mig varje steg runt och påminde mig var trettionde meter om att kolla var jag satte fötterna så jag inte ramlade…. 😍
❤️
De var oftast betydligt högre än så här.
Tittut!
Jag har sällan så stora förväntningar på mat serverad i tält på sommarrestauranger, men det här var riktigt gott!
Att dessa väskor kunde komma i mode igen är faktiskt ganska fantastiskt. Egentligen hur smidiga som helst ju, men det är bara att erkänna att de ser lite coolare ut burna så här.
Magväskor och gamla moppar. Kanske vi helt enkelt rest tillbaka i tiden.
Hundgosbonus!

Aningen senare än beräknat, men perfekt i tid för incheckning på Frimurarhotellet anlände vi sedan till en småkyligt Kalmar. Det blir en intressant vistelse, för de större rummen var slut, så vi bor i två små rum utan angränsande dörr. Mimi och jag i ett och Peter och Inna i det andra. Galet centralt och mysigt på ett gammalt sätt. Byggnaden är tydligen K-märkt, så vi kanske ska vara glada för den relativa kyligheten, för luften var väl sådär även med öppna fönster, men inget som störde så speciellt i dessa temperaturer. Under värmebölja ska man nog dock välja ett annat boendealternativ om man kan. Liksom om man är lättkränkt vegetarian som i recensionen jag läste (och skrattade högt åt) där just vegetarianer ondgjorde sig över och kände sig äcklade av inredningen och maten på hotellets restaurang som liksom heter Kött och bar…. Kvällens specialité i baren är f.ö. ”Bonnagrogg” med renat och sockerdricka som de ”lyxar till med is”. Underbart.

Den här inredningsdetaljen kan väl ingen bli kränkt av. Eller?
Ouh…. Jag tror inte världen är redo för mer än en Mimi…
Enligt barnen, som blundar när de går förbi, är detta ”cursed paintings” som genererar mardrömmar.
Jag kanske ska skriva en recension…. 🤔🤣
På upptäcksfärd på Kvarnholmen.
Gamla vattentornet är en imponerande syn nerifrån. Tydligen omgjord till lägenheter. Coolt. Överlag är det lätt att få intryck att Kalmar som stad tar hand om och omvandlar, snarare än river, sina gamla byggnader och historiska monument av olika slag.
Underbart namn på en strand!
Kattrumpor på Kattrumpan.

Under vår upptäcksfärd i Kalmar lyckas barnen som vanligt hitta både lekplats och lekkompis, så på Kattrumpan blev vi kvar i ett par timmar medan de lekte ”tag” (tagen) med kinesiska Joy från Schweiz (!). Och med att vi blev kvar menar jag att Peter blev kvar vaktandes barnen medan jag såg till att fylla på km i mitt dagliga mil-rörelsemål… 🙈 ❤️ Han är rätt bra den där jag är gift med. ❤️

Turistbyrå. Så klart.
När Inna från Kvarnholmen såg över till den här ultramoderna ön (?) anmärkte hon att ”den här stan är som två städer, en gammal och en ny”.
Marken är tydligen lava, så känns som om Innas belägenhet trots allt är bäst. Eller iaf minst dålig.
Daddy to the rescue.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Språk är det allra bästa man kan lära sig! Tillsammans med lite social kompetens är det oslagbart hela vägen från lekplatsen till arbetsmarknaden.

Nuförtiden finns ju knappt en stad värd namnet utan ett Pinchos, så kvällen tillbringades med att bränna pengar i o-överträffad hastighet för minirätter. Den som kommit på detta koncept där man lurar gästerna att göra i princip allt utom att laga maten och diska, samtidigt som de betalar hiskeliga överpriser för väldigt lite mat, är ett sant geni. I salute you.

Inna ”råkade” trycka att hon var över 18 och kunde då beställa och betala, men lyckligtvis inte hämta och dricka, en alkoholhaltig Fizz-drink, som föräldrarna motvilligt fick dricka upp. Den smakade bara socker. Jag tror dock att de bjöd på hennes alkoholfria sedan.
Mimis min matchar utmärkt min när jag adderat våra fyra notor….
Äsch, jag hade ju bara tänkt att det skulle bli ett Kalmarinlägg med lite positiva bilder, men i vanlig ordning kan jag ju inte ”hia” mig när jag väl kommit igång, så jag får nog dela upp eländet för att ens själv stå ut…. 😉 så om bara batteriet i min eländiga, svindyra, sprillans nya telefon (streama Youtube i 18 timmar my ASS, Apple) håller, så kommer en fortsättning eller två… (För den som undrar så köpte jag telefonen för kameran och den är riktigt bra, men resten… 😩)