Florida 3.0 är sjösatt!

Kalla oss gärna galna, oekonomiska tokar som bara tänker på nöjen i stället för att se om vårt hus (bokstavligen) här hemma, för det stämmer så väl, så väl, men idag råkade jag visst boka en ny Florida-resa. Herregud, vad ska man göra när hela familjen är sjuk i något slags influensa som bara börjar om och om, så fort man ser minsta lilla ljus i tunneln?  Efter nästan en veckas vab och egen sjukdom är galenskapen nära, så man måste ju nästan boka något för att behålla förståndet, eller hur? Faktum var att jag inte ens hade koll på att Norwegian hade släppt nästa års biljetter. På något sätt hade jag nog förväntat mig att de personligen skulle meddela mig det så att jag skulle vara med på tåget. Lite dåligt av dem att inte göra det, men jag ska försöka vara storsint och förstå och förlåta.

Storhetsvansinniga och gränslösa som vi (okej, jag) är, så blir resorna längre och längre och denna gång hade vi redan bestämt oss för att överge vårt tidigare koncept att åka på nyårsafton. I stället siktade vi på juldagen. Julafton vill vi inte beröva barnen, men sen kan vi vara klara med julen, tänker vi. Glädjen blev alltså stor när det visade sig gå ett direktflyg just på juldagen. Perfekt! Det blir flera tusenlappar dyrare än att åka (indirekt) på nyårsafton, men det hade vi räknat med. Den här julen sägs ju vara extra bra för resor, eftersom det krävs väldigt få lediga dagar för att få ihop en vettig sammanhängande ledighet. Inget som bekymrar ett par lärare med barn på dagis (f’låt, Inna, förskoleklass kommer det ju faktiskt att vara), men jag kan tänka mig att det kommer att påverka priserna på resor framöver. I dagens läge fanns sen bara tre (!) direktflyg hem; den 2/1, den 21/1 och den 22/1. Vilken otur för oss… vi ”måste” alltså vara borta i fyra veckor…  😉 Stackars oss!

Priset då?  Tja, inte speciellt billigt och det är mycket möjligt att jag hade kommit undan billigare genom att ha is i magen och vänta, men med ovanstående känsla av att det kommer att bli dyrare, gav jag mig inte in i några sådana vågspel. Eftersom vi betalar alla våra vardagsinköp med våra helt kostnadsfria BankNorwegian-kort hade vi ca 2000:- att betala med och när de var avdragna betalade jag ca 21 000:- (inkl hela middevitten med bagage, säten med extra benutrymme, måltider och avbeställningsskydd). Dyrt, ja, men väl investerade pengar, anser vi. 🙂 SAS flyger direkt för ungefär samma pris till Miami, såg jag, vilket ju är ett tecken på att det kanske inte är så billigt, men det struntar jag i för nu är det bokat och betalt, vilket innebär att planeringen kan börja på riktigt. Jippi!

Jag tyckte att jag kanske var lite i tidigaste laget när jag skickade en fråga till mäklaren i Cape Coral om att hyra ett hus där över nyår, men hon hade bara ett hus kvar för enveckasuthyrning, så min känsla av lite stress stämmer nog. Just nu väntar vi på besked ifall vi får hyra Villa Sunny första veckan. Det skulle kännas som en lugn och bra start på nästan en månads vistelse. En vecka på BahamaBay Resort i Orlando bokade vi ju redan på plats, så vi hade fuskbokat lite….  Och där kom faktiskt bekräftelsen på Villa Sunny, så då är vi ytterligare en bit på väg. Det kostar (givetvis) lite extra över jul och nyår, men om dagens dollarkurs håller i sig betalar vi ca 11 000:- (inkl. skatt och städning) för en vecka i ett helt hus med privat pool. Jag antar att det är egoistiskt att hoppas att Trumps idiotier ska få dollarn att fortsätta falla?

Det var inte meningen (haha, säger nu alla som känner mig och skakar på huvudet), men av en ren händelse råkade jag också kolla lite på hyrbilar. Detta är en lite öm punkt sedan förra resan, för jag hade kollat och antecknat ett ungefärligt pris, som Peter (som hävdade att man kunde vänta med att hyra bil) inte trodde på för det var så lågt. Gissa om detta har skavt…  Och gissa om det skavde att betala över 500:-/dag i ett land som alla säger är så billigt att hyra bil i, för det var vad det blev när vi slutligen bokade i november någon gång. Och då hittade jag ändå någon obskyr rabatt någonstans. Nu visade det sig att jag hade rätt. (Inte för att jag egentligen hade tvekat om det, det var det väl ingen som trodde… ) Idag bokade jag nämligen exakt samma sorts bil, på samma bolag, med samma bilstolar fast i fyra veckor för 4000:- mindre än vi betalade för tre veckor förra resan. (Nej, jag har inte sagt ”Vad var det jag sa?” – än – utan jag har nöjt mig med det mer ödmjuka ”Vad skulle du göra utan mig?”.)

Nämnde jag att jag redan bokat plats på parkeringen på Kastrup också? Det finns på allvar folk som kallar mig ”hi-ig” och gå-påig”. Jag fattar inte alls vad de menar.

Med tanke på att båda barnen har fått tillbaka sin feber och intensifierat sin läskiga hosta, och att jag själv sitter här med rinnande näsa, igenkorkade bihålor, en hosta från helvetet och nu dessutom en helt outhärdlig smärta i örat (det är väl inte okej? Jag är ju vuxen!) lär jag kanske ha en stund att boka något mer i morgon….   om inte örat dödar mig först. Den som lever får se.

Ps. Skulle någon bli sugen på att också skaffa ett gratis Norwegiankort, får både du och jag direkt 200 cashpoints att resa för om du använder min länk här. Ds.

Rabatt på Citygross matkassar

Vet inte hur det är med alla andra, men för oss passar det i alla fall utmärkt med lite rabatt på en snabb och billig matkasse så här efter resan och i vabruari-tider.  Jag har inte riktigt bestämt mig för om det blir Billiga kassen (4 rätter för 4 personer för bara 299:- efter rabatt) eller om jag ska ta en Familjekasse (5 rätter för 4 personer för 499:- efter rabatt). Goda recept i båda, men det lutar åt den billiga kassen, för det blir ju ändå tacos på fredagskvällen och pizza på lördagen, så den där femte middagen brukar hamna i frysen eller i andra rätter ändå. 😉

Klicka här för att beställa.

(Inlägget innehåller annonslänkar för Citygross.)

Florida 2.0. Hemresa

Det finns ju tokar som påstår att det inte är målet utan resan som är mödan värd (jag håller inte med), men jag slår väl till med ett hemreseinlägg ändå.

Två timmar in på hemresan har vi lärt oss att 1, parkeringen uppenbarligen är gratis på Soleado (vi trodde att de glömde ta betalt senast) 2, att man inte behöver lämna hotellet fyra timmar innan avresa, för från hotellet och genom security (trots dropp-off av bilen, toabesök, hundgos och extrakoll av tre av våra handbagage) tog det mindre än 1,5 timmar. 3, det är dumt att ha Play Doh-lera och frukt i handbagaget 4, att det är omöjligt att öppna en ny, inplastad Play Doh-burk med plasthandskar på sig (men det ser rätt gulligt ut när en tuff vakt försöker) 5, två och en halv timmar på denna förvånansvärt lilla flygplats är två för mycket och 6, att Mimi är utrustad med superkraften att kunna somna var som helst. Skönt för henne. Och för oss. Hur dåligt det var att glömma tanka, trots all tid vi hade, får vi se när vi kollar kontoutdraget sen,  för 10 dollar/gallon säger oss inte ett skvatt.

Tyvärr hör superkraften väldigt mycket ihop med det hon har i munnen, för att ge henne nappen är som att klicka på ”paus”. Nästan läskigt effektivt, vilket också är en starkt bidragande orsak till att vi inte framhärdat när hon säger att hon inte är ”jedo” att sluta. Det är ju så bekvämt…

Vi lärde oss också att det är ganska långt till toaletterna från gate E8 och att det emellanåt kan gå förvånansvärt snabbt att borda ett plan. Men, men, någon ska ju vara sist också. Ombord på planet somnade båda minionerna innan vi ens var i luften, trots att Inna pratat om ”tv-apparaterna” i flera dagar, och de(barnen, inte tv-apparaterna) hade med största sannolikhet sovit sig igenom hela resan om inte ”flowet” först rubbades en aning när ”medicinsk personal” efterlystes i högtalarna och senare totalt omkullkastades när slutdestinationen plötsligt och utan kommentarer ändrades till Dublin på ”underhållningsskärmen”. Eftersom jag har väldigt svårt att sova sittande hade jag stenkoll på tid och destination, och med det tidigare utropet om ”medicinsk personal” var det svårt att upprätthålla hoppet om att det bara var tekniken som hade ballat ur. Jag höll mig dock krampaktigt fast vid det hoppet, för med mindre än tre timmar kvar med sovande barn, vill man verkligen inte till Irland, hur vackert det än är. Dublin ändrades sedan till Shannon, som tydligen låg närmare. Precis vad man är sugen på klockan halv fem på morgonen (USA-tid) faktiskt. Det är lite svårt att föreställa sig vilken ”medical condition” som klarar sex timmar på ett plan, men inte åtta, fast man antar givetvis att det är ett välgrundat och nödvändigt beslut att gå ner. Men ur ett egoistiskt perspektiv; ett skitdåligt beslut. Det hade nog varit lättare att förstå beslutet om det hade märkts något på någon ombord, men förutom att det satt en synnerligen glad och talför amerikan bland besättningen när vi landade (oklart varför), så märktes ingenting någonstans, varken bland passagerare eller personal, och det var verkligen inget drama när patienten tydligen hämtades av medicinsk personal. Det märktes inte alls.

Vi höll modet uppe och tyckte att vi tog i när vi räknade med en timme för att tanka och sådant, men när vi fick höra att ”en tredjepilot” måste ”flygas in från Cork” och att vi förhoppningsvis skulle vara i luften igen om fyra timmar (!) var det lagom kul. Dessutom kunde vi till en början inte lämna flygplanet för avgångshallen ”var full av 200 amerikanska soldater”, men till slut fick vi gå av och utrustades då med vouchers för att kunna köpa frukost i en avgångshall som kanske inte var riktigt redo för en invasion av en Boeing Dreamliners alla hungriga passagerare. Det var lång kö, stressigt och inte fullt logiskt vad man skulle välja, så det blev till slut inte den mest välkomponerade frukost vi någonsin ätit, men eftersom vi bara lyckats handla upp två av våra fyra vouchers, och klockan ändå blivit 12 (Irland-tid) fick det ju bli en Irish (vad annars!) innan vi fick gå ombord igen.

Vår ”tröttie” innan vi fått veta att vi ska vara på Irland i sisådär fyra timmar.
What else,,,?
Finns det på bild så har det hänt, alltså har tjejerna nu varit på Irland. (Typ.)
Det är väldigt gult på Irland.

Myterna om Irlands väder stämmer för övrigt verkligen. Under de fyra timmar vi var där lyckades vi uppleva moln och dimma, regn, snöblandat regn, sol, hagel och sol igen! Måste vara intressant att klä sig på morgonen där. Bikini med täckjacka och gummistövlar?

Det är rätt svårt att fånga väder på bild, men det är snöblandat regn.
Eftersom Mimi tog en sådan här bild med sin telefon, var ju jag tvungen också.
Bildbevis! Hon tog en sådan bild!
Multitasking! Det gäller ju att ta igen all den tid man sovit bort.

Resten av flighten blev händelselös och vi landade i Köpenhamn strax efter att vi hade räknat med att vara hemma i Karlshamn. Tur att jag hade tagit till lite i överkant på parkeringstiden och verkligen tur att vi planerat det så att tjejerna och jag ska ta en extra dag på hemmaplan för att (förhoppningsvis) komma lite i fas. Jag har en känsla av att jag inte direkt kommer att vara någon tillgång på jobbet ändå på ett tag efter att ha varit ledig så här länge, men skulle jag ha jobbat i morgon hade jag nog inte ens gjort fikarasterna rättvisa. Och det vill man ju liksom.

Mimi, hur ser du ut ifall våra väskor och pappas gitarr inte kommer på bandet?
Och hur ser du ut när du tänker på dagiskompisarna?

Att komma ur Danmark är befriande enkelt när man jämför med att komma ur ett land för att komma in till USA eller att bara komma in i USA. Väskorna kom som på räls och Peters nyköpta gitarr verkade ha haft en angenäm resa, trots förseningen. Skönt!

Dagens sista lärdom (?) är att anteckna på vilket parkeringsplan man parkerar, så att valmöjligheterna och sträckan man behöver gå för att leta, begränsas, men till slut löste det sig också, och vi kunde rulla mot Sverige. Toyotans benutrymme känns helt plötsligt ynkligt efter att man vräkt runt i en Chevrolet i tre veckor. Och då var det ändå en extremt liten cheva, tror jag.

Puh, på det tredje genomletade planet hittade vi den.

Vi lämnade hotellet i Fort Lauderdale kl. 18 igår och räknar med att öppna vår egen dörr vid 20. Fast minus de sex timmar vi ligger före så klart. Måste ge en eloge till barnen. Detta dygn har de – förutom vid frukostlunchen då de, nyvaknade som de var, inte var sugna på någon mat – inte knotat en gång. Världens bästa reskompisar, verkligen!

Tusan vad skönt det vore att nu slippa den URTRISTA uppackningen och känslan av ”jahapp, det var det” som alltid ”tyar” infinna sig när man kommit hem. Liksom det okända virus som gör att minst 50% av den fräscha solbrännan faller av i samma stund som man stiger över tröskeln och bara lämnar pigmentfläckar och flådd hud.

Sammanfattningsvis då, trots alla toppar, dalar, kyliga dagar, alla pengarna och de relativt jobbiga resorna; är det värt det? På det svarar vi ett rungande JAAA och aktiverar omgående flygsök för nästa år.