Äntligen! 150:- i rabatt på Flexkassen

*innehåller annonslänk

Äntligen! Det var ett tag sedan, men nu är det äntligen möjligt att välja sina egna matkasserecept (eller vilka varor man vill) med bra rabatt igen! Missa inte det!

Koden ORDER150 gäller på valfri matkasse eller om man bara vill beställa matvaror. Jag beställde min favorit Flexkassen och Peter beställde frukost och det andra vi behövde från matvarusortimentet. Alltså hela veckans mat för 500:- Mycket billigare och smidigare kan det inte bli. Beställ HÄR.

Har du aldrig beställt flexkassen förut får du t.o.m 200:- i rabatt med koden NYFLEXAUG. Beställ HÄR.

Jag har förstått att det kan upplevas som krångligt att beställa en flexkasse, men det kommer man snabbt in i. Det man gör när man kommer till matkasse-sidan är att:

  1. klicka på Flexkasse ute till vänster
  2. välja hur många dagar och portioner man vill beställa (det är inget att fundera så länge på, för det går att ändra under beställningen, och man behöver inte ens beställa samma antal portioner av alla rätter)
  3. klicka på ”Lägg till”. När man gör det kommer lastbilen uppe till höger (”Min leverans”) att uppdateras med ett förslag på rätter, men dessa kan man bara klicka bort på krysset bredvid namnet och sedan väljer man sina egna genom att klicka på ”Lägg till fler recept”. I vänstermarginalen finns olika kategorier att välja bland eller så söker man på namn eller ingrediens. Klicka ”Lägg till” på de recept du vill beställa och på lastbilen för att kontrollera eller ändra.
  4. håll koll på expeditionsavgiften. Beställer man för under 400:- så får man betala 95:- i expeditionsavgift. Detta gäller priset FÖRE rabatt och systemet talar hela tiden om för dig hur mycket mer du behöver handla för, för att slippa avgiften (som syns i priset tills du kommit över 400:-). Det står längst ner, ihop med priset. Man kan beställa en matkasse och matvaror, eller bara det ena. Jag beställer oftast en ganska billig flexkasse och våra frukostvaror tillsammans. Hur smidigt som helst att bara hämta i butiken sen. Eftersom expeditionsavgiften gäller före rabatt, brukar det bli ca 250:-, vilket jag upplever som rätt fantastiskt.
  5. När du är klar, fyll i din rabattkod och se till att rabatten dras av, klicka på Beställ och fyll i dina uppgifter (endast första gången, sen är de förifyllda) och glöm inte att bekräfta din beställning. Klart! Kommer du på något mer eller vill ångra dig, kan du göra det ända fram till måndag kl. 0.00 då beställningen spikas. För att ändra loggar du bara in och klickar på lastbilen (Min leverans) och lägger till eller drar ifrån. Superenkelt.

Du tvekar väl inte ännu…?  😉

Söndag i Åryd (Tjärö/Törneryd)


Idag vaknade vi på ljuvligt vackra Tjärö i ett rum som var så varmt att det rann imma längs med fönstren och med varsitt barn klistrat utmed kroppen. Det låter möjligen charmigare än det är.  Utcheckningen var tydligen redan klockan 10 (inte okej), så det var bara att försöka få liv i tjejerna, vilket inte alls var enkelt. Jag tror att de kan ha ärvt sin mammas allt-eller-inget-personlighet, för när de vaknade tidigt, då vaknade de jättetidigt och nu när de tack och lov börjat sova på morgnarna, då sover de givetvis halva förmiddagen.

En vaken. Den andra var värre.

Även frukosten slutade serveras okristligt tidigt, dvs 10.00, så det var ju bråttom på riktigt, för dessutom skulle ju rummet städas innan man kunde lämna det. Inte alls vad vi bekvämlighetsfascister är vana vid! På vägen ner mot frukosten såg vi många som dukat upp härliga utomhusfrukostar i det fria, vilket såg väldigt mysigt ut, men en sådan sak kräver ju planering. Inget för oss således. Frukosten i restaurangen kostade 85:-/vuxen och 5:-/år för barn. Helt okej. Det var inte den mest omfattande frukost vi sett, men eftersom där fanns äggröra, gott bacon, fräscha frallor/mackor, yoghurt, müsli/nötter och kaffe så hade vi verkligen inget att klaga på. Dessutom var det förmodligen den vackraste utsikt vi någonsin haft vid frukost.

En frukosttjej med spring i benen
Så ljuvligt vackert
Väl investerade 85 kronor

Eftersom vädret var ganska fint hade det egentligen varit en utmärkt dag att vara kvar på ön litegrann, men att lämna rummet (och alltså ”vara med packning”) redan kl. 10 tar lite död på sådana incitament, även om det säkert hade gått att lämna grejerna någonstans, så vi hängde bara kvar nere på altanen någon timme innan vi tog båten till Järnavik. På väg ut mot båten träffade vi en av Peters chefer, som råkar ha en båt som imponerade stort på tjejerna (okej, på mig också då), så nu får vi se om det blir någon konkurrens om vems chef (matte/husse) Inna vill ringa. 😉

Är man på en ö, ska man givetvis åka skrinda.
”Fortare, pappa!”
Ett gäng visvänner

I Järnavik väntade fullt med folk som ville ut till ön, så det fick bli dubbla turer för båten. Till tjejernas förtjusning var ett trevligt par med tre hundar bland dem som inte kom med första turen… Båten t/r från Järnavik kostar f.ö 80:-/vuxen och man betalar i kiosken ute på Tjärö, dvs inte förrän man åker hem. Det är nog fler än vi som varit förvirrade och undrat över det, tänker jag.

Från Järnavik begav vi oss till Åryd för att lämna tillbaka den lånade takboxen. Som varsågod fick vi en hel hink med nyplockade blåbär av mamma. Jag tror vi ska låna den där boxen fler gånger. 😉 Mimi tyckte att vi skulle fråga mormor och morfar om de ville ”följa med och klappa grisarna” och vem skulle kunna motstå en sådan invit? Det ville de givetvis. Grisarna finns på Riksdagsmannagården i Törneryd där också de driftiga systrarna Granhof (14 och 17 år unga) driver sommarcafé med våffelförsäljning. Där vankades det inte bara de godaste våfflor jag smakat (på riktigt), utan också världens snällaste mamma Christine som i stället för att städa tog med sig Inna och Mimi för att plocka ägg, besöka fåren och hälsa på hästarna. Dessutom fick de med sig ett sex-pack egenplockade ägg hem. Gissa vad vi ska ha till frukost i morgon! Nästa helg är f.ö den sista de har sitt café öppet (fre – sön kl. 11 – 16), för sedan kör skolan igång igen, så missa inte chansen att åka ut till världsmetropolen Åryd och äta världens bästa våfflor nästa helg! Dessutom kan man givetvis handla i den mysiga gårdsbutiken och få chans att se en massa djur.

Grisarna var så klart det viktigaste
Ganska söta i alla fall
Våffelcafé på Riksdagsmannagården
Mycket mysigare än så här blir det inte
Snälla Christine visade tålmodigt runt barnen medan vi andra fick dricka kaffe i lugn och ro
Efter äggplockandet kom Inna svängandes med en kasse och visade upp en död höna som den naturligaste saken i världen. Och det är det ju.
Livs levande hönor
Alltså, ungdomarna och deras mobiler…. 😉

 

Eftersom det pratats mycket om att ”åka till bondgården” och också om kor och kalvar, tog jag en chansning och slängde iväg en fråga till Lola och Anton, som driver en ”riktig” bondgård i närheten, och de var så snälla att de lät oss komma dit, trots kräftskiveförberedelser och extremt kort framförhållning. Mimis energinivåer var tyvärr inte så höga, eftersom djuren hade lockat mer än fikan på Riksdagsmannagården, men för Inna (och mig) var det ytterligare en höjdarupplevelse. Inte nog med att de har kor, kalvar och höns – de har ju också en jämnårig tjej och två hundar! Himmelrike!

Glad tjej med hunden Happy i (ett helt onödigt) koppel

Vi fick träffa hundar, träffa en nästan-födande kviga (det blev en liten svartvit kviga fick vi veta sen), träffa en rymmarkalv, klappa och bli slickade av en icke-rymmarkalv, se den helt fantastiska mjölk-roboten som fascinerade mig något otroligt och kolla runt på en riktig bondgård. Jag lärde mig dessutom att en kalv växer upp till ett kilo OM DAGEN, vilket låter fullkomligt osannolikt, men samtidigt skönt på något sätt. Jag är alltså en kalv. Jag har länge känt att något inte varit rätt, och nu inser jag ju varför. Jag är en kalv, helt enkelt.

Kvigan som snart ska bli en ko
”Åh, vad söt den är!” Mimi vågade t.o.m klappa den.
Alltså, en tänkande mjölkrobot, till vilken korna själva går för att bli mjölkade, är ju hur coolt som helst!

Hoppas att allt hanns med efter att vi äntligen stack, för vi hade väldigt svårt att slita oss. Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen; Åryd levererar! Tusen tack till alla ni som gjorde detta till en mycket minnesvärd söndag!

(”Efter-semester-krisen” med Innas alla ”det är trååååkigt att vara hemma” som slog till med full kraft efter Årydsbesöket ska jag däremot göra mitt bästa för att glömma. Nu får det bli lite tråkighetsträning för både barn och föräldrar innan vardagen på allvar tar över.)

Polen juli/aug dag 10-11. Hemfärd.

Polen Image Banner 970 x 90

Det är faktiskt så att även en hemfärd från Polen är en utflykt i sig, så denna gång får hemvägen ett eget inlägg. Om någon mot förmodan faktiskt inte läst samtliga inlägg så är detta i viss mån en fortsättning på Dag 10. 

Att komma med Stena-terminalen med bil är inga problem, men att sedan förstå vart man ska köra där är ofta ett elände. Denna dag var det dock så många bilar i kö redan att det inte gick att missförstå. Osynken med Hermansens fortsatte så det var rätt kul att när vi stod där i kön och undrade var de var, så dök de upp i kön precis bredvid oss. Det blir verkligen jättesmidiga konversationer när barn från passagerarplats försöker prata med varandra genom öppna bilfönster. 😉

Som synes nedan behöver vi inte ha tråkigt i bilen. Inte ens när vi väntar i långa köer. Vi har live-underhållning med oss. Mimi blev alldeles tokig i låten ”Ese mile, ese mile of Texas” (I saw miles and miles of Texas) när hon hörde Peter och hans countryband Broken Spokes när de spelade för PRO (!) innan vi åkte till Polen, så den rullar på repeat i hennes huvud, till vår förtjusning. 🙂


Lite spänd stämning blev det ändå i vår bil när Hermansens kö fick fritt blås och kunde dra iväg medan vi stod kvar i evighetskön, så det var ju skönt att när vi väl kom ombord var det som bilarna efter varandra. 😉 Denna gång åkte vi den polska båten Spirit. Båtarna ser likadana ut, men det är lite smågrejer som skiljer dem åt. T.ex. är det oftast mycket sämre wifi på Spirit och där får man bädda sin bäddsoffa själv, vilket ärligt talat är rätt mycket smidigare än att behöva gå till receptionen och få någon att komma och göra det. Barnen vet precis vad som väntar, så att hänga några längre stunder i hytten är det sällan tal om. De vet var lekrummen finns. Smart nog finns det även gott om bord och stolar + en bar precis i anslutning till lekrummen. Bra tänkt, Stena! Alla glada! Det innersta lekrummet är som ett litet lekland i miniatyr med klättergrejer och rutschkana, det närmsta har lite stillsammare utformning med stora kuddar och möjlighet att rita och pyssla/leka. Det finns dessutom ett rum med tv-spel och en spelhall. Och minidisco, men det hoppade vi över idag eftersom barnen hade så himla kul ändå.


När vi åkte över till Polen för nio dagar sedan träffade Inna och Mimi tjejerna Felicia och Meja från Borås. Speciellt Inna och Felicia hookade direkt och blev bästa kompisar på stört så där som bara fyraåringar kan bli, så det var himla kul att de även skulle åka samma båt hem. När vi kom till lekrummet var de redan där, så leken fortsatte om om de varit vänner hela livet. Jättekul! Snart joinade även Hermansens, så vi blev ett rätt stort gäng som hängde utanför lekrummet hela kvällen. Det lektes som sagt så himla bra att vi inte ens nämnde det där med minidisco. Att vi vuxna hade jättetrevligt och inte hade den minsta lust att flytta på oss, hade givetvis inte alls med saken att göra.

Mimi och Meja fann varandra
… liksom Inna och Felicia

Anna och Axel ser inte ut att ha funnit varandra just här, men det har de så klart. 😃
Hela gänget.
Att beställa själva i baren är ju så spännande, och killen bakom disken var så osedvanligt långsam (men väldigt snäll och trevlig) att man hann prova massor av sätt att hänga snyggt i baren 😂
De inköpta popcornen och salta pinnarna förtjänar en blogg för sig själva, så mycket som hände runt dem. Det var nog en och annan förvånad vuxen på lekrummet som helt plötsligt fann sig sitta med en salt pinne i munnen. För att inte tala om vad man kan göra med tappade snacks när man leker hund.
”Vi är ju happy, mamma!”

Vi satt kvar så länge att det t.o.m var nära att vi missade taxfree-handlingen, men som tur var hann jag dit med 20 minuter tillgodo, medan Peter, Axel och tjejerna la ett tjugotal tior i diverse attraktioner i spelhallen. Jag gick all in och handlade ”ganska” mycket. Vi ska ju trots allt kanske inte åka förrän nästa år igen… Kanske… Så när jag gick förbi dockorna som tjejerna spanat på i taxfree-katalogen kunde jag inte låta bli, trots alla plastgrejer de redan fått. Det kändes inte rättvist att bara köpa vin. Det fick bli varsin ”Polly” också. Och vilken succé det blev! Mimi satt och lekte med sin nya docka tills över midnatt. Jag hade inte hjärta att störa henne, för hon var så inne i sin lek. Då är det t.o.m kul att köpa plastgrejer.

Gulliga Elin, världens snällaste storasyster och omtänksammaste storkompis! ❤️ Här hjälper hon Mimi köra motorcykel.
Klart man måste öppna nya leksakerna när man råkade se dem i kassen. Klockan är ju ändå bara lite över elva.
Mimi efter midnatt. Helt inne i leken med sina nya dockor.

Mindre kul var det när Peter knuffade på mig kl. 07.15 nästa morgon, dvs 15 minuter före landstigning.  Uppenbarligen var det något fel på högtalarna i vår hytt för vi hade inte hört en ton av ”I’m sailing” och all information om att det var dags att lämna hytten. Det är vi ju så vana vid att vi aldrig ställt en klocka när vi åkt. Det GÅR liksom inte att undkomma. Men nu hade vi alltså 15 minuter på oss att väcka tjejer som varit uppe till efter midnatt, fräscha till oss, packa ihop och ta oss till bildäck. Jippi! Extra kul att jag ju köpt lite mer vin än vi vanligtvis gör, så vi hade extra mycket att bära Lyckligtvis (!!!) gick det bättre än förväntat, för ett Mimi-utbrott just då hade nog fått oss att hoppa i havet. Lite nervöst blev det när vi sent omsider kom till bildäck och upptäckte att bilen framför vår också var tom… Det hade ju varit snyggt om även Hermansens försovit sig bara för att vi pratat så mycket om väckningen, men tack och lov dök de upp strax efter oss.

Jag är ganska fascinerad över de som åker färja med cykel i allmänhet, och de som har en förpackning toarullar på pakethållaren i synnerhet. 😉

Standard på hemvägen till Karlshamn är att tigga till sig frukost hos mormor och morfar (dvs mina föräldrar) i Åryd. Att äta frukost där slår ju vilken Hiltonfrukost som helst, även om de ju ”aldrig har något hemma” och dessutom lyckas tjejerna alltid tjata till sig glass, så de inte riskerar att tappa sitt kolhydratintag. Idag fick vi dessutom ett helt fång med diverse vackra blommor med oss hem. Blommor som jag uppenbarligen, att döma av mammas blickar och tonfall, borde ha kunnat namnet på. Det var visst en brist i min uppfostran att jag inte längre kunde identifiera luktärt och aster. Solros kunde jag i alla fall.



Hemma väntade det roligaste, att packa upp. Jag älskar verkligen att packa upp. Det är så skönt att se grejerna försvinna in på sina rätta platser och det är så tillfredsställande att hitta allt man köpte i början på resan och sedan glömde bort, så man köpte ett par till. Extra roligt tycker jag det är med de där grejerna som blir över, de som man verkligen inte vet var man ska lägga och undrar varför i hela friden de ens var med på resan. De som hamnar i en liten hög någonstans i ett mörkt hörn i en garderob och som är precis lika roliga att hitta tre månader senare när man fortfarande inte vet vad man ska göra av dem. Japp, jag älskar verkligen att packa upp. 😉

Jag älskar dessutom känslan av alla måsten som kastar sig på mig så fort jag kommer hem. Att jag behöver rensa ur garderoberna, att ogräset knackar på fönstren på ovanvåningen och att fasaden borde reverteras om. Dessutom ska tydligen barnen roas även på hemmaplan. Jag tänkte att de skulle vara nöjda och glada ett tag nu, men det funkar visst inte så. Inna hann inte ens komma av båten innan hon började tjata om att jag ju lovat att hon skulle få ”ringa din matte, jag menar chef” när vi kom hem igen (ping, Ija, snart ringer hon!). Min chef råkar ha en väldigt söt hundvalp, om någon undrar varför hon vill ringa just min matte, jag menar chef. 😉

Nåja, man påstås ju vara fulltankad av energi när man varit på semester (varifrån den dumma tanken nu kommer – man behöver ju en veckas semester för att återhämta sig), så efter den roliga uppackningen och tvätten (glöm inte tvätten, när vi talar glädjeämnen) kastade jag mig över sekatören. Olyckligtvis öppnade sig himlen då, så det fick bli ett par timmar på sofflocket i stället. Jättesynd verkligen. Jättesynd.

Fulltankad av energi var det ja
Det är bara att räkna till tio. Och till tio. Och till…

Lite nytta gjorde jag i alla fall på sofflocket, för jag beställde veckans matkasse från Citygross. 150:- i rabatt på valfri kasse med koden VARDAG150. (De måste rubba in att vardagen snart börjar…) Jag  valde en sommarkasse för två personer och la till en fläskytterfilé för 49:-/kg för att komma över gränsen för expeditionsavgiften. Det innebär att jag kommer att få fem middagar som kommer att räcka utmärkt till oss fyra för bara 249:-. Jag förstår inte hur det kan vara så billigt, men jag tackar och tar emot. Den där fläskytterfilén förstår jag inte heller. Den finns i Citygross basutbud och kostar alltid 49.90/kg efter vad jag förstår. Annars brukar det ju vara en lockvara med fläskytterfilé för 59:-. Jag har köpt den många gånger och alltid fått jättefina bitar, så den kan jag också rekommendera. (Vill man inte beställa en matkasse, utan bara matvaror så får man 50:- i rabatt med koden KAMPANJ50.)

Tro det eller ej, men jag gick faktiskt ut och rensade rabatterna efter regnet. Jag blev t.o.m så uppslukad att jag fortsatte trots att regnet började ösa ner igen. Och det är sant, även om jag förstår att ingen tror mig. 🙂 I morgon är det dags för semester på hemmaplan. Hoppas någon vill hänga med på det också!

När det börjar ösregna mitt i ogräsrensandet kan man ju passa på att ta sig an den eländiga gräskanten mellan asfalt och garage. Inifrån garaget. 😃