Kroatien 2019:1 Dag 4 Ännu en skön dag i Okrug/Trogir

Även om vi inte firade midsommar igår, beter vi oss idag som om det vore en klassisk midsommardag, dvs vi gör ingenting annat än slappar i varsin hörna (med varsin mobil enhet, så klart). Vädret är lite mulet, men väldigt varmt och ganska kvavt, så ett åskoväder ligger nog inom rimlighetens gräns. Jag har fortfarande ingen täckning på min mobil (trots att Peter och Mimi har det), men lyckligtvis fungerar wi-fi:t hyfsat idag. Det är en väldigt skön bieffekt av att boka långa resor, att man kan unna sig sådana här dagar också utan att känna stress för att man ”missar” något, vilket i alla fall jag gärna gör annars. När man tar det lugnt kommer också de bra idéerna så idag spånar vi, supersociala familjen…, på en sommarmusikfest hemma i trädgården. Vår senast byggda (japp, vi har spontanbyggt en till…) altan ser lite ut som en scen, så visst vore det väl mysigt med en picknick-fest med musikjam…?! Typ ta med familjen, filten, maten/drycken och valfritt instrument – eller bara öronen – och kom. Jag som egentligen avskyr att planera fester och kalas tycker – i alla fall så här på lite avstånd – att det låter hemskt mysigt…. Vi får se hur det går. Vem är sugen om känslan är kvar när vi kommer hem?

Här var det – innan världens bästa pappa hjälpte oss att fälla ett träd och hans dotter fick ett ryck med spaden – en vildvuxen äng. Idag är det en ljuvlig altan, och visst ser den lite ut som en scen?
En murarsnörevirkpimpad scen… 🙂
Som sagt, en sådan här förmiddag unnar vi oss idag. Också.
Inna kommunicerar med Sommarskuggan. I rubrikraden. Tur att jag i alla fall får vara IKT-pedagog ett tag till.

Vid lunch tog vi oss i kragen och traskade ner till stranden och återgick till våra normala semestermatvanor, dvs snabbmat ? i form av ”Surf’n turf”, så att alla blev nöjda. Nåja, ”alla” betyder ju i klarspråk att barnen åt och var nöjda och att föräldrarna därför tyckte det var bra, oavsett näringsinnehåll. Det där är ju en ständig källa till dåligt samvete. Vi kanske får börja jobba en vecka mitt i sommaren för att kunna skicka barnen till förskola/fritids där de ju faktiskt verkar äta trots att maten innehåller både vitaminer och protein…

Mot stranden!
Att – den dubbelriktade – vägen nästan är för smal för en bil är liksom inga problem. Det finns plats för parkering också.
Någon gjorde yoga på vägen, vilket ledde till att båda barnen så klart måste testa ifall de också kunde göra ”bron med bara ett ben”. Det gick sådär.
Så här glad (lite konstlat, men känslan är i alla fall äkta) blir Mimi när hon tänker på sina förskolefröknar och kompisar. Eventuellt måste hon åka hem lite och vara med fröken Natasa, för hon längtar efter henne. Gulle.
Hon är inte riktigt på hugget idag, så det blev ingen snorkling, men hon är i alla fall i vattnet trots att såren på foten svider.
”Den här gaffeln ser ut som a devil’s fork, visst gör den?” 🙂

I skrivande stund (nätet kom lyckligtvis tillbaka när jag lämnade huset) har Peter och barnen stuckit för att hyra en kanot, så jag har återigen den där ”jobbiga” vakta-grejerna-tjänsten. Jag är verkligen en fin människa som uppoffrar mig så när de vill ha kul… ? Inget mer skrivande nu alltså, utan nu ska det njutas!

Som vilken vanlig jobbdag som helst.
Hej, hej! Vad ”synd” att det inte verkar finnas plats för mig…

Som vanligt när man verkligen har chansen att ta det lugnt och njuta, infinner sig lugnet inte alls utan jobbtankar (av allt elände) i form av det totala förfallet på utbildningsförvaltningen och vår enhets framtida nedläggning störde min egentid. Hur onödigt är inte det?! Nåja, de paddlade bara en halvtimme, så jag hann inte gå ner mig alltför mycket i alla fall. Trots att vädret faktiskt var ganska behagligt med moln och ljumma vindar, var ingen direkt badsugen, så det verkade ju ganska onödigt att hänga på stranden. Vi gick alltså hem. Och hamnade i vårt ”eget” ljuvliga poolområde i stället. Vilket visade sig vara perfekt tajming för den lilla skur som faktiskt kom. Skur och tak vid poolen betyder Uno och gin&tonic. Det är sen gammalt. Supertrevligt alltså. Inte ens några dåliga förlorare. Det är f.ö intressant hur gränserna flyttas när man blir förälder. För en icke-förälder är det förmodligen helt otänkbart att dricka något som någon annan spottat i, men när ens barn råkar ta ens gin&tonic och (lyckligtvis) akutspottar ut den i glaset den kom från, skrattar man bara rått och dricker upp. (Okej, jag inser att inte alla föräldrar skrattar rått, men det hör ju inte hit. ?)

Poolområdet var så ljuvligt och tyskarna – som vi annars låtit ha första tjing på kvällarna – gick ut någonstans, så det fick bli middag här också. Peters paradrätt (och enda rätt, men det vore ju taskigt att nämna) spaghetti aglio e olio. (Och nej, barnen äter givetvis inte det, gud förbjude, utan bara spaghetti och köttbullar eller bacon.) Det är så otroligt mysigt att sitta där ute i ”uterummet” att vi verkligen måste hitta något väldigt mycket bättre nere på Makarska-kusten – som vi egentligen gillar bäst – för att inte återvända hit. Är det någon som har tips om alternativt boende – gärna med pool och uteplats – någonstans längs kusten, pm:a gärna!

Stackars Mimi har haft lite otur de här dagarna. I natt ramlade hon ur sängen och här har hon precis snubblat rejält när hon glad i hågen var på väg upp till lägenheten för att själv få låsa upp och hämta vad det nu var hon skulle ha.
Japp, det är faktiskt väldigt likt vatten…
”Jag kan faktiskt inte hoppa om inte någon tar emot mig. Jag VILL att du ska bada, mamma! Nu!”
Hon lyckades få i pappan som fångare i stället.
När det är semester får man ta lyx-siesta.
Verkligen lyx-siesta.
Verkligen verkligen lyx-siesta. (När denna bilden tas är Peter inne och lagar mat, samtidigt som tjejerna ligger som på bilderna ovan. Lyxigt? Inte ens förnamnet.)
Efter middagen fick vi besök. Undrar varför… det fanns ju nästan inget att äta på golvet.
Tjejerna var i extas och katten så chockskadad av uppmärksamheten att hen t.o.m glömde att äta.
Det börjar verka spontanframträdande.
Alltså, axlarna! Så här dansade jag hela min ungdom. Inte undra på att jag var nästan 36 innan jag gifte mig…. 🙂
Och så den här livsnjutaren som ställt sin telefon så att hon kan se Youtube från poolen….

Tja, för att sammanfatta dagen så tycker jag nog att vi är ganska bra på att koppla av, och att vi nog gärna hade stannat här ännu längre, men i morgon är faktiskt sista dagen, för på måndag morgon checkar vi ut, och i morgon blir det en utflykt till Supetar på ön Brac för att hälsa på Innas blivande man som kom dit idag. Vi hade egentligen tänkt åka från Makarska lite senare i veckan, men det verkar inte gå några färjor mellan Makarska och Supetar, vilket vi trodde, så det får bli i morgon. Enligt uppgift från ön så har Leandro redan delat upp oss i lag för vattenkrig, så morgondagen blir nog mindre lugn än dagen. Det kan vi behöva.