Tja, den som eventuellt undrar vad vi haft för oss idag, kan läsa gårdagens inlägg Kroatien 2019:1 Dag 2 Ljuvlig avkoppling i Okrug/Trogir för dagen har i stort sett varit en repris. Ta bort den extra kannan kaffe och lägg till lite virkande respektive gitarrspelande vid poolen så har man vår dag idag.
Och, inte att förglömma, en rejäl dos Jesus redan före frukost. Efter att ha hört om Golgata och hur ”de som bestämde” behandlade Jesus då, tycker Mimi att Jesus borde få bestämma, för de andra var ju dumma. Hm… jag får jobba lite mer på att förklara religionens negativa sidor just när det gäller det där med att bestämma.
Jag var ju lite orolig för att Mimi skulle ha mardrömmar efter gårdagens prat om spikar i händer och fötter, och det hade hon mycket riktigt haft, berättade hon sensationslystet när hon väckte mig, men de handlade inte om Jesus, utan om att jag ramlade ner i lava. Okej…? Finns det något slags symbolik i det, tro? Ska jag kokas för att jag förnekar Jesus? 😉
Varför det blev virkade kransar idag vet jag egentligen inte, för vi har inte direkt nämnt något om midsommarafton, och ändå frågade Mimi, i alla fall synbarligen out of the blue, om inte jag kunde virka henne en blomkrans. Som alla handarbetare nog förstår så hade hon inte ens avslutat meningen innan jag var igång. Sen ville givetvis Inna också ha en, men Peter tackade faktiskt artigt men bestämt nej.
I eftertankens kranka blekhet är det lätt att konstatera att vi givetvis borde varit mer uppmärksamma på solbränna efter två fulla dagar i sol och pool, speciellt med det äldsta ättelägget som tillbringar mer tid under än över ytan, för rimligen klarar inte den vattenfasta solkrämen hur mycket som helst, men det var vi alltså inte, så en fjärdedel av familjen är aningen vidbränd i ansiktet nu. Får se hur detta påverkar morgondagen.
Vid 18-tiden kunde vi konstatera att det räcker med två och en halv dags konstant sol och bad för att förstöra två barnhår fullständigt och att balsamransonen inte ens kommer att räcka veckan ut. Någon som kan rekommendera en bra frisör i närområdet…? Vi kunde också konstatera att det nu började bli en ganska behaglig temperatur och att det kanske vore nu man borde gått till stranden. Nu var det inte vårt primära mål i kväll, utan barnen hade bestämt att vi absolut måste gå tillbaka till samma restaurang som första lunchen. Ett högst ordinärt strandhak, men stripsen var tydligen gudomliga.
Tyvärr inträffade samma sak som så ofta inträffar när man har förväntningar. Man blir besviken. Varken stripsen eller cevapcicin var lika god som senast. Antingen hade de en annan kock, eller så berodde smakupplevelsen senast på att vi var utsvultna efter resan. Dessutom verkade servitören tycka att vi var allmänt konstiga och behandlade oss lite så där överseende som man gör med tokiga människor som man inte vill ska få ett utbrott. Konstigt, vi som är så normala på alla sätt…
Bortsett från Jesus och Hasse Andersson så är Mimi – och även Inna – väldigt fascinerade av figuren ”Sommarskuggan” som figurerar i programmet Sommarlov. Det är första året barnen visar intresse för programmet, så jag är inte så insatt, men tydligen har det varit en följetong under flera säsonger, att någon ur personalen i hemlighet varit Sommarskuggan och utsatt de andra för en massa bus med bl.a. ”skuggslem” och lämnat ledtrådar för att slutligen avslöjas i slutet av sommaren. I år är det Sommarskuggan nummer fyra som ger barnen skräckblandade förtjusningsvibbar och efter att ha sett den rätt skabbiga figuren, var jag givetvis tvungen att virka en, som sedan hittat på en massa bus hemma. Av tids- och inspirationsbrist har jag legat lite lågt med buset ett tag, men nu – inspirerad av min vän och kollega Jeanette, som verkligen visat sig vara the MASTER of Sommarskuggebus – har jag litegrann kommit igång igen, så idag har Sommarskuggan dykt upp i resväskan, provat Mimis skor och simglasögon – och haft fräckheten att sms:a bilder på detta till Mimi (tack, Martin!) – använt Innas simfötter och dessutom skaffat mejl… Varför har jag inte tänkt på det innan? Uppenbarligen hade ingen annan det heller, för sommarskuggan4@gmail.com var ledigt som adress. Lite synd att Inna blev ganska nervös av att få mejl från Sommarskuggan som visade sig i resväskan bara, men hen fick svara att hen och Vinterskuggan (en sådan finns givetvis också, och hen är dessutom fulländad – fråga inte!) var och busade hos andra just nu, så det är nog lugnt igen.
Efter den – inte så supergoda – middagen var det fortfarande otroligt varmt och barnen var badsugna, så efter en glass skulle det badas. Lite mer snack än hockey, kan man väl säga, även om Mimi inte tvekade, utan hoppade i. Den andra ägnade sig mest åt att kasta sten i vattnet, gnälla lite över småsår som sved och att inte bada… Inte för att Peter och jag klagade alltför högljutt, för vi invaderade varsin solstol (en sådan som vi är för snåla för att betala för under dagtid) och köpte en gin&tonic. Då klarar man allt.
När vi handlat och var på väg hem längs med strandpromenaden säger Inna, vår sex-och-ett-halvt-åriga tonåring med ett litet förläget skratt att det ju är ganska romantiskt. När hon och Leandro har gift sig ska de åka hit och bo på A Villa. Hon funderar t.o.m över priset. ”Hundra” i ”fjortonhundra per natt” går henne förbi och hon tycker att det känns väldigt överkomligt, men när jag förtydligar blir hon lite fundersam och undrar hur mycket en polis (Leandro) och en veterinär (hon) tjänar. Det lugnar henne lite att höra de – i hennes värld – ofantliga summorna jag nämner. När Peter invänder att Leandro kanske vill åka någon helt annanstans, skrattar hon igen och säger att han brukar göra som hon säger….. Jag har ingen aning om hur jag ska tolka tonen i Peters skratt efter detta…
Det roliga är att Leandro och hans mamma o mormor kommer till Kroatien i morgon! Inte direkt hit, men inte långt ifrån, så i den bästa av världar träffar vi dem nästa vecka. Dock tror jag gärna att vi avvaktar lite med bröllopet.
Jag måste tyvärr säga att jag dock inte känt mig det minsta romantisk sedan vi kom hem. En ”issue” ända sedan vi kom har varit nätet. Ägarna till huset verkar ha gjort allt de kan, för det sitter accesspunkter och extenders överallt, men tyvärr är wifi:t ändå riktigt dåligt, och vad – mycket – värre är, är att våra mobilabonnemang också är det. Vi har aldrig tidigare haft anledning att vara missnöjda med våra billiga Vimla-abonnemang, men nu har vi allihop i olika perioder varit helt utan täckning. I kväll är det jag. Jag har inte haft nät på mobilen på flera timmar. Det är verkligen inte kul i dagens samhälle, och när man dessutom har fått för sig att skriva en blogg som alltid innehåller (alldeles för) många bilder är det verkligen inte kul någonstans när de ska laddas upp och nätet inte funkar. Just nu är jag böjd att säga upp bloggen för resten av resan, fast innerst inne vet jag att jag dels är för siggig, dels tillräckligt mycket uppmärksamhets- och gillande-junkie för att fortsätta så länge det finns en rimlig möjlighet. Men ska det vara så här resten av resan, så går det ju inte. Då förstör jag resan både för mig och för resten av familjen. Håll gärna tummarna för bättre nät alltså! Hoppas dessutom att alla har haft en härlig midsommar! Att döma av bilder jag lyckats se på sociala medier har det varit ovanligt fint midsommarväder hemma. Glad midsommardag på er alla och ha en bra resa, Leandro o co!