Möjligen ropade jag hej aningens för tidigt igår när jag hävdade att vi/jag var back on track, för i natt har jag – trots att jag slocknade vid 21.30 utan tandborstning eller avklädning ? – sovit otroligt ”grunt” och oroligt, och nu 06.30 – nyss väckt av ett reklam-sms från Telenor, tack för det – har jag rejäl huvudvärk och känner mig högst ur fas. Typiskt. Hoppas det bara är tillfälligt och botas med en (who am I kidding, jag menar minst tre) kopp/ar Zoegas.
Än så länge har vi inte gjort en enda plan, utan låter mest dagarna gå, vilket egentligen är helt enligt plan. Jag är dock sugen på en riktigt bra soldag nu. Gärna en med jättevarm pool också. Får se om dagen kan erbjuda något av det. Hoppas.
Av grannarna igår fick vi tipset om Lover’s Key där man kan vandra (så mycket vi…), se djur och leta snäckor. Ville man kunde man visst paddla kanot eller ståsurfa/ståpaddla också. Precis vad man längtar efter i alligatorvatten… ? Idag har vi iofs en plan, slår det mig nu. Inna fick ju sin älskade drönare igår, så idag hoppas vi på ganska vindstilla så den kan testas ordentligt utomhus, helst någonstans utan pool och/eller sjö och kokosnötter. Det ligger en fotbollsplan en km härifrån – tror vi siktar på den. Först ska vi dock vänta in Susanne så vi kan betala vår deposition och för varmare pool, och så ska Peter en sväng till en musikaffär (no shit) i Fort Myers för att lämna in något reparations/fixarbete som han absolut förklarat och som jag lyssnade mycket uppmärksamt på (not), så morgonen ägnas åt poolhäng. För soldyrkande mig har detta hus inte optimalt läge, har jag insett, för solen kommer knappt någonsin ordentligt in på själva altanen, möjligen lite på seneftermiddagen/kvällen. Hittills har det ju varit ganska molnigt, så vi har inte riktig koll ännu. Vill man ha morgonsol till morgonkaffet får man sätta sig vid sidan av huset, i höjd med soptunnorna ungefär… Strunt samma, bara man får härlig sol. Barnen och pappan har nu i förebyggande syfte hittat mig en plats längst ut i myggkuvösen där solen når mig och jag kan hålla koll på badande barn och hajar. Nu gick solen i moln ändå, men en timme hann jag i alla fall få. Det är så att man bokstavligen känner hur livet kommer tillbaka efter november- och decembermörkret. (Säg det inte till Peter, men jag undrar om vi ens klarar oss utan detta solpåslag nästa år… ??)
Susanne kom vederbörligen och hämtade vår deposition. Hoppas vi sköter oss så vi får den tillbaka om drygt en vecka. Drygt en vecka… även om det är fjärde gången vi åker så här länge är det svårt att få in att det faktiskt är okej att bara ta det lugnt. Det är nog första gången vi är så länge som tretton nätter på ett och samma ställe dessutom. Jätteskönt!
Peter kom hem från Fort Myers nöjd och glad med ett nytt plektrumskydd (tror jag) till nya gitarren, och välkomnades glädjestrålande av barnen. Nu skulle det ju testas drönare… Jag och Mimi tog en promenad till fotbollsplanen en km bort, medan de ivrigaste körde bil, och då passade solen på att bjuda på sin intensivaste sejour hittills, så det blev en rätt svettig upplevelse.
På hemvägen undrade Mimi vad klockan var (läggdags Sverigetid…) och beklagade sig över hur trött hon var. Hon hade minsann inte sovit en blund på hela natten för hon hade bara legat och tänkt på att Jokke och Mikaela skulle komma. Hon är så uppspelt och spänd inför detta, förklarade hon gravallvarligt som bara en femåring som fått en idé och uppmärksamhet kan göra. Känn er välkomna, J&M! ?
Efter ”nyttig” lunch återvände vi hem till poolen, och alla utom undertecknad som av kvinnliga orsaker stannade på land (så klart, har jag ”tur” hinner jag kanske med ett varv till innan vi åker hem ?) badade i den fortfarande inte tillräckligt varma, men varmare, poolen tills vädret återigen roade sig med att retas lite och stänkte lite vatten ovanifrån också.
Inna tog stänken och den tilltagande molnigheten som en signal att det var dags att kolla om alla tre (!) batterierna till drönaren laddats upp igen. Det hade de, så hon lyckades övertala sin snälla pappa att ta ytterligare en sväng till vidare vidder för flygträning. Under tiden försökte jag förgäves få Mimi ut på en promenad, men hon hade intagit totalt semesterläge, naken i soffan med Laleh på Youtube och popcorn inom bekvämt räckhåll och ville ”bara mysa”! Min tjej det där, möjligen förutom nakenheten. Jag trivs bäst med kläder, vilket min omgivning nog uppskattar.
Innan middag knackade verkligheten på och vi fick ta itu med räkningar. Vilket elände. Sådant borde man väl kunna få slippa under semestern! Kontrollfreaket jag hade missat att ta med/fota min budget, vilket jag alltid brukar göra, så det var en synnerligen läskig stund. Utan kontroll. Jag har ju bara gjort det ”några” gånger tidigare, så klart att jag var i absolut behov av mina anteckningar. Döhhh. Speciellt med tanke på dagens digitala räkningar/autogiro-tider… Det är inte så lätt att vara jag alltid.
Middagen bestod av rester, men blev synnerligen trevlig tack vare dels den ljumma kvällen, dels de spännande och (jo, jag är inte ironisk för en gångs skull) pedagogiska samtal vi hade med barnen. Vi pratade bokstäver och stavning, repeterade handalfabetet och gissade ord som barnen tecknade, och avslutade med hänga gubbe. Hur mysigt som helst!
När hon läst dagboken för mig, med alla tydligt utlästa punkter, anförtrodde hon mig att hon längtade efter i morgon, för hon ville skriva dag 5. Hon älskar nämligen att skriva femmor. Och åttor och nior.
