Florida 4.0 2019/2020 Dag 7 Trevlig dag, tråkig blogg :)

Frukost på altanen. Hur ljuvligt i december? Fantastiskt, är det enda möjliga svaret. Även sköldpaddorna fick sitt. Och de fräcka fiskarna, även om just det inte var riktigt meningen. Vi vet egentligen inte varför vi inte ens tänkt tanken på frukost på altanen tidigare, men när man är ute vid 07.30 och det redan är fantastiskt skönt är det ju inte mycket att tveka på.

Så löjligt idylliskt.
Sköldpaddsfrukost. Och, oavsiktligen, fiskfrukost.

Eftersom det var ett Pokémon-event mellan 11 och 17 idag, lurade jag efter frukost iväg de övriga till en park i Ft Myers, Lakes Park, där vi varit en gång tidigare och där jag fått veta att det skulle finnas bra chanser till raids. Att det också finns en hel hög med lekplatser och massor att hitta på, gör ju att det känns rätt ok, även om jag inte varit den mest sociala och uppmärksamma mamman idag. Det är jag f.ö sällan. Jag är mer den administrativa som ser till att det finns fika, vatten och våtservetter. Det roliga sköter Peter. Tur att vi är bra på olika saker.

Just idag får jag nog lov att säga att jag var sämre än vanligt på uppmärksamhet och samvaro, för det fanns lite för många Pokémon, gym och pokestops att hantera. Att spela med tre telefoner (japp, curlingmorsa de luxe!) är sjukt stressigt, kan jag tala om.

Än så länge är jag i alla fall delvis fysiskt med…
Hade man varit en fysiskt och psykiskt närvarande förälder hade det funnits massor av roliga saker att göra… ?
I parken finns förutom gigantiska strövområden, grillplatser, en damm, lekplatser, festpaviljonger m.m även en ”fragrance garden” och (typ) kolonilotter.
”Kolla, mamma, nu klarar jag hela armgången!”
Inna var iaf med litegrann på pokemonjakt. Här fotar hon dock en cool fågel.
De är bra på utsmyckningar, amerikanerna, både högt och lågt.
Här talar vi mest lågt… ?
Trots att jag fick med näsan i telefonen/telefonerna hela tiden, var jag den enda som såg alligatorerna i dammen.

Pokemonmässigt gick väl dagen inte riktigt som jag hade önskat, för de flesta raiderna jag var intresserad av började efter att vi måste sticka, men det var ändå riktigt kul att få nörda ner sig totalt i några timmar, och dessutom möta en massa andra – vuxna – som gjorde likadant. De andra tre verkade också nöjda, inte minst med att de träffat två riktigt seriösa drönarförare, som visat en massa tricks och tipsat om bättre – och dyrare – drönare som kunde göra än det ena, än det andra. Som sagt, det är tur att vi är olika.

Det var galet varmt hela förmiddagen, men just när vi stack hemåt för att möta upp våra efterlängtade gäster Jokke och Michaela, började det faktiskt regna. Bra tajming helt enkelt! (Kan jag säga så här i efterhand, för just där och då hade jag helst velat nörda runt ett par timmar till. Det är ju så det är när man har en missbrukspersonlighet. Det är tur att jag bara spelar ett fjantigt spel om fantasifigurer och inte om pengar, för jag blir riktigt tagen av det jag håller på med. Alltid. Det kan vara virkning, resebokning, smyckestillverkning eller Pokémon. Oavsett så går jag all in. Lite skönt att iaf ha insett det själv nuförtiden.)

Det nyckfulla vädret blev fint igen lagom tills vi – och gästerna – kom, så eftermiddagen tillbringades i och vid poolen med avkoppling, konversation och…
…. en långvarig och jättegullig rollspelslek om/med veterinärer/ djurräddare. När de små går in ordentligt i en lek, gör de verkligen det.
Flamingon Bella (?) blir här räddad för 76:e gången. Sedan sitter hon snällt i väntrummet och väntar på att det ska bli hennes tur igen.
De alldeles levande, riktiga djuren får så klart inte negligeras. Här bjuds de på popcorn. Med cheddarsmak.
När samtalen blir många och långa, blir bloggen desto kortare. Trevlig samvaro går liksom före, så godnatt!