Efter en halvt sömnlös natt som börjar verka mer regel än undantag numera (är det någon som vet något tips mot värk/kryp i ben/rygg så fort man ligger ner, så tipsa gärna – äter redan magnesium…) så steg jag upp vid 08 och tänkte att jag kanske skulle ta min promenad innan övriga nattrumlare vaknade, men det går så klart inte i en liten tvårummare utan samtliga vaknar givetvis när någon går på toa, så i stället blev det bestämt att vi skulle ta snabb frukost och sticka iväg tidigt. Det gick väl inte riktigt lika snabbt och smidigt som jag hade tänkt (nyvaken Mimi med lågt blodsocker är som alltid en intressant bekantskap – möjligen heter hon Jekyll eller Hyde i efternamn i stället för Olofsson…) men 09.10 var vi faktiskt i bilen med GPS:n ställd på favoritstranden i Brela och tro’t eller ej, men där fick (nåja, fick och fick….) vi både toppenparkering och utmärkt plats på ”vår” strand. Än så länge (10.30) i ljuvlig skugga. Japp, det var faktiskt jag som skrev det. Antingen har jag äntligen blivit vuxen eller (mer troligt) så spelar de utlovade (eller uthotade) 37 graderna en viss roll. Det är redan nu i skuggan galet varmt.
Även idag har jag fått trädgårdsrapport från min 13-åriga växtvakt Elin. Jag gjorde verkligen rätt som ”anställde” henne. Jag anar en blivande insta-stjärna här (utöver trädgårdsmästare alltså), för det är något väldigt tilltalande i bilderna, trots att de ”bara” är på växter och grönsaker. Kolla gärna in hennes smycken (japp, jag har en själsfrände här!) och följ henne på Insta (lycko_anglar_).
Äsch, det finns faktiskt inte mycket att skriva om denna stranddag som jag inte redan skrivit i tidigare inlägg från andra år. Det är helt klart min favoritstrand. Lagom mycket folk (vilket är mycket märkligt, men välkommet) ljuvligt klart vatten och allt som behövs inom femtio meter; glasskiosk, restaurang, fruktmarknad och den förbipasserande gubben som säljer majskolvar, vad mer kan en kvinna begära på semestern liksom?
Eftersom vi stack relativt tidigt, sa vi att vi ju inte behövde stanna så länge… så jodå, rödbrända och rejält trötta steg vi in i lägenheten igen vid 18….
När det är så ljuvligt ljummet dygnet runt är det svårt att inte utnyttja kvällarna, även när man kanske inte borde, så ett par timmars repande, vila, dusch och slapp senare stack vi ut för att äta. De äventyrliga (haha…) tjejerna kunde bara tänka sig ett ställe, pasta (samma som senast så klart) på ”vår” italienska sportbar där vi var häromdagen och där vi tänker oss att se damernas OS-kvart i morgon, så vi andra var lite mer inne på att vidga vyerna, vilket till slut ledde till att vi återvände till restaurangen med mustaschgubbarna där vi också varit flera gånger tidigare. Snacka om att kasta sten i glashus. Vi slog till på rejäla köttbitar och jo, det var helt okej, men i ärlighetens namn uppskattade jag nog kebaben på stranden igår för en tiondel av priset mer…
Av någon anledning infinner sig aldrig det där sköna ”chillet” som jag ser hos alla andra som sitter med sina drinkar längs trottoarernas serveringar hos oss, så vi gick t.o.m utan kaffe direkt när vi ätit upp. (Jag ska nog ta mitt korsord och smita ut själv vid tillfälle för att hitta chillet.)
Med tanke på trötthetsnivån borde vi nu lyssnat på barnen som faktiskt ville gå hem, men mot bättre vetande drev vi igenom en promenad genom stan (medveten Gessle-referens), vilket slutligen innebar att vi – trötta intill medvetslöshetens gräns – i princip fick muta de små för att få gå hem. Undertecknad slocknade (eller skulle iaf ha gjort om inte hela djäkla kroppen värkt så infernaliskt) med kläderna på fem minuter efter hemkomst. Det är jobbigt att ha semester. 😃