Äsch, det får bli lite picture overload från morgonpromenaden ändå. Helt stilla vatten är ju bland det vackraste som finns.
Ihop-packning, utcheckning och den av Peter så fruktade avfärden från själva parkeringen gick helt smärtfritt och våra värdar levde verkligen upp till sitt goda rykte genom att komma förbi med inte bara presenter till barnen (stora snäckor) och mig (ett väldoftande potpurri 😃) utan dessutom 100 Euro tillbaka eftersom de tyckte att de inte hade levt upp till sin egen servicenivå. Sådant är verkligen värt vår respekt. Och att jag inte kommer att såga dem i en recension…. men vi kommer nog inte tillbaka däremot.
Vad har dagen idag annars lärt oss då? Jo, att man aldrig ska gnälla för det kan alltid bli värre. Och det blev det. Inga problem med resan eller så, för den var exemplarisk förutom att man blir lite åksjuk av att betala räkningar när man åker på de vindlande vägarna längs med kusten, men när vi väl kom fram till Okrug Gornij och fick the grand tour av vårt nya boende av Lost-look-a-liken (aldrig sett ett program, men den där stora killen är väl med i allt nu?) som var ägare börjar vi långsamt ana oråd. Poolen är pytteliten, den ”gemensamma takterrassen” där man kunde ”sitta och äta sin frukost”, var sex smala trappor upp från rummet och hade måååånga fulla askfat på borden och rummet…. Tja… jag hade läst att någon tyckte att inredningen var lite ”outdated”. Det var en grym underdrift, tyckte jag. Deprimerande var ett bättre ord. Ingen balkong och fördragna gardiner med en liten brits (140 lång) i köket som skulle agera säng åt barnen. I fem nätter. Nej, det gick bara inte. Oj, vad svårt det är att vara artig och försiktig svensk i det läget, men till slut fick vi betala en natt (där rök den tusenlappen vi fick i Mimice…) för att få åka därifrån. Hoppas inte vår trovärdighet på Booking.com får sig en törn nu bara för det låter sådär att vi bara ska ”ignorera mejlet” vi kommer att få från dem i morgon….
Den i vår familj som har ännu svårare för förändring än jag, den yngsta, var inte nöjd med detta att vi lämnade utan att ha gett stället en chans, och jag har fått bära hundhuvudet hela dagen för att vi inte hittat något vettigt ställe. Det är nämligen jag som dissar alla. (Det är säkert sant.) Det började ändå bra när vi tämligen omgående fick träff på ett (iofs ganska mycket dyrare) fräscht ställe med pool precis utanför altanen, men sedan upptäckte Peter att det 1, inte fanns någon AC i sovrummet och 2, det var lite oklart hur effektiv den AC som fanns i kök/vardagsrum egentligen var, så vi stack därifrån med svansen mellan benen. Eventuellt (eller definitivt!) ett av våra sämre beslut, men då var ju klockan inte så mycket och det såg ut att finnas massor av spännande möjligheter kvar. X antal varma timmar senare av booking-googlande och snirklande på de extremt smala och branta gatorna som har en tendens att helt plötsligt upphöra helt utan vänd-möjligheter (därav lamellerna…) kändes de spännande möjligheterna varken speciellt spännande eller många längre. Med tanke på att vårt kök hemma blev färdigrenoverat timmarna innan vi stack på semester och det säkert ligger spännande sluträkningar på både el, rörmokeri och snickeri och väntar hemma i brevlådan, är det liksom inte läge att hyra något för 4000-5000:-/natten hur lockande det än vore att återigen ha ett stenkast till vattnet, som vi blivit bortskämda med… så här sitter vi nu, sex timmar senare, i en lägenhet som bara är marginellt bättre än den vi först dissade, fast utan poolen, med lite sämre läge och utan AC i sovrummet. 🙈🤣 Life’s a bitch och jag vill hem.
Vi har dock en egen balkong utan fimpar (som är för varm för att sitta på), värdinnan är jättetrevlig (och har nyss flyttat till Göteborg, så pratar lite svenska) och de har 15 (minst) sköldpaddor i trädgården som tjejerna redan fått mata och klappa, så att åka härifrån är inte att tänka på trots att jag eventuellt snart hoppar från balkongen för att slippa ljudet från den 30 år gamla AC:n, att det varken går att gå in eller ut genom ytterdörren där nere utan den gigantiska nyckeln (får man ens ha det så? Tänk om det börjar brinna?) eller att sovrummet är ännu obekvämare än på förra stället. (Ja, jag förstår att den som läser mitt dravel undrar varför jag lägger pengar på resor. Det gör jag också ibland.)
Det är konstigt, men trots att vi ju fortfarande befinner oss precis vid vatten, så är det en helt annan, snudd på outhärdlig, värme här. Temperaturmässigt är det ingen skillnad från Makarskakusten, men det fläktar absolut ingenting! Trots att vi satt i total skugga vid vår sjukt osunda middag, rann svetten oavbrutet. Bläääää! Jag var så slut när vi kom hem efter kvällens lilla middag-, proviant-, spelarkad- och kvällsbadsutflykt att jag proppade i lurarna och slumrade/lyssnade/sov på den obekväma sängen redan innan 22.
Nu sätter jag mitt hopp till att den totalt deprimerande känslan av för varmt och för dåligt återigen bara är ett utslag av min förändringsbenägenhet så att vi snart trivs som fisken i vattnet. Eller sköldpaddor med huvudet i en stor vattenmelon. Please…