Min deprimerande känsla från igår hänger fortfarande kvar med full kraft när jag beger mig ut på min morgonrunda strax före 07. För det första kan jag inte ens lämna huset utan den gigantiska nyckeln som alltså krävs både för att komma in och ut genom ytterdörren, utöver att låsa lägenhetsdörren. Så mycket för att göra spontana grejer eller att bara släppa ner barnen för att mata sköldpaddor. För det andra bjuds jag inte på de vackra vyer jag blivit van vid, även om det så klart är skönt att gå på en strandpromenad i stället för på en galet trafikerad väg. För det tredje är det dessutom redan lika bedövande varmt som igår (eller faktiskt lite varmare). Min telefon varnar mig för ”potentiellt farligt väder”… Yeay!
På balkongen är det redan lite för varmt när jag kommer tillbaka för frukost, men så länge man sitter helt stilla, är det överlevbart. Det lär det dock inte vara om ett par timmar. Vi hänger utan mål och mening i lägenheten ett tag innan vi gör exakt det vi igår sa att vi verkligen inte skulle göra med tanke på de jobbiga vägarna och värmen, vi satte oss i bilen med full AC och körde mot Split med siktet inställt på ett luftkonditionerat shoppingcenter. Det första vi kom till dissade vi helt, för det var ett ”amerikanskt” med separata affärer runt en galet varm parkering. Affärerna såg dessutom väldigt ointressanta ut (vi lyckades mörka att där fanns en Zoo-affär) och den första person vi såg var gårdagens Lost-look-alike-värd på väg in för att spendera vår (inte så himla) surt förvärvade tusenlapp. Senare fick vi ett mejl från Booking.com där det stod att hotellet generöst nog inte tagit ut någon avgift för vår ”no show”…. Så snällt av dem….
25 minuter och några halsbrytande omvägar senare (Google Maps har faktiskt inte full koll på samtliga avstängningar och vägarbeten, hur konstigt det än låter i dagens googlifierade värld) var vi på The Mall of Split. Ännu ett av dessa shopping malls som ser precis likadana ut oavsett var i världen man är, men jisses så skönt med AC och, faktiskt, att slippa solen en stund!
Mimi, som är värre vanemänniska än jag, deklarerar genast att hon vill ”köpa” och att hon vill till HM. Inga andra affärer kommer ens på fråga. Total igenkänning på den. 🙈 Inte just HM kanske, men affärer jag känner igen och som är tillräckligt stora för att jag ska få gå ifred. Inga små läckra boutiquer för mig och Mimi inte. Det är f.ö roligt hur totalt olika tjejerna är, för medan Mimi älskar att köpa kläder är Inna (nästan alltid) helt ointresserad och gör hellre annat.
Nåja, efter en eftermiddag i svalkan då alla faktiskt hittat något att köpa, inkl pyssel, en vattenmelon och sallad till sköldpaddorna 🤣, är livsandarna på plus igen. (Med tanke på att jag skriver detta i bilen på väg tillbaka, hoppas jag att den känslan håller i sig när vi är tillbaka i värmen i vårt miserabla boende.)
Känslan höll lyckligtvis i sig. Fördelen med att faktiskt åka på så pass långa (och återvändande) resor som vi gör är ju att man faktiskt kan vaska en dag med att göra absolut ingenting fast det känns som om man ”borde” vara i solen, bada och göra coola utflykter, så idag vaskade vi. I och för sig är det verkligen livskvalité att bara hänga på (den rätt varma…) balkongen med ett glas vin och lite oliver medan barnen målar födelsedagsteckningar/gör lerfigurer av de nyinköpta pysselgrejerna (Spar har verkligen allt!) och kommer ut och klår oss i vändtia, svälta räv och Uno när andan faller på.
Efter den faktiskt väldigt trevliga vaskningen av seneftermiddagen tog vi oss samman och traskade neråt strandpromenaden. På vägen försökte vi återskapa en familjebild vi tog på samma väg vid samma fina blommande buske första gången vi bodde på samma väg. Det gick sådär, men vi hade i alla fall kul.
Första stället på strandpromenaden hade ställt ut bord direkt på stranden och aviserade att de skulle ha livemusik, så valet av restaurang var inte så svårt. Lite knivigt blev det när de redan stängt köket för kvällen, men två hämtpizzor från stället bredvid löste enkelt det lilla problemet. Det är så skönt när det bara kan få vara enkelt. Det blev en riktigt trevlig kväll även om till och med jag hörde ett och annat felaktigt ackord.
Det är samma känsla här som i Makarska, dvs att det går att sitta ute halva natten utan att besväras av småkryp, vilket är ljuvligt, men nog har vi allihop en del kliande bett, så det kan vara en falsk säkerhet.
Mimi ångrade bittert att hon av någon anledning började berätta för oss om en läskig mardröm hon haft. Det var något om ”nästan som när vuxna sexar, fast värre”. 🤣 Sexar??? Värre? 🤣🙈 Ja, det måste ha varit något riktigt läskigt, förstår man ju, men vi kom verkligen inte närmare en förklaring av vad detta kunde vara. (Inte riktigt säker på att jag vill veta heller faktiskt.)
Sammantaget blev det en riktigt härlig semesterdag, trots att vi varken badade eller solade på hela dagen. Nästan lite rosaskimrande, som du efterfrågade, Petra. 😃