Frukost på altanen. Hur ljuvligt i december? Fantastiskt, är det enda möjliga svaret. Även sköldpaddorna fick sitt. Och de fräcka fiskarna, även om just det inte var riktigt meningen. Vi vet egentligen inte varför vi inte ens tänkt tanken på frukost på altanen tidigare, men när man är ute vid 07.30 och det redan är fantastiskt skönt är det ju inte mycket att tveka på.
Så löjligt idylliskt. Sköldpaddsfrukost. Och, oavsiktligen, fiskfrukost.
Eftersom det var ett Pokémon-event mellan 11 och 17 idag, lurade jag efter frukost iväg de övriga till en park i Ft Myers, Lakes Park, där vi varit en gång tidigare och där jag fått veta att det skulle finnas bra chanser till raids. Att det också finns en hel hög med lekplatser och massor att hitta på, gör ju att det känns rätt ok, även om jag inte varit den mest sociala och uppmärksamma mamman idag. Det är jag f.ö sällan. Jag är mer den administrativa som ser till att det finns fika, vatten och våtservetter. Det roliga sköter Peter. Tur att vi är bra på olika saker.
Just idag får jag nog lov att säga att jag var sämre än vanligt på uppmärksamhet och samvaro, för det fanns lite för många Pokémon, gym och pokestops att hantera. Att spela med tre telefoner (japp, curlingmorsa de luxe!) är sjukt stressigt, kan jag tala om.
Än så länge är jag i alla fall delvis fysiskt med… Hade man varit en fysiskt och psykiskt närvarande förälder hade det funnits massor av roliga saker att göra… ?I parken finns förutom gigantiska strövområden, grillplatser, en damm, lekplatser, festpaviljonger m.m även en ”fragrance garden” och (typ) kolonilotter. ”Kolla, mamma, nu klarar jag hela armgången!” Inna var iaf med litegrann på pokemonjakt. Här fotar hon dock en cool fågel. De är bra på utsmyckningar, amerikanerna, både högt och lågt. Här talar vi mest lågt… ?Trots att jag fick med näsan i telefonen/telefonerna hela tiden, var jag den enda som såg alligatorerna i dammen.
Pokemonmässigt gick väl dagen inte riktigt som jag hade önskat, för de flesta raiderna jag var intresserad av började efter att vi måste sticka, men det var ändå riktigt kul att få nörda ner sig totalt i några timmar, och dessutom möta en massa andra – vuxna – som gjorde likadant. De andra tre verkade också nöjda, inte minst med att de träffat två riktigt seriösa drönarförare, som visat en massa tricks och tipsat om bättre – och dyrare – drönare som kunde göra än det ena, än det andra. Som sagt, det är tur att vi är olika.
Det var galet varmt hela förmiddagen, men just när vi stack hemåt för att möta upp våra efterlängtade gäster Jokke och Michaela, började det faktiskt regna. Bra tajming helt enkelt! (Kan jag säga så här i efterhand, för just där och då hade jag helst velat nörda runt ett par timmar till. Det är ju så det är när man har en missbrukspersonlighet. Det är tur att jag bara spelar ett fjantigt spel om fantasifigurer och inte om pengar, för jag blir riktigt tagen av det jag håller på med. Alltid. Det kan vara virkning, resebokning, smyckestillverkning eller Pokémon. Oavsett så går jag all in. Lite skönt att iaf ha insett det själv nuförtiden.)
Det nyckfulla vädret blev fint igen lagom tills vi – och gästerna – kom, så eftermiddagen tillbringades i och vid poolen med avkoppling, konversation och… …. en långvarig och jättegullig rollspelslek om/med veterinärer/ djurräddare. När de små går in ordentligt i en lek, gör de verkligen det. Flamingon Bella (?) blir här räddad för 76:e gången. Sedan sitter hon snällt i väntrummet och väntar på att det ska bli hennes tur igen. De alldeles levande, riktiga djuren får så klart inte negligeras. Här bjuds de på popcorn. Med cheddarsmak. När samtalen blir många och långa, blir bloggen desto kortare. Trevlig samvaro går liksom före, så godnatt!
Nu blev jag själv lite förvirrad , för efter att ha läst igenom gårdagens blogg om Innas längtan efter att skriva femmor, kändes det ganska konstigt att skriva ”dag 6” själv nu, men det beror ju på att jag ”fuskade” och kallade första lilla etappen ner till Malmö för ”dag 1”. Allt för att få en så lång semester som möjligt. 😉 Vi är f.ö redan ganska förvirrade och konsulterar dagligen våra telefoner för att försäkra oss om vilken dag det egentligen är. Idag säger telefonen fredag, så då är det nog det. Kanske Taco Bell idag i stället för Wendy’s….
Vi har vaknat till hyfsat ihållande regn och pga sjukdom (inte vår) inställda middagsplaner, så morgonen har vi tillbringat softande i soffan medan vår självutnämnda ”prinsessa” bäddat alla sängar, städat och mycket stolt presenterat bildbevis för oss efter varje värv. En lek som gärna får upprepas. Vad sägs om varje dag? (Och ni som nu ler överlägset åt prinsessgrejen som jag vägrat och ganska burdust dissat så många gånger: Nej, det är inte alls samma sak att hon känner sig fin i klänning och kallar sig för prinsessa som när vuxna människor kategoriserar barn och kallar dem för prinsar och prinsessor. Punkt.)
Med tanke på hur mycket vi handlade häromdagen känns det helt galet att vi behöver handla idag igen, men det är väl bara att ta skeden i vacker hand och acceptera detta lands seder och bruk.
”Jag är en prinsessa. Prinsessor kan sådant. Jag har borstat mitt hår själv också. Ni har verkligen varit slöfockar hela dagen.”
Efter ytterligare en ont-i-magen-framkallande monstershopping hade vädret bestämt sig för att belöna oss med poolväder, så sen blev det solbadande för vissa, volleyboll och bad för andra. Poolen håller fortfarande ”bara” 82F (28 grader) i stället för de 86 som vi iofs inte behövde betala något extra för (tack, Susanne!), men som utlovats. Det är ju inte dåligt (grannarna som betalat betydligt mer i hyra för sitt hus än vi hade bara 23), men jag föredrar verkligen över 30 i en bubbelpool, så det är frågan om jag ska höra av mig igen. Jag skulle helst slippa, för det är inte kul att känna sig som en tjatmoster (eller faster), men det är heller inte så kul att dra sig för att sätta sig i bubblet. Vi får se hur det blir.
Jag vet inte riktigt vem denna vuxna donna är, men jag tror hon tävlar i någon gren som kräver mycket smink och breda leenden. Bubbelpoolen är ”orca-proof ”.
Till lunch blev det pool-side pizza. Blomkålspizza – och en massa annan low-carb-mat – finns faktiskt i frysdisken på Publix. Har man bara gott om pengar – jättegott om pengar – kan man äta nyttigt även här. Faktum kvarstår dock att onyttigt är väldigt mycket billigare och lättillgängligare. Fast så är det väl iofs överallt.
Absolut helt okej. ”Hm, jag borde tänkt igenom det här innan. Hur ska jag nu ta mig av utan att bli blöt?” Julklappsdollarna används flitigt. Jag har bestämt för mig att Mimi köpte två sådana här dockor förra året, men de kunde tydligen inte sprattla med benen. Det kan denna. Det måste ju vara värt 200:-…. ?Inna – och hennes pappa – har ett speciellt förhållande till Sharpie-pennor, så av någon anledning råkade det visst ramla ner två sets av sådana på Target. Mycket märkligt. Inna hade ögonen på ett jätte-set som även innehöll glitterpennor, men hade ju redan valt andra saker, så dollarna räckte inte hela vägen…. Känner jag oss rätt kommer det setet att återfinnas i resväskorna på hemvägen…
Vädret fortsatte att förgylla vår dag hela eftermiddagen med temperaturer på sisådär 26-28 grader. Helt perfekt för volleyboll i poolen, konstaterade jag och Mimi, alldeles för varmt för drönarflygning, klagade de andra två efter en mycket kort sejour utanför huset. Förutom en runda nere på bryggan där vi matade (eller försökte mata) sköldpaddorna, men fräcka fiskar norpade det mesta av brödet mitt framför ögonen på dem, höll vi oss i och vid poolen hela eftermiddagen.
Framåt sen eftermiddag/tidig kväll tog jag och Mimi en promenad fram och tillbaka till fotbollsplanen/lekplatsen och jagade Pokémon/kollade på galna juldekorationer, men utöver det finns inte mycket att skriva hem om. Peter testade – meddelst välstekt bacon – brandvarnaren medan vi var iväg, så nu vet vi att den fungerar som den ska. Skönt. Bra tänkt, Peter.
Ingen vidare bra bild (alls), men utöver en massa plastfigurer har de alltså dansande tomtar/snögubbar projicerade på väggen…. Alltså, på riktigt…
Kvällarna är helt ljuvliga med 21-23 grader varmt, och eftersom vi varit här vid mindre gynnsamma temperaturer tidigare har vi förstånd att uppskatta detta och tar det inte för givet. Dubbelt ljuvligt alltså. Fortsatt ljuvligt är också intresset för bokstäver/teckenspråk. Det blir ju dubbelt bra när barnen vill teckna. De tränar både det och stavning samtidigt. Mimi är nu t.ex. en överdängare på att teckna allas våra namn, ”rumpa” och ”prutt”. Det är inte så illa. (Nu är jag faktiskt lite elak, för hon är duktig på riktigt, och är den som kan mest av de andra tre.) Jag måste f.ö kolla upp om det teckenspråk jag lärde mig i söndagsskolan för (host host) 35-40 år sedan fortfarande är aktuellt. De stackars barnen kanske lär sig stenåldersteckenspråk…
Båda barnen somnade helt ovaggade redan före 20 efter denna soldag, och för oss som höll oss vakna (knappt) ett par timmar till, avslutades kvällen som sig bör med På spåret. Vissa saker rubbar man inte på, semester eller inte. vi är ju medelålders gubevars. God natt!
Möjligen ropade jag hej aningens för tidigt igår när jag hävdade att vi/jag var back on track, för i natt har jag – trots att jag slocknade vid 21.30 utan tandborstning eller avklädning ? – sovit otroligt ”grunt” och oroligt, och nu 06.30 – nyss väckt av ett reklam-sms från Telenor, tack för det – har jag rejäl huvudvärk och känner mig högst ur fas. Typiskt. Hoppas det bara är tillfälligt och botas med en (who am I kidding, jag menar minst tre) kopp/ar Zoegas.
Än så länge har vi inte gjort en enda plan, utan låter mest dagarna gå, vilket egentligen är helt enligt plan. Jag är dock sugen på en riktigt bra soldag nu. Gärna en med jättevarm pool också. Får se om dagen kan erbjuda något av det. Hoppas.
Drönarträning pågår. Det där att det är fläktar i alla rum oroar mig en aning, men de har faktiskt rätt bra koll. Mimi har full koll.
Av grannarna igår fick vi tipset om Lover’s Key där man kan vandra (så mycket vi…), se djur och leta snäckor. Ville man kunde man visst paddla kanot eller ståsurfa/ståpaddla också. Precis vad man längtar efter i alligatorvatten… ? Idag har vi iofs en plan, slår det mig nu. Inna fick ju sin älskade drönare igår, så idag hoppas vi på ganska vindstilla så den kan testas ordentligt utomhus, helst någonstans utan pool och/eller sjö och kokosnötter. Det ligger en fotbollsplan en km härifrån – tror vi siktar på den. Först ska vi dock vänta in Susanne så vi kan betala vår deposition och för varmare pool, och så ska Peter en sväng till en musikaffär (no shit) i Fort Myers för att lämna in något reparations/fixarbete som han absolut förklarat och som jag lyssnade mycket uppmärksamt på (not), så morgonen ägnas åt poolhäng. För soldyrkande mig har detta hus inte optimalt läge, har jag insett, för solen kommer knappt någonsin ordentligt in på själva altanen, möjligen lite på seneftermiddagen/kvällen. Hittills har det ju varit ganska molnigt, så vi har inte riktig koll ännu. Vill man ha morgonsol till morgonkaffet får man sätta sig vid sidan av huset, i höjd med soptunnorna ungefär… Strunt samma, bara man får härlig sol. Barnen och pappan har nu i förebyggande syfte hittat mig en plats längst ut i myggkuvösen där solen når mig och jag kan hålla koll på badande barn och hajar. Nu gick solen i moln ändå, men en timme hann jag i alla fall få. Det är så att man bokstavligen känner hur livet kommer tillbaka efter november- och decembermörkret. (Säg det inte till Peter, men jag undrar om vi ens klarar oss utan detta solpåslag nästa år… ??)
”Kolla vad stadig Hugo är!” ”Vi är lika långa…”
Susanne kom vederbörligen och hämtade vår deposition. Hoppas vi sköter oss så vi får den tillbaka om drygt en vecka. Drygt en vecka… även om det är fjärde gången vi åker så här länge är det svårt att få in att det faktiskt är okej att bara ta det lugnt. Det är nog första gången vi är så länge som tretton nätter på ett och samma ställe dessutom. Jätteskönt!
”Vi ligger bara här för att hon som var här inte skulle se våra rumpor…”
Peter kom hem från Fort Myers nöjd och glad med ett nytt plektrumskydd (tror jag) till nya gitarren, och välkomnades glädjestrålande av barnen. Nu skulle det ju testas drönare… Jag och Mimi tog en promenad till fotbollsplanen en km bort, medan de ivrigaste körde bil, och då passade solen på att bjuda på sin intensivaste sejour hittills, så det blev en rätt svettig upplevelse.
Lagom med utrymme för att lära sig köra drönare. Mimi är inte lika frälst som Inna, som fortfarande utbrister ”bästa julklappen ever” med jämna mellanrum. ”Lätt som en plätt!” Vippen?En leker analogt, en (två) digitalt. ”Kolla vad stark jag är!”
På hemvägen undrade Mimi vad klockan var (läggdags Sverigetid…) och beklagade sig över hur trött hon var. Hon hade minsann inte sovit en blund på hela natten för hon hade bara legat och tänkt på att Jokke och Mikaela skulle komma. Hon är så uppspelt och spänd inför detta, förklarade hon gravallvarligt som bara en femåring som fått en idé och uppmärksamhet kan göra. Känn er välkomna, J&M! ?
Efter ”nyttig” lunch återvände vi hem till poolen, och alla utom undertecknad som av kvinnliga orsaker stannade på land (så klart, har jag ”tur” hinner jag kanske med ett varv till innan vi åker hem ?) badade i den fortfarande inte tillräckligt varma, men varmare, poolen tills vädret återigen roade sig med att retas lite och stänkte lite vatten ovanifrån också.
Inna tog stänken och den tilltagande molnigheten som en signal att det var dags att kolla om alla tre (!) batterierna till drönaren laddats upp igen. Det hade de, så hon lyckades övertala sin snälla pappa att ta ytterligare en sväng till vidare vidder för flygträning. Under tiden försökte jag förgäves få Mimi ut på en promenad, men hon hade intagit totalt semesterläge, naken i soffan med Laleh på Youtube och popcorn inom bekvämt räckhåll och ville ”bara mysa”! Min tjej det där, möjligen förutom nakenheten. Jag trivs bäst med kläder, vilket min omgivning nog uppskattar.
Innan middag knackade verkligheten på och vi fick ta itu med räkningar. Vilket elände. Sådant borde man väl kunna få slippa under semestern! Kontrollfreaket jag hade missat att ta med/fota min budget, vilket jag alltid brukar göra, så det var en synnerligen läskig stund. Utan kontroll. Jag har ju bara gjort det ”några” gånger tidigare, så klart att jag var i absolut behov av mina anteckningar. Döhhh. Speciellt med tanke på dagens digitala räkningar/autogiro-tider… Det är inte så lätt att vara jag alltid.
Mimi ritar av Peter. Spitting image! Efter att ha målat av oss andra i tur och ordning skulle hon rita sig själv. ”Men jag ska vara fin!” ?
Middagen bestod av rester, men blev synnerligen trevlig tack vare dels den ljumma kvällen, dels de spännande och (jo, jag är inte ironisk för en gångs skull) pedagogiska samtal vi hade med barnen. Vi pratade bokstäver och stavning, repeterade handalfabetet och gissade ord som barnen tecknade, och avslutade med hänga gubbe. Hur mysigt som helst!
Snillen spekulerar. ”Vad kan det vara…? Ett djur? Hmmmm…”Inna har fått i uppdrag av fröken Johanna att skriva dagbok. Det är ganska intressant att jämföra våra iakttagelser. Hon är lite bättre på att koka ner det till väsentligheterna, kan man säga. ”Dag 1. Flygplan. Bil. Gigantiskt hus.” (Utläses med väldigt tydlig punkt mellan orden.) ”Dag 2. Vi träffade våra grannar. Och sköldpaddor.” ”Dag 3. Jag fick en drönare i julklapp.” (Denna dag var så viktig att den ritade/skrevs på insidan av pärmen, före de andra dagarna.) ”Dag 4. Vi spelar volleyboll. Vi är glada.” (Konstigt nog inget om drönaren. Kanske självklart?)
När hon läst dagboken för mig, med alla tydligt utlästa punkter, anförtrodde hon mig att hon längtade efter i morgon, för hon ville skriva dag 5. Hon älskar nämligen att skriva femmor. Och åttor och nior.
Självklart blev Mimi avundsjuk på Innas fina anteckningsbok och ville också skriva dagbok. Hennes ligger absolut inte i lä, skulle jag vilja påstå, även om storasyster (som möjligen är lite orolig för konkurrensen underifrån) retar henne och undrar varför hon bara har två hårstrån. (”Det är för att håret hänger ner, så klart,” svarar Mimi kolugnt.)
