Suck. Blåst är verkligen ett väder som jag starkt ogillar. Det är ju rent onödigt. Även idag är det riktigt varmt – 27 grader – men det blåser så man mer eller mindre får lägga något på de ändå överdimensionerade poolhanddukarna för att de inte ska blåsa i vattnet. Jag gillar det inte.
De påbyltade pyjamasdamerna från igår var redan på plats när vi kom till poolen vid halv tio. De är även idag fullt påklädda, invirade i flera handdukar, har dubbla mössor och ser verkligen inte ut att njuta. Har de sovit här ute eller har de bara bestämt sig för att de ska ha en solsemester? Jag har så många frågor, men de inbjuder inte direkt till småprat. Edit: nu flög ena damens tidning i poolen och då sa hon faktiskt att igår kväll hade det varit hennes kläder, så min teori om att de sover här stärktes. Verkar ganska obekvämt. Men billigt.
Idag var det för första gången lite mindre (inte färre utan barn av mindre storlek) barn i poolen och Inna inledde givetvis direkt samtalet och frågade om de kunde leka ”tag”, vilket jag skrattade åt tills jag kom på att det faktiskt heter så. Shit, min sjuåring pratar bättre engelska än jag! ? Intressant nog var deras mörkhyade (måste erkänna att jag inte hänger till 100% med i svängarna om vilket som för tillfället är det mest politiskt korrekta ordet, men jag menar det i vilket fall kärleksfullt och det har betydelse för sammanhanget just här) nanny från Karlskrona (!), vilket av många olika anledningar kändes ganska otippat. Det var kul att prata med dem och jämföra både kultur och attityder. De amerikanska barnen var fem och tre år gamla, men var 110% påpassade av både mamma och nanny, hade solhattar, heltäckande klädsel, armpuffar, och fick, gud förbjude, inte gå i den varma bubbelpoolen eller äta annat än äppelbitar och vindruvor till mellanmål. När femåringen faktiskt fick sitta och doppa fötterna i bubbelpoolen och prata med oss stod nannyn en meter ifrån med handduken… Jag är kluven till detta, för å ena sidan är det säkert så man ska göra, men å andra sidan tycker jag – jag erkänner – att det är dödstöntigt och föredrar helt klart mina egna framåt, självständiga, simmande, vitaminundernärda, Youtubeberoende, coola ungar. (Och hoppas att jag aldrig kommer att få anledning att ångra sättet vi (inte?) uppfostrar dem på…)
Varken solhatt, solskydd eller övervakning… oooops…
På tal om något helt annat som jag funderar på varje morgon på väg till poolen: finns det någon vuxen som klarar av att njuta av synen av glädjestrålande, springande/skuttande barn i shorts/kjol/baddräkt utan att se synen av hur uppskrapade de skulle bli om/när de ramlade så lättklädda? Jag kan det inte, så varje framgångsrik ankomst räknas som en skön, lättad seger… Jag är nog verkligen en ”glaset är halvtomt-människa”, eller? Men å andra sidan, vore jag den överbeskyddande typen hade jag väl fortfarande kört dem i vagn – solskyddad så klart – så de inte skulle skada sig…
Igår gjorde vi det förresten. Tog det första konkreta steget att faktiskt göra Florida 5.0. (Nej, vi vet att vi inte är kloka någonstans.) Vi bad Troy, som äger denna ”condo”, att preliminärboka oss en vecka i januari 2021… ?? Nu ska vi bara hitta vettiga flighter också. Och sätta varenda krona som kan avvaras på resekontot även under hela 2020. Precis som vi inte skulle alltså, men som sagt, det här att vara 100% tillsammans så här under så fantastiska förutsättningar – det är värt mer än alla nya bilar, fräscha tapeter, nya möbler och snygga paneler på huset man kan tänka sig, så skit samma. Vi kör på så länge det går!
Var det ”tillsammans” jag skrev? ?På skylten står det: ”Förvara inte cyklar eller saker under trappan”. Innas kommentar: ”Add hashtag ’Not responsible’” ? Alltså, varifrån får hon allt?
Ganska motvilligt, men förmodligen nödvändigt, lämnade vi poolerna vid 14-tiden och tog lite lunch i lägenheten. Inte hamburgare för en gångs skull alltså! Efter ett par softa timmar tog vi sedan bilen till Sarasota igen, för det blåste fortfarande så mycket här, att strand och alla andra relaterade aktiviteter blev lidande. I Sarasota åkte vi till Payne’s park, där Peter hittat en lekplats med cirkustema. Familjen Ringling, som präglar väldigt mycket av Sarasotas myckna kultur, ägde en cirkus. Jag antar att det är därför cirkustemat återkommer på många ställen. Lekplatsen var i alla fall riktigt trevlig, liksom de flesta sådana etablissemang vi bevistat i denna delstat. För att vara pensionärernas tillhåll, så är det verkligen barnvänligt! Peter stack iväg och avverkade sex pawn shops på raken, och när han kom tillbaka gick jag en runda och avverkade ungefär lika många (ok, några fler) pokestops på raken och hittade flera nya Pokémon, vilket inte är så vanligt, medan barnen hade jättekul på lekplatsen. Alla nöjda.
Mimi, som i och för sig i ett par månader visat väldigt stort intresse för bokstäver och som har läst enstaka ord länge, satte sig helt plötsligt och läste förra årets blogg. Imponerande bra dessutom. Det var liksom inte de lättaste passagerna hon valde heller, utan bland annat stycket om förra årets Aquatica-besök, där jag bland annat skriver om hur en maktfullkomlig ”småpåve” anförtrodde sig – inte direkt ord som finns i Första läseboken. Stolt? Japp! (Och så himla passande att hon gjorde det just nu så jag verkligen får skryta om det här. Dubbelt bra!) Stolt tjej. ❤️ (Och mamma…) Jag älskar verkligen floridianska lekplatser! Armgång igen. Inna, en stund efter att jag hjälpt även Mimi upp: ”Jag trodde faktiskt att du skulle säga att det var för farligt och att jag genast skulle gå ner…” (Jag kanske skulle vara mer som amerikanska mamman och nannyn alltså….?) Oh oh ah ah…. De synkade inte riktigt på bilderna, så jag var tvungen att ta med båda. En bit från en starkt trafikerad åttafilig väg hittar man helt plötsligt denna lilla nöjes-oas med massor av restauranger, fik, skulpturer etc. En lekplats för vuxna helt enkelt. Sarasota är en synnerligen trevlig stad! Också ett genomgående tema i Sarasotas stadsbild. Utsmyckade cyklar som denna står utplacerade lite överallt. Mysigt.
Kvällen avslutades med hämtpizza och popcorn, som sig bör. Nu ska vi packa, för att i morgon göra Busch gardens i 29-gradig värme på vägen upp till Orlando. När vi gjorde samma sak förra året var det runt 15 grader. Vi får se vilket som är att föredra. Jag tror jag vet, men avslöjar svaret i morgondagens litania.
Dag 19. Galet. Vi kom ju nyss. Det är en konstig känsla av att känna sig helt avslappnad i att inte ”behöva” göra en massa saker bara för att det är så man gör på semester, för vi har varit här innan och lär dessutom återkomma, samtidigt som vi börjar känna av lite lite att det nu går utför…. Vi vet så klart att det är mer än en ”vanlig” semester kvar, men faktum kvarstår. Vi är på fel sida mitten och det går obönhörligen mot hemfärd. Detta förstärks givetvis av att vi återigen närmar oss ett uppbrott och måste börja tänka lite på vad vi köper etc för att slippa slänga något. När vi åker på lördag planerar vi nämligen att göra en repris (no shit…) av förra året, nämligen att åka inom Busch Gardens i Tampa (dumt med frysvaror i en bil i 29 grader då). Busch Gardens ingår utan någon extra kostnad i våra Discovery Cove-biljetter, och barnen vill såå gärna tillbaka, för det är som en djurpark kombinerat med ett tivoli, ungefär.
Jag har skrivit det innan, men det är värt att upprepa: vill man göra någon park och inte bryr sig om Disney alt. – som våra barn – är lite för unga för Universal så är Discovery Cove-paketet med delfinsim + fritt inträde + fri parkering till Sea World, Busch gardens och vattenparken Aquatica under två veckor otroligt prisvärt och kostar mindre än ett endagsinträde för oss på endast DisneyWorld. På Discovery Cove är det dessutom All inclusive, så förutom delfinsim ingår frukost, lunch, snacks, dryck inkl vin och öl, våtdräkt och t.o.m solskydd! Vi köpte våra biljetter på Black Friday och betalade drygt 6000:- för oss allihop för allt ovanstående. Inträde på Magic Kingdom en dag skulle gå på ca 5000:- plus parkering och dyr mat. Helt galet. Visst, systemet är uppbyggt på att man ska boka flera dagar/parker så jämförelsen är inte riktigt rättvis, men räknar man motsvarande, dvs fyra parker/fyra dagar (och då ingår inte några parkeringsavgifter eller något all inclusive) blir priset 14000:-! Jag förstår ärligt talat inte hur man kan/vill göra den grejen, men så är jag ju lyckligt lottad att än så länge ha barn som inte vill tillbaka till DisneyWorld, utan bara tjatar om SeaWorld. För så är det ju, vi går inte bara på pris, utan detta är vad vi/barnen vill. Faktiskt.
Ju mer jag läser på om detta ju mer fascinerad blir jag. Hur tusan har folk råd (och lust) att göra detta? Det är ju ofantliga summor! Nog för att vi lägger löjligt mycket pengar på resor, men detta kan jag inte förstå. Det är ju dessutom fullt varje dag. Knökfullt. Med tanke på hur stort, galet och personaltätt det är (det finns folk för allt) förstår jag att det måste kosta, men min fråga kvarstår – hur har folk råd att göra det?
Edit: Jag gjorde för skojs skull en prisförfrågan på vad Discovery Cove-biljetterna på måndag skulle kosta om jag bokade dem idag, och gissa om jag blev än mer nöjd med mitt Black Friday-köp när dagspriset faktiskt är över 1100 dollar. Jag ”tjänade” alltså 5000:- svenska kronor. Vad ska jag göra med dem, tro….? 😉
Endagsbiljetter för oss fyra. Utan parkering. Fyra parker. Ingen parkering och du måste bestämma innan vilka dagar de ska utnyttjas. Våra biljetter kan vi utnyttja när och hur mycket vi vill under två veckor. Prisa gud att barnen inte är disneyfierade!
Dagen idag verkar i stort sett bli en upprepning av våra tidigare dagar, för barnen älskar verkligen poolerna, så önskemålen är glasklara. Pool, drönare och frisbee. Även idag blåser det ganska friskt, så trots 25 grader är det inte supervarmt, men kvinnorna – eller vad det är, jag ser inte under alla kläder – som verkar ha allt de äger och har på sig, med pyjamasbyxorna ytterst (!), kanske egentligen borde hitta på något annat att göra…?
Det är verkligen kul att kolla på folk vid poolen. De som har specialgjorda klädnypor för att hålla fast handdukarna på stolarna måste vara semesterfullblodsproffs, tänker jag. ? Jag började lite skämtsamt en konversation med några britter om att det verkligen var skönt att höra lite ”proper English”, men shit vad jag ångrade mig när de visade sig vara exakt så överlägset högdragna som själva nidbilden av överklassbritter. Ingen självironi whatsoever, utan bara total sågning av hela det amerikanska samhället, kulturen och inte minst språket. Högst ocharmigt, även om en hel del stämmer. Peter pratade vidare, men jag var tvungen att gå, vilket i och för sig ledde till att jag och Mimi hade en mysig mamma/dotter-pratstund om allt mellan himmel (”berätta allt om Jesus, mamma!”) och jord (”hörde du vilken jättestor fis jag släppte i morse när jag vaknade?”) nere på bryggan. Sådana stunder är värdefulla.
”Mamma, det var en polis med stor mage som gjorde så här [dansar fram och tillbaka som en Teletubby]… ” (Nope, jag har ingen aning om sammanhanget i övrigt.) ”Ehm…. mamma…?” (= ”Är jag cool så här?”)
Vi tillbringade hela förmiddagen vid poolen, och jag vågar nästan inte säga det, men jag undrar om inte den stora poolen faktiskt var lite svalare än igår. Det är ju något med mig och pooler – de tenderar att gå sönder i min närhet. Hoppas innerligt att så inte är fallet. Vid lunch blåste det upp ännu mer. Inte så att det blev kallt, men det var rätt irriterande att behöva hålla i grejerna för att de inte skulle flyga i vattnet, så vi samlade faktiskt ihop oss och tog en utflykt till Sarasota, denna härligt oamerikanska (?) stad som man faktiskt kan strosa i som i en alldeles vanlig europeisk stad. Det går inte riktigt att förstå vad jag menar förrän man upplevt en amerikansk stad – det där med att amerikaner tar bilen överallt stämmer verkligen, och det smittar i allra högsta grad av sig på deras städer. Man går inte i amerikanska städer. Man åker bil. Punkt.
Eftersom vi bestämde lunch igår, fick barnen göra det idag…. Jag vågar inte tänka på hur mycket hamburgare vi ätit, men jag såg mig i profil i ett skyltfönster idag och undrade vem den plufsiga gravida kvinnan var…. 🙁 Jag vet att jag har skrivit det innan, men vi förundras ofta över hur hundvänliga städerna är, speciellt Sarasota. Överallt är det anpassat för hundar, och det finns massor av djuraffärer, och så klart hundar… Som sagt… Våra barn är också ganska pet friendly.
Eftersom barnen inte riktigt förstår storheten i att kunna strosa, gäller det att hålla motivationen uppe, vilket vanligtvis görs med kolhydrater eller fett i någon form. Idag glass. Första stället – med en trevlig uteservering där det fanns massor att titta på – hade tyvärr inte glass, vilket var kolhydratformen vi utlovat idag, så vi fick gå runt hörnet till det italienska glasstället i polsk regi med två pyttesmå bord precis vid en ganska hårt trafikerad väg, och när vi väl kom dit och betalat mer för två glassar och två espresso än för hela lunchen, orkade 50% av barnen bara två skedar glass. Jomen.
Ja, jag tycker faktiskt att jag gjorde ett synnerligen bra jobb här…. 😀 Entusiasmen kan man i alla fall inte klaga på. Och jag gillar espressobrickorna. Fler motivationshöjare för gnällspiken som gärna bara vill hem annars. Kultur i alla de former frodas verkligen i Sarasota. Det är en synnerligen cool stad. Jag tog inte jättemånga bilder idag, dels för att jag (host host) spelade Pokémon, dels för att jag spammat tidigare års bloggar med massor av bilder, så den som vill se mer kan med fördel gå tillbaka och kolla i dem.
Enligt min mening strosade vi alldeles för lite i stan, men är man fyra stycken så är man så meddelst löften om lekplats och eventuell chans att se manatees/sjökor (fast vi vet att det är för varmt i vattnet för dem) tog vi oss ner till den fina marinan. Toppen för mig och barnen, för där fanns en stor lekplats och massor av Pokémon, möjligen lite mindre kul för Peter…
De där mörka figurerna under portalen är tjejerna och jag… 😉 Olika former av ”In loving memory of…” (plaketten mellan tjejerna) finns verkligen överallt, för så gör man ju här om man har pengar. Jag brukar tänka på det när folk hemomkring pratar ganska nervärderande om det svenskamerikanska par som flyttat hem och gör precis som man gör här, fast hemma i ”Jante-Sverige” ses det som skrytigt och löjligt. Det kan inte vara lätt att göra rätt. Det är så att jag blir sugen på att klättra i träd. Sådär i motljus. Väldigt imponerande IRL. Hon är stark, den lilla räkan. Än så länge jättekul lek, men snart kommer den största killen i ”tagen-gänget” att börja bete sig som en riktig skitstövel utan att hans mamma bryr sig ett skvatt, så jag fick ta Peter därifrån innan det blev en situation… (Det var tur att i alla fall Mimi inte förstod när han började bete sig illa och kaxa om att hon ignorerade honom, för att hon faktiskt inte förstod vad han sa. Idioter finns överallt och tyvärr i alla storlekar.) Alltså…. ska nu hon också börja med det där poserandet?! Det är läskigt hur de påverkas, för just detta är det då verkligen inte jag som fått in dem på… Och knappast Peter heller. : )
Vi lämnade lekplatsen och killen som tyvärr lär växa upp och fostra nya killar som beter sig lika illa som han och tog en öl på strandbaren O´Learys, där tjejerna letade snäckor och lekte ”inte nudda sand”. Även om jag inte gillar sand något vidare måste jag erkänna att det är mycket som blir lättare i närheten av sand och vatten när man har barn. Det finns liksom alltid något att göra. Perfekt när vuxna vill dricka en öl helt enkelt.
Om man lägger smala pinnar i sanden är det okej, då nuddar man tydligen inte sand. Hm, okej, hur ska ni nu ta er dit där vi är då?
Helt okarakteristiskt snåla mig, var det faktiskt jag som på hemvägen föreslog att vi skulle strunta i att vi säkerligen har saker i kyl och frys som bör ätas upp, och i stället ta middag på Captain Curt’s, där vi var för några kvällar sedan. Ett riktigt toppenförslag faktiskt, för det var riktigt gott och trevligt. Jag åt något så märkligt som ”fried pickles”, vilket helt enkelt är friterad inlagd gurka (supergott, fastän man inte kan tro det), och dessutom en jättegod chili. Trubaduren var tyvärr den sämsta av dem vi hört, men enligt Peter kunde han ändå några trix, och Mimi blev lycklig bara hon fick ge honom några dollar. Det är sådant hon gillar. En opretentiös trevlig kväll helt enkelt.
Barnen äter ju som vanligt så varierat och nyttigt, men friterade pickles måste väl ändå räknas som grönsaker, eller hur?! När Mimi tröttnade ritade hon bilder på Peters ipad. Ett regnbågshjärta funkar i alla lägen. <3
Överlag blev det en riktigt bra dag. Ska man tro väderleksprognosen ska vädret bli likadant i morgon, så vi får väl se om vår sista dag här kan innebära pool, drönare och frisbee som barnen önskar. Det är lite dubbelt, för med denna ljuvliga strand så nära och lättillgänglig känns det som om man borde utnyttja den, samtidigt som vi ju stormtrivs vid våra underbara pooler. Känner jag oss rätt så blir det pool även i morgon. Det ska vara gött att leva, och man kan ju utnyttja stranden till att kolla på spektakulära solnedgångar även om man inte badar i havet, eller hur?! Vi har ju dessutom gjort det en gång under denna vistelse, så vi har faktiskt en ”check” på det. Over and out från oss för idag.
Efter en ytterst orolig natt då jag först vaknade av att Mimi gapskrattade i sömnen, ett så där riktigt härligt smittande skratt att jag verkligen skulle vilja veta vad hon drömde, sedan vaknade av för högt socker och två timmar ännu senare – efter insulinkorrigering – av att jag var så låg att det inte gick att mäta, var det kanske inte så konstigt att morgonen blev väldigt mycket senare än vanligt. Möjligen var det lite konstigt att resten av familjen var så sent uppe, men de är ju vana vid frun i husets inte så härliga morgonhumör, så de aktade kanske bara sina löss för snuva. Efter en frukost då Mimi knäckte gårdagens rekord med ytterligare en macka, men lyckligtvis var något mindre talför om det, skyndade vi ned till poolen, där vi pga hyfsat rejäl vind, var ganska ensamma. Dock kom Innas kompis – en pensionerad barnläkare från Cincinnati – från igår och hennes vänner, så det blev en trevlig social timme i bubblorna. Det är alltid lika skönt att träffa amerikaner som känner samma genans inför sitt lands ledare som vi gör. Det inger i alla fall lite hopp, även om 44% fortfarande röstar på honom. Det är väl f.ö lika många (%) som påstås rösta på SD hemma ?, så vi kan väl inte sätta oss på några höga hästar. Usch, nej, sådant negativt vill jag inte ha i bloggen, så i stället måste jag berätta om dagens absoluta höjdpunkt! Delfinspaning! Två stycken delfiner underhöll oss i över en halvtimme ute i kanalen. Så fantastiskt! Även om vi kommer att se dem i överflöd på SeaWorld och simma med dem på Discovery Cove på måndag, så är det något speciellt att se dem ”på riktigt”.
Dagen är redan lyckad. Varm pool och trevliga kompisar! Ålder är bara en siffra.
Självmedvetna Inna konstaterade efter samtalet med Cincinnati-damerna att hon är ”rare” (sällsynt), för de komplimenterade både hennes långa mörka ögonfransar och hennes språk, och sådant missas inte. ”Jag är verkligen rare, mamma. Både mitt namn, mina ögonfransar och att jag nästan pratar bättre engelska än svenska…” Må detta självförtroende utvecklas i positiv riktning.
Om jag var det minsta tveksam kring det där med att boka Florida 5.0 nästa år, så bjöd Inna dessutom på ett fantastiskt argument när vi helt planlöst, tyckte jag, guppade runt själva i bubbelpoolen och småpratade om ingenting alls, och jag föreslog att vi skulle gå över till den andra poolen där Peter och Mimi var. ”Nej, mamma, jag vill vara kvar här med bara dig och prata. Det är så mysigt.” Om vi var kvar? Gissa om! Andra kanske lyckas skapa sådana tillfällen i vardagen – grattis till er i så fall, jag högaktar och avundas er – för det gör inte jag. Vi har inte speciellt mycket aktiviteter inbokade, men det är ju alltid något som ska göras eller fixas. Bara guppa runt och småprata med barnen – nope, det händer inte ofta, tragiskt nog. Jag tvekar inte längre – självklart klarar vi oss utan nya bilar och tapeter även 2020! Florida 5.0 here we come! (Ja, vi vet att det finns andra resmål, men varför ändra ett vinnande koncept?)
Ser man broöppningen långt där borta? Jag gjorde det i alla fall. LivsnjutarMimi (kolla fötterna!) Jag fattar inte riktigt vad det är med dessa djur som är så fascinerande, men detta gjorde verkligen vår dag. <3
Vi är hyfsat entusiastiska. 🙂
Även om det på pappret egentligen var varmare idag än igår och förrgår, så var det ganska isigt i vindarna, så idag blev det väldigt mycket poolbad, och vi bestämde oss för att det kanske t.o.m var idag vi skulle gå i lite affärer. I shoppingcentret precis på andra sidan bron på fastlandet ligger alla outletsen (Ross, Marshalls, BeAlls, Five below etc) på rad bredvid varandra med Michaels (tänk Panduro i gigantformat) och Publix (tänk Maxi gånger tre) bredvid, så det kändes som ett effektivt och snabbt sätt att sätta ”check” på den punkten. Dessutom har Peter länge varit sugen på att testa Five Guys, vilket tydligen ska vara en lite finare hamburgerkedja. Sagt och gjort, vi drog oss ur badet och stack dit.
Spontant var det mycket svårare att beställa på Five Guys än på en ”vanlig” hamburgerkedja, för man var verkligen tvungen att beställa varenda grej, inkl topping på hamburgaren (vem har egentligen koll på vilka av alla 27 tillbehör man ska ha för att det ska bli gott?) för sig, vilket gjorde att vi till slut stod där med en gigantisk portion strips, två gigantiska drickor som vi hade tänkt dela, tills vi upptäckte att det ju så klart bara var läsk i automaterna så vi ändå fick köpa till vatten och alldeles för stora portioner till våra musportionsätande barn. Annars då? Jo, det var gott, men knappast revolutionerande, särskilt inte med tanke på priset som var mer än dubbelt så högt som det vi hade betalt (och faktiskt ätit upp) på Wendy’s, men nu har vi i alla fall provat det. Mimi gillade (det konstiga) att man fick ta ”elefantnötter” (jordnötter i skal) och äta fritt som snack. (I alla fall tror vi att man fick det…. )
Hm…. Vänster (Five Guys) eller höger (Weightwatchers)….? (Vi valde fel.) Det framgår så klart inte riktigt av bilden, men vi fick ett jättestort glas (!) med strips, och dessutom alla dessa. (Nej, inte ens vi pallade äta upp dem.) Innas falkögon upptäckte kritor och möjligheten att rita en liten bild och sätta upp på anslagstavlan, så det var båda så klart tvungna att göra. Det tog lite tid för Mimi, för hon hade väldigt mycket himmel att rita. Vernissage. Stort. Ett alster på ett hamburgerhak i yttre Sarasota.
Efter besöket på Five Guys hade jag i ärlighetens namn ganska ont i magen, men jag lovar att jag inte tänker fördjupa mig i just det ämnet. Vi gjorde i alla fall alla de där outletsen (med början på Marshall, för det finns en Paw Patrol som heter så – hur självklart som helst) utan att egentligen fastna för något speciellt. Ibland är det ju så löjligt att man faktiskt saknar att sakna något, för lite rolig är ju själva jakten, speciellt när man är på semester och det är lite lustfyllt, och inte som hemma när man behöver smör på Citygross liksom. Eller är det bara vi som är sådana? Idag hade vi i alla fall inga sådana behov och då är outletsen bara röriga, för alla jackor av alla märken hänger på ett rack, alla byxor på ett annat, så det är bara kaos av färger och former. Letar man specifikt efter en jacka är det ju bara att gå till jack-racket (vad tusan heter det på svenska? Det är jag och Dolph…) och leta, men är man inte ute efter något och egentligen inte har shoppingradarn på, går man ganska snabbt igenom, vilket vi gjorde. Det var Inna som fastnade lite för allehanda sminkset, och återigen återupplever jag min barndom när hon har stora spenderbyxorna på (som jag då) och lillasyster förnumstigt konstaterar att ”den här var fin, och den, och den, men jag behöver inte den, det är bättre att jag sparar mina pengar” och dessutom erbjuder storasyster ”om det är något som kostar för mycket så kan du få lite dollar av mig”… Du och jag, Mek, för 35 år sedan! Och 30 år sedan. Och 25… 🙂 (Fast Mek, som är min ekonomiska lillebror, om det inte framgår tydligt nog, insåg sedan att det var bäst att kräva tillbaka pengarna av sin vidlyftiga storasyster – dock utan ränta – så Mimi har lite att fundera på där. Jag är helt säker på att det inte är långt borta.)
Lilla Mimi som är så på när det gäller både läsning och engelska undrade för övrigt varför det stod ”sal E” överallt. 🙂 För att inte tala om hur fascinerad hon var över att teckenalfabetet – som hon är överdjäklig på och använder hela tiden, roligt nog – inte var samma på engelska! Cincinnati-Joan kunde det, så vi jämförde, och många av tecknen var likadana, men för olika bokstäver! Snacka om besvärligt om man är hörselskadad!
Ja, det ser ut som reklam för Becker, men det är ju ändå en regnbåge och vi måste ju handla något. Eh? Vi har lite att prata om, tror jag. Japp, det har vi verkligen.
Efter shoppingen – som knappt blev någon shopping – hade vi lite olika viljor. Peter ville egentligen till en gitarraffär, Inna ville flyga drönare, men det blåste för mycket, Mimi var trött och ville bara hem och fingervirka (!) och jag ville spela Pokémon/promenera. Det slutade med att de andra släppte av mig i ett Pokémon-gym-tätt område och stack hem…
Här bodde/badade vi första gången vi var i Siesta Keys. Vi kom inte riktigt ihåg att det var så här nära. Det är ett himla mysigt område faktiskt. Ger helt klart mersmak. (Ytterligare en sak vi inte insett om jag inte haft mitt Pokémonberoende… Just saying…) Nu har den Pokémon-spelande mamman äntligen kommit hem och hjälpt till att sätta igång fingervirkningsprojektet, så nu är Mimi nöjd. Det framgår inte riktigt hur otroligt stort detta nystan är, men det är vad Mimi fastnade för på Michaels. Hon skulle absolut ha det för att fingervirka en halsduk till mig. 🙂 Nöjd? Inte alls. Visst blev jag snygg?!
Förresten… nu har vi gjort det. Igen. Avbokat vårt Miami beach-hotell. Precis som varenda gång tidigare börjar vi ifrågasätta vad vi egentligen ska där och göra, så nu är vi hotell-lösa den sista natten och hamnar säkert i Fort Lauderdale eller något. Som vanligt. Fatta förresten hur irriterande det är för fröken ”vill ha koll på läget och vill göra saker IGÅR” att det ännu inte ens går att kolla priser på flyg för Florida 5.0… Jag får nog boka något annat. Vi har ju ingen vår-resa bokad… 😀
