Kategori: Resa med barn

What the heck! Idag vaknade jag ännu tidigare! Försökte i och för sig somna om, men när Innas kompisar (som nog går på fritids, med tanke på tidpunkten) började messa vid 06.30 gav jag upp. Vi får nog ta ett snack om lämpliga tider att kommunicera… Det var lika skönt före 07 dock, så när jag väl är ute är jag inte så ledsen över utebliven snoozning.

Idag gick jag hela vägen fram till Krvavica, som såg trevligt ut även på nära håll. De gör ju det, de flesta vikarna och samhällena här.

Att stöta på nakenbadare är ganska vanligt här och idag mötte jag (nåja, kunde inte undgå att se i alla fall) en kille som om man ska gå på det fördomsfulla skämtet inte tyckte att det var kallt i vattnet. Eller så hade han sällskap i buskarna och jag råkade avbryta något. 🤣

Kallt var det dock när jag kom hem och någon råkat stänga av varmvattenberedaren… Yeay! Ingen morgondusch för mig! Eftersom barnen dessutom var helt utslagna efter gårdagskvällen fick jag Peter (sugardaddy ju…) att fixa kaffe och så fick det bli bad i stället. Jättefräscht, jag vet…

Brådmogna och välartikulerade Inna går från klarhet till klarhet som vanligt. Det är svårt att inte bli stolt och lite skrattlysten när ens nioåring tilltalar ägaren till restaurangen med så extremt artiga fraser som: ”Sorry for the inconvenience, but my sister wanted still water…”, samtidigt som det är med skräckblandad förtjusning man får höra henne berätta för nya Göteborgsvännerna att ”mamma och pappa drack för mycket vin, det var därför de bokade en resa till Kroatien”… 😱 (I och för sig sant [förra årets spontanresa i pandemi-tid], men lite läskigt att höra beskrivas just så… 🤣)

Annars var dagen – surprise surprise – ganska lik övriga dagar, men det där att i princip ha ett stort sällskap (rökande och drickande dessutom) i vår egen sfär gjorde att vi alla hade lite svårt att slappna av. Vet inte om det är typiskt svenskt eller om det bara är vi som är så otrevliga och ogina, men jag gillar det inte. Den halvberusade mannen som la sig och sträckte ut armen så att den låg en cm från vår filt och sedan låg och knäppte iväg småsten som höll på att träffa mig, vet inte hur lycklig han är över att fortfarande vara vid liv.

Vi kom senare på att anledningen till de ovanligt många inhemska (med helt annan kultur av personlig sfär… 😝) sällskapen på stranden nog var för att det idag är helgdag här. Anti-fascistiska-kampdagen. Låter i och för sig som en bra dag att fira. Skulle vi kunna göra det med att öka på de hemska av denna dag uppmärksammade dödstalen med ett par enstaka, nu levande och sabbande hela djäkla världen, despoter (oavsett religiös och politisk åskådning) så skulle jag faktiskt inte ha något emot det.

Det är ännu varmare idag än övriga dagar, så efter tre timmars SUP (vi har nog finansierat den där brädan nu) när solen nådde vårt (och således också våra inneboendes) läger, lämnade vi samtliga stranden för siesta. Dock inte tillsammans. Det var t.o.m så att jag försökte ta riktig siesta, med en stunds tupplur, men alltför många ljud (typ Inna som med ojämna mellanrum brast ut i ganska hög sång) förstörde effektivt det försöket. Vi hängde iaf på rummet under resten av eftermiddagen.

Jag vet att jag skrivit om det förut, men det är verkligen ett faktum att även om det är trevligt med flera olika miljöer, vilket jag vet att vi kommer att få (vi har ju gjort typ samma resa innan…), så är det inget vidare med förflyttningar. Speciellt inte när de flesta ställen har tidigare och tidigare utcheckning, och senare och senare incheck. Det är utcheckning senast 10.30 här i morgon, och vi har inte tillgång till vårt boende i lilla lilla Mimice förrän 16, så inte nog med att dagen i morgon blir väldigt mycket obekvämare än vi är vana vid nu, i huvudet är jag ju redan på väg och har börjat försöka planera hur vi lämnar på bästa sätt, så avkopplingen är redan delvis påkopplad igen. Vi måste ju på något sätt härbärgera bagage (inklusive insulin som behöver hållas hyfsat kallt), ha en så skön dag som möjligt i morgon, planera in senast möjliga proviantering och sedan genomlida det sedvanliga negativa tillvänjandet av ett nytt ställe med helt andra förutsättningar. Det är ju tur att jag numera vet att jag först inte kommer att gilla stället, men att jag så småningom brukar vänja mig och se dess fördelar strax innan vi åker vidare till nästa… 🙈

Vi hade redan bestämt att vi idag, sista kvällen, skulle äta middag på Mucrum, så vi gick lite all-in med förrätt och hela grejen. Maten är verkligen god och fint upplagd. Inte alls medioker som många recensioner gjort gällande. Jag åt tomatsoppa och fläskfilé med grönpepparsås, och det var riktigt gott! Efter maten fick vi återigen trevligt kvälls-sällskap av våra nya vänner från Göteborg, så vi hängde först på stranden till nästan 22.30 och gick sedan till alla fyra barns stora förtjusning med på ett besök på tivolit, som vi liksom stängde…. Det har man inte gjort så många gånger i sitt liv, men vissa attraktioner var redan stängda när vi kom, och andra stängde efter att vi precis nyttjat dem. Ganska hardcore av våra 6-9-åringar ändå. 😃

Sammanfattningsvis går även anti-fascistiska kampdagen till historien som en riktigt trevlig semesterdag med social bonus-guldkant. Makarska fortsätter att leverera helt enkelt.

På grund av att jag ju blev galet seg av den dåliga spaghettin igår, vaknade jag ännu tidigare idag. Egentligen är jag en snoozare av rang, men det är något med kombinationen av lite för hård säng, lite för ljust och känslan av att det dels är skönt ute redan vid 07, dels att det är förbannat skönt att ha uppnått större delen av sitt rörelsemål före frukost som faktiskt lyckas få upp mig ur sängvärmen just på semester numera. (Hemma hade jag snoozat till 09-10 och sedan vaknat superstressad med en känsla av att hela dagen var förstörd… Det är inte alltid så lätt att vara jag. 😝)

Idag gick jag samma runda som igår, men lite lite längre för jag var lite nyfiken på stranden/samhället jag skymtade bortom berget igår. Intressant nog var det 3,5 km dit men ändå sa klockan att jag bara gått 6,5 km när jag gått tillbaka exakt samma väg… Hmmmm? Säkert därför Peter alltid får massor av fler steg/km än jag trots att han inte rör sig lika mycket…

Halleluja! Idag fick vi faktiskt till den perfekta frukosten, helt utan svinn! Tredje gången gillt. Det där med att testa nytt ligger inte riktigt för oss ifall någon nu lyckats missa det. Det enda som kunnat bli ännu lite lite bättre är mängden kaffe, för det spelar ingen roll hur mega-extra-large vi beställer; det blir ändå bara kaffe i max dubbel espresso-storlek och barnen säger att vi ska sluta ”bugga” (som i störa) den trevliga personalen med alla våra beställningar, så lite brist-på-kaffe-huvudvärk lider jag faktiskt av nu vid lunch. Kan också bero på att jag inte druckit en droppe av något sedan frukost trots att det är 29 grader varmt… Med tanke på att jag har en restaurang två meter bort och en lägenhet 13 meter därifrån beror det ju egentligen på ren och skär dumhet, när jag tänker efter, men resten av familjen ”suppar” (i ordets faktiska betydelse idag) så jag har ju strandvakt. (Nej, i ärlighetens namn har det inte med det att göra heller. Jag är bara lat och bortskämd med att Peter fixar sådant. 🙈 Sugardaddy Pete helt enkelt… 😃)

Även idag lämnade vi stranden när solen nådde vårt läger strax före 14. Tyvärr har Peter just nu grym otur med sina matförslag, för de pizzaslicar han föreslog och köpte till lunch dissades av samtliga familjemedlemmar. Min teori är att de var från igår, och det enda de smakade var det som barnen brukar be att få slippa, nämligen oregano. Nåja, man behöver ju inte så mycket mat när det är över 30 grader varmt och man går och småsnacksar mest hela tiden ändå… men Mimi uttryckte för säkerhets skull mycket förnumstigt att hon verkligen tyckte att vi skulle hålla oss till vår restaurang (Mucrum) från och med nu. Jag tror att hon har rätt.

Mimi har, ända sedan jag kom hem från min promenad i morse, uttryckt att hon också vill gå. Vart verkar inte så noga, hon vill bara gå, så efter vår siesta gjorde hon och jag just det. Vi kom säkert 300-400 meter (i och för sig väldigt trevliga och filosofiska meter med diskussioner bland annat om hur man kan veta att just vårt sätt att uppfatta färger verkligen är det rätta; det kanske är de färgblinda som har rätt 😃) innan hon insåg det jag sa redan innan vi gick, att det nog vore skönare att bada… så då gjorde vi det i stället.

Efter kl. 16-17 sisådär är det ju skönt i solen igen, även utan den exakt skuggiga platsen under pinjeträdet, så när vi väl kom till stranden så blev vi liksom kvar. Det där med att ha boende så nära både strand och mat är verkligen höjden av lyx och vi kommer aldrig att vilja ha det på annat sätt, känner jag. Att slippa planera (och packa!!) för en hel dag på en strand är så fantastiskt att jag knappt finner ord. Jag kommer inte på något som faktiskt är skönt eller trevligt med en lång dag på en strand i 30-gradig värme utan möjlighet att gå på toa, hålla mat och vatten kallt, alla elektroniska enheter svala och laddade eller ens något så simpelt som att hålla ordning på alla prylar som krävs. Nej, minsann, ett boende med alla bekvämligheter på max 25 meters avstånd åt alla!

Det är verkligen ljuvligt att bara kunna bli kvar på stranden oavsett vad klockan blir. Framåt 19 dök nya kompisarna med familj upp efter sitt (läskiga) köra-på-vindlande-vägar-utan-skyddsräcken och gå-på-glasbro-äventyr i bergen och då blev vi kvar ännu längre och en flaska vin blev ytterligare en samtidigt som barnen lekte fånga stenen (stora stenar 😱) med en lösdrivande (?) hund och dessutom själva beställde en gigantisk pommes-tallrik från restaurangen. Om man bortser från näringsintaget så blir verkligen allting annat bara bättre och enklare ju äldre de blir! Vi låtsas helt enkelt som om vi vanligtvis har tydliga rutiner och äter enligt kostcirkeln, så några små futtiga avsteg på semestern spelar ju ingen roll. (Vissel vissel…)

Jag vet inte hur det var i lägenheten ett par kvarter ovanför oss, men här var det i alla fall två väldigt nöjda barn (och föräldrar) som slocknade ganska snabbt efter en härligt oplanerad skön dag och social kväll. 🥰

Tyvärr får jag väl motvilligt erkänna att efter att helt oplanerat (hela kvällen var ju verkligen helt oplanerad) råkat ha de enligt Mimi för korta shortsen till något annat än fram och tillbaka till stranden, så får jag nog ge henne rätt. 🙈 De kändes inte helt bekväma bland folk, inte ens efter rosé-intaget på stranden innan… men vad tusan, det finns folk som ser värre ut här! (Och bättre…)

Precis som jag förutspådde igår så känns allt lite bättre efter en natts sömn, även om sagda natt innehållit flera skräckfilmsliknande element med blod rinnande längs ben och nattlig städning av golv. Tur att det är kakel och klinker överallt… Min kropp och jag är i vanlig ordning inte riktigt överens om hur man bäst tillbringar en semester och den (kroppen) verkar varken mottaglig för förhandling eller kompromisser, så något bad är det inte tal om, men det känns i alla fall ok att ligga på stranden idag (även om det blir i korta stunder åt gången), så semesterkänslan börjar så sakteliga infinna sig i alla fall.

Frukosten på restaurangen var så överväldigande generös att vi kände oss tvungna att äta trippelt mot vad vi egentligen kände för, för att det inte skulle bli för mycket rester… Typiskt svenskt? Det enda som var lite snålt tilltaget var kaffet… 😱 I morgon ska vi se till att beställningen blir väldigt mycket mer anpassad efter behov och magar.

Vi skulle efter frukost egentligen bara ta ett dopp och sedan proviantera lite, för det orkade vi verkligen inte igår, men i skrivande stund är klockan 15 och vi är fortfarande kvar på stranden. Nu är dock både vatten, öl och toalettpapper (😱) slut, så nu börjar det definitivt bli nödvändigt, i ordets mest bokstavliga betydelse.

På tal om WAP så är det en sak som jag verkligen saknar i detta land. De verkar inte ha upptäckt padel! 😱 Trots idogt googlande har jag bara fått träff på två banor; en i Supetar på Brač och en i Split. Båda utom räckhåll, vilket innebär eländigt mycket trist promenerande för att uppnå mitt just nu ganska hatade rörelsemål. Att röra sig mellan strand och toalett ger inte många steg, kan jag meddela. Jag har övervägt att skruva ner det till ett lite mer rimligt semestermål för att slippa stressen det faktiskt innebär, men det vore ju att fuska och vem gillar en fuskare liksom? (Ja, jag vet att jag är knäpp.)

Att proviantera sjuka mängder vin, vatten, ost, snacks och toapapper gav inte många steg. Inte ens när allt skulle bäras i trapporna från parkeringen till lägenheten, så medan Peter tvingade ut barnen på en sista vända på det dyra AquaFun-flytetyget (de skulle ju minsann utnyttja vartenda öre… 😃) snörde jag på mig mina snart utslitna fotriktiga Scholl-skor (jag är ju trots allt snart 50) och drog ut på en urtrist promenad. Det är vackert här, men det är så djäkla mycket folk att kryssa mellan (bland annat ett brudpar med släpet utspritt över hela stigen uppe vid Sveti Petar…!) överallt att det verkligen inte är njutbart någonstans. Dessutom är David Baldaccis serie om Aloysius Archer, som jag har i lurarna just nu, verkligen inte i nivå med de flesta av hans andra böcker, men ni vet ju hurdan jag är by now; har jag börjat måste jag fortsätta…

Det är ju inte ofta jag gör några försök att profitera på mitt bloggande, för ärligt talat avskyr jag bloggar och sidor som är så fulla av reklam att de knappt går att läsa, men en sak måste jag faktiskt tipsa om, och skulle någon vilja klicka på min länk efter det så skulle jag bli supertacksam. Jag har länge använt återbäringssidan Refunder och för ett par månader sedan skaffade jag också deras betalkort och är så galet nöjd. Alla köp vi gör ger återbäring utan att vi gör något alls och denna återbäring betalas ut i riktiga pengar direkt in på kontot. Jag har inte stenkoll, men har plockat ut minst sisådär 1500:- på bara denna korta tid. Tidigare använde vi ett kort från Norwegian, men sedan de sänkte sin återbäring till 0,5% blir det inte många kronor till våra resor. Detta känns så mycket bättre. När vi skaffade kortet var första året helt gratis och jag gissar att det fortfarande är så. Skaffar någon ett kort via min länk får både du och jag direkt 200:- var. Hyfsat bra deal tycker jag, men absolut inget krav för att fortsätta läsa min annars ganska reklamfria blogg. 😊 Här är länken i alla fall: https://www.refunder.se/p/5592f45c41cc5

Man får väl säga att vi ändå gått ner i semesterläge hyfsat snabbt för vid 21 insåg vi att vi inte ätit middag… Då är det verkligen ljuvligt att kunna gå ut i shorts och linne och strosa bort till bästa kebabhaket som ligger på tivoliområdet. Samma gubbar som förra året fixar pannkakor respektive kebab med häpnadsväckande handlag. Till och med den svårimponerade Mimi var tvungen att kommentera pannkaksgubbens skicklighet. 120 kuna för två stora kebaber, en pannkaka som mättade båda barnen, en öl och en vatten. Äntligen något som inte ökat galet i pris!

Vi har inte riktigt kommit in i cash-is-king-trallen här ännu, så det var nära att det blev lite pinsamt vid kebabvagnen som givetvis inte tog något annat än kontanter (AquaFun tog effektivt slut på dem innan idag) och aningens dålig stämning blev det när Mimi upplevde sig ha blivit lovad att få åka karuseller. Att utifrån den bakgrunden förklara det där med kontanter och oseriösa uttagsautomater för ett barn för vilket kort och swish är självklarheter kan lätt skapa lite dålig stämning. Att inte hela världen förstått tjusningen med swish är f.ö ett av historiens stora mysterier som säkerligen fortfarande kommer att gäcka forskare långt efter att de löst gåtan med hönan och ägget eller hur string-bikini någonsin kunnat bli ett modeplagg trots att alla är fula i det.

Nej minsann. I kväll siktar jag på att, till skillnad från igår, somna med borstade tänder och sleep mode på Storytel (det är så jobbigt att hitta tillbaka annars, särskilt när boken är dålig) och hoppas på att slippa blodiga skräckfilmsupplevelser och saneringar, så over and out från mig! Vågar man hoppas på ett premiärbad i morgon, kroppen? Please! Godnatt!

Ps. Jag har ju redan erkänt att jag har sjukt dålig karaktär, så ta inte det där reklamfria så allvarligt, utan skulle någon vilja erbjuda mig ett betalt padel-samarbete, eller bjuda på en resa eller lite vin eller… tja, whatever, så ska vi säkert kunna komma överens… 😉 Ds.