Kategori: Resa med barn

Även dagen idag började med en härlig morgonpromenad. Det verkar verkligen som om det är mellan 7 och 10 som det är allra skönast här, och man skulle då också kunna välja plats på stranden, om man ville. Jag har försökt sälja in detta till övriga familjen, men min mysiga ta-med-frukost-till-en-klippa/strand-idé faller på både det ena och det andra. En kan inte leva utan mjölk och ”cereals”, en annan måste absolut gå på toa efter frukost. Jag kanske ska strunta i dem och gå själv helt enkelt. Just nu, hemkommen efter härlig, men aningen seg promenad (höjderna här suger verkligen i inte-så-vältränade ben) när den dåliga stämningen från igår kväll hänger kvar och ytterligare ett bråk med Mimi verkligen fått mig att tappa sugen för allt, känns det som ett ypperligt förslag. Jag får ofta beröm för att jag inte bara skriver om det som är bra när vi reser, men nu får de gärna räcka med vardagsrealism, tack! Ge mig den rosafärgade semesterdrömmen!

Lyckligtvis blev humöret hos samtliga bättre så fort vi – flera timmar senare – lyckats få parkering och strandplats på favoritstranden i Brela. Det är iofs lite svårt att se de badande barnen bakom ett stort tält (måste vara tyskar) men sådana petitesser hänger vi inte upp oss på nu. De kan ju simma. (Tältet visade sig senare mycket riktigt tillhöra tyskar. Inte tyskar med små barn, utan en familj med tonårsbarn och en pappa som måste haft brittiska rötter, för blekare har sällan skådats.)

En dag på stranden är ju som sagt sällan något att skriva hem om, men några höjdpunkter fanns onekligen idag. För det första åt alla hyfsat nyttigt. Säkert som en direkt effekt av all osämja kring ämnet tidigare. För det andra drev Mimi igenom ett ”åka-soffa-efter-jetski-åk”. Peter lovade att de skulle göra det om priset inte översteg 250 kuna. Det kostade exakt det för 10 minuters ”min-kiropraktor-kommer-att-bli-rik-runda”, men hon var i alla fall galet nöjd efteråt, så det får väl räknas som väl investerade pengar. Ungefär lika mycket glädje som plastbitarna från häromkvällen för ungefär samma pris som nu pryder vårt golv utan att direkt användas. För det tredje fick Inna (som klokt nog vägrade soffturen) testa en timmes SUP (för en tredjedel av soffpriset) och det var ju riktigt kul. Personligen hade jag lika kul när jag testade själv som när jag och Mimi från land såg Peter försöka kravla sig upp på brädan. Japp, vi är dåliga människor, men Mimis skratt när han ramlade var värt varenda kuna.

Peter och Inna har ju i flera dagar pratat om och planerat att spela/sjunga på gatan, så efter proviantering och Peter-lagad (!) middag (paradrätten Spaghetti Olio e alio som mest bara funkar på semestern när jag ju tar semester från kolhydratjagande och diabetes) var det dags. Tyvärr har Peter ”bara” gitarr och mini-förstärkare i packningen så placeringen var lite besvärlig eftersom de (Peter!) behövde någonstans att ställa iPaden med texterna. Enda möjligheten var alltså att hitta en strategiskt placerad papperskorg. (!) Inte det lättaste en lördagskväll på en strandpromenad full av högljutt musak-spelande krogar, så ljudet blev kanske inte det bästa, men de hade hemskt roligt och tjänade över 200 kuna på sitt halvtimmeslånga framträdande, så båda tjejerna är nu helt euforiska över alla pengar de kan tjäna. 😂

Sammantaget blev det till slut en riktigt bra dag. Fler sådana, tack!

Om det finns någon fördel med att inte kunna sova så är det möjligen att man kan stiga upp tidigt, även om det sällan händer, för somnar man väl så är det vanligen framåt morgontimmarna. Men idag hände det och jag tog alltså min promenad ”vänsterut” mot lilla stranden som jag planerat. Det var precis lika vackert där, men sämre väg. Det gick inte att spela Pokémon samtidigt för då hade jag med största sannolikhet störtat ner åtskilliga meter i det mycket kuperade landskapet. Ett par km iväg insåg jag att jag både glömt vatten och socker och att jag var mitt ute i ingenting, så för första gången var jag lite glad för mitt strulsocker som låg skyhögt. (Denna gång av högst förklarliga orsaker dock.)

Eftersom vi gärna ville se Sveriges OS-kvart i fotboll kl. 12.00 och trodde oss kunna göra det på ”vår” vanliga ”titta-på-idrott-på-storbild-restaurang” ägnade vi förmiddagen åt… tja, ingenting. Jag skrev klart gårdagens blogg och fixade lite med bloggen, Peter o Inna spelade och sjöng och samtliga slappade intensivt. Sedan visade det sig att restaurangen inte hade så mycket intresse av att ens kolla om det gick att visa svensk damfotboll, för det var kroatisk tennis samtidigt… Jaja, det finns ju iPad och gott om mobildata… Ser möjligen ganska fånigt ut, men strunt samma. Vi vann, vi åt och alla fick obegränsad mobiltid. Rätt ok alltså.

Nackdelen med att börja en dag med att slappa, är att det lätt fortsätter så, så det tog ytterligare en stund efter maten (att sätta i sig en mastig pizza till lunch kan ha haft med saken att göra) innan vi tog oss för något och sedan ytterligare några långa minuter innan vi hade fått med Mimi på tåget. Som vanligt. Det roliga med motvalls-Mimi är att hon i alla fall är konsekvent, så när vi väl fått med henne är det sedan samma visa när vi ska lämna stället hon initialt inte ville till.

Stället vi efter diverse diskussioner enats om var Bratuš, som nog ligger tvåa på vår tre-i-topp-strandlista och som dessutom ligger 20 minuters resa närmare än Brela, vilket ju passar bra när klockan redan är sisådär 14.30. Vi hade tur att kunna knipa den sista nära-strand-parkeringen och på själva stranden fanns det gott om plats. Detta att vi två dagar i rad fått både parkering och plats på bra stränder utan större åthävor är väldigt bra för min stressnivå, så keep up the good work, Makarska.

Mimi som ju egentligen bara ville vara hemma och ”chilla” var i vattnet 80% av tiden på stranden. Mest nöjd är hon när hon får hänga i sin ”donut” med sällskap långt ut i vattnet. ”Det är så skönt att simma så här med bara dig, mamma. Det är skönt att simma med bara pappa också. Men mest dig. Inte så mycket med Inna för hon vill bara dyka och dyka. Såhär. [Visar] Jag tycker mest att det är skönt att bara chilla och bara prata så här. Jag gillar att prata. [Självironiskt skratt]” Hon är rätt underbar ändå, den där väldigt välartikulerade Mimi Jekyll and Hyde. Ett annat fantastiskt citat gäller den extremt *kortgrunda stranden som Mimi beskriver så här: ”Det är så djupt att jag inte ens bottnar när det är grunt.”

*Finns ordet långgrunt, så borde ju motsatsen också existera, eller hur?

Ordning med maten känns det aldrig som om det är hos oss, vilket är en ständigt återkommande frustration. Förutom ”sås och potatis” hemma är det väldigt lite (vettig) mat som går hem, och så här på semester känns det alltid som om vi (och framför allt barnen) bara äter snacks och godis. För mig är definitivt en ”pommes-tallrik” oavsett form bara snacks, men därom råder det väldigt delade åsikter i resten av familjen. Eftersom vi inte var så sugna på att lämna stranden och utbudet just i Bratuš verkar lite begränsat till en restaurang med vita dukar, naggade vi återigen på principerna (som känns färre och färre) om någorlunda vettig mat, och beställde ostbricka och strips från restaurangen att ätas på stranden.

Mysighetsfaktorn och det flotta serverandet vägde lyckligtvis med råge upp näringsinnehållet (och den faktiskt rätt snåla ostbrickan) i det hela. När alla väl lägger undan sina mobiler kan vi ju dessutom ha riktigt trevligt. Barnen initierade ett slags sing-a-long där alla skulle sjunga en bit av en låt. Snacka om att undertecknad inte riktigt platsar här, men efter att ha skrattat hjärtligt åt mina taffliga försök och låtval (varken Die Mauer eller Flickan och kråkan gick riktigt hem) hoppade de helt enkelt diskret över min tur.

Det är fortfarande speciellt att inte lämna stranden förrän 21.30, men också lite svårt att veta vad man bäst gör när man är tillbaka. Det finns ju något i en som vill utnyttja varje sekund av semester, ljumma kvällar, barer och restauranger och samtidigt något som säger att man ska slappna av och ”ladda batterierna”. (Jag avskyr f.ö. det uttrycket, för mina batterier verkar ändå inte ha någon sparfunktion utan de laddar ur direkt igen.) Nåja, idag valde vi ”slappa-alternativet” och hade en rosaröd härlig dröm-kväll med roliga och pedagogiska brädspel runt några nyttiga selleribitar som alla uppskattade. Not. I princip tjurade alla bakom varsin skärm och mitt försök att samla familjen runt något slags uppsamlande energi-intag som inte inkluderade chips (de var slut…) slutade i bråk och totaldiss. Så kan semester också vara. Bättre lycka nästa gång. Godnatt!

Efter en halvt sömnlös natt som börjar verka mer regel än undantag numera (är det någon som vet något tips mot värk/kryp i ben/rygg så fort man ligger ner, så tipsa gärna – äter redan magnesium…) så steg jag upp vid 08 och tänkte att jag kanske skulle ta min promenad innan övriga nattrumlare vaknade, men det går så klart inte i en liten tvårummare utan samtliga vaknar givetvis när någon går på toa, så i stället blev det bestämt att vi skulle ta snabb frukost och sticka iväg tidigt. Det gick väl inte riktigt lika snabbt och smidigt som jag hade tänkt (nyvaken Mimi med lågt blodsocker är som alltid en intressant bekantskap – möjligen heter hon Jekyll eller Hyde i efternamn i stället för Olofsson…) men 09.10 var vi faktiskt i bilen med GPS:n ställd på favoritstranden i Brela och tro’t eller ej, men där fick (nåja, fick och fick….) vi både toppenparkering och utmärkt plats på ”vår” strand. Än så länge (10.30) i ljuvlig skugga. Japp, det var faktiskt jag som skrev det. Antingen har jag äntligen blivit vuxen eller (mer troligt) så spelar de utlovade (eller uthotade) 37 graderna en viss roll. Det är redan nu i skuggan galet varmt.

Även idag har jag fått trädgårdsrapport från min 13-åriga växtvakt Elin. Jag gjorde verkligen rätt som ”anställde” henne. Jag anar en blivande insta-stjärna här (utöver trädgårdsmästare alltså), för det är något väldigt tilltalande i bilderna, trots att de ”bara” är på växter och grönsaker. Kolla gärna in hennes smycken (japp, jag har en själsfrände här!) och följ henne på Insta (lycko_anglar_).

Äsch, det finns faktiskt inte mycket att skriva om denna stranddag som jag inte redan skrivit i tidigare inlägg från andra år. Det är helt klart min favoritstrand. Lagom mycket folk (vilket är mycket märkligt, men välkommet) ljuvligt klart vatten och allt som behövs inom femtio meter; glasskiosk, restaurang, fruktmarknad och den förbipasserande gubben som säljer majskolvar, vad mer kan en kvinna begära på semestern liksom?

Eftersom vi stack relativt tidigt, sa vi att vi ju inte behövde stanna så länge… så jodå, rödbrända och rejält trötta steg vi in i lägenheten igen vid 18….

När det är så ljuvligt ljummet dygnet runt är det svårt att inte utnyttja kvällarna, även när man kanske inte borde, så ett par timmars repande, vila, dusch och slapp senare stack vi ut för att äta. De äventyrliga (haha…) tjejerna kunde bara tänka sig ett ställe, pasta (samma som senast så klart) på ”vår” italienska sportbar där vi var häromdagen och där vi tänker oss att se damernas OS-kvart i morgon, så vi andra var lite mer inne på att vidga vyerna, vilket till slut ledde till att vi återvände till restaurangen med mustaschgubbarna där vi också varit flera gånger tidigare. Snacka om att kasta sten i glashus. Vi slog till på rejäla köttbitar och jo, det var helt okej, men i ärlighetens namn uppskattade jag nog kebaben på stranden igår för en tiondel av priset mer…

Av någon anledning infinner sig aldrig det där sköna ”chillet” som jag ser hos alla andra som sitter med sina drinkar längs trottoarernas serveringar hos oss, så vi gick t.o.m utan kaffe direkt när vi ätit upp. (Jag ska nog ta mitt korsord och smita ut själv vid tillfälle för att hitta chillet.)

Med tanke på trötthetsnivån borde vi nu lyssnat på barnen som faktiskt ville gå hem, men mot bättre vetande drev vi igenom en promenad genom stan (medveten Gessle-referens), vilket slutligen innebar att vi – trötta intill medvetslöshetens gräns – i princip fick muta de små för att få gå hem. Undertecknad slocknade (eller skulle iaf ha gjort om inte hela djäkla kroppen värkt så infernaliskt) med kläderna på fem minuter efter hemkomst. Det är jobbigt att ha semester. 😃