On the road again – Sida 43 – Om livet i allmänhet och att resa med barn i synnerhet

4 november, 20184 november, 2018

Florida 3.0 Baksmälla och nedräkning

I morse anlöpte vi hamnen i Karlskrona efter en extremt lugn och skön överfart. Tur dock att man som småbarnsförälder sover väldigt lätt, för frågan är vart Inna skulle tagit vägen på sin nattliga lilla promenad om jag inte vaknat när hon snyftande stod och drog i dörren ut mot korridoren. Skönt att vi slapp få reda på det. Själv vet hon inget om det.

Hela dagen idag har vi varit grymt sega och håglösa. Förmodligen något slags baksmälla för att resan är över. Finns det något som är tristare än att packa, så är det ju att packa upp. Lyckligtvis är det ju hög tid att börja nedräkningen och planeringen inför nästa, vår sista (säger vi i alla fall) längre resa på ett tag, för vi måste verkligen börja ta lite ansvar som vuxna människor och lägga pengar på hus och en ny bil. Jag pratar så klart om Florida 3.0 eller Florida 2019. Jag har inte riktigt bestämt mig, men arbetsnamnet just nu är 3.0. Jag har skrivit om hur den råkade komma till här.

[wpdevart_countdown text_for_day=”Dagar” text_for_hour=”Timmar” text_for_minut=”Minuter” text_for_second=”Sekunder” countdown_end_type=”date” end_date=”25-12-2018 14:10″ start_time=”1541365406″ end_time=”0,1,1″ action_end_time=”hide” content_position=”left” top_ditance=”10″ bottom_distance=”10″ ]We have liftoff![/wpdevart_countdown]

Nyss gjorde jag det livsfarliga att söka på vad ett flyg hade kostat om jag hade bokat det idag, men lyckligtvis kunde jag andas ut, för ”vår” flygresa är idag ungefär 5000:- dyrare än när vi bokade och betalade den i februari. Hyrbilen är över 7000:- dyrare om vi skulle bokat idag. Puh… jag hade blivit olidlig om jag hade gjort fel, men nu kan jag i stället vara olidligt nöjd, vilket kanske egentligen är värre för omgivningen… Det är ju ett väldigt konstigt beteende det där att hålla på och söka på redan bokade resor för att man vill få bekräftelse, men det känns ju som om man ”sparar”…. 🙂 Jag antar att jag inte är ensam om att bete mig så konstigt. Eller?

Den här resan (liksom alla övriga vi gör/gjort) är definitivt ingen spargris, för dollarn jobbar verkligen inte i vår favör. Det kommer att bli rejält dyrt, men bokat är bokat och vi får hoppas att bilar och hus håller ihop ett tag till. Några nya fondväggar eller möbler blir det inte nästa år. Heller.

Resplanen är klar (även om det hänt förr att våra resor ändrats under resans gång…). Vi landar i Ft Lauderdale och sover en natt på ett flygplatshotell innan vi kör tvärsöver halvön till lilla samhället Cape Coral där vi tänker oss att ”landa” i en poolvilla i en vecka innan vi besöker en favorit från tidigare resor, Sarasota. Därefter blir det en vecka i Orlando, inte så mycket för att vi egentligen gillade själva Orlando som känns en aning märkligt, utan för att vi älskade de varma poolerna och lägenheten på Bahama Bay. Kanske vi kommer underfund med stan denna gång? Tro’t eller ej, men efter Orlando ska vi testa något alldeles nytt, nämligen St Augustine som är USA:s äldsta stad. Det ska bli riktigt coolt. Till sist avslutar vi med några nätter i svindyra Miami. Vi har ju viss koll eftersom vi till 70% återvänder till ställen som vi besökt tidigare, men tips – gärna på lite ”mindre” grejer – att göra, mottages mer än tacksamt. Vi hoppas på att vädret ska vara lite snällare mot oss än under våra tidigare resor då vi drabbats av rejäla köldknäppar, men visst, hellre köldknäpp i Florida än Sverige i januari. Lite förkortar man den erbarmliga vintern i vilket fall som helst och nu, när jag ser på nedräkningen att det faktiskt bara är 51 dagar kvar till avfärd, känns det genast bättre. Galna tokar är vi, men vi kommer förmodligen inte att sitta på hemmet och sörja att vi inte renoverade badrummet eller må dåligt för att vår soffa inte var fräschast i stan. Tror jag inte i alla fall. Har jag fel så ska jag fanimej blogga om det då.

51 dagar, det är ju ingenting. Nu känns det bättre! Dessutom älskar jag faktiskt mitt jobb och det är rätt gött med vardag också, så jag kommer nog inte lida, även om novembermörker inte är någon större favorit. Dessutom är det ju så att ju mörkare och kallare det är hemma, desto skönare när man stiger av planet i värme… 51 dagar…

3 november, 20183 november, 2018

Höstlov i Gdansk 2018 – sista dagen (för den här gången)

Hur ofattbart det än är så har vi visst redan varit här i tre dagar, så i kväll är det dags för hemfärd. Jag vet att jag nämnt det tidigare, men för den som är sugen på att testa på Polen ett par dagar är det absolut mest fördelaktigt att välja att vara borta i max tre nätter, vilket vi ofta är under t.ex. höst- och påsklov. Jag har skrivit om dessa bokningar under länken Bästa tipsen för bokning av Polenresan.

Till skillnad mot gårdagens dåliga start på dagen fick vi idag av barnen idel leenden, ”vi är bästa vänner i hela världen och vi heter Maja och Nellie” (kompisar/grannar i området…) och extrem omvårdnad av mjukishundarna Loveheart och Csopi som de lyckades övertyga sin pappa om att få köpa på Ikea igår. (Googlar man ”linda runt lillfingret” får man upp en bild på Peter, det är jag säker på.)

Fördelen med en mjukishund är att den har så många användningsområden.

Det aningens annorlunda namnet Csopi härrör från kusinernas ärvda hund, som hette så när han adopterades. ”Mamma, pappa, barn och två hundar-rolleken” fortsatte under hela dagen. Vi har varit sex stycken på allt vi gjort och emellanåt endast fått viska i bilen för att inte väcka hundarna. Konstigt nog höll även vänskapen mellan systrarna i sig hela dagen. Något vi inte är så vana vid i drama-bajskorvsdumming-träsket som 25% av oss befinner sig i.

I vanlig ordning blev dagen inte riktigt som vi hade tänkt. Efter utcheckning körde vi åt ett håll för att besöka ett köpcentrum vi trodde låg där, men hamnade till slut i rakt motsatt riktning på Galeria Przmorze i förorten, där det lyckades vara barnkalas på leklandet när tjejerna väl laddat för att våga gå dit. Så klart.

”Mamma! Mamma! Du måste komma och se något FANTASTISKT! Det är på RIKTIGT, inte artificial (Inna kollar för mycket på engelska serier…). Som en regnskog!”

När det började kurra i magarna konsulterade vi gamla inlägg här i bloggen för att komma på vart vi skulle och styrde sedan mot Gdynia. Om någon mot förmodan prenumererar på bloggens inlägg så var det inte av misstag som det helt plötsligt dök upp ett inlägg från i somras, utan jag som insåg att jag då hade tappat styrfart och skrivit ett inlägg, men inte orkat göra det färdigt med bilder och publicering. Eftersom där fanns tips på en trevlig restaurang och ganska många vedermödor, vilket många verkar gilla att läsa om, onda människor som ni uppenbarligen är som läser detta ;), publicerade jag det nu i stället. Om någon vill läsa så heter det Kroatien/Polen 2.0 Dag 14 Gdynia/hemfärd.

Tipset från bloggen, Tom’s Diner, levererade även nu och trots en lunch som bland annat innefattade en fantastisk Filet Mignon, ett glas vin, öl och 3 x efterrätt slutade notan på blygsamma 226zl. Det är trevligt att äta ute i Polen! Barnen hade dessutom så trevligt med sina rollekar i lekrummet att de knappt ville gå därifrån. Tur att inte de reagerade på den typ sjuårige killen som tog med sig en vass köttkniv från bordet och tränade jonglering med den bredvid dem…. Vi gjorde det. Reagerade alltså. Killens föräldrar gjorde det däremot inte. Konstigt folk finns det överallt.

Amerikansk restaurang. Amerikansk storlek på portionerna.

Föräldrars bästa vän. Lekrum på restaurang. Borde göras obligatoriskt.

Vi hade fortfarande några timmar att slå ihjäl när vi var klara och trots att vi från början planerat ett besök på Experyment, var vi inte riktigt taggade, så vi körde upp till Riveria och fördrev några timmar i affärer/lekplatser där. Man hade kunnat göra mer av dagen, det erkännes villigt, men då bör man planera bättre, vilket inte är vår paradgren på resor. Konstigt nog är i alla fall jag ganska planerande i vanliga fall, men uppenbarligen tar jag semester från det på semestern och oftast blir ju oplanerat riktigt bra. Inte för att det blev dåligt idag, men det hade kunnat bli mer liksom.

Denna frisörsalong ”måste” barnen på nästa gång, enligt egen utsago.

En klassiker på hemväg har blivit att antingen hämta gott thai-käk på Thai Jolo eller ta en sväng till Blues Club. Idag ville tjejerna absolut ha nachos, så det fick bli Blues club där en nacho-tallrik kostar skrattretande 15zl. Jättegott, blev omdömet. När vi kommer hem får vi bara servera fibrer och grönsaker ett par veckor för att uppväga dessa dagar. (Nej, jag tror inte heller på det, men det låter bra i teorin.)

Just nu (15 minuter efter att vi skulle varit incheckade) sitter vi i en jättelång bilkö på väg in mot incheckningen till färjan. Må det inte bli trubbel någonstans nu. Om inte så tackar jag för visat intresse. Blir det trubbel dokumenterar jag det nog. 😉

Vi ses i Florida 2019…. ?

PS. Inget trubbel, men vi var sista bil ombord. DS.

2 november, 20182 november, 2018

Höstlov i Gdansk 2018 – bad parenting (och lite bra grejer också)

Min första dag som 45-åring började på sämsta sätt med ont i ryggen efter den hårda sängen och dessutom en Mimi på sitt sämsta. Jag sa till någon för ett par veckor sedan att det var så skönt att den jobbiga treårsperioden med allt drama var över. Dumt. Jättedumt sagt. Man får inte jinxa så, för bara dagar efter det uttalandet började det om. Humörsvängningar å det grövsta och det finns liksom inget sätt att stoppa henne när hon är igång. Inget lagligt sätt i alla fall och det är som om hon vet det, djädrans unge. Herregud, vad arg det gör mig. Gah! Och så efter dramat när hon fått coola ner sig för sig själv en stund, kommer hon jättegulligt och säger förlåt, men då är man ju själv så arg att man känner för att bete sig likadant. Ja, det har hänt att jag – som en treåring – gett igen med samma mynt då. Bad parenting. Really bad.

Idag gick det lyckligtvis inte så illa, utan vi kunde äta en hyfsat trevlig frukost ihop. Bara ”hyfsat” eftersom hotellets frukostmatsal (liksom pool, bubbelpool och omklädningsrum) är aningen underdimensionerad jämfört med antalet gäster och alla djädra barnfamiljer envisas ju med att äta frukost samtidigt som vi. 😉

Att ge Inna ett sminkset var en så genomtänkt och smart idé.

När man unnar sig en kopp kaffe och lite egentid utan uppsikt över barnen… (Lyckligtvis gick det bort.)

Dagen tillbringades sedan strosandes på stan utan egentligt mål eller mening. Gdansk är en bra stad för sådant. Att promenera med en fyra- och en sexåring går ju inte snabbt, men man upptäcker saker man aldrig hade sett om man varit själv. På gott och ont. Tyvärr är det sällan det som barnen totalfascineras av ligger i närheten av något av intresse för en vuxen. Annars hade de ju gärna fått stanna upp i närheten av en garnaffär, någon trevlig pub eller billig klädaffär, men det har hittills aldrig hänt. Så klart.

”Wow, en fish ladder!”, sa vår anglofil. ?

På tal om saker man aldrig hade sett om inte de låååååååångsamma sengångarna varit med.

De snopna minerna beror på att jag sa att man nog inte fick klättra på statyerna och att vi fick ta bilden snabbt innan någon kom och skällde. Schysst morsa. ?

Lunchen intogs efter visst debatterande på ”Mojito” på torget, där det fanns sköna värmare på uteserveringen och fantastiskt god pasta Carbonara (bye bye dieten), men där kocken och vi inte hade riktigt samma uppfattning om vad en garlic toast innebär. Vi anser att detta bör vara ett ganska spänstigt, gärna lite krispigt, bröd med smak av vitlök. Kocken tyckte uppenbarligen något annat…

Fascinationen för alla de där ”levande statyerna” är för mig totalt obegriplig, men precis som alla andra lättlurade föräldrar betalar, applåderar och fotar jag entusiastiskt.

”Jag gjorde en så hård ’give me five’ att hans hand gick sönder!”

För att inte tappa farten gick vi efter maten direkt till garaget och styrde bilen mot Ikea, strax utanför Gdansk, vilket vi tänkte var ett säkert kort, för vem tusan åker till Ikea en fredagskväll? Haha… Halva Polen, skulle det visa sig. Jippi! Med tanke på att jag dessutom är den enda i familjen som uppskattar ett besök på Ikea (ett halvtomt Ikea gärna) blev det genast lite dålig stämning, och semesterfeelingen var väl inte riktigt på samma topp som under spa-besöket igår.

Vacker himmel på väg till Ikea.

Nåja, vi tog oss till slut igenom det. Till och med med det vi skulle köpa, ett ynka Antonius-stativ som vi likväl kunde beställt för 49:- i frakt hemma…. och hade bara en smärre kris till när vi 1, inte hittade bilen eller ens den underjordiska parkeringen vi aldrig tidigare använt och 2, vi inte hade några 1zl-mynt för att köpa en mjukglass. (Okej, resten av familjen hade möjligen en kris till när de förstod att jag liksom hade tänkt mig att gå i ytterligare några av affärerna runtomkring innan det var dags för hemfärd, men det låtsades jag inte märka.)

Efter att ha genomdrivit ovanstående och installerat de tre affärsointresserade på Smyk megastore (gigantisk leksaksaffär) hittade jag givetvis inte ett dyft i affärerna. Vad hade jag trott? Det är ju inte så det funkar.

När jag återvände till familjen hade Peter mutat barnen med att de skulle få den där mjukglassen på Ikea ändå, så det var bara att ge sig in i infernot igen. Det var inte roligare nu med ännu mer folk och ännu tröttare barn. Det blev heller inte bättre när de utlovade stripsen med köttbullar (för 5zl…) var slut och det enda som återstod för att rädda situationen med att klockan med råge passerat middag var bleka läskiga kokta korvar i bröd för osannolika 1zl. Vi höll god min och låtsades att ett bett på de läskiga korvarna och ett korvbröd med ketchup var det samma som en okej middag. Bad parenting har fått ansikten idag. Våra ansikten.

Att detta är glass nummer två på Ikea och nummer tre för dagen (!) berättar vi aldrig någonsin för någon.

På hemvägen pratade Mimi helt fascinerat om killen som ”tryckte så hårt på den sura gubben” (”vad-tyckte-du-om-ditt-besök-idag-gubbarna” vid utgången) att den nästan gick sönder. Jättekonstigt verkligen. Alla gillar väl en fredagskväll på ett överbefolkat Ikea?! Han tryckte verkligen så hårt att hela konstruktionen nästan vek sig. Jag förstår honom.

Kvällen avslutade vi sedan storstilat med mikrovärmd pizza, lådvin och ett parti Kasta gris som Mimi vann överlägset. Det är inte alltid flashigt och flådigt att vara på semester. ?

Inte för att jag förstår hur det gått till, för vi kom ju nyss, men i morgon är det dags att checka ut och åka hem. Alltid samma mysterium. Vart tar tiden vägen? Går den snabbare här i Polen, tro? Det måste nog bli så att vi återvänder, för som vanligt har vi inte hunnit med allt vi tänkt. Vilken ooootur… 🙂