2019/2020 – Sida 9 – On the road again

27 december, 201927 december, 2019

Florida 4.0 2019/2020 Dag 5 Drönare, dagbok och dolleyboll… ;)

Möjligen ropade jag hej aningens för tidigt igår när jag hävdade att vi/jag var back on track, för i natt har jag – trots att jag slocknade vid 21.30 utan tandborstning eller avklädning ? – sovit otroligt ”grunt” och oroligt, och nu 06.30 – nyss väckt av ett reklam-sms från Telenor, tack för det – har jag rejäl huvudvärk och känner mig högst ur fas. Typiskt. Hoppas det bara är tillfälligt och botas med en (who am I kidding, jag menar minst tre) kopp/ar Zoegas.

Än så länge har vi inte gjort en enda plan, utan låter mest dagarna gå, vilket egentligen är helt enligt plan. Jag är dock sugen på en riktigt bra soldag nu. Gärna en med jättevarm pool också. Får se om dagen kan erbjuda något av det. Hoppas.

Drönarträning pågår. Det där att det är fläktar i alla rum oroar mig en aning, men de har faktiskt rätt bra koll.

Av grannarna igår fick vi tipset om Lover’s Key där man kan vandra (så mycket vi…), se djur och leta snäckor. Ville man kunde man visst paddla kanot eller ståsurfa/ståpaddla också. Precis vad man längtar efter i alligatorvatten… ? Idag har vi iofs en plan, slår det mig nu. Inna fick ju sin älskade drönare igår, så idag hoppas vi på ganska vindstilla så den kan testas ordentligt utomhus, helst någonstans utan pool och/eller sjö och kokosnötter. Det ligger en fotbollsplan en km härifrån – tror vi siktar på den. Först ska vi dock vänta in Susanne så vi kan betala vår deposition och för varmare pool, och så ska Peter en sväng till en musikaffär (no shit) i Fort Myers för att lämna in något reparations/fixarbete som han absolut förklarat och som jag lyssnade mycket uppmärksamt på (not), så morgonen ägnas åt poolhäng. För soldyrkande mig har detta hus inte optimalt läge, har jag insett, för solen kommer knappt någonsin ordentligt in på själva altanen, möjligen lite på seneftermiddagen/kvällen. Hittills har det ju varit ganska molnigt, så vi har inte riktig koll ännu. Vill man ha morgonsol till morgonkaffet får man sätta sig vid sidan av huset, i höjd med soptunnorna ungefär… Strunt samma, bara man får härlig sol. Barnen och pappan har nu i förebyggande syfte hittat mig en plats längst ut i myggkuvösen där solen når mig och jag kan hålla koll på badande barn och hajar. Nu gick solen i moln ändå, men en timme hann jag i alla fall få. Det är så att man bokstavligen känner hur livet kommer tillbaka efter november- och decembermörkret. (Säg det inte till Peter, men jag undrar om vi ens klarar oss utan detta solpåslag nästa år… ??)

Susanne kom vederbörligen och hämtade vår deposition. Hoppas vi sköter oss så vi får den tillbaka om drygt en vecka. Drygt en vecka… även om det är fjärde gången vi åker så här länge är det svårt att få in att det faktiskt är okej att bara ta det lugnt. Det är nog första gången vi är så länge som tretton nätter på ett och samma ställe dessutom. Jätteskönt!

”Vi ligger bara här för att hon som var här inte skulle se våra rumpor…”

Peter kom hem från Fort Myers nöjd och glad med ett nytt plektrumskydd (tror jag) till nya gitarren, och välkomnades glädjestrålande av barnen. Nu skulle det ju testas drönare… Jag och Mimi tog en promenad till fotbollsplanen en km bort, medan de ivrigaste körde bil, och då passade solen på att bjuda på sin intensivaste sejour hittills, så det blev en rätt svettig upplevelse.

Lagom med utrymme för att lära sig köra drönare.

Mimi är inte lika frälst som Inna, som fortfarande utbrister ”bästa julklappen ever” med jämna mellanrum.

På hemvägen undrade Mimi vad klockan var (läggdags Sverigetid…) och beklagade sig över hur trött hon var. Hon hade minsann inte sovit en blund på hela natten för hon hade bara legat och tänkt på att Jokke och Mikaela skulle komma. Hon är så uppspelt och spänd inför detta, förklarade hon gravallvarligt som bara en femåring som fått en idé och uppmärksamhet kan göra. Känn er välkomna, J&M! ?

Efter ”nyttig” lunch återvände vi hem till poolen, och alla utom undertecknad som av kvinnliga orsaker stannade på land (så klart, har jag ”tur” hinner jag kanske med ett varv till innan vi åker hem ?) badade i den fortfarande inte tillräckligt varma, men varmare, poolen tills vädret återigen roade sig med att retas lite och stänkte lite vatten ovanifrån också.

Inna tog stänken och den tilltagande molnigheten som en signal att det var dags att kolla om alla tre (!) batterierna till drönaren laddats upp igen. Det hade de, så hon lyckades övertala sin snälla pappa att ta ytterligare en sväng till vidare vidder för flygträning. Under tiden försökte jag förgäves få Mimi ut på en promenad, men hon hade intagit totalt semesterläge, naken i soffan med Laleh på Youtube och popcorn inom bekvämt räckhåll och ville ”bara mysa”! Min tjej det där, möjligen förutom nakenheten. Jag trivs bäst med kläder, vilket min omgivning nog uppskattar.

Innan middag knackade verkligheten på och vi fick ta itu med räkningar. Vilket elände. Sådant borde man väl kunna få slippa under semestern! Kontrollfreaket jag hade missat att ta med/fota min budget, vilket jag alltid brukar göra, så det var en synnerligen läskig stund. Utan kontroll. Jag har ju bara gjort det ”några” gånger tidigare, så klart att jag var i absolut behov av mina anteckningar. Döhhh. Speciellt med tanke på dagens digitala räkningar/autogiro-tider… Det är inte så lätt att vara jag alltid.

Efter att ha målat av oss andra i tur och ordning skulle hon rita sig själv. ”Men jag ska vara fin!” ?

Middagen bestod av rester, men blev synnerligen trevlig tack vare dels den ljumma kvällen, dels de spännande och (jo, jag är inte ironisk för en gångs skull) pedagogiska samtal vi hade med barnen. Vi pratade bokstäver och stavning, repeterade handalfabetet och gissade ord som barnen tecknade, och avslutade med hänga gubbe. Hur mysigt som helst!

Inna har fått i uppdrag av fröken Johanna att skriva dagbok. Det är ganska intressant att jämföra våra iakttagelser. Hon är lite bättre på att koka ner det till väsentligheterna, kan man säga. ”Dag 1. Flygplan. Bil. Gigantiskt hus.” (Utläses med väldigt tydlig punkt mellan orden.)

”Dag 2. Vi träffade våra grannar. Och sköldpaddor.”

”Dag 3. Jag fick en drönare i julklapp.” (Denna dag var så viktig att den ritade/skrevs på insidan av pärmen, före de andra dagarna.)

”Dag 4. Vi spelar volleyboll. Vi är glada.” (Konstigt nog inget om drönaren. Kanske självklart?)

När hon läst dagboken för mig, med alla tydligt utlästa punkter, anförtrodde hon mig att hon längtade efter i morgon, för hon ville skriva dag 5. Hon älskar nämligen att skriva femmor. Och åttor och nior.

Självklart blev Mimi avundsjuk på Innas fina anteckningsbok och ville också skriva dagbok. Hennes ligger absolut inte i lä, skulle jag vilja påstå, även om storasyster (som möjligen är lite orolig för konkurrensen underifrån) retar henne och undrar varför hon bara har två hårstrån. (”Det är för att håret hänger ner, så klart,” svarar Mimi kolugnt.)

26 december, 201926 december, 2019

Florida 4.0 2019/2020 Dag 4 Juldag i Cape Coral

Back on track! Både i dygn och bloggskrivande, hoppas jag, för idag blev jag väckt vid 07, vilket måste anses rätt okej, och alla har sovit hela natten, så vi är nog rättvända, tror vi. Tanken var att julstrumporna – självklart, vi är ju i USA – inte skulle upptäckas förrän lite senare idag, men vi underskattade (så klart) Mimi och hennes hökblick, så det var inte mycket att välja på. I strumporna fanns biljetter till delfinsim på Discovery Cove, för barnen ville mycket hellre göra SeaWorld-konceptet igen än någon annan park och nu ”är” ju Mimi sex (host host), så nu får ju hon också simma med delfiner, så i år blir det en aktivitet för hela familjen. Jag tvivlar dock på att den småländska genen kommer att tillåta att detta förevigas á la SeaWorld för 2000:- , men man vet aldrig. Det ingår ju fria drinkar hela dagen….

Klart att julstrumporna ska vara glittriga.

”Ja! Jag visste det! Vi ska simma med delfiner! Jag sa ju det.”

”Va? Måste jag simma med späckhuggare?!”

Konstigt nog har hökblicken inte upptäckt resten av julklapparna som Nisse verkar ha lämnat vid garagedörren. Han gick nog fel. Med tanke på hur roligt vi (de) har med kokosnötter, späckhuggaren Hugo, hajen Charmander och flytstolen (som faktiskt inte fått något namn) som inköptes för egna dollar (från farmor och farfar) igår så gör det faktiskt inget. Mimi gjorde nog dagen för kassörskan igår när hon dels var så stolt över att betala själv, dels var helt överväldigad över hur många pengar hon fick tillbaka. Hon tyckte kassörskan var den snällaste i världen för att hon fick så mycket mynt och sedlar, och började genast planera att handla mer för att få ännu fler pengar. Vi har lite att jobba på där. Inte så lätt i dagens digitala ekonomi att förstå värdet av pengar. Det finns ju rätt många vuxna också som inte fattar. Och andra som fattar, men ändå väljer att spendera varenda krona på resor.

Är man sextondelsfinne har man självklart kniv med sig.

Julklappar en masse. Badmössorna (mormor o morfar), Hugo, Charmander och flytstol med drinkhållare (av dollar från farmor och farfar).

Sekunden efter kapsejsade Hugo och Mimi hamnade under vattnet.

”Det här är livet, mamma.” (Min dotter, det där! ??)

Inna bevisar bokstavligen varför vi hela tiden tjatar om försiktighet och inga mobiler vid poolen…. Sååå skönt att de är simkunniga! (Nej, mamma, jag lovar att vi ändå inte lämnar dem utan uppsikt! ?)

”Jag hittade mina skor…” (Nope, hon fick inte bada med mina älskade Nike. Den som försökt få tag på ett par snygga röda gympadojor i dagens puderrosa mode fattar vad jag menar.)

Vi tillbringade hela förmiddagen vid poolen eller i poolen beroende på känslighet för kyla. Jakt på sköldpaddor ledde sedan till att vi kom i samspråk med trevliga svenska grannarna, som bokat genom HomeAway och gav oss lite perspektiv angående både priser och pooltemperaturer. På ett bra sätt, för vi verkar både ha varmare pool och billigare boende. Skönt när det är på det sättet. Å andra sidan hade de som ambition att betala mesta möjliga för allt de gjorde (ironiskt) så kanske inte var så konstigt, men ändå skönt. Löjligt det där, men det känns ju skönt när man tror sig gjort en bra deal.

Våra snapping turtles fick ett skrovmål till lunch idag.

Vädret idag var varmare än igår, ca 25-26 grader, men ganska rejält molnigt, så det var riktigt härligt när solen tittade fram ordentligt en stund vid lunch. Det (vädret) balanserade sedan med att regna lite smått en halvtimme senare, men det var inte så det störde. Vi kände ändå att vi nog borde göra något, så vi körde iväg till en park i närheten där det både fanns en lekpark, en sjö och två Pokémon-gym. Alla nöjda alltså. Eller, Peter var nog nöjd för att all hans tjejer var det. 😉 Det är ju sådan han är, denna fina människa vi delar livet med. Tja, och så fick han ju köpa en gitarr häromdagen.

När vi kom hem låg det paket innanför dörren! Nisse hade nog insett sitt misstag med garagedörren och flyttat högarna. Inna utbrast spontant att ”det var bästa julen ever” och det blev inte sämre av att det i ett av paketen låg exakt det hon så hett önskade sig, nämligen en drönare. Samma för Mimi som fick ”en egen Google [mini]”. Hellyckat med andra ord. Skönt. ? Man behöver alltså inte vara hemma för att det ska bli jul. (Hmmm, Åsa, kom ihåg!! Ny bil och panel på det eftersatta huset!! Inga fler Florida-resor på ett tag…!)

Jag har hela tiden sagt att julen ska jag tillbringa i bubbelpoolen med ett glas vin, så efter julklappsöppning blev det bad, trots att vattnet inte höll den temperatur jag anser att en bubbelpool bör hålla. Enligt Susanne ska poolen hålla 82 F, vilket precis bubbeldelen kommer upp i just nu – efter en dags värmande vid 16.30 – så vi hoppas och tror på lite höjning när hon kommer hit i morgon. Att få det ytterligare varmare kostar 25$ i veckan, vilket det lätt är värt, anser frusna jag. Ingen mening med att ha pool/bubbelpool om man drar sig för att bada i dem.

Så här firar man jul på bästa sätt. (Sol och tre grader till så hade det varit helt perfekt.)

Det enda som är billigt i USA? Fem små (normala) avo för fem dollar och så mina favoriter, de där giganterna som man blir lycklig av att bara kolla på. Älskar’t. I kväll vankas (första) guacamolen.

Till middag blev det grillat kött (inte bästa grillköttet, men nu vet jag mer om vad jag ska köpa och inte…) med hasselbackspotatis och (så klart) guacamole. Ute på altanen. Ljuvligt är bara förnamnet. Lika härligt var tillagandet med Mimi som assistent, Laleh på Google minin och hur vi (jag och Mimi) buggade – till Laleh, det hade man aldrig trott – mellan grönsakshackande och dukning. Jag älskar semester. Hemma hade jag inte ens tänkt tanken att lära Mimi bugga mellan varven. Löjligt egentligen, men så är det tyvärr.

Mimi lärde mig ett nytt komplicerat kortspel och blev så här lycklig när hon vann. (Jag kommer aldrig att erkänna hur hårt jag kämpade – och möjligen fuskade litegrann – för den förlusten. ?)

Nu (vid 21.30) känns det att kroppen nog ändå inte är helt acklimatiserad till den här tiden, för jag anar absolut vibbar av att klockan egentligen är 03.30. Dessutom säger min intuition och erfarenhet mig att en viss nybliven drönarägare kommer att vakna ganska tidigt och ha önskemål om att gå till fotbollsplanen en km bort för att flyga, så det är nog bäst att lyssna på kroppen. God natt!

25 december, 201925 december, 2019

Florida 4.0 2019/2020 Dag 3 Julafton i Cape Coral

Idag, julafton, var faktiskt alla uppe vid 08-tiden. Mimi efter att bara ha sovit ett par timmar i och för sig, men det känns ändå ganska lovande inför att få tillbaka dygnet på rätt köl igen. Dagen inleddes med sköldpaddsspaning i dammen/sjön utanför och det vanliga rutinsökandet inför att fixa frukost i ett nytt boende där saker inte befinner sig där de borde. En rutin ändras det inte på oavsett boende dock – det är Peter som fixar frukost. I love it. Denna gång är vi så svenska att vi t.o.m tagit med svenskt kaffe, så det vankas minsann Zoegas på självaste julafton. Vi har sagt till barnen att det ju är julafton på juldagen här, så det blir inget firande förrän i morgon. Men vi kunde så klart inte missa upplösningen av Panik i Tomteverkstaden, så till frukost blev det julkalender. Vi gick däremot bet på Kalle Anka. Vi fick se Marianne Mörck tända ljuset, men sedan slocknade iPaden. Tydligen har SVT inte sändningsrättigheter för Disney här. Kanske lika bra med tanke på att vårt köksbord bara har tre barstolar så jag sitter på pianopallen och ett gäng handdukar. Hade kanske varit lite tufft att kolla på en hel timmes tv så…

Vi bor inte vid en kanal denna gång, utan vid en ”sjö”, där det uppenbarligen finns sköldpaddor. ”Snapping turtles”, enligt vår engelska djurexpert som såg deras ”line” i vattnet.

Kokosnötter för den som vill ha. Hittills har vi inte, trots flera försök, tagit oss in i någon av dem.

Mimi vill sova själv helt plötsligt, så hon har lagt beslag på gästrummet. ”När Jokke och Mikamela (sic!) kommer kan jag sova med dem. På andra hållet. Vad är det nu det heter? Ja! Skavfötters!” Jomen, varmt välkomna, Jokke och Mikaela! (Vi lovar att ni slipper sällskap i sängen.) ?

Det var soligt, men blåsigt, så efter en lugn och slö förmiddag bestämde vi oss för att proviantera och invänta lite bättre väder för pooldebut. Poolen ja. Detta ständigt återkommande bekymmer. Termometern i den sa 25-26 grader. Mimi sa ”fy, vad kallt” och jag höll med henne. Suck. Detta är och har varit det enda som smolkat ner våra vistelser i Cape Coral. Det är alltid något med poolen. Ja, vi vet att vi åker när det är vinter här, men vi vill ju ändå ha det skönt, inte lida. Får se vad som händer när Myflorida-Susanne kommer förbi i morgon. En besvikelse av annan dignitet var när jag hittade ett helt skåp med pocket, inklusive massor av skräp-kärleksromaner av typen som man bara läser på semestrar, och så var de på tyska! Nog för att jag fortfarande kan lite tyska efter magister Sigges exemplariska, och med dagens mått mätt, ganska militäriska, lektioner på högstadiet (”stå upp bredvid bänken och rabbla alla prepositioner som styr ackusativ NU” – helt klart min favoritlärare, vilket säkerligen inte förvånar de som känner mig, och jag kan fortfarande alla prepositioner som styr alla kasus), men att läsa böcker… Nja, det blir nog inte så avkopplande.

Ja, jag vet att det är en usel bild, men jag var tvungen att kolla om mina nya fotokromatiska glasögon faktiskt blev mörka. Har ju liksom inte haft chans till det hemma…

”Kolla vad stark jag är, mamma! Jag tänker sola med dig!” (Ja, nu blir det nog mycket bloggat…)

Förutom det där i förgrunden är det inget fel på utsikten.

Poolposering – är det som pool position tro?

Barnen har längtat till sin favoritrestaurang i flera veckor, så det var liksom inget snack om var julaftonslunchen skulle inmundigas. Japp, på snabbmatshaket Wendy’s. ?

Lyckliga barn på julafton. Sill är ju ändå överskattat.

Man kan säga att vi inte var ensamma om tanken att proviantera. Den gigantiska parkeringen vid gigantiska Publix Superstore var så full att vi fick köra runt och leta. Inne i affären hördes många europeiska språk och jag ger mig tusan på att det var Robert de Niro – eller hans look-a-like – jag såg. Full – över bredden – blev även vår vagn, och precis motsatsen blev vårt bankkort. Det är dyrt att handla och det blir rätt mycket när man handlar ”från scratch” och dessutom unnar sig. Å det grövsta om man ska vara ärlig. Det är ju ändå både jul och semester. Och i morgon är tydligen allt verkligen stängt till och med i detta kapitalismens mecka. Ve och fasa, hur ska vi klara detta? Bäst att köpa en extra flaska vin och lite snacks så vi inte riskerar att drabbas av blodsockerfall.

När vi kom hem hade det inte alls blivit bättre väder, utan i stället blåst upp ordentligt. Barnen lät givetvis inte detta hindra dem från att ta det efterlängtade doppet (”inte så varmt”) och Mimi som självsäkert hade deklarerat att hon minsann skulle hoppa i direkt från kanten ”utan att någon tar emot mig”, gjorde verkligen det utan att ens tveka. Jag har det på film ifall jag inte tror mig själv när jag läser detta sedan.

De såg så löjligt stora ut i sina nya badmössor (får se om detta kan rädda håren i år) att man får hjärtsnörp. Likadant när de myser runt i sina älskade nya satinpyjamasar med smala axelband. Var är mina småttingar? De här är ju nästan tonåringar! ?

Beviset

Peter: ”Åh, dansar de i ring?” Mimi: ”Eh, nej, det är ju en fyrkant, ser du väl.” Squaredance alltså.

Framemot eftermiddagen började det märkas att vi trots allt är lite jetlaggade, så det fick bli en akututflykt bara för att inte somna. Det var första gången det blev protester från vår lilla sätta-sig-på-tvären-femåring, som i ärlighetens namn inte alls är lika avig längre, utan i stället har gått in i fasen ”fråga, fråga, kommentera, prata, kommentera, prata, fråga”. Ibland måste jag erkänna att det är lika irriterande, men oftast är hon väldigt rolig. Med jetlag i kroppen var vi dock inte speciellt roliga någon av oss, och det slutade med att Peter och jag stod i dörren och sa åt henne att hon inte fick gå nära vattnet och att vi hoppades att ingen skulle komma och ta henne när hon var hemma själv. Moget. Det säger f.ö mycket om hur trött Peter var, för det är vanligtvis jag ensam som sänker mig till den nivån. Det är tur att det är stengolv här, annars hade eventuellt hennes sorti ur huset lämnat outplånliga spår. Lyckligtvis är hon inte långsint, utan vi var alla vänner igen redan innan vi kom fram till stranden/lekplatsen vid Boat House. Det blev t.o.m – en ovanligt mörk, men ändå – julfamiljefie framför solnedgången.

Jag har tagit denna bild varje år. Mina ❤️

”Mamma, vi måste ta en selfie framför den vackra fontänen!”

Om kvällen finns inte mycket att säga. Det fick bli mikrad macaroni cheese/mackor och sedan somnade vi allihop innan 21. Ändå okej, tycker jag. Själv somnade jag i princip mitt i en mening, vilket är anledningen till att även dagens blogg är något försenad, men snart är jag nog i fas. God jul igen!