Polen juli/aug dag 6. Värmebölja

   Nu är jag faktiskt på riktigt säker på att någon någonstans sitter och skrattar förtjust åt oss, för idag vaknade vi alltså i centrala Gdansk med en gigantisk festival runt hörnet och det var 27 grader varmt direkt på morgonen.  Jomen, tack för den!  Undertecknad vaknade dessutom i en blodpöl, vilket jag tackar extra för. Perfekt tajming (det var den takpoolen och det badlandet, det) och inte alls pinsamt. Jag fattar att det varken är första eller sista gången det händer på hotell, men det är ändå inte riktigt det ideala uppvaknandet, jag lovar. 

Med byxorna bak-och-fram och blicken i skyn är hon redo för dagen.

Frukosten var, som vi redan visste, superb. Tyvärr fanns det ingen plats utomhus och tyvärr är det inte barnens bästa gren att sitta stilla och njuta av en härlig frukost, men med hjälp av x antal Nutella (”det ser ut precis som BAJS, mamma”, som en icke namngiven familjemedlem vrålade bland de många svensktalande medfrukostnärerna) fick vi till och med känna oss härligt dekadenta med en Prosecco till maten. Hilton kan frukost, så härifrån går man inte missnöjd eller hungrig. 


Värmen gjorde att vi äntligen gjorde slag i saken och tog en tur med ”piratskeppet” Black Perla. I ärlighetens namn skilde det sig väl inte mycket från den sightseeingbåt vi åkt med tidigare, förutom att det var guidning på engelska, tyska och polska i stället för bara tyska och polska, men det är verkligen spännande att se hur Gdansk expanderar. Området här bortom Hilton var för bara ett par år sedan rena slummen, men nu poppar det upp nya coola byggnader och verksamheter hela tiden, så det var ändå mycket vi inte kände igen. Fördelen med denna båt jämfört med de vi åkt tidigare, var serveringen. Det gick att få både mat, dryck och otroligt billig glass, vilket gör det lättare att få njuta av resan när man råkar vara ackompanjerad av små, rastlösa barn. (Att få gå och köpa glass själva är ju dessutom rena äventyret för miniorerna.) Att åka nog-stop (dvs utan att stiga av på Westernplatte) kostade oss fyra 120zl. Mimi var gratis. 

Gissa om han är nöjd med den kepsen…

Tillbaka i Gdansk var vi varma, ganska törstiga, ganska hungriga och vissa av oss hade suttit stilla lite för länge, så att ta sig genom ett väldigt tätt folkvimmel i stark värme var väl inte direkt ultimat, speciellt inte när vår plan att ta oss upp till det enorma öltält med en sandstrand i mitten (!) som fanns förra året, totalfallerade eftersom det var ett helt annat upplägg i år, utan sandstrand och med 100% väldigt polsk, traditionell mat, vilket inte riktigt lockade oss. Speciellt inte barnen som ville ha sockervadd, karusellåkning och spinnerklubba, gärna samtidigt, och inte alls tyckte att det var speciellt motiverat med mat. 

Att gå igenom marknadsporten som räknar besökare, är obligatoriskt. Tyvärr missade den klantiga fotografen att få med antalet på skylten.

Jodå, bara jag köper ditt verktyg så kan jag också göra sådana här… Absolut.

Till slut hittade vi skugga, mat och spinnerklubba på restaurang Sapore, en ganska nyöppnad restaurang mellan Dluga och Piwna, som är de två parallella främsta restauranggatorna i Gdansk. Maten var väl inget att skriva hem om, men helt okej och det var väldigt skönt att hitta ett ställe som vi alla kunde enas om, och som hade skugga. Det skiftar snabbt på den här semestern. För ett par dagar sedan var det bara skydd för regnet som gällde. 😀 Aldrig nöjda, eller bara grym otur, det är frågan. 

Alla nöjda.

Den här försäljningen måste ha gått strålande idag. (Men fungerade i alla fall, konstigt nog, som distraktion nog för att passera tivolit obemärkta.)

Efter att mat-, klubb- och lite av karusellbehovet blivit uppfyllt var det jakt på tre saker som gällde; sockervadd, en ”livs levande” minion som Mimi skulle ”krama och göra high five, men inte pussa” och rejäla mensskydd. Detta utan att fastna på tivolit, som vi var tvungna att passera. Vi klarade nästan allt! Rossmann tog hand om det sistnämnda, det förstnämnda hittade vi ganska nära hotellet, men minionen lyste med sin frånvaro, vilket fick Mimi att gå igång sådär ordentligt som bara (hoppas jag) ett barn i den åldern kan göra. Det finns liksom ingenting annat, trots att alla andra runtomkring VET att hon kommer att bli livrädd när den där minionen väl dyker upp igen. 😉 

Äntligen! Socker har vi nämligen inte ätit tillräckligt av på den här resan… :O

Nåväl, vi lyckades komma överens om att gå till hotellet för att vila en stund innan vi skulle återuppta jakten, och vem som kläckte idén med en drink på takterrassen vet jag egentligen inte, men det var barnen som genomdrev den. (Vad gör man inte för barnen liksom…?) De tyckte dessutom att det var roligt i ca 1, 5 minut efter att deras ”drinkar”; en alkoholfri (fast vi är inte övertygade med tanke på fortsättningen på kvällen) daiquiri och en bubbelvatten, kom. Sedan ville de göra något annat och förresten var drinken inte god. Det var i alla fall ljuvliga 1, 5 minuter. Solen i ansiktet, fantastisk utsikt och en god drink; det är man faktiskt inte bortskämd med som småbarnsförälder. 

Givetvis måste drinken matcha nagellacket. 😉
”Vi ska måla Banana (Sean Banan), mamma! Vi ska måla landet där man böjer bananerna.” 😉 (Ytterligare 3 minuter är räddade.)

De ögonen… Var det verkligen hon som fick den alkoholfria?

På rummet sedan var båda barnen som två uppskruvade Duracellkaniner på ett sätt som vi (faktiskt) inte är vana vid, så vad det egentligen var i de där drinkarna är inte helt klarlagt. Eftersom kaninerna lyckades sätta i sig en hel del korv, nötter, ost och gummibjörnar (hela kostcirkeln) mellan de hysteriska varven av brottning i sängarna, kapplöpning mellan toalett och fönster, bråk och gallskrik körde vi en repris av gårdagen och preppade lillsnorpan med blöja och napp innan vi tog ett varv ut i den ÄNNU härligare sommarkvällen. Barnen hade tusen idéer om vad vi skulle göra, varav den viktigaste givetvis var att hitta minionen för kram och high five, men inte puss, fast lite slitna var de visst, för efter ett nästan unisont ”väck mig när vi är framme” la båda sig ner i vagnen och slocknande. Tadaaaa! En vuxenkväll på stan! I ett fantastiskt väder i en fantastisk stad. Vi kunde inte tro vår tur, men utnyttjade givetvis tillfället och hann både med en sen middag på restaurang Kos på Piwna (god förrätt, men hoppa över pizzorna!) och en Irish på vårt stamhak ”Elephant” på Dluga. Ljuvligt! 

”Självklart väcker jag er när vi är framme, barnen.” 😉
Cooltura verkar vara precis lika coolt som namnet antyder (och som flera vänner tipsat om den senaste tiden), men tyvärr inte ett ställe dit man går med sovande barn.
Ooooooops! Sorry, Mimi!
En vacker syn en vacker kväll
En kväll på tu man hand med min fina man.

I morgon bitti börjar en ny fas av semestern, för då kommer vänner med barn och gör oss sällskap de sista nätterna här. Det ska bli väldigt trevligt! Med tanke på våra sena morgonvanor den senaste veckan, lär vi få ställa klockan för att möta dem till frukost, så godnatt… 

Polen juli/aug dag 5. Från förort till festival. 

Mycket riktigt lyste solen från klarblå himmel idag när vi skulle lämna strandhotellet. Det är svårt att inte känna att det är liiite bittert, även om det ju inte är så att det kommer att gå någon nöd på oss på Hilton i Gdansk heller, det är mest grejen att få ösregn 90% av ens vistelse på ett uttalat strandställe som är lite knas. (Och för den som inte förstått det så är ungefär hälften av min sarkasm och bitterhet spelad, eftersom det är lättare att få till en rolig text då. 🙂 

Lekplatslek innan utcheck. Mimi passade på att göra en riktig face-plant från den två meter höga gul/röda klätterställningen, så det var tur att vi inte behövde uppsöka lasarettet i stället för stranden.
Blir det en uppföljare till ”A Handmaid’s tale” ska Mimi helt klart vara med. 🙂
Gissa godiset….. 😀

Nåja, efter ihoppackning och utcheckning var de så snälla på hotellet att vi fick ha kvar bilen på området, så vi tog oss en stranddag även idag. Och när jag säger stranddag så menar jag egentligen ett par strandtimmar, för i familjen Olofsson är det egentligen bara undertecknad som är bra på att ligga länge på stranden. Övriga tröttnar tämligen snabbt, så det blir inte längre några morgon-till-kväll-pass (vilket egentligen är ganska skönt, fast säg inte att jag har sagt det). Vi la ett antal slantar på studsmattor och i automater av olika slag, och tog även idag sen lunch på Chilly Willy, som visat sig vara riktigt trevligt, trots det suspekta namnet. Därefter tog vi en sväng om en garnaffär och en musikaffär innan vi tråcklade oss in i centrala Gdansk, där det stora spektaklet Jarmark St Dominika (Dominika-festivalen) invigs just idag. Det är galet mycket folk, massor av happenings, mat och dryck i vartenda gathörn och sjukt svårt att hitta parkering, så det fick bli att bita i det sura äpplet och betala 100zl/dygnet för parkering i Hiltons garage, vilket efter ett par varv runt de närmsta kvarteren började kännas som rena spottstyvern. Vi har varit här under marknaden flera gånger tidigare, men det är första gången vi bor i denna delen av stan. Vi har bokstavligen marknaden utanför fönstret och kan ligga i sängen och både se och höra allt som händer på stora scen, på andra sidan av kanalen. Supermysigt! (Om man bortser från parkering och från möjligheten att snabbt och lätt gå ut och sätta sig på en restaurang, men å andra sidan finns det mat överallt och vi har nu löst parkeringen, så nu är allt bra.  Lika bra att jag skriver det, för vissa verkar tro att jag inte ens gillar att vara på semester. 🙂 

Inna bjuder på manet till middag…
Gigantisk soppa eller litet barn? (Mimi gillar inte tomatsoppa… Eh?)

Att komma till Hilton är, förutom att man känner sig som kusinen från landet när man ramlar in i den flotta receptionen i sandiga strandkläder, så djäkla skönt. Förra hotellet var hur fräscht och fint som helst, men det var ändå hela tiden småsaker som skavde lite och var onödigt irriterande. Här har man de sakerna utan att man behöver tänka på det. Inklusive ett jättebra wi-fi. Och vi vet ju redan att frukosten är fantastisk.

Executive-rum är ca 35kvm och ser kanske inte så mycket ut för världen egentligen (i alla fall inte när gardinerna döljer den fantastiska utsikten), men känns väldigt genomtänkta och har allt man kan behöva. Hilton levererar.
Utsikten över kanalen kommer vi aldrig att tröttna på. Dessutom är det breda härliga fönstersmygar, som man kan sitta i och bara njuta.

Vi började vistelsen med ett par timmars slapp på hotellrummet. De där timmarna med ett glas vin och lite snacks som är så galet mysiga, men som alltid slutar med att man lite för sent inser att man ju måste gå ut för att jaga upp lite mat, och så är det något (barn) som går fel. Eftersom vi dessutom kom på att Sverige ju hade en viktig match, förlängdes tiden ytterligare och det var väldigt nära att vi beställde upp mat på rummet i stället för att gå ut. Som tur var ändrade vi oss, mycket tack vare tjat från Inna (vi hade ju sagt att vi skulle köpa lördagsgodis), och gick ut, trots att den lilla marodören hotade med katastrof. Med napp, blöja och total ignorans av föräldraansvar (typ att barn kanske borde äta middag innan de sover) kommer man långt! 

”Heja Fäje, heja Svenne, heja Sväje!” (Synd att det inte hjälpte.)
Sverige-flaggor in the making.
Det syns inte riktigt på bilden men han ligger och kollar på stora scen, som är på andra sidan kanalen. 😉

Ute visade det sig vara en av de finaste sommarkvällar som denna (hyfsat miserabla) sommar bjudit på, så det blev en riktigt skön promenad med diverse matintag. Mimi piggnade till avsevärt när hon fick en ”frykti” (typ pommes) på pinne och sedan en majskolv på pinne. Pinne är grejen när barn ska äta, eller hur? Att hitta en restaurang som gick att sätta sig på och få mat inom överskådlig tid var svårare, men till slut satte vi oss på en finare pizzeria precis i närheten av hotellet och följde servitrisens råd att inte vänta 45 minuter på en pizza, utan välja något snabbare, vilket med tanke på tidpunkten var en idé vi själva borde tänkt på. Ostbricka och supergoda bruschetta var precis lagom och jättegott. Mimi slocknade som ett ljus och när Inna hade fått gå och ”köpa sådana där som blinkar” var hon nöjd och försjönk i My little Pony’s förtrollade värld. Riktigt bra kväll alltså. Från rummet hörde vi sedan hela Ania Dabrowskas konsert och såg invigningsfyrverkerierna från första (och bekvämaste) parkett. 

Potatis på pinne! Pantastiskt. 😉
”I’m a hopping bunny, I’m a happy bunny…” (Fråga mig inte varifrån detta kommer, men hon sjöng så.)
Smaskens!
Gdansk levererar ännu mer än vanligt.

Polen juli/aug dag 4. Sol, tro’t eller ej! 

Vi har sett den! Den finns! Tjoho! Solen! Älskade fina, gula sol! Att den är helt omgiven av gråsvarta åskmoln väljer vi att blunda för i det här läget. Vi måste få känna lite hopp! Det inser nog t.o.m den där elaka makten som djäklas med oss. 

Familj i sol. Bästa selfie-motivet.

När vi kom på oss själva med att nästan, nästan gnälla över värmen vid vårt fönsterbord i frukostrestaurangen tog vi oss väldigt snabbt i den imaginära kragen och skärpte till oss. Är det förresten någon som för statistik över våra frukostbesök, så var vi idag där redan kl. 10.00, och de folkilskna militärbebisarna verkar ha flyttat sin verksamhet till något annat hotell. Eller så har vi helt enkelt vant oss. Förmodligen det senaste. (Edit: Vid middagen upptäckte vi att de lämnat kvar sin ledare, en otroligt folkilsken liten knappt ettårig tjej, som verkligen inte verkar ha många glädjeämnen i livet. Argare litet fruntimmer har jag aldrig stött på, inte ens i labil treårsform.) 


Lämmeltåget av desperata turister mot stranden började omedelbart efter frukost trots de hotande grå molnen och prognosen som lovade (eller hotade) åska. Vi var inte sämre vi, även om vi i första läget nöjde oss med en promenad utan alla strandgrejer och grusade förhoppningar om bad. Bartendern på Chilly Willy (!) skrattade förvånat när Peter beställde en liten (!) öl när vi ändå växlade till oss 2zl-mynt till de efterlängtade karusellautomaterna för några minuters avkoppling. 

”En liten?!?” frågade bartendern när jag beställde och tittade menande på klockan när jag svarade att det ju var ganska tidigt. Han höll uppenbarligen inte med. 😂

Efter att ha kommit ner till stranden och upptäckt att det både var varmt OCH ett veritabelt nöjesfält i miniatyr vid ”vår” strandnedfart, gjorde vi en lite mer seriös satsning och jag gick till rummet och hämtade nödvändiga attiraljer (baddräkter, simpuffar och paraplyer 😝). Helt plötsligt är ju hotellet sååå rätt. Det är ju så HÄR det ska vara. Att ha ett par minuters promenad till en fantastiskt strand med plats för alla, där man utan att behöva planera ihjäl sig, köra långt, inte hitta parkering, gå ännu längre från obefintlig parkering, komma fram bara för att inse att man glömt något i bilen eller att solen gått i moln, alternativt att något barn genast måste kissa och sedan vara tvungen att minsann vara där till kvällen för att allt slit ska kännas okej, kan njuta en lagom lång stund och sedan göra något annat. (Den som hängde med i alla bisatser och vindlingar i den – inte helt grammatiskt korrekta – meningen, ska ha en eloge. 😃) 

Äntligen!!! ☀️☀️☀️
Så här ska en strand vara; hoppborg, studsmattor, minikaruseller, bar, toalett och massor av plats!
Badflickor
I ärlighetens namn är våra barn mer förtjusta i aktiviteterna än själva badandet på stranden. (Kan ha med badtemperaturen att göra…)
Tur att prognosen inte alltid stämmer! ❄️☔️🌧

Det blev alltså – helt otippat – faktiskt en dag (eller en del av en dag i alla fall) på stranden. Såå skönt att vi fick känna på potentialen av det här stället, för det har känts lite bittert (inget som har märkts va? 😉) att vara så nära men ack så långt borta. Nu känns det mycket bättre, trots att det blev kyligt och småduggade framåt sen-eftermiddagen. Dessutom lyckades Peter (bra jobbat!) förhandla sig till en gratisbuffé för hela familjen eftersom vi inte varit så nöjda med wifin (underdrift) och vi helt plötsligt inte har tillgång till några internationella tv-kanaler längre. Polska och ryska är inte riktigt vår starkaste gren, även om vi börjar lära oss en del polska ord och meningar. Inna och Mimi är glädjande nog väldigt intresserade av att kommunicera och tränar träget på viktiga fraser som ”Får jag klappa din hund?” på både polska och engelska. (Det är f.ö jättesvårt på polska.) 

Lunch/eftermiddagssnack på Chilly Willy. Lökringar, nachotallrik, strips, bubbelvatten och två stora (!) öl för 61zl (knappt 150:-). Helt okej, väldigt gott och inte så nyttigt. Precis som en semester ska vara!
Två av mina bästa reskompisar, min ”Parka-in-a-pocket” och Ikeas ryggsäck. Båda går ner i fickan när de inte behövs. I love them!
Saknar man fyraåringen är det bara att följa sladden….

Till middagen tog jag högst tveksamt på mig en otroligt färgglad tunika som jag spontanköpt på någon marknad, men sedan inte använt. Jag vet inte riktigt varför jag packade ner den, men det är ju sådana där konstiga saker man får för sig när man packar (eller är det bara jag som helt plötsligt rotar fram kläder ur garderobens mest obskyra hörn?). Dock kunde jag bara inte ta av den igen, pga Mimis helt andäktiga dyrkan. ”Du är så fiiiiiin, mamma! Du är så ojannge (orange) och glittjig! Åh, vad fin du är! Jag älskar dig mest i hela världen!” Hon slutade inte heller utan jag har fått känna mig som Beatles hela kvällen. (Så länge jag stängt öronen för Peters antydningar om Big Belly and the Juicyfruits och afrikanska stamdrottningar alltså… ) 
Att känna sig som Beatles… 😍
Mys ❤️
Det är Mimi och Maradona som har Guds hand…
”Alla mina gosedjur ska med!”

Så här i efterhand var det en himla tur att Peter fixade oss en gratismiddag, för hade vi betalat 70zl/p och upptäckt att det serverades kycklinglever till vuxna och kokt kyckling till barn, hade vi möjligen blivit lite besvikna, men gratis är ju (ganska) okej. Kvällens gulligaste utnämner jag Mimi till, som i sina kommunikativa ansträngningar ville fråga servitrisen ”what’s your name?” och när hon (servitrisen) satte sig på huk för att uppfatta frågan satte sig Mimi likadant. 😂😂 Effekten blev något förfelad, men det såg i alla fall otroligt gulligt ut. 

För övrigt började det ösregna när vi satte oss till bords. Intressant nog vande vi oss så snabbt vid det fina vädret att vi varken hade jackor eller paraplyer med oss. Ridå! I morgon flyttar vi in till centrala Gdansk, så förmodligen blir det 30 grader och sol resten av veckan… 

PS. Vill någon ha en närbild av Peters numera lätt infekterade tå, är det bara att mejla någon av oss. Jag kände mig inte helt säker  på att alla verkligen ville ha den upp i ansiktet utan förvarning. Vilket för övrigt alla ni som envisas med att lägga ut alla era läskiga bilder från blodgivning också borde tänka på. :P) DS.