Kroatien 2018. Dag 4. Från Trogir till Brac.

Idag var vädret tillbaka ”on track” igen. Aningens för kyligt i skuggan för frukost på altanen, men det var absolut ingen tvekan om att vi skulle tillbringa så mycket som möjligt av dagen på stranden. Det känns lite konstigt att vi kommer att lämna Trogir-området utan att egentligen ha sett/upplevt det alls förutom ett pytteområde runt Villa Naranca, men denna gång får det bli så. Det är ju fördelen med att gärna återvända till resmål; man optimerar resorna mer och mer för varje gång.

Innas nya standardposition. Tyvärr en dålig position när mamman sagt att ”äsch, du behöver inte smörja in dig, vi ska bara vara på stranden en stund och du har ju ändå soldräkt på dig”. Den täcker inte knäveck och ben, kan samma mamma nu skamset meddela.
Denna frökens position är antingen så här, kastandes stenar i vattnet eller som ”en snigel, mamma, jag vill vara en snigel” med en handduk under sig och en över hela sig. Och så kastar hon boll mellan varven så klart.
När man vill utnyttja dagen på stranden till max (trots avsaknaden av solskydd…) får det bli hämtpizza. Riktigt god för övrigt.

På stranden var det initialt lite blåsigt och nog faktiskt lite kallare i vattnet än igår, men efter någon timme var det tillbaka till vad vi blivit vana vid. Man vet ju vad man har, men inte vad man får, så vi hängde på stranden så länge vi bara kunde. Nästa anhalt är Bol på ön Brac, och när jag bokade det boendet var jag väldigt påverkad av förra Florida-resan, då vi hade lite otur med väder och vattentemperatur, så prio 1 vid bokningen var att det skulle finnas pool, inte att det skulle vara nära strand. Nu har vi ännu inte sett nästa boende, men jag har en känsla av att det var en felprioritering. Det verkar som om vi kommer att bo långt ifrån det mesta, dvs helt tvärtemot det vi uppskattat så mycket i Trogir. Jag jobbar på att vara beredd på det, men kan ju ha lite svårt för sådana omställningar, så möjligen kommer jag att känna mig lite kinkig ett tag tills jag vänjer mig.

Idag har även Mimi och Inna varit på hugget med sina kameror. Här är det Mimi som förevigat ”en svart pappa”, han är helt svart, ser du, mamma?”
Inna tar en selfie med Villa Narancas trevliga ägarpar. Eller i alla fall med några procent av dem.
Här kom de med på bild allihop; Maria, Inna och PIetro (tror vi). Supertrevliga människor som vi varmt kan rekommendera som värdar!

Efter att ”vår lilla stund” på stranden renderat oss allihop brännskador av olika grad, samlade vi ihop oss och backade under idogt pipande (det där med varningskameror av allehanda slag i bilen är inte bara bra) ut från Villa Narancas uppfart. Vi räknar med att komma tillbaka, för, som sagt, även om det inte är det flottaste boende vi haft, så är det ett himla skönt grannskap, en lägenhet med det mesta man behöver och supertrevliga ägare. Sådana saker ska man inte förakta.

Med facit i hand (jag skriver nu klockan 22.30) är detta en otroligt passande bild. BAJS, säger vi om fotbollen. Eller kanske framför allt om domaren och otyget att fem minuter helt plötsligt blivit något slags kutym när det gäller tilläggstid. För inte så många år sedan var tre minuter ganska mycket, och för att en domare skulle lägga till FEM, skulle det ha hänt något alldeles exceptionellt. Det gjorde det faktiskt inte under andra halvleken idag, herr domare. Bara så du vet till nästa gång.
Lilla fröken tweenie reser inte i Sverige-tröja, gubevars, utan i shorts (uttalat med uramerikanskt tje-ljud, långt o och rullande r), klänning, jacka och (ge mig styrka) handväska. Varifrån har hon fått detta och hur i hela friden kan jag få det ur henne???
Förnuftig restaktik.

Vi lämnade Trogir runt 14-tiden och begav oss direkt mot Split, eftersom färjan till Brac inte går att förboka, utan det är ordningen i vilken man kommer till båten som avgör ifall man får åka med eller inte. Med tanke på att Sverige – Tyskland skulle spela kl. 20.00 ville vi inte missa 16.45-båten, så redan innan 15.00 var vi på plats. Med facit på hand hade vi kunnat strosa en timme i Split innan vi körde dit, men sådant är ju omöjligt att veta innan. Vi kan konstatera att färjelägen inte är mer spännande i Kroatien än någon annanstans i världen. Resan över till Brac tar ca 50 minuter, eller en kaffe/svart glass, sanering efter svart glass, orolig utflykt till ett övre däck där staketet består av så breda springor att barn på mellan 3 och 6 år utan problem skulle kunna slinka emellan och en fläskläpp på ett barn som väntar alldeles för tätt utanför ett toalettbås…

Ön Brac ser väldigt inbjudande, ljus och ”ren” ut på håll i alla fall. Får se om det intrycket håller i sig efter några dagar här.

Vi köpte något som vi trodde var lakritsglass, som visade sig vara något slags kolsvart chokladhistoria. Mimis min sammanfattar ganska väl våra känslor och tankar om detta otyg.
Gissa om man känner sig som universums mest oansvariga förälder när man sitter och fotar sina svartfläckiga barn i stället för att åtgärda fläckarna (tills mamman från sällskapet bredvid i ren självbevarelsedrift tar upp våtservetter och ger till ens barn.)
På spaning mot den tid som komma skall.
Mer spaning. Som sagt, väldigt läskiga mellanrum mellan de där tvärslåorna.

Det väldigt inbjudande, rena och ljusa (kalksten) intrycket av ön, höll i sig även när vi kom i land. Det här kommer att bli trevligt, känns det som. Vi hade fått tips om att proviantera på Lidl i Supetar (orten dit färjan går) innan vi åkte över mot Bol på andra sidan ön, så det gjorde vi. Lidl ser ut som Lidl alltid gör, inte så snyggt, men med enormt utbud och man hittar alltid otippade grejer. Typ guld- och silverfärgade sandaler som tjejerna MÅSTE få annars skulle deras liv vara över, och faktiskt ett par ”mys-haremsbyxor” till mig som jag länge letat efter. Och vin så klart. (Ca en svensk tjuga för en flaska lokalt Plavac-vin som är jättegott.) Det är svårt att handla när man inte vet hur köket i Bol kommer att se ut, men frukost, vin och spaghetti kommer vi ju i vilket fall att behöva. Och ananas tydligen. Får se om det blir som med kokosnöten i Florida, som det tjatades om i veckor och sedan fryntes på näsan åt.

Inte ofta Greta Garbo handlar på Lidl, men någon gång ska ju vara den första.
Tittar man på ön ser det ut som om det skulle ta 15 minuter att köra från ena sidan till den andra, men när man zoomar in förstår man varför det snarare tar ca 45. Det är högt och det är slingrigt. Och hisnande vackert.

Framme i Bol och lokaliserar vi direkt Villa Ana. Med tanke på att det bara är en halvtimme tills fotbollen börjar, kollar vi inte direkt in omgivningarna, men får i alla fall en snabb välkomstdrink under en pergola av vinrankor medan Pero hjälper oss att bära upp väskorna till lägenheten på tredje våningen. Det är väldigt vackert och pittoreskt! Och högt beläget. Vi kommer nog att utveckla en och annan benmuskel när vi är här.

Inna väntar på sin ”välkomstdrink” i den härliga pergolan.

”Köket” i rummet/lägenheten var mycket riktigt ganska spartanskt,  men här finns i alla fall kylskåp, vattenkokare och två kokplattor. Men bara ett vinglas och ingen kaffebryggare. Hur tänkte de där?  Att bara jag ska dricka vin eftersom Peter ändå kommer att köra?  Ok för mig, men kaffet blir värre. Mycket värre.

Resten av den fräscha lägenheten består av ett ganska kalt sovrum, en bäddsoffa i köksdelen, ett matbord för fyra och ett fräscht badrum (viktigt). Ungefär vad man behöver alltså, men det hade ju varit väldigt skönt att (som på Villa Naranca) ha ett separat vardagsrum dit man kan skicka morgontidiga barn. Kan man skicka ut dem på balkongen om (när) de vaknar för tidigt?  Eller in i badrummet kanske? Vi får klura på den.

Kvällen ägnades åt att få igång wifi och Chromecast, så vi kunde se fotbollen, och att slänga ihop något slags måltid. Förutom att barnen rynkar på näsan åt allt som skulle kunna kallas nyttigt, så är det ju väldigt enkelt att göra god mat när man har solmogna tomater, fantastisk feta-ost, lokal olivolja (det produceras massor här på ön) och balsamvinäger. Och salt och peppar från McDonald’s i Kristianstad. 🙂 Vad barnen åt kommenterar jag inte ens. Jag skriver inte heller något mer om fotbollen, för nu ska vi ha trevligt på Brac. Så det så. Over and out.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *