Kroatien/Polen 2.0 Dag 13 (typ). Gdansk och Rumia/Spa Faltom

Nu börjar resan lida mot sitt slut på allvar, men än har vi två dagar kvar innan färjan väntar. Idag vaknade vi så sent att vi nästan missade frukosten. Tur att det var ”sommartid” och alltså förlängd frukost, så vi hann med den där extra koppen kaffe medan barnen lekte i lekhörnan och pratade öronen av tjejen som vaktade ingången. Mimi blev mäkta stolt när hon (tjejen som vaktade) frågade om Mimi ville ha hjälp med kon hon studsade på, och Mimi kunde svara ”no”. ”Jag sa no, mamma. Jag gjorde faktiskt det när tjejen undrade om jag ville ha den gula. Visst var det bra av mig? Jag undrar varför jag är så bra på engelska nu.”

Givetvis var vi tvungna att ta en sväng till på stan innan vi lämnade, så efter check-out gick vi direkt till stället vi undvek igår så att det fick bli lite hopp i hopptornet. Tivolit var konstigt nog stängt, så tur att vi hann dit igår. Vi hade vårt eget lilla tivoli vid ”lejon-fontänen” vid Mariakyrkan i stället. Det är rätt skönt när det är så varmt att man kan strunta i att barnen blir dyngsura in på bara skinnet.

En fika hann vi också med innan vi styrde kosan mot hyfsat o-charmiga området runt Spa Faltom. Rumia, där det ligger, har riktigt fina områden också, men man åker inte dit för omgivningarna utan för att få ett lekland, en pool, en utomhuslekplats, en bowlingbana, ett spa och ett även i övrigt väldigt barnvänligt hotell i ett. Dessutom till absolut överkomliga priser. Parkeringen är gratis (om man inte – helt meningslöst- väljer deras betalparkering) och frukost ingår. Vi brukar ofta ta någon natt här för barnens skull. För oss är det hyfsat meningslöst, vi som gillar att ut och strosa på kvällarna, men barnen älskar det.

Denna gång hade vi ett trebäddsrum som låg granne med lekrummet, vilket var väldigt smidigt, för barnen kunde själva springa emellan, och vi kunde se dem på tv:n (!) genom videoövervakningen. Rätt obekvämt är det att veta att även alla andra kan se, speciellt på ”pool-kanalen”, men man får försöka låta bli att tänka på det. Och försöka låta bli att peta näsan och sådant när man är i rätt (fel!) vinkel framför kamerorna. Den som råkade titta på pool-kameran när Mimi skallade mig vid ett ”rutschelkaneåk” (sic) hade säkert ganska roligt. Jag trodde på allvar att näsbenet gick av, men fick ”bara” en tjusig rodnad/svullnad som ser ut som en rejäl finne. Tjusigt!

Vi såg till att verkligen få valuta för pengarna genom att utnyttja alla faciliteter maximalt, men barnen tyckte så klart att de knappt hade fått göra någonting när vi lämnade så sent som möjligt på torsdagen. Otack är världens lön.

Kommentera