Florida 4.0 2019/2020 Dag 9 En mellandag med lite lekpark och mycket livsmedel

Med risk för att börja bli lite lätt tjatig så verkar vi ha vaknat till ännu en fantastisk dag här i vårt lilla villaparadis. Det porlar mysigt från bubbelpoolen, kaffet (svenskt) smakar ypperligt, barnen har fått köpa en dinosaurievärld i Minecraft där Inna undervisar Mimi och så har vi ju utsikten över den spegelblanka sjön/dammen. Det är så idylliskt att fan kunde bli religiös. Glömde jag nämna temperaturen? 23 grader 07.30. Om jag är nöjd? Lite.

En annan sak som gör mig löjligt nöjd är att jag kom på att det ju inte är på lördag vi åker, som jag fick för mig igår, utan på söndag. Jippie, vi tjänade en hel dag! 😊 Jag tror ju inte att vi kommer att ha det dåligt i Siesta Keys, som är nästa stopp, men det blir ju något helt annat eftersom vi ska bo i lägenhet på en resort och inte i villa med egen pool och fantastisk sjöutsikt. Förhoppningsvis bra fast på ett annat sätt.

Ursäkta spammingen, men det är ju så vackert.
Minecraftundervisning pågår. Mimi: ”Vilken hjälte jag är! Jag räddade hästarna från dinosaurierna.”

I morgon är det visst nyårsafton. Undrar hur vi ska fira den. Förra året grillade vi ”hemma” i det årets villa, Villa Sunny, och höll oss vakna (3/4 av familjen) hyfsat förgäves för att kolla fyrverkerier som aldrig kom. Nu läste jag precis om två olika firanden här i Cape Coral, ett i marinan (där vi brukar träffa hundar 😃) och ett på bron mot – antar jag – Ft Myers. Med tanke på vår svenskinfluerade dygnsrytm där barnen slocknar innan eller runt 20 och vi inte långt efter, vet jag inte vad som vore bästa upplägget, men det behöver vi å andra sidan inte bestämma förrän i morgon. Vi har ju semester och inte ett enda måste.

Med tanke på gårdagens vidbrända lemmar tar vi idag det säkra för det osäkra och håller oss lite undan solen, i alla fall den allra värsta strandsolen. I Peters värld betyder det musikaffär, i Mimis lekplats med splash zone, i Innas ”något med djur” och i min handla mat och kanske fånga någon Pokémon. Sagt och gjort, efter aningens för lång startsträcka satte vi GPS:n på Ft Myers där Inna redan på håll utbrast ”Nej, inte detta nu igen!”. Uppenbarligen har Peter varit lite oftare än han inbillar sig på Guitar Center, för mycket riktigt var vi just där. 😃 Ni borde f.ö skärpa er, GC, drar ni så lite folk att ni varken lyckas attrahera pokestops eller Pokémon?! Illa. Vad ska vi då göra, vi som sitter utanför och väntar? (Skriva blogg uppenbarligen …)

Komiskt nog träffade Peter på trubadursnubben från igår i affären och roligt nog hade han samma skor och kläder som igår, precis som vi skojade om. Jag tror vi borde börja skriva böcker ihop, Michaela!

Helt emot barnens önskan – kors i taket – genomdrev vi sedan att vi skulle äta lunch på Taco Bell. Bara för att konstatera att barnen hade rätt. Det var dyrt, dålig service och inte ens speciellt gott. Tusan. Dessutom insåg vi rätt snabbt att shopping dagen innan nyårsafton inte är ultimat ens i kapitalismens mecka, så det slutade ganska snopet med att vi – som vanligt – ändrade våra planer och åkte 12 km tillbaka ungefär samma väg i riktning mot parken, utan att ha gjort annat i Ft Myers (om det nu ens var downtown vi var) än att trycka i oss några risiga tacos. Snopet var ordet.

Mimi, som är mycket fascinerad av både siffror och bokstäver, filosoferar över hur alla lika stora tal som adderas kan bli jämna, medan vi väntar på maten på Taco Bell.
Men nu får maten gärna komma….

Parken med splash zone var samma som i lördags, fast idag minus Pokémon-event, men plus badkläder så splash zone kunde utnyttjas. Och det gjorde den. Trots ganska begränsad yta och, i alla fall i våra ögon, rätt begränsat med aktiviteter, var de där i över en timme. Under tiden satt Peter snällt och kollade, medan jag gick en promenad (läs: snurrade pokestops) och köpte för varmt och för svagt kaffe. (Med för varmt menar jag för händerna eftersom jag fick transportera det över halva parken utan något slags hjälpmedel/bricka. Kaffe kan ju annars inte bli för varmt.)

Inna berättade att några tjejer hade frågat varför Mimi inte hade någon top. Tur för dem (och mig kanske) att jag inte hörde det. För att hon är FEM år kanske…

Efter förrättat värv åkte vi till wholesale-kedjan Costco, som Jokke och Michaela rekommenderat och fixat till oss. De beskrev det som en upplevelse, och det var det verkligen. Det var en gigantisk affär med ofantligt mycket grejer i otroligt stora förpackningar till – överlag – väldigt bra priser. Allt från tv-apparater och möbler till kläder, mat och mediciner. Det krävs ett speciellt medlemskort för att man ska få handla och själva affären känns lite som att gå på ta-själv-lagret på Ikea. Breda gångar mellan gigantiska hyllor med innehåll som blandats helt utan rim och reson. Jag var lite rädd att bli utslängd, avslöjad som turistisk rookie-handlare om jag fotade, annars hade jag gärna försökt fånga spektaklet på bild. Nästan direkt när vi kom in hittade vi Sharpie-setet som spanats in på Target tidigare, fast nu 11 dollar billigare än på Target. Redan en stor hit alltså. Dessutom älskade barnen provsmakningarna som fanns överallt och hittade inbakade korvar som de påstod sig älska, vilket vi direkt köpte, med tanke på hur dåligt de äter hela tiden. Säkert gillar de dem inte när vi kommer hem (been there, done that), men det är värt en chansning. Som vanligt på sådana här ställen hittar man de bästa fynden på de onyttigaste hyllorna, så lyckan var verkligen gjord när vi hittade en gigantisk (nästan två kg) burk M&M:s för under 10 dollar.

Som vanligt (igen) så hittar man ju heller inte allt man behöver (i alla fall inte i förpackningar för en familj på fyra, inte 24…) så efter Costco fick vi köra till Publix och handla lite till. Jag är ledsen, nästkommande gäst i Villa Seaside, men vi behöver stanna här till februari för att hinna äta upp all mat.

När vi kom hem var klockan över 18 och Mimi var enligt uppgift jättetrött och skakade bara överseende på huvudet när Inna föreslog en lek. ”Titta där, Inna…” och så en nickning ut över den mörka sjön. Vi kan nog glömma det där med att fira nyår ute på – eller utanför – lokal i morgon, även om hon påstår att hon ska vara vaken till midnatt då.

Mimi vaknar till tillräckligt för att göra sallad som ”är så god att jag vill ha den som godis från och med nu. När jag säger att jag vill ha godis kan ni ge mig denna salladen. Så god är den!” Ingredienserna: gurka (i sextondelar), tomat och fetaost. 😃

Till middag samlade vi ihop alla goda rester (köttbullarna var ännu godare idag) och kompletterade med korvarna från dagens inköp. De var då, så klart, ”godare i affären” och inte alls samma succé som det låtit som. Som sagt… Nåja, paketet innehöll ju bara 62-66 stycken…. 😝 (Själva korvarna var faktiskt fortfarande goda, det var brödet som var segt, sa de, så det kan ju bero på något i tillagningen. Ugnen har en kontrollpanel som ett smärre rymdskepp, så jag ska testa några andra knappar nästa gång.)

Kvällen är lika skön som vanligt – nu börjar jag bli bortskämd – och det är nu, snart 21.30, fortfarande 22 grader varmt. Helt vindstilla och förutom enstaka motorbuller långt borta hörs bara lite avlägset skratt från en altan på andra sidan sjön och så syrsorna. Jag längtar verkligen inte hem, utan tror att jag ska avsluta här och gå och hämta garn och virknål. Jag har faktiskt inte virkat något ännu. Nu är det dags! Gott Nytt År, alla! Puss och kram på er.

Ps. Hittade just Google fotos version av vårt 2019. Även om mycket så klart kunde lagts till och dragits ifrån, så är det också mycket som är mitt i prick. Det har varit ett bra år. 😍 Ds.