Polen juli/aug dag 8. Medelhavsvärme och hemreseångest

(Ja, jag är medveten om att det ser ut som om Mimi har en rejäl snopp, men bilden är så fin ändå, att jag blundar för det.) 😝

Dag 8. Helt galet. Hur i hela friden har dagarna kunnat gå så snabbt? Det känns ju som om vi inte hunnit med någonting! Nu kommer alltså kris nr 2. Hemreseångesten, som dessutom även drabbar Peter. Ett tungt vägande argument för att skriva den här bloggen och ta alla bilderna, för jag har verkligen känslan av att vi inte gjort någonting alls. Det har vi ju uppenbarligen, för det har ju blivit ett och annat ord på pränt, men ändå. Hur i hela friden kan det snart vara dags att åka hem? Galet. Vi hade lätt kunnat stanna en vecka till, speciellt om vädret hade fortsatt att spela oss o händerna som nu. Ljuvligt ljumma sommarkvällar i en stad full av restauranger och aktiviteter är ju snudd på oslagbart. 

Dagen idag började också med superfrukost på uteserveringen, där vi vuxna faktiskt får njuta i relativt lugn (förutom alla toa-besök och diverse mathämtningar så klart) medan barnen leker i loungehörnan med fina vita stenar och daybeds. Det måste väl vara det som är tanken med den? Hilton vinner mer och mer, tycker vi allihop, vilket är roligt. Jag har tidigare inte känt att det varit det perfekta hotellet för oss, men jag börjar ändra den uppfattningen. Bara en sådan sak som att personalen går runt och frågar alla vid 10.30 när frukosten stänger, om man verkligen är nöjd eller om man vill hämta något mer, är en sådan sak som verkligen uppskattas. Dessutom har jag fått ändra min uppfattning om att poolen inte är barnvänlig. Barnen ÄLSKAR den, och badvakten Filip (som också visat sig vara simtränare) har ägnat en massa tid åt att tipsa Inna om olika sim- och dykövningar, så helt plötsligt simmar hon hela poolens längd (12 m) utan att någon ens är med henne, och dyker dessutom från kortsida till kortsida. Coolt! 

Mimi sa att jag faktiskt var tvungen att ta en bild på ”den fina skinkblomman”. 😂

Prognosen sa idag 28 grader, så vi tog sikte på Sopot, med mellanlandning på Galeria Baltycka (fast med polska bokstäver), där vi av någon anledning inte varit på ett par år eftersom vi hade tröttnat på det. Även här fick vi omvärdera lite, för det är ju faktiskt en riktigt trevlig (stor!) galleria med gott om plats och massor av affärer, varav flera vi gillar, bl.a Reserved Kids, Smyk (barnkläder/grejer och leksaker) och Wedel (chokladställe där vi varmt kan rekommendera deras ”avsmakningsmeny” med olika sorters varm choklad). Mums! Hit är det dessutom enkelt att ta sig med SKM-tågen som pendlar mellan Gdynia-Sopot-Gdansk. Från Gdansk är det femte stoppet, har jag för mig. Stationen är nära gallerian, så man ser när man är framme. 

Det är verkligen perfekt att ha sällskap på resan, för då blir det att man inte bara följer sina egna gamla hjulspår hela tiden, utan tar lite nya och nygamla vägar, vilket ju kan leda till både nya upptäckter och nyupptäckter av gamla godingar. Tack för det, Hermansens! ❤️

”Så här gör han, mamma.”
På Reserved Kids hittade jag något av det mest onödiga jag köpt på rea (och jag har köpt mycket tokigt, jag lovar); varsin sjöjungfrubikiniunderdel till tjejerna. De är tämligen uppslukade av ”mermaids” och Inna har länge velat ha en ”riktig mermaid-fena”, så jag kunde verkligen inte låta bli. När Inna senare på eftermiddagen dessutom visade upp sina nya sim-skills fick de bli eftermiddagspresenter i stället för de tänkta födelsedagspresenterna (jag är så bra på att hålla på saker…). De blev uppskattade, så nu måste vi hinna med (minst) ett besök till vid poolen. 🙂 
”Vi är mermaids, mamma!”

Efter Baltycka tog vi raka vägen till Sopot.  Bilen visade då på 31 grader, så det var tur att det fläktade, och att vi, konstigt nog, hittade parkering nära stranden. För att vi lätt skulle hitta varandra och för att det är enklast när man inte riktigt vet vart man ska, siktade vi in oss på ”mitt i smeten”, precis nedanför Grand och Sheratons jättehotell. Vi är inte riktigt ”mitt-i-smeten-människor” egentligen, och upplever förortsdelen av stranden (3-4 km bort) som lugnare, renare, trevligare och lättillgängligare, så även om det kanske inte verkade så i början av semestern, kommer vi definitivt att återvända dit, även om vi kanske inte kommer att välja att bo där. 

”Mitt-i-smeten-stranden” med den berömda Molon (piren) i bakgrunden.
Elin badade faktiskt. Hon var den enda.
Gissa om barnen fick spel när TOMTEN kom på vattenskoter.

Eftersom semestern uppenbarligen nu snabbspolas, kändes det som om vi var på stranden i ungefär en kvart, men det var nog ett par timmar ändå. Vi hann i alla fall fylla vartenda skrymsle av packning, kläder och kroppar med kliande, skavande sand, tappa bort och konstigt nog återfinna två svindyra plastbitar föreställande djur som absolut skulle med till stranden och få ner varsin sanddoppad glass (läs: glass till barnen, rosé till de vuxna).  

När våra barn sen fick höra att Hermansens barn skulle till hotellet och ta ett dopp i poolen innan middag, är det ju inte så svårt att räkna ut vad som hände. Precis. Vi gav oss samtliga av i rusningstrafiken in mot Gdansk. Det gick, konstigt nog, förvånansvärt snabbt, men det var ju tur att vi inte hade någon tid att passa i kväll i alla fall. Irriterande nog så var nog (det lättillgängliga) hotellbadet mer uppskattat än hela utflykten till en av Europas finaste stränder, så all skavande sand i skorna var egentligen rätt förgäves. Jag tjänade nya topplistepoäng genom att erbjuda mig att givetvis följa med upp till poolen under badet. Det var jätteskönt i solsängarna på terrassen. Undrar vad det var Peter muttrade om…. 😉 

Man kanske skulle köpa med sig ett par sådana här hem.
Simträning pågår
Det är ju helt okej att vara moraliskt bad-stöd. 😉

När vi var ute och gick igår såg vi en restaurang vid kanalen med ett fullskaligt lekrum på uteserveringen. Snacka om våt dröm för föräldrar! Utan att veta namn eller inriktning på restaurangen (det vet jag f.ö fortfarande inte) styrde vi kosan dit. De visade sig även ha levande musik (eller levande sång i alla fall, om man ska vara petig, och det är Peter när det gäller musik) denna kväll. Lite väl starkt, men bra sjöng hon. Maten var dessutom god och riklig med mycket sås 👍🏼, men servicen riktigt klantig, så är det alltid så kan jag inte helhjärtat rekommendera stället. Vill någon ge det en chans, så ligger det precis ner till höger när man (nästan) kommit över bron. Det går en trappa ner från bron och det går inte att missa lekhörnan. Eller ”båtbilarna/bilbåtarna” som ligger förtöjda vid restaurangbåten. Meddela gärna hur servicen var om ni går dit. 

Ooops, nu får vi nog skärpa till mathållningen lite
Nästan framme på restaurangen (vi tog genvägen bakom marknadsbodarna; det är därför bron ser så trist ut).
Av fyra tagna bilder var alltså denna den bästa…
Förhoppningen om att barnen skulle slockna efter mat och allt bad, kom tyvärr på skam. Alla fyra envisades med att hålla sig vakna trots den sena timmen, så Irish coffeen på Elephant blev inte den mest avslappnade vi druckit, men kvinnan med de lysande änglarna (säger Inna att de ska heta) var glad att se oss, och barnen hade hemskt roligt där de sprang runt på torget och agerade målsökande höftledsrobotar för intet ont anande kvällsflanörer. 

Ibland är de verkligen goa mot varandra. Mimi gillar att dra i öronen när hon är trött…. ❤️

Polen juli/aug dag 7. Sällskap 

Idag förökade vi oss! När vi vaknade (lite tidigare än vanligt) hade vi fått besök av Anna, Axel, Elin och Julia som kom med färjan i morse och ska hänga med oss de sista tre nätterna här! Toppentrevligt! Så nu är vi åtta viljor som ska samsas. (Jag skojar givetvis – det är bara fyra barn, så fyra viljor alltså, men det räcker ju och blir över. 🙂 

Min dag började ganska intressant med att Mimi satte sig upp, viftade ivrigt med händerna framför mitt ansikte och sa något obegripligt. När jag till slut förstod vad hon sa och upprepade ”solkräm?”, skrattade hon glatt, ”haha, jag skojade bara. Gick du på den lätta?”, la sig ner och somnade igen. Eh? Jahapp. Själv hade jag lite svårare att somna om, men var väldigt noga med att stoppa ner solkrämen i väskan när vi sen skulle ut från hotellet. Hon frågade dock inte efter det fler gånger. Undrar vad drömmen handlade om. 🙂 

Vi började med frukost ute på terrassen. De nytillkomna barnen åt mat, våra åt idag bara Nutella. Hoppas Elin och Julias inflytande ska göra mer än vårt, för det verkar inte vara mycket att räkna med. Nu när vi är dubbelt så många så blir det ännu tydligare varför man betalar så mycket för att bo på hotell – det räcker med att slänga en snabb blick på (och under) frukostbordet för att det ska vara värt varenda krona! Som riktiga Stig-Helmer-turister klingade vi i glasen och skålade givetvis in semestern i Prosecco. Precis som det ska vara. 

Att veta att någon annan ska städa undan detta är så ljuvligt. Semester på riktigt!

Efter frukost fick det bli en marknadsrunda. Vi kände oss otroligt populära där vi kom med två gigantiska vagnar på de smala, till brädden fyllda gatorna. Man ser f.ö väldigt få dubbelvagnar i Polen – barnen här är uppenbarligen inte lika dekadenta och lata som våra, utan de går på sina ben när de ska någonstans. Undrar hur de gör… Vi hann med ett antal stopp, några kriser, lyckades än en gång smita förbi tivolit, köpte malina (hallon) och supersöta tomater på saluhallen, insåg att förra årets höjdarsecond-hand-affär förvandlats till en lumpbod och hittade ett charmigt fik på en sidogata där vi satt rätt länge och matade barnen med pengar de kunde göra av med i bok/leksaks/vad-det-nu-var-för-något-affären bredvid. Den som säger att man inte kan köpa sig lycka har inte små barn. Uttrycket är förmodligen myntat av någon gammal grek som levde ensam i en grotta någonstans med bara skuggor som sällskap. 

Curlingsvenskar redo för en dag på marknad
Perfekt möblemang för en fika. Det går lika lätt att skapa ett tåg som ett pysselbord.
Saluhallen är ljuvligheten personifierad (eller saluhallifierad?)

Vädret har ju varit en ständig stötesten i denna blogg, så jag gissar att många sitter och biter på naglarna i undran över hur vädret är och om jag inte ska komma med något bittert om det. Tro’t eller ej, men vädret var idag PERFEKT marknadsväder! Sug på den!  Jag tänker inte ens lägga in någon liten syrlig kommentar om att det möjligen var någon grad för varmt, utan det var helt enkelt perfekt väder för att gå på en festival/marknad. Ha! Jag kan minsann vara positiv också. (Fast hur roligt var det då? Ärligt?) Efter fikapausen var det, enligt miniorerna, dags för pariserhjul. Nere vid kanalen finns ett stort pariserhjul á la London Eye, så dit styrde vi kosan, och hade det inte varit för kissnödiga tjejer i kön, hade de som vågade (5 av 8) tydligen fått åka i VIP-vagnen. Har ingen aning om vad detta innebär, så det var ju himla synd att de missade den. Jag tänker att det borde innebära fri champagne och snittar, men eftersom jag själv aldrig någonsin tänker sätta min fot i något så högt, kommer jag nog aldrig att få veta. Själv stod jag i pizzakön på Telepizza och väntade in världens bästa Carbonara-pizza (sic!) i stället. (Hett tips för den som är sugen på pizza i Gdansk.) 

Flott lunch. Eller kanske snarare flottlunch. (Vi som inte särskriver förstår.)
Den här stan är så vacker!
Mariakyrkan underifrån
Vi hittade inte Mimis minion, men Nalle Puh dög fint för en high-five och någon är nu väldigt stolt. (Det finns på film.)
Alla har nu vederbörligen passerat räkneverket.

Eftersom papporna lovat att det skulle bli bad i takpoolen, blev det efter vår lilla picknick en hyfsat rask promenad tillbaka till hotellet, där pappor och barn gick och badade medan mammorna knappt förstod sin egen tur, men helt plötsligt stod barnlösa med två timmar till förfogande. Ytterst märklig känsla, men vi hämtade oss ganska snabbt och styrde stegen mot köpcentrat Madison. Jag är rätt säker på att jag nämnt det förut, men om man ska hitta någon brist med denna, vår favoritstad, så är det just att det inte finns någon riktig shopping i själva staden, utan det är gallerior utanför stadskärnan som gäller när man vill handla. Madison är okej, men har inga toppenaffärer, så det blev inte någon shoppingorgie och det lilla som shoppades var ju, i vanlig ordning, till barnen, men det var ändå ljuvligt med ett par timmars utan-barn-tid. 

Man kan verkligen köpa nästan vad som helst på Dominika-marknaden.

Klockan 17.30 hade vi bokat bord på takterrassen, så 17.00 var vi tillbaka på hotellet, där barnen självklart satt som ljus, duschade, klädda och redo att låta sin mamma piffa till sig lite innan vi skulle äta. Haha…. eller inte. Möjligen var det så för Anna, men personligen gör jag nog bäst i att inte gå in på några detaljer. Jag nöjer mig med att säga att mitt piffande inskränkte sig till att varken döda eller fysiskt skada någon (en bedrift i sig) och att skvätta på lite ny parfym. Inte direkt Sex-in-the-city-förberedelser, men jag antar att en och annan förälder vet vad jag pratar om.  

Majonnäs i en liten burk och rejält med parmesan i en separat skål är sådana där onödiga små saker som bidrar till trivseln på Hilton.

Hiltons takterrass har tyvärr inte, som de flesta restauranger i Polen annars har, någon lekhörna, så det tog ett tag innan lugnet infann sig, men när det börjar lekas mamma, pappa, barn (”jag ska vara hund”) vet man att det finns hopp. Nytt i leken sedan idag när vi ett par gånger sagt nej på frågan ”får jag fråga om den hunden är snäll” med motiveringen att det är en kamphund är begreppet ”campinghund”. Helt klart har de verkligen förstått begreppet. 😂

Campinghundar?

Maten var underbart god, men kom i aningens för små portioner och tog onödigt lång tid att få. Det är väldigt flott när personalen kommer med vita handskar i kö och serverar maten till hela sällskapet samtidigt, men konstigt nog var de sedan lite klantigt långsamma med att erbjuda efterrätt/kaffe på maten, så hela måltiden tog så lång tid att barnen till slut fick lämna sin glass för att vi skulle hinna till Elephant kl. 20 där vi bokat bord/stämt träff med en Olofströmsfamilj som också är här på semester. Lite onödigt, Hilton. Det borde ni kunna göra bättre! 


Vi blev tyvärr bara 6/8 på Elephant – så är det ju när man reser med miniorer – men det blev en riktigt trevlig helkväll med prat, vin, eldslukarshow, Irish coffee, lek med lysande ”sländor”, diverse räddningsaktioner av lysande sländor, kurragömma och mer prat. Tusen tack, Lea, Ebba och Micke! Och varsågod, kvinnan som sålde de lysande sländorna som barnen lyckades placera på varenda utskjutande plats på huset intill, du måste ha täljt guld med smörkniv i kväll. 

Alla ska med!

”Kunnagömma”. Är det någon som ser Lea? 😉
Eldshow med lång slutartid. På Dluga händer det alltid något.
Världens gulligaste servitris engagerade sig i våra räddningsauktioner och lånade glatt ut nödvändiga verktyg. Axel blev kvällens hjälte när han lyckades få ner ett av de lysande eländena.

Polen juli/aug dag 6. Värmebölja

   Nu är jag faktiskt på riktigt säker på att någon någonstans sitter och skrattar förtjust åt oss, för idag vaknade vi alltså i centrala Gdansk med en gigantisk festival runt hörnet och det var 27 grader varmt direkt på morgonen.  Jomen, tack för den!  Undertecknad vaknade dessutom i en blodpöl, vilket jag tackar extra för. Perfekt tajming (det var den takpoolen och det badlandet, det) och inte alls pinsamt. Jag fattar att det varken är första eller sista gången det händer på hotell, men det är ändå inte riktigt det ideala uppvaknandet, jag lovar. 

Med byxorna bak-och-fram och blicken i skyn är hon redo för dagen.

Frukosten var, som vi redan visste, superb. Tyvärr fanns det ingen plats utomhus och tyvärr är det inte barnens bästa gren att sitta stilla och njuta av en härlig frukost, men med hjälp av x antal Nutella (”det ser ut precis som BAJS, mamma”, som en icke namngiven familjemedlem vrålade bland de många svensktalande medfrukostnärerna) fick vi till och med känna oss härligt dekadenta med en Prosecco till maten. Hilton kan frukost, så härifrån går man inte missnöjd eller hungrig. 


Värmen gjorde att vi äntligen gjorde slag i saken och tog en tur med ”piratskeppet” Black Perla. I ärlighetens namn skilde det sig väl inte mycket från den sightseeingbåt vi åkt med tidigare, förutom att det var guidning på engelska, tyska och polska i stället för bara tyska och polska, men det är verkligen spännande att se hur Gdansk expanderar. Området här bortom Hilton var för bara ett par år sedan rena slummen, men nu poppar det upp nya coola byggnader och verksamheter hela tiden, så det var ändå mycket vi inte kände igen. Fördelen med denna båt jämfört med de vi åkt tidigare, var serveringen. Det gick att få både mat, dryck och otroligt billig glass, vilket gör det lättare att få njuta av resan när man råkar vara ackompanjerad av små, rastlösa barn. (Att få gå och köpa glass själva är ju dessutom rena äventyret för miniorerna.) Att åka nog-stop (dvs utan att stiga av på Westernplatte) kostade oss fyra 120zl. Mimi var gratis. 

Gissa om han är nöjd med den kepsen…

Tillbaka i Gdansk var vi varma, ganska törstiga, ganska hungriga och vissa av oss hade suttit stilla lite för länge, så att ta sig genom ett väldigt tätt folkvimmel i stark värme var väl inte direkt ultimat, speciellt inte när vår plan att ta oss upp till det enorma öltält med en sandstrand i mitten (!) som fanns förra året, totalfallerade eftersom det var ett helt annat upplägg i år, utan sandstrand och med 100% väldigt polsk, traditionell mat, vilket inte riktigt lockade oss. Speciellt inte barnen som ville ha sockervadd, karusellåkning och spinnerklubba, gärna samtidigt, och inte alls tyckte att det var speciellt motiverat med mat. 

Att gå igenom marknadsporten som räknar besökare, är obligatoriskt. Tyvärr missade den klantiga fotografen att få med antalet på skylten.

Jodå, bara jag köper ditt verktyg så kan jag också göra sådana här… Absolut.

Till slut hittade vi skugga, mat och spinnerklubba på restaurang Sapore, en ganska nyöppnad restaurang mellan Dluga och Piwna, som är de två parallella främsta restauranggatorna i Gdansk. Maten var väl inget att skriva hem om, men helt okej och det var väldigt skönt att hitta ett ställe som vi alla kunde enas om, och som hade skugga. Det skiftar snabbt på den här semestern. För ett par dagar sedan var det bara skydd för regnet som gällde. 😀 Aldrig nöjda, eller bara grym otur, det är frågan. 

Alla nöjda.

Den här försäljningen måste ha gått strålande idag. (Men fungerade i alla fall, konstigt nog, som distraktion nog för att passera tivolit obemärkta.)

Efter att mat-, klubb- och lite av karusellbehovet blivit uppfyllt var det jakt på tre saker som gällde; sockervadd, en ”livs levande” minion som Mimi skulle ”krama och göra high five, men inte pussa” och rejäla mensskydd. Detta utan att fastna på tivolit, som vi var tvungna att passera. Vi klarade nästan allt! Rossmann tog hand om det sistnämnda, det förstnämnda hittade vi ganska nära hotellet, men minionen lyste med sin frånvaro, vilket fick Mimi att gå igång sådär ordentligt som bara (hoppas jag) ett barn i den åldern kan göra. Det finns liksom ingenting annat, trots att alla andra runtomkring VET att hon kommer att bli livrädd när den där minionen väl dyker upp igen. 😉 

Äntligen! Socker har vi nämligen inte ätit tillräckligt av på den här resan… :O

Nåväl, vi lyckades komma överens om att gå till hotellet för att vila en stund innan vi skulle återuppta jakten, och vem som kläckte idén med en drink på takterrassen vet jag egentligen inte, men det var barnen som genomdrev den. (Vad gör man inte för barnen liksom…?) De tyckte dessutom att det var roligt i ca 1, 5 minut efter att deras ”drinkar”; en alkoholfri (fast vi är inte övertygade med tanke på fortsättningen på kvällen) daiquiri och en bubbelvatten, kom. Sedan ville de göra något annat och förresten var drinken inte god. Det var i alla fall ljuvliga 1, 5 minuter. Solen i ansiktet, fantastisk utsikt och en god drink; det är man faktiskt inte bortskämd med som småbarnsförälder. 

Givetvis måste drinken matcha nagellacket. 😉
”Vi ska måla Banana (Sean Banan), mamma! Vi ska måla landet där man böjer bananerna.” 😉 (Ytterligare 3 minuter är räddade.)

De ögonen… Var det verkligen hon som fick den alkoholfria?

På rummet sedan var båda barnen som två uppskruvade Duracellkaniner på ett sätt som vi (faktiskt) inte är vana vid, så vad det egentligen var i de där drinkarna är inte helt klarlagt. Eftersom kaninerna lyckades sätta i sig en hel del korv, nötter, ost och gummibjörnar (hela kostcirkeln) mellan de hysteriska varven av brottning i sängarna, kapplöpning mellan toalett och fönster, bråk och gallskrik körde vi en repris av gårdagen och preppade lillsnorpan med blöja och napp innan vi tog ett varv ut i den ÄNNU härligare sommarkvällen. Barnen hade tusen idéer om vad vi skulle göra, varav den viktigaste givetvis var att hitta minionen för kram och high five, men inte puss, fast lite slitna var de visst, för efter ett nästan unisont ”väck mig när vi är framme” la båda sig ner i vagnen och slocknande. Tadaaaa! En vuxenkväll på stan! I ett fantastiskt väder i en fantastisk stad. Vi kunde inte tro vår tur, men utnyttjade givetvis tillfället och hann både med en sen middag på restaurang Kos på Piwna (god förrätt, men hoppa över pizzorna!) och en Irish på vårt stamhak ”Elephant” på Dluga. Ljuvligt! 

”Självklart väcker jag er när vi är framme, barnen.” 😉
Cooltura verkar vara precis lika coolt som namnet antyder (och som flera vänner tipsat om den senaste tiden), men tyvärr inte ett ställe dit man går med sovande barn.
Ooooooops! Sorry, Mimi!
En vacker syn en vacker kväll
En kväll på tu man hand med min fina man.

I morgon bitti börjar en ny fas av semestern, för då kommer vänner med barn och gör oss sällskap de sista nätterna här. Det ska bli väldigt trevligt! Med tanke på våra sena morgonvanor den senaste veckan, lär vi få ställa klockan för att möta dem till frukost, så godnatt…