Födelsedagar i grådassigt Gdansk (Vecka 44, 2017)

Jag antydde ju i mitt förra inlägg att jag skulle bli mogen och vis så fort jag fyllde 44, så givetvis insåg jag framåt kvällen på födelsedagen att det viktigaste inte var att skriva blogg utan att njuta av dagen, därav blev det ingen blogg publicerad igår. (Vem som helst med barn fattar att jag pratar goja, självklart somnade jag… 🙂 

Födelsedagen började annars som sig bör med presenter på morgonen och livfulla diskussioner om vem som skulle öppna vilken present. Mimi har förstått grejen med födelsedag, helt klart, men inte riktigt alla underförstådda regler och hur allt hänger ihop, så det var mycket riktigt två som öppnade presenter, men inte nödvändigtvis just de två som fyllde år… 

De glittriga koftorna jag under stort hemlighetsmakeri virkat till tjejerna mottogs med ett jublande ”Det är garn, mamma, kolla, det är garn!” av Mimi innan de kastades i en vid båge över rummet och nästa present lockade. Därefter bröt Mimi ihop över att hennes kofta inte var i samma färg som Innas. Jodå, det är tacksamt att göra sig till för barn…. 😂

Till och med jag fick minsann presenter. Presenter som till en tredjedel nog uppfyllde både mottagare och givares intentioner och önskemål….  ;). Peter är kanske inte riktigt killen som köper skönhetsprodukter, och det händer hyfsat ofta att familjens tjejer (möjligen underblåsta av den äldsta) hånar honom lite kärleksfullt när han tvålat in Mimi med body lotion eller inte kan förstå varför en tvål ska heta facial bar i stället för ”soap” rätt och slätt. 

Inte för att jag på något sätt är otacksam, men möjligen tvekar jag en smula över ifall dessa verkligen införskaffats med mig i åtanke… 😀 (För den som undrar så fick jag också en parfym som jag verkligen hade önskat mig – dessa två hade följt med på köpet och Peters franska kanske behöver en uppfräschning.)
”Det står ju i alla fall ”body” på den, så borde ju funka till kroppen… Facial bar… tsssss… skulle man bara kunna använda den till ansiktet då, eller?” 😉
 

Till frukosten blev det givetvis paljettklänning (inte för mig gud bevars) och ”tårtan” vi hade förbeställt uppskattades mycket, även om frukostens vanliga Nutella nog egentligen var mer i mottagarens femåriga smak. Själv skyllde jag på födelsedag och tog två glas prosecco. (Egentligen är det  ju inte så supergott till äggröra, men känslan är härligt dekadent i alla fall.) 


Så här ska ett fruktfat se ut. 🙂
Tyvärr slipper man inte undan förkylningar, dassigt väder, helgdagar, treåringars humörsvängningar eller nyblivna femåringars envishet ens när det är dubbelfödelsedag, så tyvärr var vi väl inte helt överens om dagens planer efter den överdådiga frukosten. Det visade sig att hela Polen var stängt till vår ära (eller om det möjligen hade något med religion också att göra), så planerna vi egentligen hade gick inte att genomföra, och planerna som då presenterades av den nyblivna femåringen; att ligga i sängen, äta godis och titta på youtube, kändes inte helt okej ens när det egentligen var vad vädret sa oss att vi borde göra. Att gå till poolen direkt efter att man faktiskt lyckats få både på nämnda tre- och femåring kläder och fixat något slags frisyrer kändes inte heller helt lockande, så det var inte direkt glada familjen som till slut tog sig ut på en promenad genom ett ganska grådassigt och hyfsat igenbommat Gdansk. Men skam den som ger sig, efter några vådliga vagnsfärder, ett antal hopp på trasiga stenplattor, lite snack med fiskargubbarna vid floden  och ett varv i pariserhjulet (nej, man blir inte mindre höjdrädd vid 44, så jag stannade även denna gång på marken) var vi kontanta igen. 

Jomen….


 
Det var egentligen inte planerat – det heller – men som alltid kommer ju de där måltiderna och gör sig påminda oavsett om man har en plan eller inte, så när det helt plötsligt började närma sig lunchtid, fick Inna bestämma restaurang. Eftersom det finns en kedja – Billy’s – som serverar amerikansk mat och popcorn före maten, var ju valet inte så svårt. Tyvärr hade Billy’s den dåliga smaken att inte öppna förrän kl. 14.00 denna helgdag, men finns det trappor och inbjudande metallstaket att klättra på, går 20 minuter ganska fort. För barn i alla fall. 


Med undantag av ett par treårsutbrott över att popcornen tagit slut, blev det i alla fall en trevlig födelsedagslunch. Den kycklingfajita både jag och Peter beställde hade kunnat mätta en smärre kontinent. Och för bara 46 zl (ca 100:-). Det är trevligt att äta och dricka ute i Polen, t.o.m i de turisttätaste områdena. 

Mimi passade på att rita en teckning till bästa vännen Ebbe. (Gissa vem som fick bära den…)

Resten av dagen tillbringades i vatten. Först i hotellets pool och därefter, när vi bara skulle duscha och fixa oss i ordning för en riktig födelsedagsmiddag, i rummets badkar, där barnen tillbringade ytterligare en och en halv timme. Eftersom de ändå sedan bönade och bad om att få samma fantastiska middag som kvällen innan – room-servicens pommestallrik med ketchup och majonnäs – var  beslutet inte så svårt. Man blir ganska trött av vatten, så är det ju bara. Och hotellets mat är god. 

Bara ostbrickan hade ju räckt som middag till oss allihop…. 🙂
Det här är ändå ett rätt skönt sätt att tillbringa födelsedagen… 🙂

Sista dagen som 4/43 (Gdansk v 44, 2017)

Det rogivande gungandet jag skrev om igår, blev under natten aningen mindre rogivande,  får nog erkännas, men så länge man ligger i sängen och dessutom slipper höra alla hemska ljud som våning 7 har en tendens att bjuda på, är det faktiskt inte alltför illa. Jag vidhåller min nyvunna kärlek för Premium-hytterna på våning 11. De är långtifrån lika bekväma som Panorama, som vi brukar föredra, men när det blåser är jag tusen gånger hellre uppe på våning 11 i en pyttehytt med ett ofantligt stort litet barn bredvid mig i en alltför smal säng än i den betydligt bredare dubbelsängen i Panoramahytten som låter som om den ska slitas i stycken av varje våg. 

Barnen sov gott hela natten, lyckligtvis, men var ändå ganska spaka under dagen idag. Speciellt Mimi ville mest bara ”somna” hela dagen, så den där hostan fick vi nog med oss i bagaget mer än vi trodde. Synd, för det har varit en strålande solig, kylig dag här i Gdynia/Gdansk, men minsta ansträngning/utevistelse har lett till tämligen ihållande hosta hos tre av fyra familjemedlemmar, så det har inte blivit mycket av den varan. Och i morgon ska det regna. Så klart. 

Vi började dagen på ett sätt som konstigt nog inte slagit oss tidigare, nämligen med hotellfrukost på Hotell Mercure i Gdynia. 98zl för en riktigt fräsch frukost i en rymlig, ljus och inbjudande frukostmatsal med en stor lekhörna är ju rena kapet, både ekonomiskt och psykiskt. Det var inte sista gången vi gjorde så. Dessutom vinner Mercure mer och mer mark för varje gång vi är där. Det är riktigt fräscht på entréplan, har ett toppenläge mellan hamnen/stranden/centrum i Gdynia och är väldigt prisvärt. Dock ska man se till att få ett av deras renoverade rum, för det familjerum vi bodde i för något år sedan var inte så himla kul. 

Ingen kan anklaga dem för att vara underklädda i alla fall…

Efter frukost gick vi (födelsedags-)händelserna en aning i förväg och åkte till köpcentrat Matarnia som ligger på vägen mellan Gdynia och Gdansk. Det har flera ”stora” kedjor för möbler, trädgård osv + de ”vanliga”, så där finns både IKEA och flera inhemska storkedjor. Och ett jättestort Smyk, en jättestor barn/leksaksaffär där barnen fick välja (typ) vad de ville. Inna valde och valde, förhandlade, valde om, ändrade sig, förhandlade lite till. Mimi valde en klubba för 12 kronor. Jomen. Annars brukar det påstås att det är hon som är lik mig. 


Lite problematiskt är det numera för Peter och mig när vi ska diskutera hemligheter, typ femårspresenter, eftersom vår youtubifierade inte-ens-femåring bryter in i våra engelska konversationer utan att ens verka reflektera över att vi inte pratar svenska. Ett ytterst angenämt problem givetvis, men vi har inte riktigt vant oss vid hur mycket en sådan där liten svamp suger åt sig och förstår, så inte allt inför morgondagen är kanske så hemligt som vi hade tänkt oss. Inte för att det är så viktigt, men vi har börjat fila lite på vår tyska. 

På Hilton tackade vi nej till att uppgradera till en svit för 300zl/natten extra. Vårt 35-kvm Executiveroom räcker så himla bra, och här har vi faktiskt tillbringat större delen av eftermiddagen och kvällen med slapp, bad, lek, ”nagelsalong” och en massa onödigt ätande. Eftersom vi är genuint onda människor lät vi barnen köpa ”Sands Alive” på Matarnia, vilket vi bannlyst hemma pga att sk–en sprider sig värre än baciller på dagis, men på ett hotell är det ju inte vi som städar….  Dock kommer förmodligen minst halva hotellet vakna upp till igenkorkade rör och översvämmade handfat/toaletter i morgon eftersom Mimi ärvt mina och pappas (morfars) händer och inte klarar av att vara kladdig utan måste tvätta sig hela tiden. Dålig idé med denna vansinnigt läskiga uppfinning. 

Möjligen världens minsta inglasade balkong
När man måste vara stilla och låta naglarna torka…
Vara stilla är inget alternativ för denna här…
Födelsedagsfina naglar, enligt Inna. Nagellacket knatade hon f.ö själv fram till kassan och köpte. ”I want to buy this, please”. (Gissa om språklärarhjärtat sjunger av glädje…)

Maten lät vi roomservice ta hand om. Det såg ganska roligt ut när den kom med vita dukar och karakteristiska roomservice-lock. Man förväntar sig rysk kaviar. Inte pommestallrik och glass. Men alla var nöjda i alla fall. Möjligen med undantag för undertecknad som valde att hämta sushi på närliggande Dom sushi. Jättetrevlig personal, men nej, sushi ska inte ramla sönder när man tar i den och bara smaka salt. Gör om, gör rätt. 


Det ska bli spännande att se vad morgondagen bär i sitt sköte. Födelsedagsbarnet ska få bestämma dagens innehåll. Att vi råkar vara två födelsedagsbarn tror jag de flesta glömt bort, men vi får väl se. Inna tyckte i alla fall igår att det vore rättvist ifall jag fick gå i en garnaffär när jag fyllde år, eftersom hon skulle få gå i en leksaksaffär…  🙂 

Buuuuuuuu!

Nu är det f.ö inte många minuter kvar av min sista dag som 43-åring, så grattis mig! (Ingen annan är vaken här, så lika bra att säga det själv.) 🙂 

Polen juli/aug dag 8. Medelhavsvärme och hemreseångest

(Ja, jag är medveten om att det ser ut som om Mimi har en rejäl snopp, men bilden är så fin ändå, att jag blundar för det.) 😝

Dag 8. Helt galet. Hur i hela friden har dagarna kunnat gå så snabbt? Det känns ju som om vi inte hunnit med någonting! Nu kommer alltså kris nr 2. Hemreseångesten, som dessutom även drabbar Peter. Ett tungt vägande argument för att skriva den här bloggen och ta alla bilderna, för jag har verkligen känslan av att vi inte gjort någonting alls. Det har vi ju uppenbarligen, för det har ju blivit ett och annat ord på pränt, men ändå. Hur i hela friden kan det snart vara dags att åka hem? Galet. Vi hade lätt kunnat stanna en vecka till, speciellt om vädret hade fortsatt att spela oss o händerna som nu. Ljuvligt ljumma sommarkvällar i en stad full av restauranger och aktiviteter är ju snudd på oslagbart. 

Dagen idag började också med superfrukost på uteserveringen, där vi vuxna faktiskt får njuta i relativt lugn (förutom alla toa-besök och diverse mathämtningar så klart) medan barnen leker i loungehörnan med fina vita stenar och daybeds. Det måste väl vara det som är tanken med den? Hilton vinner mer och mer, tycker vi allihop, vilket är roligt. Jag har tidigare inte känt att det varit det perfekta hotellet för oss, men jag börjar ändra den uppfattningen. Bara en sådan sak som att personalen går runt och frågar alla vid 10.30 när frukosten stänger, om man verkligen är nöjd eller om man vill hämta något mer, är en sådan sak som verkligen uppskattas. Dessutom har jag fått ändra min uppfattning om att poolen inte är barnvänlig. Barnen ÄLSKAR den, och badvakten Filip (som också visat sig vara simtränare) har ägnat en massa tid åt att tipsa Inna om olika sim- och dykövningar, så helt plötsligt simmar hon hela poolens längd (12 m) utan att någon ens är med henne, och dyker dessutom från kortsida till kortsida. Coolt! 

Mimi sa att jag faktiskt var tvungen att ta en bild på ”den fina skinkblomman”. 😂

Prognosen sa idag 28 grader, så vi tog sikte på Sopot, med mellanlandning på Galeria Baltycka (fast med polska bokstäver), där vi av någon anledning inte varit på ett par år eftersom vi hade tröttnat på det. Även här fick vi omvärdera lite, för det är ju faktiskt en riktigt trevlig (stor!) galleria med gott om plats och massor av affärer, varav flera vi gillar, bl.a Reserved Kids, Smyk (barnkläder/grejer och leksaker) och Wedel (chokladställe där vi varmt kan rekommendera deras ”avsmakningsmeny” med olika sorters varm choklad). Mums! Hit är det dessutom enkelt att ta sig med SKM-tågen som pendlar mellan Gdynia-Sopot-Gdansk. Från Gdansk är det femte stoppet, har jag för mig. Stationen är nära gallerian, så man ser när man är framme. 

Det är verkligen perfekt att ha sällskap på resan, för då blir det att man inte bara följer sina egna gamla hjulspår hela tiden, utan tar lite nya och nygamla vägar, vilket ju kan leda till både nya upptäckter och nyupptäckter av gamla godingar. Tack för det, Hermansens! ❤️

”Så här gör han, mamma.”
På Reserved Kids hittade jag något av det mest onödiga jag köpt på rea (och jag har köpt mycket tokigt, jag lovar); varsin sjöjungfrubikiniunderdel till tjejerna. De är tämligen uppslukade av ”mermaids” och Inna har länge velat ha en ”riktig mermaid-fena”, så jag kunde verkligen inte låta bli. När Inna senare på eftermiddagen dessutom visade upp sina nya sim-skills fick de bli eftermiddagspresenter i stället för de tänkta födelsedagspresenterna (jag är så bra på att hålla på saker…). De blev uppskattade, så nu måste vi hinna med (minst) ett besök till vid poolen. 🙂 
”Vi är mermaids, mamma!”

Efter Baltycka tog vi raka vägen till Sopot.  Bilen visade då på 31 grader, så det var tur att det fläktade, och att vi, konstigt nog, hittade parkering nära stranden. För att vi lätt skulle hitta varandra och för att det är enklast när man inte riktigt vet vart man ska, siktade vi in oss på ”mitt i smeten”, precis nedanför Grand och Sheratons jättehotell. Vi är inte riktigt ”mitt-i-smeten-människor” egentligen, och upplever förortsdelen av stranden (3-4 km bort) som lugnare, renare, trevligare och lättillgängligare, så även om det kanske inte verkade så i början av semestern, kommer vi definitivt att återvända dit, även om vi kanske inte kommer att välja att bo där. 

”Mitt-i-smeten-stranden” med den berömda Molon (piren) i bakgrunden.
Elin badade faktiskt. Hon var den enda.
Gissa om barnen fick spel när TOMTEN kom på vattenskoter.

Eftersom semestern uppenbarligen nu snabbspolas, kändes det som om vi var på stranden i ungefär en kvart, men det var nog ett par timmar ändå. Vi hann i alla fall fylla vartenda skrymsle av packning, kläder och kroppar med kliande, skavande sand, tappa bort och konstigt nog återfinna två svindyra plastbitar föreställande djur som absolut skulle med till stranden och få ner varsin sanddoppad glass (läs: glass till barnen, rosé till de vuxna).  

När våra barn sen fick höra att Hermansens barn skulle till hotellet och ta ett dopp i poolen innan middag, är det ju inte så svårt att räkna ut vad som hände. Precis. Vi gav oss samtliga av i rusningstrafiken in mot Gdansk. Det gick, konstigt nog, förvånansvärt snabbt, men det var ju tur att vi inte hade någon tid att passa i kväll i alla fall. Irriterande nog så var nog (det lättillgängliga) hotellbadet mer uppskattat än hela utflykten till en av Europas finaste stränder, så all skavande sand i skorna var egentligen rätt förgäves. Jag tjänade nya topplistepoäng genom att erbjuda mig att givetvis följa med upp till poolen under badet. Det var jätteskönt i solsängarna på terrassen. Undrar vad det var Peter muttrade om…. 😉 

Man kanske skulle köpa med sig ett par sådana här hem.
Simträning pågår
Det är ju helt okej att vara moraliskt bad-stöd. 😉

När vi var ute och gick igår såg vi en restaurang vid kanalen med ett fullskaligt lekrum på uteserveringen. Snacka om våt dröm för föräldrar! Utan att veta namn eller inriktning på restaurangen (det vet jag f.ö fortfarande inte) styrde vi kosan dit. De visade sig även ha levande musik (eller levande sång i alla fall, om man ska vara petig, och det är Peter när det gäller musik) denna kväll. Lite väl starkt, men bra sjöng hon. Maten var dessutom god och riklig med mycket sås 👍🏼, men servicen riktigt klantig, så är det alltid så kan jag inte helhjärtat rekommendera stället. Vill någon ge det en chans, så ligger det precis ner till höger när man (nästan) kommit över bron. Det går en trappa ner från bron och det går inte att missa lekhörnan. Eller ”båtbilarna/bilbåtarna” som ligger förtöjda vid restaurangbåten. Meddela gärna hur servicen var om ni går dit. 

Ooops, nu får vi nog skärpa till mathållningen lite
Nästan framme på restaurangen (vi tog genvägen bakom marknadsbodarna; det är därför bron ser så trist ut).
Av fyra tagna bilder var alltså denna den bästa…
Förhoppningen om att barnen skulle slockna efter mat och allt bad, kom tyvärr på skam. Alla fyra envisades med att hålla sig vakna trots den sena timmen, så Irish coffeen på Elephant blev inte den mest avslappnade vi druckit, men kvinnan med de lysande änglarna (säger Inna att de ska heta) var glad att se oss, och barnen hade hemskt roligt där de sprang runt på torget och agerade målsökande höftledsrobotar för intet ont anande kvällsflanörer. 

Ibland är de verkligen goa mot varandra. Mimi gillar att dra i öronen när hon är trött…. ❤️