Semester på hemmaplan

Efter några dagar på hemmaplan inser jag att jag går och formulerar blogginlägg i huvudet och har abstinens efter skrivandet, samtidigt som jag blir latare och latare av ledigheten. Lösningen är givetvis uppenbar. Jag måste skriva för att engagera och aktivera mig. 🙂 Semester på hemmaplan är ju faktiskt den viktigaste sortens semester, och jag inbillar mig att det finns en hel del att upptäcka i närområdet.  Tänker man att man ÄR på semester i stället för att man ”bara” HAR semester blir det genast lite annorlunda i huvudet, eller hur?

On the road again

Sagt och gjort, efter dagens sovmorgon som i mitt fall varade till 09.30 – jag har världens snällast man och barn! – lurade jag ut hela familjen på en cykeltur. Målet var barnens nya kompis , som vi träffade när vi semestrade på hemmaplan i stan i måndags. Att sätta sig på en otippad uteservering i sin hemstad kan ge oväntade effekter.

Jag utgav mig för att veta exakt var de bodde, vilket var en grov lögn. Det var dessutom lite längre än jag trodde, men jisses, vad vackert det är ute i Vettekulla/Matvik, och vädret var helt perfekt för en cykeltur. Faktiskt. Jag passade på att leta fram hitta ut-kartan också, men utan den där lilla Google map-knappen som talar om var man befinner sig, är det ju mycket besvärligare med kartor. Att de inte tänkt på det. 😉

”Hör du, passa dig, jag är en pijat!”

Att kompisen både råkar ha en toppenfamilj och hundar, är inget som direkt gör det hela sämre. Inte heller att jag och Peter fick lämna kvar båda (!) barnen och själva cykla in till stan för en lunch på tu man hand på Rökeriet. Vet knappt när det hände senast. Eller, det händer ju i och för sig varje lunch och middag hemma, när barnen vägrar sitta vid bordet mer än 10 sekunder åt gången, men på något sätt är det ändå inte samma.

Lunch på tu man hand

Under lunchen träffade vi Elin Sandelius som passade på att ge oss alldeles nytryckta broschyrer om Smakfesten som kommer att hållas i Näsviken under Östersjöfestivalen. Tre dagars mat och dryck; kan det bli bättre?  På fredagen blir det kockduell, där jag har en känsla av att någon mycket speciell kommer att befinna sig i juryn. 😉

Vår lilla cykeltur blev till slut en heldagsutflykt, eftersom vi både bjöds på fika och sedvanlig ”springa-i-dörrar-fars” när vi sedan med bil hämtade barnen. När vi väl hittat jackorna i hundburen (!), alla leksaker i miniformat som måste hem direkt annars är livet förstört, fått på den ena dottern skorna, hade ju den andra försvunnit för att ”bara”…, och när hon återfunnits skulle den första givetvis kissa… Typ vilken dagishämtning som helst alltså.

Väl hemma fick vi både tre väder och tre humör i ett. Att leva med en nästan-treåring under svensk nästan-sommar är som vilken Kinder-ägg som helst, man vet aldrig vad man får, men sannolikheten att man inte blir så nöjd är ganska stor. Fast samtidigt kan man inte låta bli att köpa ännu ett, för de är ju ändå så söta. Igår fick jag nog av mig själv och det matcurlande jag aldrig trodde att jag skulle ägna mig åt, och gjorde faktiskt bara en maträtt till hela familjen, vilket gav den högst oväntade utgången att barnen slickade tallrikarna och utbrast ”Vad gott detta var!”, trots att det varken var pasta eller pommes.  Idag tog jag det därför ytterligare ett steg. Ett jättesteg. Broccoli-paj. Som sagt, ett jättesteg. Inna var dock väldigt positiv och åt entusiastiskt flera tuggor innan hon klöktes… Mimi spelade samtidigt upp hela registret, för hon ”gillar inte paj, det är äckligt!”. Ni vet det där registret som gör att man förbannar beslutet att sitta ute på altanen och undrar ifall grannarna eller polisen ska komma först.  Sen bär man in henne på rummet, ber henne komma ut när hon är snäll, och så kommer hon fem minuter sedan med ett stort leende på läpparna och deklarerar att hon nu är det. Scary! Därefter börjar hon helt utan åthävor plocka i sig bitar av ”den äckliga” pajen som hon sex minuter sedan skrikit i högan sky  om, och undrar om hon kan få mer. (Mer pajkant alltså. Hon åt inte broccolin. Det här är trots allt dokumentär, inte fiktion.)

”Mums, vad gott detta var, mamma!” (Från gårdagens bulgur-middag.)

Medan vi satt där i solen började det mullra i fjärran och det blev alldeles svart över grannarnas tak. Eftersom Mimi ”inte gillar när åskavädret morrar så” tillbringades resten av kvällen inomhus. Mimi passade på att träna lite på sin polska och deklarerade att hon kunde ”hunga” Blinka lilla stjärna på polska. Eftersom chips heter chipsy borde det ju bli ”Blinku lillu stjärnu däu”, eller hur? 😉

​​
En bra semesterdag på hemmaplan helt enkelt. Undrar vad som ska hända i morgon.

 

Polen dag 4 juni – shopping och hemfärd 

Som sagt, efter regn kommer solsken och idag verkar vi, trots regn och blåst utanför fönstret, vara tillbaka i rosaskimmersemestermode med glada, roliga barn som gör att man redan börjar längta till nästa resa. 


Det är smått surrealistiskt när man ligger i sängen och det helt plötsligt sticker fram en lyftkran i fönstret.

Även idag rosade Mimi marknaden med att sova längre än jag. Iofs genom att väcka mig och begära välling, samt påbörja sin örondragning (på mig) vilket gör det helt omöjligt för mig att somna om, men ändå. När hon sedan vaknade, steg upp och drog ifrån gardinerna och glädjestrålande utbrast: ”det ÄR mojon, mamma. Det ÄR verkligen det. Kolla!” är det lätt att vakna med ett leende. Vid frukosten hade vi turen att frukostmatsalen var full så vi fick sitta i restaurangen bredvid ”räkorna” i akvariet. Att räkorna är humrar som förmodligen är där för att ätas upp, har vi pratat ganska lite om. Det fanns både croissanter, vattenmelon och jordgubbar, så barnen både åt och höll sams när de sedan gick till lekhörnan och lämnade oss att njuta varsin kopp kaffe i lugn och ro. Vilket kändes så konstigt att vi nästan glömde att njuta av det. 😉 

”Det är jättegott! Bara kolla!”

”Kattis är lite rädd för räkorna. Och för trapporna.” (Eh, okej, det förklarar ju allt…)
Självklart äter jag en balanserad, kolhydratfattig kost även på semestern! (Haha…. brödet och den sockerstinna yoghurten med müsli står utanför bild…)

Medan vi sen packade ihop, lekte tjejerna hund i garderoben. En lek som gick ut på att äta hundgodis och akta sig för ”faffen” (en giraffliknande lyftkran utanför fönstret) för annars skulle man bli äppelmos. Eller must.  Sedan övergick leken i att man skulle sitta och mysa i garderoben, ta selfies (!) och kolla på film. Helt klart en lek att förorda även hemma. Så lugnt och skönt. Packningen gick som en dans. 

”Så här gör hundar när de äter godis. Och när de dricker gör de så här med tungan.”
”Ska vi ta en bild, Mimi?”
”HeeeEEeej!” (Mimis variant av ”cheeeeese”.)
Resultatet. ?❤️
Så där ja.

Vid utcheckning gick dessutom en av Innas drömmar i uppfyllelse, för hon fick ta receptionshunden (Muha?) på en promenad i koppel tillsammans med hennes matte. ”Jag älskar dem, mamma. Kan vi åka hit i morgon igen?” ❤️

”Jag klajade det! Jag tog på ryggsäcken alldeles själv!”
”Jag är jedo!”

På tal om planer som går i stöpet, så somnade Mimi i bilen på väg mot badlandet i Reda (strax väster om Gdynia), så det fick bli att planera om igen. Tre timmar på badland med en trött tvååring är man ju sällan sugen på. Dessutom är vägarna helt igenkorkade pga musikfestivalen Open Air i Gdynia, som enligt uppgift lockar osannolika 200 000 besökare. Tyvärr verkar det bli synnerligen mycket open air för dem, för det blåser och regnar ganska rejält. 

Det var den planen det.

Med facit i hand var det kanske lika bra att vi var tvungna att omgruppera, för frågan är om vi ens hunnit både bada och handla, och dessutom blev det en helt okej eftermiddag på Port Rumia, shoppingcentret i Gdynia-förorten Rumia. Vi åt, shoppade, åkte ”kaluseller”, fikade och barnen (som självklart fyllt tre, vissel vissel) var själva på lekland i en timme (fast det var visst lite läskigt på slutet). Allt under vänskapliga och glada former, faktiskt. Skönt med en sådan avslutning på mini-semestern. Om mindre än fyra veckor åker vi igen. 😉 

Jättebra idé att köpa polskt slime, Åsa. Jättebra idé. (Hoppas att bilstolen går att rädda… ?)
Ständigt detta Sphinx… Vi envisas med att hamna här.

Som vanligt fick det bli att gå till Pepco och köpa strumpor för att gå in på leklandet. Tur att de kostar ca en femma paret och faktiskt är bra.
Att avsluta shoppingen med cappuccino, praliner och gigantiska glassar på Sowa hör till. Priset? Knappt 100 svenska kronor.

Trots våra farhågor om motsatsen gick det snabbt och smidigt att ta sig in till Gdynia igen, som vanligt ta varvet om utmärkta Thai Jolo för att hämta mat att äta i kön till färjan och komma på båten. Väderleksrapporten sa 10 m/s med 17 i byarna, så lite nervöst var det, men min teori om de högt belägna Premium-hytterna visade sig lyckligtvis stämma. Inget ljud. Ljuvligt. Gungade gjorde det, men när man slapp alla hemska ljud, kändes det mest rogivande. Tyvärr blev sömnen ändå rätt sporadisk pga lillsnorpan vid mina fötter som ramlade ur sängen, tappade nappen, ville ha täcke, tappade nappen igen och som grädde på moset passade storasyster på att vakna mitt i en mardröm och vara så där härligt okontaktbar. Allt det är ju dock bättre än att ligga vaken och tänka på Titanic och Estonia, så det får ändå räknas som en okej natt. 

När det är så här är det verkligen ”Happy world”! ❤️

Nu är det bara det ”roligaste” kvar. Hem och packa upp och tvätta…. Fast först frukost hos mamma och pappa. Semestern varar alltså i någon timme till. Den som vill, vågar och kan är välkommen att hänga med oss även på nästa resa! Do widzenia!  

Polen dag 3 juni – regn och gnällig shopping

Efter regn kommer solsken, sägs det ju, och i vårt fall gäller tydligen också det motsatta. Efter vår härliga dag och kväll igår var det tvunget att bli lite regn i både fysisk och symbolisk mening. 

Dagen började ypperligt med att jag vaknade före (!) min sängkamrat, vilken för tillfället är Mimi. (Det är det iofs i vanliga fall också, men då brukar vi vara fyra, inte två…) Henne fick vi väcka vid 09.15, så att vi inte skulle missa frukosten, som lyckligtvis serveras till 11. Efter det vanliga debaclet och tjatandet kom vi i hyfsad ordning iväg neråt frukost, där Mimi drog iväg sisådär 13 nysningar på raken, smorde runt lite i ansiktet och tog sikte på frukten och brödet. Grattis, övriga frukostgäster, lite baskelusker som alldeles gratis bonus! Dessutom bjöds de också på lite härligt uppfriskande syskongnabb av sorten bara en nästan-treåring och nästan-femåring kan skapa av ingenting. Ingenting var f.ö också vad de åt båda två. Mycket avkopplande. 

Uppe på rummet ville ingen (under fem) heller göra någonting och Mimi verkade så stukad att hon lyckades övertyga oss om att bryta mot det viktigaste budordet av dem alla. Ingen napp under dagtid. Vad gör man inte för att slippa sitta instängd på ett varmt hotellrum? Planen var ju att hon skulle slockna i bilen och vakna pigg och ognällig efter att vi andra fått lite kvalitetstid med shopping av olika slag. Jomenvisst. Sådana planer har ju så skyhöga odds att man aldrig hade behövt jobba igen om de slagit in, så hur i hela friden kan man ändå tro på dem gång på gång? 

Efter-frukost-mys för två snoriga, stukade tjejer.

Inte nog med att Mimi inte somnade, vi hamnade dessutom i bilkö. OCH det var 25-gradig åskvärme ute, inte alls kallt och ruggigt som vi trodde. Fel, fel, fel, som Magnus Härenstam hade sagt. Bilkön visade sig efter närmare en halvtimme bero på en bilolycka där ingen verkade skadad, och strax därpå var vi på Manhattan, ett lite mindre shoppingcenter som vi ofta besöker. Åker man till Polen för att bara shoppa och är utan bil, är det nog inte Gdansk man egentligen ska välja, i alla fall inte om man, som jag, gillar stora affärer där man får handla ifred… 🙂 Här finns ett shoppingcenter, Madison, som ligger en bit från centrum, precis vid Scandic, Mercure och stationen. Där finns hyfsat med affärer och flera trevliga fik och restauranger, men annars är stan full av småaffärer som man i vissa fall nästan måste gå in i för att upptäcka. Mer en ”stros-stad” än en shoppingstad, tycker jag. (Men som sagt, då får man tänka på att jag gillar stora affärer. Andra kanske tycker att det är precis så här en shoppingstad ska vara.) (Jag har skrivit mer om olika shoppingcentran i mina ”Polentips” som finns i menyn ovan.)

Manhattan, som ligger en bit utanför centrum, har förutom HM, Starbuck’s, CCC, Rossmann, Piotr e Pawel, en musikaffär och mycket mer, ett C&A och ett KappAhl där jag alltid brukar hitta massor till både mig och barnen, men idag fortsatte det att gå i moll och jag hittade ingenting, samtidigt som Peter försökte hålla Mimi på gott humör, vilket inte heller funkade speciellt bra. När vi sammanstrålade för lunch på ett fik var hon alldeles blossig och skulle bara sitta i mitt knä. Smoothie var inte gott och mat (inte ens bröd) inte att tänka på. Typiskt, tänkte vi och såg även morgondagens badlandsplaner flaxa iväg, tog båda barnen till ett glassfik för att i alla fall få i dem något. Varpå lilla snorpan helt plötsligt är helt frisk, pigg och glad…. tills allt var uppätet och det pratades om att gå i en affär till… Gaah! Lite rulltrappsåkning och hittande av en likadan ”hajborste” som vi köpte förra gången och som tragiskt nog försvunnit på Väggabadet lättade upp stämningen något, vilket nog var tur eftersom vi råkade hamna i rusningstrafik och bilkö även på väg tillbaka in till stan. Dessutom hade receptionshunden hunnit gå hem när vi kom till hotellet. Sammantaget alltså inte den mest lyckade semesterdagen vi haft. 

Trots minen var detta en av dagens höjdpunkter
Mimi har bland annat lärt sig att chips heter ”chipsy” på polska, så givetvis överanvänder hon den regeln till alla andra ord och ber till exempel om att få ”korvy”. ???
På rummet fanns dock ölkorv, grissini och malina (hallon), så helt plötsligt var allt lugnt. Jisses, kan man få skicka barnen till dagis någon vecka på semestern så att de äter vettigt och lyder i några dagar….?! Själva reder vi visst inte upp det så bra. ? Jag smet ut för att köpa lite garn till svärmor i den lilla typiska pasmanterian som säljer garn och underkläder och där tanterna inte pratar ett ord engelska eller tyska… Därefter ”råkade” jag sen styra stegen mot just tidigare nämnda Madison där jag njöt av lite ensamshopping i barnaffären 5, 10, 15 och mataffären Piotr e Pawel. Jag måste ju köpa den goda ölkorven hem till brorsdotter Elin, och så är det ju så fantastiskt roligt att gå i utländska mataffärer. Jag älskar det! Speciellt när jag kan köpa ett par dubbelförpackningar ölkorv, fyra olika urgoda Cheddar (nog 200g stycket), två påsar chips, cocktailtomater, ett par chokladbitar, lim och två kinderägg (bara nyttigheter…) för under 200:-  


Eftersom regnet kom under min utflykt fick det bli att gå hem och byta kläder innan vi kunde ge oss ut för middag. Efter dagens vedermödor var det inte helt självklart att äta ute, men Peter hade spanat in en restaurang på TripAdvisor, så vi gav det en chans. Sagt och gjort, vi och kramdjuren Kattis och Leonis, begav oss ut i den förvånansvärt ljumma kvällen mot en fullsatt restaurang där vi inte fick plats, och ingen av de andra fina vi spanat in på gatan  tidigare dagar dög helt plötsligt till oss. Något fel var det på alla. För flott, för lite folk, för mycket folk, för konstig mat, ingen barnmeny etc. Känns det igen eller är det bara vi som är sådana? Till slut bestämde vi oss för att – återigen – gå till Sphinx, som jag skrivit om innan. Vi fick ett bord, menyer och färgpennor, bestämde oss för mat och väntade. Och väntade. Och medlade mellan trötta, hungriga barn. Och väntade.  Och hörde paret bakom oss på knagglig svenskengelska fråga kyparen var deras mat var för de hade väntat jättelänge. Och reste oss och gick. Förmodligen bäst för både oss och övriga gäster. Det blev jättegod hämtpizza från Telepizza och ”kalameller” (för det får man ju med notan här, har barnen lärt sig) från supermarketen i stället. Det gäller att kunna planera om. Men i morgon hoppas jag (TROTS allt, jag måste vara knäpp) på att planerna håller, för då tänker jag att vi ska checka ut, badlanda barnen trötta i tre timmar på nya Aquaparken i Reda för att sedan kunna shoppa i relativ ro på mitt favvo-shoppingcentra Port Rumia innan vi åker mot ”Happy-båten”, som riskerar att inte alls bli happy om man får tro väderleksprognoserna.  

Jättetrött tjej
Det började bra
…. men…..
”Hur mycket (lite) pizza behöver jag äta för att få godis…?”
Vårt middagsdrama. Killen som körde denna skulle hem. Han klättrade först utanför innan han klättrade in i själva stegen… Huuuuuuuu!
”Kolla, mamma! Jag är helt snygg! Jag älskar flambingos. Och du har matat flambingos, mamma. Du vågade, mamma. När vi var i Florida. Och de var jättestora. Och åt så här: mam mam mam. Jag älskar mina flambingo-byxor!” (Mimi när hon fick byxorna jag inte kunde motstå på 5, 10, 15. ?)
Japp, nallen måste ligga PÅ huvudet.

Hoppas att jag inte med detta fått någon att avstå från att resa med eller rentav skaffa barn. Det är ju oftast rätt kul. ? Godnatt!