Kategori: Florida

Äsch, det får väl bli ett inlägg idag också då. Jag har ju vant mig vid att tänka i bloggformuleringar, så det är svårt att låta bli.

Nu är den alltså här på riktigt, den fruktade avresedagen, men det faktum att vi betalt för hela dagen idag också (väl investerade pengar!) gör att den faktiskt – än så länge – känns som en ”riktig” semesterdag. Vi har inte ens börjat packa ännu, utan helt enligt vad jag skrev igår, gör vi en repris av gårdagen, så i skrivande stund befinner jag mig nån meter ifrån ett även idag rejält skummande hav och min kaffemugg gör sin sista dag som vinkylare. (Säger jag i alla fall, vem vet, jag kanske behöver en styrketår på jobbet framöver också…)

Eftersom det är sista dagen vaknade vi givetvis alla i ett härligt rosenrött töcken där alla samverkade på bästa sätt för att dagen skulle bli den mest minnesvärda av alla. Eh, nej, det gjorde vi givetvis inte. När en vanligtvis väldigt ”lätt”, men envis femåring får något i huvudet blir det inte alltid så. När samma envisa femåring får något i huvudet funderar hennes mamma ofta på om hon verkligen har alla de där poängen (faktiskt både de som krävs för utbildningen och en del extra) i pedagogik. Kanske man egentligen inte kan läsa sig till att bli pedagog? Eller ska man kanske inte blanda ihop rollerna som förälder och pedagog? Jag hade inte gett mig själv jobb om jag hört mig i vissa av de där situationerna i alla fall. Lyckligtvis – säkert något som naturen ordnat så att inte artens fortlevnad ska vara hotad – klaffar det ju oftast så att när jag når min gräns, har Peter energi nog för lirkande och tvärtom, så även idag överlevde alla, och nu, en halvtimme efter att vi kom till stranden har även femåringen joinat strandlägret och börjat bygga ett sandslott. Ordningen återställd. Nu ska vi pressa ut det sista av våra timmar här!

Vågorna var även idag lite för höga för att barnen skulle kunna bada, så efter ett par timmars sandslottsbyggande och fyllande av mobilen med roliga bilder och en uppsjö av slow-mo-filmer lämnade vi de sköna svalkande vindarna på stranden för den hyfsat tryckande hettan vid poolen. Det var till och med så varmt att jag hoppade i isvattnet utan att tveka. Även om vi inte haft toppentur med vädret denna resa vidhåller jag att jag aldrig i livet (som är ett av Innas nya favorituttryck) hade velat åka hit sommartid.

Även vid poolen fortsatte slow-mo-filmandet, så är det någon som känner för att kolla lääääängee på Inna när hon tvekar, tvekar, tvekar och slutligen hoppar i poolen jäättttelångsamt är ni välkomna hem till oss i helgen. Det är jättekul. Jo, jag lovar. Ok ifall jag tar en promenad samtidigt va?

Eftersom dagen är en repris på gårdagen så lekte och pratade vi också med våra kanadensiska grannar, gjorde snål-hitte-på-lunch av det som finns kvar i kylskåpet (förvånansvärt gott faktiskt) och hade pop-corn till efterrätt. Det grämer mig lite att jag kommer att behöva lämna kvar en halv flaska olja, men inte ens jag är så snål att jag tar hem en halv flaska matolja, jag lovar. Även jag har gränser. Jag undrar om inte farfar har småländskt påbrå förresten. Det skulle förklara en del.

Det är faktiskt jättestor skillnad på att ha kvar rummet hela resdagen jämfört med att checka ut vid lunch. Jag har fortfarande inte – vid kvart i fyra – fått den där hemresekänslan. Kanske i och för sig vore bra om den infann sig snart så vi inte missar flyget… Varken packning, duschning av jätteäckliga tjejer eller någon vidare reseplanering är gjord och här ligger jag vid poolen och bloggar. Det är nog bäst att jag publicerar och tar mig i kragen. Bara liiiiite sol till….

Ft Lauderdale fortsätter att vara lite småmotigt för oss. Efter att ha varit helt förskonade från ”olyckor”, av typen som kan inträffa med barn som inte varit utan nattblöja så överdrivet länge, medan vi haft stora boenden med många sängar, tvättmaskin och torktumlare, var det givetvis dags i natt. Typiskt nog när jag för en gångs skull hade just det barnet i min säng. Det är ganska fantastiskt hur väldigt blött det kan bli av en enda så liten människa. Verkligen en egenskap man uppskattar klockan halv två. Det slutade med att de blev tre stycken i den inte så bekväma bäddsoffan, medan jag fick ligga kvar längst ut på kanten i relativ torka i sängen. (Kanske vi borde lämnat den där dricksen förra gången. Hoppas vi får nytt ändå.)

Efter frukost gick vi till stranden. Högljutt ackompanjerade av ”I knoOOOOw, it caaAAAlls me, the sky and the sea…. Let it goOOOo, let it goOOOo” på repeat. Jag är osäker på den egentliga ordningen av dessa fraser, men att jag hört dem – ofta – är jag helt säker på. På stranden var det halv storm och givetvis badförbud, men i alla fall sol. Och man kunde ju bygga sandslott. Och sjunga.

Denna onödigt omfattande kavalkad av hyfsat meningslösa strandbilder syftar egentligen mest till att vara en motvikt mot alla läskiga snöbilder som översvämmar mina flöden på diverse sociala medier. Det må vara vackert, men fy tusan för att behöva komma hem till eländet.

Vi la ett par timmar på stranden i sand och vind, men sedan blev behovet av bad för stort, så vi traskade tillbaka till hotellets pool. Hotellets ouppvärmda pool. Hotellets ouppvärmda svinkalla pool. Vi hade förberett oss på att det skulle vara kallt, speciellt i jämförelse med de fantastiska varma poolerna i Orlando, men att det skulle vara så kallt, var vi inte beredda på. När knappt barnen badar trots sisådär 27 grader i luften… då är det kallt. Jag doppade mig en gång, men känner inte att jag absolut behöver göra det igen. Den som var mest oförfärad var givetvis Mimi. Den som snackade mest var givetvis Inna. 😉

När vi precis kommit, hörde vi lite rasslande och en rejäl duns från ett av träden. Dunsen var så rejäl att vi gick och tittade, i tron att det var en stor gren som ramlat ner. Då möttes vi av den här.  (Bild nedan.) En gremlin! 🙂 Visst är han (som nog är en hon) lik ledaren från Gremlins-filmen?!

När vi var inne och käkade lunch hörde vi uppståndelse från poolen, och vår kanadensiska granne samlade ihop sina barn och flydde poolen. Då hade vår gremlin nog ätit efter midnatt (eller hur var det?), för helt plötsligt var där tre stycken helt oförfärade kompisar som ramlade ner ur träden och sprang omkring bland leksakerna inne på den lilla pool-området. Kanadensiskan berättade att hon blev ganska förvånad när leksakerna helt plötsligt började röra sig.

Efter idag får vi väl ge Fort Lauderdale cred för att ha levt upp ganska hyfsat till förväntningarna ändå. Visst, en sådan här dag hade vi kunnat ha på vilken spansk eller grekisk ö som helst, men som sagt, för oss är semester mer avkoppling och anpassa oss efter barnen än att checka av alla måsten på en lista, så vi är fullt nöjda. Ganska läskigt är det dock att i morgon är det absolut finito. I morgon åker vi faktiskt hem. Jag är hemskt nöjd med beslutet att betala för en extra natt, så att vi slipper lämna hotellet på förmiddagen och sedan kuska runt med väskorna hela dagen och ändå försöka vara så förberedda som möjligt på en lång hemresa. Vi flyger inte förrän 22, så planen är nog att ha en dag ungefär som idag för att verkligen tanka energi inför resa och snö. Möjligen blir det alltså ingen blogg i morgon och skulle det – mot förmodan – råka bli det ändå, så kan jag inte publicera den förrän på dansk/svensk mark på onsdag eftermiddag, så alla ni som faktiskt hängt med hela resan – ni verkar ju ofattbart nog vara några stycken – tusen tack för att ni bidragit till att jag orkat svamla ur mig alla plattityder om nästan ingenting alls i så här många dagar i sträck. <3