Kategori: Kroatien

Idag har i alla fall jag ”gjort” Trogir, den gamla stan som ligger ett par km härifrån. Det känns som om vi möjligen inte kommer att göra en gemensam utflykt dit, helt enkelt för att det är för varmt för sådant där, annars väldigt mysigt, strosande i gamla och trånga gränder, men vid 07 funkar det i alla fall nästan. Det var faktiskt ovanligt svettigt idag. Kanske den allmänna konditionen som helt börjar lägga ner efter allt vin och alla tomma kolhydrater…? Eller åska på ingång? Det är faktiskt en del moln vid horisonten, så undertecknad, som har en viss tendens att känna att glaset är halvtomt, tänker så klart genast att det kommer att bli ett åskväder av guds nåde som kommer att sabba morgondagens hemresa. Sån är jag…

Efter ytterligare en frukost med veckogammalt bröd (”bageriet” utanför autokampen rekommenderas verkligen inte) och lite sköldpaddsmatning med kompisar hemifrån via FaceTime, drog vi, efter vissa protester, ner till den lokala stranden. Mimi deklarerade väldigt bestämt att hon verkligen inte tänkte bada och att hon inte gillar sol, men hyra en båt ville hon och sluta åka på semester var inte aktuellt. Det är svårt att vara hon ibland. (Undrar varifrån hon kan ha fått det…? 🤔)

Tja, om att ligga på stranden finns helt enkelt inte så mycket att skriva, förutom att jag (nu är jag neggig igen) börjar tröttna på denna extrema värme som gör att aktiviteterna är grymt begränsade. Jag har alltid sett mig själv som extremt lat, vilket jag absolut är, men att vara sysslolös ligger verkligen inte för mig. Jag hittade inte mitt virkset när vi skulle sticka (undanstädat i renoveringen? 😵‍💫), så inte ens den förströelsen har jag. Hade datorn funkat i solljus hade jag definitivt jobbat (mer än jag redan gjort) bara för att ha något att göra. Detta är ord som jag verkligen kommer att få äta upp när vi kommer hem och både trädgård och ett nyrenoverat kök/vardagsrum kommer att behöva massor av uppmärksamhet, men då ska jag läsa och komma ihåg detta, jag lovar!

Idag är ju sista dagen om man bortser från det faktum att vi inte flyger förrän sent på kvällen i morgon och därför faktiskt hyrt rummet en extra natt (något annat hade faktiskt varit outhärdligt) och vi är, tro’t eller ej, så smarta att vi lämnar solen vid 13.30 och tar lunch och siesta på rummet ett par timmar. Hur gott det än är så kommer jag inte att äta shopska-sallad eller spaghetti aglio e olio på en månad när vi kommer hem. För att vara ärlig så ligger jag på solstolen och googlar recept. Jag har ju faktiskt ett komplett kök att komma hem till. Tjoho! Efter att ha varit utan i flera månader så är ju spis, fläkt, ugn och bänkskiva rena lyxen!

När vi går ner till stranden igen vid 17.30 med planen att göra det vi egentligen borde ha gjort igår i stället för att bli besvikna på en ”riktig” restaurang; dvs hämta mat och dryck till solstolarna, har människorna som ockuperat ”våra” solstolar den goda smaken att gå precis när vi kommer, och de har dessutom kompletterat våra dyra stolar med ett ännu dyrare parasoll, så det blir en riktigt behaglig kväll. Jag, som ju nu blivit en skugg-junkie, lyckades bränna (!) benen (sista dagen – vilken amatör! 🙈) under förmiddagen när vårt eget, väldigt lilla, instabila parasoll ingav mig falsk säkerhet. Klantigt!

Den behagliga kvällen blev tyvärr inte lika lång som vi hade hoppats, för redan vid 19.30, precis när vi ska beställa lite mat och vin till vårt läger, dyker ett helt fotbollslag med unga killar upp och börjar (bryskt och effektivt) att samla ihop alla solsängar. Jag visste att det var för bra för att vara sant! (Halvtomt glas…)

Att hänga på vårt stora påslakan är inte ens hälften så bekvämt, men temperaturen är ju i alla fall lyckligtvis nu nere i nivåer som är överlevbara utan parasoll, så vi plockar i oss lite chicken wings, spelar lite Uno, badar lite, lyssnar på en rätt duktig live-snubbe ett tag, blir lite myggbitna (trots att vi varken hör eller ser några blodtörstiga vilddjur) tills vi inte orkar mer och går upp till lägenheten för vår sista natt här. Hoppas vi. Det är svårt att inte tänka på att vi faktiskt blivit fast här i outhärdlig värme en gång tidigare och även om inte Norwegian strejkar (väl?) så verkar hela flygbusinessen lite svajig just nu. Jag håller tummar och tår för en helt problemfri resa, för även om jag vet att jag kommer att sakna värmen så fort jag stiger av planet och inser att det är rejäl skillnad, så vill jag hem till mitt kök och min trädgård nu.

Efter att ha ”vaskat” gårdagen och faktiskt fått en riktigt härlig dag tack vare det, tänker vi idag gå all in. Vi har flera gånger fått tipset om stranden Labadusa på andra sidan av ön, men har faktiskt aldrig varit där, delvis för att det varit lite underförstått att man bör vara där tidigt för att få en bra plats. Sådant kan ju få vem som helst att tveka, men nu råkar ju denna morgontrötta mamma ha utvecklat en faiblesse för sömnlösa morgnar och morgonpromenader, så varför inte utnyttja det? Det är bara 3-4 km att gå, så sagt och gjort, jag förberedde en liten väska och kunde så klart sova bättre än vanligt bara för att jag hade ett mission… Life’s a bitch. Jag kan inte påstå att det var en speciellt skön promenad för redan vid 07 är det ganska rejält varmt och det bjöds ingen skugga, men fram kom jag och ganska förvånad blev jag. Lite som vanligt när vi blivit tipsade om stränder som ligger vid campingar (de stränder som kroater rekommenderar gör gärna det) så är de inte som förväntat. Inte heller denna. Den är ganska brant, stenig och det blåste som tusan och gick således också rejält höga vågor, men jag slog ett läger under ett skuggande träd och väntade in familj och frukost.

Det är inget att sticka under stol med att jag blev ganska irriterad när Peter sedan hörde av sig och inte kunde hitta mig. Jag hade i princip skickat koordinaterna (okej, en skärmdump av Google Maps, men ändå, hur svårt kan det vara?), men shit vilken tur att jag (helt emot min kategoriska natur 🤣🙈) faktiskt erbjöd mig att gå till dem i stället för tvärtom, för de hade parkerat bilen helt rätt (bara 30kn för en hel dag – väldigt mycket billigare än nere på kusten eller inne i Okrug) men sedan gått åt fel håll, och hittat ett mycket mysigare och trevligare ställe! (Skärmdumpa och rama in, Peter! 🤣)

Vi hängde på stranden hela dagen i skuggan av träden som faktiskt gav skugga hela tiden. Vi har inte kollat priserna på solstolar på andra ställen, men de 90 kuna vi betalade för våra tre stolar kändes högst överkomligt, liksom 30 för en hel dags parkering. Däremot var möjligheterna till mat/förfriskningar ganska begränsade innan restaurangen öppnade vid 13, så det rekommenderas att ta med matsäck.

Framåt 15-tiden började vi känna oss rätt vidbrända, saltbakade och möra trots skuggan och bekvämligheten, så vi drog oss tillbaka. Bara promenaden till bilen räckte för att jag skulle undra hur i hela friden jag ens tog mig dit på morgonen och jag ändrade tämligen abrupt min romantiska tanke om att campa i de fina omgivningarna, för hur tusan överlever man i husbil/tält/husvagn i 30-40 graders värme? De har väl knappast AC?! 😱

På hotellet finns ju tyvärr inte så mycket mer att göra än att bara slappa, så det gjorde vi. Nåja, Peter skulle nog vilja hävda att han faktiskt tvättade och var den som fick hjälpa tjejerna i duschen också (varm- och kallvattensreglagen är både helt idiotiska och väldigt tröga, så det är lätt att skålla sig rejält) medan jag visst råkade slumra till. Vi fick en oväntad bonus i en livesänd padelmatch hemifrån också. (Åh, vad spelsugen jag är!)

Jag fick för mig att dra fram sminkväskan som annars legat ouppackad sedan sista kvällen i Makarska (vilket känns som en evighet sedan) och det triggade igång värsta make-up-showen i badrummet trots att innehållet i den där väskan verkligen är magert. Inna har, som alltid, sett diverse tips på Youtube och går extra-mega-all-in medan lillasyster lojalt försvarar och uppmuntrar när stenåldersmamman har invändningar. Just då är det aldrig några problem med syskongnabb. 🤔

Trots att vi hade våra dubier efter förra besöket hade vi lovat tjejerna att gå till deras gamla favorit Leonardo’s, restaurangen som liksom ska vara flaggskeppet här. Möjligen på gamla meriter, för det känns som ett sådant där ställe som alltid funnits, som har allt och dit de äldre alltid vill gå. Typ som instutionen Terrassen hemma tidigare. Vi kan väl säga att vi skulle lyssnat på vår känsla… Det kändes fel redan på väg dit, för halv åtta är det ju fortfarande så varmt att stranden är full och det var egentligen mycket mer lockande att slå strandläger och hämta något från någon av strandrestaurangerna, men har man bestämt så har man… Leonardos ligger dessutom så långt bort man kan komma på strandpromenaden. Så klart.

Det fortsatte också fel, kan man säga. Vår unge servitör (prao eller helt ny på jobbet?) kunde varken engelska eller sitt jobb och lyckades inte med något alls. Av en beställning på ett glas rött vin, en öl, en stor flaska mineralvatten och en liten flaska ”still water” lyckades han med ölen…. och det tog fyra rundor innan vi nästan var i hamn med rätt dryck och korrekt antal glas, men då struntade jag i att rätta till vinet och drack det vita… annars hade vi nog fortfarande suttit kvar. När Inna skulle göra sin vanliga standardbeställning av en sallad med gurka, tomat och fetaost utan olja och kryddor, krävdes det att en kollega kom och förklarade och vi fick i princip handgripligen slita tag i honom för att få beställa huvudrätter efter vår soppa till förrätt. Mimi fick hår i sin mat, Inna tyckte att hennes fetaost smakade surt, vi var tvungna att två gånger be om bestick för att ens kunna börja äta, jag hade (trots att jag knappt kan laga mat) kunnat göra bättre tomatsoppa och fläskfilemedaljonger med förbundna ögon och när vi beställde en (väldigt överartikulerat och förstärkt med handrörelser) Banana split to share with two spoons fick vi givetvis två gigantiska… men visst, det var i alla fall varsin sked, så två skedar blev det i alla fall. Nej, hu, dit går vi aldrig mer. Vi orkade inte ens försöka klaga på notan, men tog tillbaka vartenda öre i växel, hur pinsamt det än känns när man är väluppfostrad svensk… För övrigt en nota utan priser, bara med antalet av respektive rätt och priset ditskrivet med bläck… Hm… Det är tråkigt att man låter en sådan sak dra ner en, men det är bara att erkänna att luften lite gick ur oss när det inte blev den mysiga helkväll vi bespetsat oss på, och vi orkade inte riktigt stå emot när barnen bara ville hem och mata sköldpaddor. Så vi gick hem. Det bidde inte ens en tumme. Sådant slöseri med en härlig kväll på en levande strandpromenad, men men, vi hade ju en skön dag på stranden i alla fall. Bättre lycka nästa gång!