Kategori: Resa med barn

Idag var det lite molnigt när vi vaknade, och eftersom vi inte hade gjort några planer efter den intensiva gårdagen blev det en sådan där morgon som jag avskyr, dvs att ingenting händer och när vi väl kommer till skott har förutsättningarna ändrats och passar inte alls längre. Så var det idag. Efter ett par timmars ingenting i mulet väder bestämde vi oss för att följa Innas största önskan, nämligen att sticka till SeaWorld igen och göra det vi inte hann igår. Det var bara det att när vi äntligen var klara att åka, sken solen från en molnfri himmel, det var lunchdax (som vanligt) och det var inte alls säkert att vi ens skulle hinna till showerna vi ville se. Personligen tyckte jag att det hade varit en mycket bättre idé att spara SeaWorld till i morgon när temperaturen ska vara lägre, och istället slappa vid poolen idag. Det var inte så populärt när jag lät de andra veta det. (Japp, jag kan absolut vara som en grinig barnunge under sådana förutsättningar.) Det var alltså kanske inte bästa stämningen i bilen på väg mot SeaWorld. Inte blev den bättre av att det var omöjligt – vilket vi borde fattat! – att hitta någon snabb och vettig mat till barnen på Taco Bell. Dåliga förutsättningar alltså. Hoppas dålig start borgar för en bra dag!

Nu i kväll – med facit på hand – kan jag väl erkänna att det ändå blev en bra dag. Vi gjorde ”resten” av SeaWorld, dvs varenda show och alla de djur vi inte såg igår. Det enda som blev en upprepning av gårdagen var hajarna, som Inna såå gärna ville se igen. Det var betydligt mer folk än igår, men lyckligtvis hade de inte samma agenda som vi och vi var dessutom förutseende nog att vara tidiga till alla shower (didn’t see that one coming) så det påverkade inte oss. Vi var där till stängning idag också, så nu har vi eventuellt gjort SeaWorld klart. Eventuellt.

Showerna är verkligen spektakulära och svåra att inte gilla, även om så klart det där lilla gnagandet om att djur mår bäst i frihet alltid är närvarande. Jag hoppas – men tvivlar kanske en aning – att SeaWorld verkligen gör så mycket för djur i allmänhet och sina egna i synnerhet som de hela tiden påstår.

Något av det coolaste på hela dagen var annars det helt oplanerade delfinstoppet när vi egentligen skulle gå direkt till utgången. De unga, otränade delfinerna var såå nyfikna och coola att vi blev kvar mycket längre än planerat.

I morgon ska vara den svalaste dagen hittills, så då tänker vi försöka shoppa lite. Inte riktigt vår bästa gren, vilket med tanke på de redan alltför fulla väskorna kanske är bra, men det vore ju kul att köpa något, även om jag inte riktigt kan identifiera något direkt behov. Det borde väl i alla fall finnas något som jag villhöver (världens bästa ord). Är det någon som har tips på vad som ”måste” köpas i USA – tipsa gärna. Mimi påstår att bebis absolut behöver en vagn eller sele, för hon kan ju inte gå och bära henne hela tiden. Undrar varifrån hon ärvt denna gränslöshet…? 😉

Även idag sken solen från en molnfri himmel med alldeles lagom temperatur, så efter familjeråd vid frukosten bestämde vi oss för att testa ytterligare en av våra ”Discovery Cove-bonusar”; vattenlandet Aquatica där vi alltså också ska kunna parkera och komma in gratis. Verkligen win-win-biljetter för oss, för de tar ju även bort mycket av pressen att det ”måste” vara roligt och att man måste göra en heldag av allt bara för att det är så snikans dyrt. Jätteskönt.

Annars är det ett sms från Telenor om att jag har ett röstmeddelande som upptar mina tankar denna morgon. Jag har liksom inget Telenor-abonnemang längre förutom på jobbtelefonen och den är hänvisad till telefonist. Telefonen jag använder här i USA har ”Mimis” sim-kort som iofs är från Telenor, men sms:t kom till min Vimla-telefon och när jag försöker kolla har jag fel kod (så klart eftersom jag inte har ngt abonnemang). Märkligt. Har någon ringt mig får ni gärna skicka ett mejl i stället….

Dagen då? Jo, det blev en riktig toppendag. Vi var på Aquatica strax före 11 och efter noll kö och godkänd check av vår väska var vi inne. Tjejerna framför oss fick gå ”the walk of shame” tillbaka till bilen med sin picknick, anförtrodde lillpåven i entrén nöjt Peter. Han var nog en sådan som anmält sig frivilligt som lägervakt i Tyskland för 70 år sen. Eller så hatade han bara sitt jobb. Det finns liksom ingen anledning, mer än att stället vill sälja sin egen svindyra mat, att man inte ska få ta in picknick. Många små chips- och crackerpåsar går bra, men inte en stor. Dah, liksom. Själv hade jag läst på, så vi hade godkända påsar (under 3,5 ounce), frukt och vatten. Jag blir snål av princip bara för att jag retar mig på sådana omotiverade regler. Moget, jag vet.

Det enda vi spenderade under hela vårt besök var faktiskt hyran till det underdimensionerade värdeskåpet. 20 dollar…. Som hittat!

Jag är nog rätt löjlig, men jag tycker alltid att det är svårt hur man liksom gör på dylika inrättningar. Var byter man om, var ska grejerna vara, hur gör man med värdesaker, mobil och pengar osv? Speciellt det där med mobilen är ju riktigt svårt. Efter allra första åket kom vi ifrån varandra och jag fick känning med en ständigt pratande Mimi i släptåg. Vi lyckades gå fel, jag var klädd i bikini och hade alltså inga pengar, jag kunde inte ringa Peter, jag kunde inte kolla mitt blodsocker och jag hittade inte våra saker. Nu har jag turen (eller skickligheten? Själv tror jag det beror på stenkoll, men det får jag kanske äta upp någon gång) att jag alltid behåller kollen och reder upp mina känningar själv, så det var liksom ingen fara, men jag insåg verkligen hur van jag är vid att ständigt ha mobilen inom räckhåll, och hur psykologisk själva kollen av sockret är. Det gör ju liksom ingen skillnad för känningen om jag har 2,5 eller 3,0, men det känns viktigt när man inte vet.

Nåja, vi hittade till väskan med de lagom stora påsarna med chips och ”fish-crackers” och efter det var det bara bra hela tiden. Vi är alla fyra lite för fega för att utnyttja ställets huvudattraktioner, men barnen älskade vågpoolen, de små barnrutschkanorna och ”strömmen” där man åkte runt flytande i flytväst, så vi hade att göra. Dessutom kollade vi på delfinträning och sprang på toa hela tiden. Inte barnen, utan jag…. Måste vara något psykologiskt det också, för annars går jag lätt en arbetsdag utan ett toabesök, men så fort det är vatten inblandat blir jag som en fastare på urindrivande. Ytterst irriterande.

Vi var på Aquatica till 15-tiden. Utan att äta. Ha! I stället tog vi första bästa Wendy’s utanför grindarna, och när vi satt där insåg vi att SeaWorld låg på andra sidan vägen och att vi faktiskt hade lite energi över och två timmar till stängning, så vi tog det också. Dessa ljuvliga biljetter som gör att man faktiskt kan göra så! Underbart.

Våra bästa Aquatica-tips ifall det är fler som känner sig osäkra på hur det funkar: åk till Florida/Aquatica under lågsäsong, ta med vattenflaskor, ta med tunna handdukar (kostar $5 att hyra), packa gott om snacks i lagom små påsar, använd skåpen/toaletterna/duscharna längst in i parken (vid småbarnspoolen) för minst trängsel, ta inte med [bad]skor – man går barfota i badkläder, ta inte med för mycket prylar – skåpen är pyttesmå, boka inte dyr egen ”cabana” – det finns massor (!) av solstolar och parasoll på området och slutligen, så viktigt att det är värt att upprepas: åk under lågsäsong och kolla om det går att köpa kombinerade biljetter.

Man hinner faktiskt ganska mycket på två timmar när det är lågsäsong. Jag älskar lågsäsong. Förutom showerna och barn-karusellområdet (som vi gjorde förra året) hann vi nog allt vi ville göra. Tack vare en fantastisk anställd som verkligen var rätt man på rätt plats hann vi t.o.m med hajarna, som var det sista vi letade efter när stängning närmade sig. Trots att klockan var tio minuter i stängning visade han oss inte bara åt rätt håll, utan följde dessutom efter oss och såg till att vi inte missade ”de coola hajarna”. Vi såg bara de pyttesmå där vi stod. Det bästa av allt – om vi känner för att göra showerna och karusellerna kan vi bara svänga inom en annan dag. Har jag möjligen nämnt att jag är sjukt nöjd med våra Discovery Cove-biljetter? Och det innan vi ens varit där. Total kostnad för SeaWorld-besöket? 10 dollar. Och det var för varsin kula glass till barnen. 100:- för två kulor glass! Personligen tycker jag att min omogna princip-snålhet är fullt motiverad.

Nu ligger vi lagom utslagna, solkyssta (fint ord för lite brända) och väldigt nöjda i varsin soffa på hotellet och tänker inte röra en fena mer idag. Florida 3.0 känns verkligen som tredje gången gillt so far.

Halvvägs. Inte för att jag tar in det riktigt, men vi har faktiskt halva resan kvar. Hur skönt är inte det?! Idag skulle jag ju dessutom börjat jobba, så jag har blivit påmind om verkligheten genom ett antal jobbmejl. Så nu är det ju ännu skönare att vara ledig…. 😉 Skämt åsido så är det ganska dubbelt, för samtidigt vet jag ju att vår lilla IKT-enhet är grymt underbemannad, så att jag tar mig dessa friheter (ljuvliga föräldradagar) drabbar ju de andra. Jag lovar att jobba dubbelt så hårt när jag kommer hem! (Jag skojar bara, kära kollegor som läser, jag kommer förmodligen att vara sjuk och vabba – det är så det brukar bli efter resorna…)

Det är så skönt att ha ett riktigt boende igen! 160 bekväma kvm med allt som rimligen kan behövas! Vi har packat upp och tvättat. Och köpt riktig mat igen. Dock kan vi som återkommande gäster identifiera en del brister sedan förra året. Uppenbarligen kan andra gäster inte skilja på mitt och ditt för allt från en klockradio, adaptrar, korkskruv, kaffebryggarens glaskanna, sulkyn vi lämnade förra året till (min favorit) ett köksskåpshandtag (!) har försvunnit. Vad är det för fel på folk? Magnus och Yvonne som hyr ut lägenheten är dock ursnabba på att svara och hjälpa till, så det lär snart vara löst. Vill man hyra deras lägenhet (bekvämt och prisvärt!) kan man kolla på deras informativa sida bahamabay.se. Hälsa från mig om ni bokar! 🙂

Efter den hyfsat intensiva dagen igår bestämde vi oss för att ta en pool-dag idag och ”chillaxa” lite. Vet inte om jag ska skratta eller gråta, men när vi kommer ner till ”vårt” poolområde – det finns många på området – är bubbelpoolen svinkall. Vad har jag gjort för att uppröra pool-guden på detta sätt? Snälla, ge mig ett gudomligt tecken så jag kan – som galningen med just en sådan skylt vi såg dansande i en korsning igår – repent. Tack och lov är den ”vanliga” poolen den varmaste jag upplevt. Den måste hålla över 30 grader. Hoppas det fortsätter så även med mig här…

Snabb liten räka, den där Mimi. Varför har jag inte kommit på tidigare hur smidigt det är att spela in barnen på ”uppsnabbat”? På så sätt orkar man ju t.o.m kolla efteråt… (Jag kandiderar till bad parent of the Year. Varje år.)

Förutom ovanstående består djurlivet runt poolerna mest av snowbirds från Canada och norra USA. T.o.m jag och Peter sänker medelåldern rejält. Direkt när vi kom skapades en liten tom sfär runt just våra stolar. Undrar varför… Förmodligen beror de varma poolerna på all den reumatism och ledvärk som flödar lika frikostigt som ölen i amerikanernas typiska coolers…

Under över alla under! Mimi har ätit upp varenda smula under ständiga försäkringar om hur ”gott ända upp till solen [det är], det är mer än rymden, så gott är det. Jag vill aldrig äta något annat igen i hela mitt liv!” (Måttfullhet är inte hennes grej. Inte hennes heller.)

Vid 16-tiden började barnen (!) tröttna på poolen och så var bebis visst hungrig, så då tog vi en promenad (efter att ganska bryskt ha fintat bort att vi var tvungna att gå hem och fixa mosad banan till bebis – det börjar gå till viss överdrift med omsorgerna) på området. Promenad är f.ö en fin omskrivning för långsamt hasande i flip-flops och inget som genererar något som liknar motion.

På tal om motion – eller brist på densamma – så tror jag (även om det borde vara fysiskt omöjligt) att jag redan gått upp vartenda ett av de 10 kg jag faktiskt gått ner sedan vi kom hem härifrån förra året. Som sagt, i praktiken borde det inte gå, men spegeln, fotona och kläderna säger något annat. Insulin i kombination med taskig mathållning och alkohol kan nog fixa det mesta. Lyckligtvis ( ?) har jag ännu inte stött på någon våg, så jag kan inte verifiera mitt påstående, men tusan vet om jag inte hittat det perfekta receptet för snabb viktuppgång. Heja mig! Yeay!

Jag skrev ironiskt förra året om att plaskleklandet var enda stället på resorten med kallt vatten. Detta hade inte ändrats sedan förra året.

V

Det kan inte påstås att vi gjorde så mycket mer vettigt sen. Vi funderade ett tag på att åka in till Disney Springs, men insåg efter visst funderande att det var mer för att man ”ska” göra en massa när man är iväg än för att vi verkligen vill göra just det i kväll. Det är ungefär som vi känner inför Miami Beach. Vi är ju en mycket liten hårsmån ifrån att boka bort det igen, trots att vi inte under något av våra tre ändå rätt långa besök i Florida verkligen har gjort Miami Beach. Men när det känns som om själva semestern börjar ta slut och man inte egentligen känner för sitt nästa mål på resan, då är det ju något som är fel. Sen är vi kanske världens tristaste familj och hela oviljan mot Miami handlar kanske i själva verket om samma sak som Mimis aversion mot linbanan igår, dvs att vi aldrig gjort det och bara är lite rädda för det okända. Så kan det mycket väl vara. Men när det okända kommer med sand, massor av folk, dyr och krånglig parkering och bara möjlighet att äta ute, då skiter jag i att jag är feg. Jag kom på mig själv med att gå och verkligen njuta av tanken att återigen bo i ett av de där härliga husen med superkök, grill och uteplats när jag gick mellan hyllorna på Publix igår efter att vi pratat om att boka om, så jag är kanske egentligen en stugsemestrare (fast i lyxhus) än en citydito. I alla fall just nu…

Det blir alltså med största sannolikhet så att vi skippar både USA:s äldsta stad St Augustine (där det nu verkar vara i genomsnitt mellan 5 grader kallare än Orlando och nästan 10 kallare än västkusten) och Miami Beach för att i stället återvända till en poolvilla i Cape Coral sista veckan. Det var faktiskt när vi insåg att möjligheten att bo i städerna innebar att vi skulle bo i ”vanliga” hotellrum med två sängar och ett kylskåp i nio nätter som vi började inse att det här inte skulle bli så bra. Egentligen gillar vi ju både städer och att äta ute, men med små barn (som bara gillar ”handburgare” och spaghetti) och som inte ser charmen i att strosa för att upptäcka en ny stad hade det helt enkelt inte blivit bra. Vi kommer att förlora oförskämt mycket pengar (en natt, my ass) på att avboka Miami-hotellet, men räknar med att vi ändå kommer att ”spara” nästan motsvarande pengar på bara parkering.

Nu ska vi bara bestämma oss för vilken villa vi ska hyra. 🙂 Jag lutar åt Villa Savona, men det där med vita (nya) soffor i kombination med en fyra- och en sexåring…. Nja, vi får se.

I morgon velar vi mellan vattenparken Aquatica, SeaWorld och en dag på resorten. Den som läser får se vad det blev. Jag förstår att spänningen känns helt olidlig.