Författare: asaolofsson73

Vi har sett den! Den finns! Tjoho! Solen! Älskade fina, gula sol! Att den är helt omgiven av gråsvarta åskmoln väljer vi att blunda för i det här läget. Vi måste få känna lite hopp! Det inser nog t.o.m den där elaka makten som djäklas med oss. 

När vi kom på oss själva med att nästan, nästan gnälla över värmen vid vårt fönsterbord i frukostrestaurangen tog vi oss väldigt snabbt i den imaginära kragen och skärpte till oss. Är det förresten någon som för statistik över våra frukostbesök, så var vi idag där redan kl. 10.00, och de folkilskna militärbebisarna verkar ha flyttat sin verksamhet till något annat hotell. Eller så har vi helt enkelt vant oss. Förmodligen det senaste. (Edit: Vid middagen upptäckte vi att de lämnat kvar sin ledare, en otroligt folkilsken liten knappt ettårig tjej, som verkligen inte verkar ha många glädjeämnen i livet. Argare litet fruntimmer har jag aldrig stött på, inte ens i labil treårsform.) 

Lämmeltåget av desperata turister mot stranden började omedelbart efter frukost trots de hotande grå molnen och prognosen som lovade (eller hotade) åska. Vi var inte sämre vi, även om vi i första läget nöjde oss med en promenad utan alla strandgrejer och grusade förhoppningar om bad. Bartendern på Chilly Willy (!) skrattade förvånat när Peter beställde en liten (!) öl när vi ändå växlade till oss 2zl-mynt till de efterlängtade karusellautomaterna för några minuters avkoppling. 

Efter att ha kommit ner till stranden och upptäckt att det både var varmt OCH ett veritabelt nöjesfält i miniatyr vid ”vår” strandnedfart, gjorde vi en lite mer seriös satsning och jag gick till rummet och hämtade nödvändiga attiraljer (baddräkter, simpuffar och paraplyer ?). Helt plötsligt är ju hotellet sååå rätt. Det är ju så HÄR det ska vara. Att ha ett par minuters promenad till en fantastiskt strand med plats för alla, där man utan att behöva planera ihjäl sig, köra långt, inte hitta parkering, gå ännu längre från obefintlig parkering, komma fram bara för att inse att man glömt något i bilen eller att solen gått i moln, alternativt att något barn genast måste kissa och sedan vara tvungen att minsann vara där till kvällen för att allt slit ska kännas okej, kan njuta en lagom lång stund och sedan göra något annat. (Den som hängde med i alla bisatser och vindlingar i den – inte helt grammatiskt korrekta – meningen, ska ha en eloge. ?) 

Det blev alltså – helt otippat – faktiskt en dag (eller en del av en dag i alla fall) på stranden. Såå skönt att vi fick känna på potentialen av det här stället, för det har känts lite bittert (inget som har märkts va? ?) att vara så nära men ack så långt borta. Nu känns det mycket bättre, trots att det blev kyligt och småduggade framåt sen-eftermiddagen. Dessutom lyckades Peter (bra jobbat!) förhandla sig till en gratisbuffé för hela familjen eftersom vi inte varit så nöjda med wifin (underdrift) och vi helt plötsligt inte har tillgång till några internationella tv-kanaler längre. Polska och ryska är inte riktigt vår starkaste gren, även om vi börjar lära oss en del polska ord och meningar. Inna och Mimi är glädjande nog väldigt intresserade av att kommunicera och tränar träget på viktiga fraser som ”Får jag klappa din hund?” på både polska och engelska. (Det är f.ö jättesvårt på polska.) 

Till middagen tog jag högst tveksamt på mig en otroligt färgglad tunika som jag spontanköpt på någon marknad, men sedan inte använt. Jag vet inte riktigt varför jag packade ner den, men det är ju sådana där konstiga saker man får för sig när man packar (eller är det bara jag som helt plötsligt rotar fram kläder ur garderobens mest obskyra hörn?). Dock kunde jag bara inte ta av den igen, pga Mimis helt andäktiga dyrkan. ”Du är så fiiiiiin, mamma! Du är så ojannge (orange) och glittjig! Åh, vad fin du är! Jag älskar dig mest i hela världen!” Hon slutade inte heller utan jag har fått känna mig som Beatles hela kvällen. (Så länge jag stängt öronen för Peters antydningar om Big Belly and the Juicyfruits och afrikanska stamdrottningar alltså… ) 

Så här i efterhand var det en himla tur att Peter fixade oss en gratismiddag, för hade vi betalat 70zl/p och upptäckt att det serverades kycklinglever till vuxna och kokt kyckling till barn, hade vi möjligen blivit lite besvikna, men gratis är ju (ganska) okej. Kvällens gulligaste utnämner jag Mimi till, som i sina kommunikativa ansträngningar ville fråga servitrisen ”what’s your name?” och när hon (servitrisen) satte sig på huk för att uppfatta frågan satte sig Mimi likadant. ?? Effekten blev något förfelad, men det såg i alla fall otroligt gulligt ut. 

För övrigt började det ösregna när vi satte oss till bords. Intressant nog vande vi oss så snabbt vid det fina vädret att vi varken hade jackor eller paraplyer med oss. Ridå! I morgon flyttar vi in till centrala Gdansk, så förmodligen blir det 30 grader och sol resten av veckan… 

PS. Vill någon ha en närbild av Peters numera lätt infekterade tå, är det bara att mejla någon av oss. Jag kände mig inte helt säker  på att alla verkligen ville ha den upp i ansiktet utan förvarning. Vilket för övrigt alla ni som envisas med att lägga ut alla era läskiga bilder från blodgivning också borde tänka på. :P) DS. 

Tja, den som faktiskt läst gårdagens krönika behöver kanske inte göra sig besväret. Inte mycket har förändrats här i förorten. Vädret är fortfarande lika miserabelt och man ser fler och fler gummistövlar och regnkläder som ser tämligen nyinköpta ut bland familjerna på hotellet. Vid ett tillfälle idag såg det nästan ut som om det var uppehåll, men nej, det var bara en chimär. Regnet har hedrat oss med sin närvaro hela dagen även idag och läget känns aningens tröstlöst. Vi bor 100 meter från en av Europas finaste stränder, men har inte ens varit i närheten av den. Så ihållande och enerverande är regnet att man liksom inte ens går ut mer än nödvändigt. 

Idag testade vi att gå ännu senare till frukost än igår och förmodligen avslutas de militära stresstesterna vid 10.30, för de folkilskna bebisarna hade faktiskt lämnat byggnaden, även om det fortfarande var ganska mycket folk. Receptionen har den goda smaken att visa barn-serier på tv, så även idag fick vi möjlighet att dricka en extra kopp kaffe efter att barnens otroligt nyttiga kalori-intag i form av nutella, croissant, vattenmelon och honung var avslutat. Detta i sig är ju värt en stor del av resekostnaden, får vi ju erkänna, och vi lämnade inte frukosten – om den ens kan kallas så då – förrän vid 11.30. 🙂 

Peters tå är inte alltför vacker, även om den läker bra, så vi är lite begränsade i val av aktiviteter. Badland, som står högst på miniorernas önskelista, känns inte helt rätt, och det vi brukar ägna oss åt när vi är här; att strosa hyfsat planlöst i städer och parker och se vad som händer, är inte heller helt attraktivt med tanke på väderläget, så till slut bestämde vi oss för att köra galleria-utflykt. Bara någon km bort ligger Galleria Przymorze mitt i ett gigantiskt (och jag menar verkligen gigantiskt) lägenhetsområde. Vi har varit där tidigare, och det är väl inget speciellt, men rymligt och lugnt med ett par kedjor/affärer som vi gärna besöker, t.ex. C&A där jag och barnen ofta köper kläder, Reserved som påminner om HM och inte minst, Jola, som är ett Panduro i miniatyr…  Dit styrde vi kosan, och där blev vi – en aning förvånande – kvar hela dagen. Det är lätt att glömma att de där i och för sig väldigt krävande barnen ofta inte kräver så avancerade grejer för att vara nöjda. Ett par femmor i klassiska ”stoppa i pengen, vrid och få ut en boll med en fånig leksak i”, en djuraffär, en centralt belägen lekyta med lite kuddar och många barn, en glass och en pizza och två minioner är rätt nöjda, samtidigt som två föräldrar har möjlighet att ta sina egna lovar i affärerna. Vi köpte inte speciellt mycket, förutom att undertecknad givetvis lämnade Jola med en hel bärkasse bambugarn som förhoppningsvis ska bli disktrasor (en av mina nya passioner) och klänningar till tjejerna, men hade en oväntat skön dag ändå. Att vi sedan konspiratoriskt bestämde oss för att hoppa över middag (lätt gjort med tanke på hur sen frukosten var) och busa med att ha fredagsmys på en torsdag i stället, krönte verkligen dagen för tjejerna, som verkligen uppskattar just sådant bus. Att de dessutom fick välja både varsin leksak och vad de ville ha för ”fredagsmys-godis” gjorde inte det hela sämre. 

Kvällen tillbringades alltså tillsammans med ett helt gäng nyinköpta Littlest Pet shops och My little Ponies, samtidigt som det käkades ”chipsy” och M&M i Peters säng. Det blir väldigt kladdigt när man leker att man är en hund samtidigt som man äter M&M:s ifall ni inte visste det. Tur att det var Peters säng som drabbades. Själv har jag visst råkat få två tjejer i min, så vi får väl se i morgon vem av oss som drog det kortaste strået… 

De nyinköpta garnen har redan testvirkats, och sannolikheten att det måste bli ytterligare besök på Jola innan vi lämnar förorten är hotande stor. Måttlighet är ju inte min starka sida, som säkert de flesta vet, och man kan inte riskera att bli utan garn. (Alla som besökt mig vet att det inte kommer att inträffa under min livstid, men av någon anledning kräver varje ny idé också nytt garn, trots att det finns hyllvis hemma redan.) Virkade disktrasor är förvånande trevliga att använda och eftersom jag fått en del frågor om jag gör på beställning så kan jag ju tipsa om att hålla utkik på www.byasa.se, där jag i så fall lovar att lägga ut dem. 

I morgon säger prognosen att det skulle kunna finnas möjlighet att kanske kanske få se solen – tyvärr innan vi lär ha stigit upp, så jag håller inte andan – men håll gärna tummarna.  

PS. Glöm inte att det är torsdag och alltså dags för den vanliga rabatten från Citygross matkasse. Med koden Fri150 får man 150:- i rabatt på valfri matkasse. Det gäller tyvärr inte Flexkassen, och Sommarkassen som jag brukar beställa innehöll verkligen inget som intresserade mig, men en Klassisk kasse för 2 personer (alltså fem middagar för 299:-) kommer att passa oss utmärkt när vi kommer hem. 🙂 Glöm inte att beställa! DS.