Kroatien 2022. Dag 12. Labadusa och Leonardo.

Efter att ha ”vaskat” gårdagen och faktiskt fått en riktigt härlig dag tack vare det, tänker vi idag gå all in. Vi har flera gånger fått tipset om stranden Labadusa på andra sidan av ön, men har faktiskt aldrig varit där, delvis för att det varit lite underförstått att man bör vara där tidigt för att få en bra plats. Sådant kan ju få vem som helst att tveka, men nu råkar ju denna morgontrötta mamma ha utvecklat en faiblesse för sömnlösa morgnar och morgonpromenader, så varför inte utnyttja det? Det är bara 3-4 km att gå, så sagt och gjort, jag förberedde en liten väska och kunde så klart sova bättre än vanligt bara för att jag hade ett mission… Life’s a bitch. Jag kan inte påstå att det var en speciellt skön promenad för redan vid 07 är det ganska rejält varmt och det bjöds ingen skugga, men fram kom jag och ganska förvånad blev jag. Lite som vanligt när vi blivit tipsade om stränder som ligger vid campingar (de stränder som kroater rekommenderar gör gärna det) så är de inte som förväntat. Inte heller denna. Den är ganska brant, stenig och det blåste som tusan och gick således också rejält höga vågor, men jag slog ett läger under ett skuggande träd och väntade in familj och frukost.

Det är varmt! Speciellt eftersom jag ju fick börja med att gå en sväng åt fel håll för att promenaden inte skulle bli för kort. 🙈 Dessutom var ytterdörren, som jag gnällde om igår, idag upplåst, så jag tassade två våningar ner med nyckeln, bara för att gå upp med den igen. 🤣
Inte så sexig väg.
Lite skugga i alla fall.
Framme. Med en viss känsla av… okej, är detta något att skriva hem om?
Okeeeeeeej…..? Klockan är lite över 08, stranden är helt tom i ca 150 meter åt vänster och 75 åt höger och ni väljer att lägga er där, en meter från mig. Vad är det för fel på er? Jag måste verkligen ha hittat bästa ”spoten” på stranden…

Det är inget att sticka under stol med att jag blev ganska irriterad när Peter sedan hörde av sig och inte kunde hitta mig. Jag hade i princip skickat koordinaterna (okej, en skärmdump av Google Maps, men ändå, hur svårt kan det vara?), men shit vilken tur att jag (helt emot min kategoriska natur 🤣🙈) faktiskt erbjöd mig att gå till dem i stället för tvärtom, för de hade parkerat bilen helt rätt (bara 30kn för en hel dag – väldigt mycket billigare än nere på kusten eller inne i Okrug) men sedan gått åt fel håll, och hittat ett mycket mysigare och trevligare ställe! (Skärmdumpa och rama in, Peter! 🤣)

Riktigt cool camping här faktiskt. Tips för den som semestrar så?
Det här säger säkert inget alls om campingen som helhet, men ger ett fräscht och rent intryck i alla fall.
Det här känns mycket mysigare än den del av udden som jag hittat.
Pytteliten strandremsa, men ett gäng stolar och ett skuggande träd, vad annat kan man behöva i 33 graders värme. (Frukost och vin, men det hade de så klart med sig! ❤️)

Vi hängde på stranden hela dagen i skuggan av träden som faktiskt gav skugga hela tiden. Vi har inte kollat priserna på solstolar på andra ställen, men de 90 kuna vi betalade för våra tre stolar kändes högst överkomligt, liksom 30 för en hel dags parkering. Däremot var möjligheterna till mat/förfriskningar ganska begränsade innan restaurangen öppnade vid 13, så det rekommenderas att ta med matsäck.

Skugga hela dagen!
Mimi behöver ingen matsäck, hon fångar sin egen fisk. Med händerna
Möjligen är den inte helt frisk, men varför förstöra det roliga?
Bra snorklingsvatten.
Peter lyckas fixa fram något slags lunch i alla fall. Inget jag direkt uppskattar, men det är dumt att vara knusslig.

Framåt 15-tiden började vi känna oss rätt vidbrända, saltbakade och möra trots skuggan och bekvämligheten, så vi drog oss tillbaka. Bara promenaden till bilen räckte för att jag skulle undra hur i hela friden jag ens tog mig dit på morgonen och jag ändrade tämligen abrupt min romantiska tanke om att campa i de fina omgivningarna, för hur tusan överlever man i husbil/tält/husvagn i 30-40 graders värme? De har väl knappast AC?! 😱

På hotellet finns ju tyvärr inte så mycket mer att göra än att bara slappa, så det gjorde vi. Nåja, Peter skulle nog vilja hävda att han faktiskt tvättade och var den som fick hjälpa tjejerna i duschen också (varm- och kallvattensreglagen är både helt idiotiska och väldigt tröga, så det är lätt att skålla sig rejält) medan jag visst råkade slumra till. Vi fick en oväntad bonus i en livesänd padelmatch hemifrån också. (Åh, vad spelsugen jag är!)

Jag fick för mig att dra fram sminkväskan som annars legat ouppackad sedan sista kvällen i Makarska (vilket känns som en evighet sedan) och det triggade igång värsta make-up-showen i badrummet trots att innehållet i den där väskan verkligen är magert. Inna har, som alltid, sett diverse tips på Youtube och går extra-mega-all-in medan lillasyster lojalt försvarar och uppmuntrar när stenåldersmamman har invändningar. Just är det aldrig några problem med syskongnabb. 🤔

Heja, Mio! Och tack för livesändningen, Danny!
Eftersom vi nu gjort oss till och haft make-up-väskan framme för andra gången på resan så gjorde vi ett nytt försök med familjebilden.
Man skulle ju tro att det skulle vara de små som sabbade bilderna…

Trots att vi hade våra dubier efter förra besöket hade vi lovat tjejerna att gå till deras gamla favorit Leonardo’s, restaurangen som liksom ska vara flaggskeppet här. Möjligen på gamla meriter, för det känns som ett sådant där ställe som alltid funnits, som har allt och dit de äldre alltid vill gå. Typ som instutionen Terrassen hemma tidigare. Vi kan väl säga att vi skulle lyssnat på vår känsla… Det kändes fel redan på väg dit, för halv åtta är det ju fortfarande så varmt att stranden är full och det var egentligen mycket mer lockande att slå strandläger och hämta något från någon av strandrestaurangerna, men har man bestämt så har man… Leonardos ligger dessutom så långt bort man kan komma på strandpromenaden. Så klart.

Det fortsatte också fel, kan man säga. Vår unge servitör (prao eller helt ny på jobbet?) kunde varken engelska eller sitt jobb och lyckades inte med något alls. Av en beställning på ett glas rött vin, en öl, en stor flaska mineralvatten och en liten flaska ”still water” lyckades han med ölen…. och det tog fyra rundor innan vi nästan var i hamn med rätt dryck och korrekt antal glas, men då struntade jag i att rätta till vinet och drack det vita… annars hade vi nog fortfarande suttit kvar. När Inna skulle göra sin vanliga standardbeställning av en sallad med gurka, tomat och fetaost utan olja och kryddor, krävdes det att en kollega kom och förklarade och vi fick i princip handgripligen slita tag i honom för att få beställa huvudrätter efter vår soppa till förrätt. Mimi fick hår i sin mat, Inna tyckte att hennes fetaost smakade surt, vi var tvungna att två gånger be om bestick för att ens kunna börja äta, jag hade (trots att jag knappt kan laga mat) kunnat göra bättre tomatsoppa och fläskfilemedaljonger med förbundna ögon och när vi beställde en (väldigt överartikulerat och förstärkt med handrörelser) Banana split to share with two spoons fick vi givetvis två gigantiska… men visst, det var i alla fall varsin sked, så två skedar blev det i alla fall. Nej, hu, dit går vi aldrig mer. Vi orkade inte ens försöka klaga på notan, men tog tillbaka vartenda öre i växel, hur pinsamt det än känns när man är väluppfostrad svensk… För övrigt en nota utan priser, bara med antalet av respektive rätt och priset ditskrivet med bläck… Hm… Det är tråkigt att man låter en sådan sak dra ner en, men det är bara att erkänna att luften lite gick ur oss när det inte blev den mysiga helkväll vi bespetsat oss på, och vi orkade inte riktigt stå emot när barnen bara ville hem och mata sköldpaddor. Så vi gick hem. Det bidde inte ens en tumme. Sådant slöseri med en härlig kväll på en levande strandpromenad, men men, vi hade ju en skön dag på stranden i alla fall. Bättre lycka nästa gång!

Man kan göra så mycket oväntat med rosa och turkos ögonskugga.
Ett glas rött, tack…
Tramsbyxa!
Olika som bär! 🤣
Den där ljuva uppsynen Mimi lägger sig till med på bilder nuförtiden har inget med verklighetens tuffa (och svåra!) brud att göra.
Mimi och Spekkek, nallebjörnen jag fick när jag var liten och som mormor nu sett till att Mimi fått ärva. (Nej, jag vet inte varifrån jag fick namnet… 🤣)

Kroatien 2022. Dag 11. Vi vaskar en dag i Okrug.

Min deprimerande känsla från igår hänger fortfarande kvar med full kraft när jag beger mig ut på min morgonrunda strax före 07. För det första kan jag inte ens lämna huset utan den gigantiska nyckeln som alltså krävs både för att komma in och ut genom ytterdörren, utöver att låsa lägenhetsdörren. Så mycket för att göra spontana grejer eller att bara släppa ner barnen för att mata sköldpaddor. För det andra bjuds jag inte på de vackra vyer jag blivit van vid, även om det så klart är skönt att gå på en strandpromenad i stället för på en galet trafikerad väg. För det tredje är det dessutom redan lika bedövande varmt som igår (eller faktiskt lite varmare). Min telefon varnar mig för ”potentiellt farligt väder”… Yeay!

På balkongen är det redan lite för varmt när jag kommer tillbaka för frukost, men så länge man sitter helt stilla, är det överlevbart. Det lär det dock inte vara om ett par timmar. Vi hänger utan mål och mening i lägenheten ett tag innan vi gör exakt det vi igår sa att vi verkligen inte skulle göra med tanke på de jobbiga vägarna och värmen, vi satte oss i bilen med full AC och körde mot Split med siktet inställt på ett luftkonditionerat shoppingcenter. Det första vi kom till dissade vi helt, för det var ett ”amerikanskt” med separata affärer runt en galet varm parkering. Affärerna såg dessutom väldigt ointressanta ut (vi lyckades mörka att där fanns en Zoo-affär) och den första person vi såg var gårdagens Lost-look-alike-värd på väg in för att spendera vår (inte så himla) surt förvärvade tusenlapp. Senare fick vi ett mejl från Booking.com där det stod att hotellet generöst nog inte tagit ut någon avgift för vår ”no show”…. Så snällt av dem….

Det var inte bara urtrist på utsidan, utan även innanför aluminiumväggarna.

25 minuter och några halsbrytande omvägar senare (Google Maps har faktiskt inte full koll på samtliga avstängningar och vägarbeten, hur konstigt det än låter i dagens googlifierade värld) var vi på The Mall of Split. Ännu ett av dessa shopping malls som ser precis likadana ut oavsett var i världen man är, men jisses så skönt med AC och, faktiskt, att slippa solen en stund!

The Mall of Split var definitivt mer inbjudande än The Spot.
Yeay… riktig mat (åt faktiskt jag och Peter iaf). Självklart chicken wings… 🤣 Burger Kings är betydligt mer kryddade än Surf’n Fries meddelar Mimi med brinnande läppar efter fem på raken.
”Nu går vi och köper, mamma!” (Vi får prata lite om det där med transitiva och intransitiva verb, men det låter himla gulligt.)
Väldigt bestämda steg.

Mimi, som är värre vanemänniska än jag, deklarerar genast att hon vill ”köpa” och att hon vill till HM. Inga andra affärer kommer ens på fråga. Total igenkänning på den. 🙈 Inte just HM kanske, men affärer jag känner igen och som är tillräckligt stora för att jag ska få gå ifred. Inga små läckra boutiquer för mig och Mimi inte. Det är f.ö roligt hur totalt olika tjejerna är, för medan Mimi älskar att köpa kläder är Inna (nästan alltid) helt ointresserad och gör hellre annat.

Inna (eller är det Peter?) har uppenbarligen inte koll på hur varmt det är utanför luftkonditionerat område, utan köper en hoodie…
Efter många års paus återknöt jag idag bekantskapen med Desigual, som jag alltid gillat skarpt. Det gör jag fortfarande, konstaterade jag, men min plånbok protesterade däremot högljutt. 😵‍💫 Denna väska blev jag sugen på (rea 🙈), men efter att förgäves försökt komma på när jag senast använde något annat än min jobb-ryggsäck ställde jag motvilligt tillbaka den på hyllan.
Och fyndade i stället ett par jeans och en linne-top för sammanlagt 300 svenska kronor. 😊 (Nope, det där med vida jeans med hög midja och trasiga knän har jag redan gått igenom en gång i livet och det var inte snyggt då heller… 🙈)

Nåja, efter en eftermiddag i svalkan då alla faktiskt hittat något att köpa, inkl pyssel, en vattenmelon och sallad till sköldpaddorna 🤣, är livsandarna på plus igen. (Med tanke på att jag skriver detta i bilen på väg tillbaka, hoppas jag att den känslan håller i sig när vi är tillbaka i värmen i vårt miserabla boende.)

Nobody puts this baby in a corner. (Den uppmärksamma noterar givetvis Mimis ny-inköp som redan är på fötterna. 🤣)
Or this… ❤️
Cool kaktus bland oliv- (eller är det lime?) träden på parkeringen ”hemma”.

Känslan höll lyckligtvis i sig. Fördelen med att faktiskt åka på så pass långa (och återvändande) resor som vi gör är ju att man faktiskt kan vaska en dag med att göra absolut ingenting fast det känns som om man ”borde” vara i solen, bada och göra coola utflykter, så idag vaskade vi. I och för sig är det verkligen livskvalité att bara hänga på (den rätt varma…) balkongen med ett glas vin och lite oliver medan barnen målar födelsedagsteckningar/gör lerfigurer av de nyinköpta pysselgrejerna (Spar har verkligen allt!) och kommer ut och klår oss i vändtia, svälta räv och Uno när andan faller på.

Visa inte denna för Peter innan lördag (födelsedag…), vad ni än gör!
Fetstryk tre gånger i rad…. Men i Svälta räv är jag grym!

Efter den faktiskt väldigt trevliga vaskningen av seneftermiddagen tog vi oss samman och traskade neråt strandpromenaden. På vägen försökte vi återskapa en familjebild vi tog på samma väg vid samma fina blommande buske första gången vi bodde på samma väg. Det gick sådär, men vi hade i alla fall kul.

Första stället på strandpromenaden hade ställt ut bord direkt på stranden och aviserade att de skulle ha livemusik, så valet av restaurang var inte så svårt. Lite knivigt blev det när de redan stängt köket för kvällen, men två hämtpizzor från stället bredvid löste enkelt det lilla problemet. Det är så skönt när det bara kan få vara enkelt. Det blev en riktigt trevlig kväll även om till och med jag hörde ett och annat felaktigt ackord.

Det är något speciellt med bord direkt på stranden.
Hur löjligt det än är så blir det lite flottare med ishink. 🤣

Det är samma känsla här som i Makarska, dvs att det går att sitta ute halva natten utan att besväras av småkryp, vilket är ljuvligt, men nog har vi allihop en del kliande bett, så det kan vara en falsk säkerhet.

Mimi ångrade bittert att hon av någon anledning började berätta för oss om en läskig mardröm hon haft. Det var något om ”nästan som när vuxna sexar, fast värre”. 🤣 Sexar??? Värre? 🤣🙈 Ja, det måste ha varit något riktigt läskigt, förstår man ju, men vi kom verkligen inte närmare en förklaring av vad detta kunde vara. (Inte riktigt säker på att jag vill veta heller faktiskt.)

Irish coffee verkar inte riktigt ha nått Kroatien. På några ställen har de bara tittat konstigt när Peter försökt beställa det. Här blev det detta. En espresso med grädde, och, hoppas jag, lite sprit, men inget socker. (Passar mig bra i och för sig.)
Hon och jag. ❤️
Och hon. ❤️

Sammantaget blev det en riktigt härlig semesterdag, trots att vi varken badade eller solade på hela dagen. Nästan lite rosaskimrande, som du efterfrågade, Petra. 😃

Kroatien 2022. Dag 10. Ur askan i elden och brända lameller.

Äsch, det får bli lite picture overload från morgonpromenaden ändå. Helt stilla vatten är ju bland det vackraste som finns.

Att fånga branter på bild är inte så lätt, men det är brant.
Frukosttjejen med sin egen hund, Clifford, som strax ska få stifta bekantskap med, den levande, hunden Maxi.

Ihop-packning, utcheckning och den av Peter så fruktade avfärden från själva parkeringen gick helt smärtfritt och våra värdar levde verkligen upp till sitt goda rykte genom att komma förbi med inte bara presenter till barnen (stora snäckor) och mig (ett väldoftande potpurri 😃) utan dessutom 100 Euro tillbaka eftersom de tyckte att de inte hade levt upp till sin egen servicenivå. Sådant är verkligen värt vår respekt. Och att jag inte kommer att såga dem i en recension…. men vi kommer nog inte tillbaka däremot.

Bäst att ha Clifford på huvudet ifall han och Maxi inte skulle komma överens. 😃 Lilla Maxi som tydligen heter så för hans kompis, som nyligen blivit påkörd – eventuellt av postbilen – hette Mini. 🥰😢
Helt vitklädda unga tjejer agerar trafikpoliser i stället för de existerande rödljusen i Omiš.
Omiš är också vackert, men verkar väldigt ”crowded” och vi har aldrig sett några fina stränder här.
Restaurang Bajso blir man ändå lite sugen på att testa.

Vad har dagen idag annars lärt oss då? Jo, att man aldrig ska gnälla för det kan alltid bli värre. Och det blev det. Inga problem med resan eller så, för den var exemplarisk förutom att man blir lite åksjuk av att betala räkningar när man åker på de vindlande vägarna längs med kusten, men när vi väl kom fram till Okrug Gornij och fick the grand tour av vårt nya boende av Lost-look-a-liken (aldrig sett ett program, men den där stora killen är väl med i allt nu?) som var ägare börjar vi långsamt ana oråd. Poolen är pytteliten, den ”gemensamma takterrassen” där man kunde ”sitta och äta sin frukost”, var sex smala trappor upp från rummet och hade måååånga fulla askfat på borden och rummet…. Tja… jag hade läst att någon tyckte att inredningen var lite ”outdated”. Det var en grym underdrift, tyckte jag. Deprimerande var ett bättre ord. Ingen balkong och fördragna gardiner med en liten brits (140 lång) i köket som skulle agera säng åt barnen. I fem nätter. Nej, det gick bara inte. Oj, vad svårt det är att vara artig och försiktig svensk i det läget, men till slut fick vi betala en natt (där rök den tusenlappen vi fick i Mimice…) för att få åka därifrån. Hoppas inte vår trovärdighet på Booking.com får sig en törn nu bara för det låter sådär att vi bara ska ”ignorera mejlet” vi kommer att få från dem i morgon….

Den i vår familj som har ännu svårare för förändring än jag, den yngsta, var inte nöjd med detta att vi lämnade utan att ha gett stället en chans, och jag har fått bära hundhuvudet hela dagen för att vi inte hittat något vettigt ställe. Det är nämligen jag som dissar alla. (Det är säkert sant.) Det började ändå bra när vi tämligen omgående fick träff på ett (iofs ganska mycket dyrare) fräscht ställe med pool precis utanför altanen, men sedan upptäckte Peter att det 1, inte fanns någon AC i sovrummet och 2, det var lite oklart hur effektiv den AC som fanns i kök/vardagsrum egentligen var, så vi stack därifrån med svansen mellan benen. Eventuellt (eller definitivt!) ett av våra sämre beslut, men då var ju klockan inte så mycket och det såg ut att finnas massor av spännande möjligheter kvar. X antal varma timmar senare av booking-googlande och snirklande på de extremt smala och branta gatorna som har en tendens att helt plötsligt upphöra helt utan vänd-möjligheter (därav lamellerna…) kändes de spännande möjligheterna varken speciellt spännande eller många längre. Med tanke på att vårt kök hemma blev färdigrenoverat timmarna innan vi stack på semester och det säkert ligger spännande sluträkningar på både el, rörmokeri och snickeri och väntar hemma i brevlådan, är det liksom inte läge att hyra något för 4000-5000:-/natten hur lockande det än vore att återigen ha ett stenkast till vattnet, som vi blivit bortskämda med… så här sitter vi nu, sex timmar senare, i en lägenhet som bara är marginellt bättre än den vi först dissade, fast utan poolen, med lite sämre läge och utan AC i sovrummet. 🙈🤣 Life’s a bitch och jag vill hem.

Vi har dock en egen balkong utan fimpar (som är för varm för att sitta på), värdinnan är jättetrevlig (och har nyss flyttat till Göteborg, så pratar lite svenska) och de har 15 (minst) sköldpaddor i trädgården som tjejerna redan fått mata och klappa, så att åka härifrån är inte att tänka på trots att jag eventuellt snart hoppar från balkongen för att slippa ljudet från den 30 år gamla AC:n, att det varken går att gå in eller ut genom ytterdörren där nere utan den gigantiska nyckeln (får man ens ha det så? Tänk om det börjar brinna?) eller att sovrummet är ännu obekvämare än på förra stället. (Ja, jag förstår att den som läser mitt dravel undrar varför jag lägger pengar på resor. Det gör jag också ibland.)

Efter sex timmars letande hamnade vi alltså här. Utan pool, utan bekvämligheter, i fel ände av strandpromenaden och med högljudd AC. I köket. Men det är i alla fall billigt. 🙈
Det enda de nu pratar om är att få mata sköldpaddorna igen.

Det är konstigt, men trots att vi ju fortfarande befinner oss precis vid vatten, så är det en helt annan, snudd på outhärdlig, värme här. Temperaturmässigt är det ingen skillnad från Makarskakusten, men det fläktar absolut ingenting! Trots att vi satt i total skugga vid vår sjukt osunda middag, rann svetten oavbrutet. Bläääää! Jag var så slut när vi kom hem efter kvällens lilla middag-, proviant-, spelarkad- och kvällsbadsutflykt att jag proppade i lurarna och slumrade/lyssnade/sov på den obekväma sängen redan innan 22.

I brist på McDonald’s (min gissning) så älskar våra osunda barn Surf’n Fries, så självklart hamnade vi där redan första kvällen.
Trots att vi sitter så långt in i skuggan som det bara är möjligt så rinner svetten av oss allihop.
Känns moget och nyttigt det här…
Mimi ska äntligen våga testa chicken wings, som hon pratat om hur länge som helst efter någon video på TikTok… 🙈
”Alltså… jag älskar ju djur och vill inte döda dem…. [paus] men de är ju så goda!” 🤣🙈
Med tanke på hur mesig hon är med mat trodde jag aldrig att detta skulle gå hem, men nu ska hon aldrig någonsin äta något annat. Så klart.

Nu sätter jag mitt hopp till att den totalt deprimerande känslan av för varmt och för dåligt återigen bara är ett utslag av min förändringsbenägenhet så att vi snart trivs som fisken i vattnet. Eller sköldpaddor med huvudet i en stor vattenmelon. Please…