Kroatien 2018. Dag 3. Midsommarväder i Trogir/Okrug.

Det där med att berätta om och visa bilder på vägglöss, som jag skrev om igår, visade sig mycket riktigt få konsekvenser. I natt har både jag och Peter vid flera tillfällen vaknat av en vandrande vålnad vid sidan av sängen. Inna som var rädd för att hon hade ”sänglöss” på sig…. Idag är hon ”snurrig och har hicka”, vilket tydligen också är tecken på att hon blivit attackerad av sänglöss. Lyckligtvis verkar det finnas en lösning; att antingen bli väldigt varm eller väldigt kall (vi har ju också läst om bekämpningen av odjuren) så vi ”måste” nog gå och bada, enligt hennes analys. Än så länge verkar vädret inte ha läst prognosen om åska och regn, så det får nog bli så. Man vill ju inte ha sänglöss med sig hem liksom. Ren försiktighetsåtgärd.

När vi ändå har äckligheter på agendan så kom Mimi nyss från ett bollträningspass på gräsmattan med ett bekymrat uttryck i ansiktet och sa att det var något kladdigt på hennes tå. Jodå, brun, väldigt illaluktande sörja (läs: bajs) vällde upp mellan tårna. Vad synd att undertecknad ”råkade” sitta längst ifrån så att kvackelmagade Peter fick åtgärda detta lilla problem.

Förutom dessa små incidenter råder en skimrande semesterstämning här på frukostaltanen. Vi har nog bara medlat i ett 30-tal ”jag sa det först”, ”Inna sa att jag…”, ”Mimi gjorde…”, ”jag älskar inte [vad som helst som Inna gillar]”, ”[vad som helst som Inna gillar] är fult”, ”jag sa faktiskt alla färger, så jag vann” (vilken färg är nästa bil). Verkligen avkopplande och härligt faktiskt.

”Kolla min mustasch, mamma!” (Eh, jo, den är ju… fin.)
”Så-här-glad-blir-jag-när-jag-tänker-på-att-kolla-fiskar-med-cyklop-minen”. Svårt att föreslå en runda in till stan med den framför sig…
Mimi pussar sin älskade boll. Hoppas den inte varit på samma ställe som hennes tår.

Vi sa ju igår att vädret skulle få avgöra planerna för dagen, så eftersom solen sken på morgonen, fick det bli stranden. Vi hann med ett par timmars cyklopande, bollkastande och flytande på våra diverse floating devices innan vädret kom ifatt prognosen. Jag utvecklade den perfekta avkopplingsmetoden. Det handlar om att paddla sin madrass/fåtölj så pass långt ut att man ”inte hör” och så gör man bara ett glatt tummen-upp till allt som skriks/ropas/kommuniceras från stranden/strandbrynet. Funkade hur bra som helst och jag tror inte att de kom på mig, utan det tricket kommer jag att kunna använda igen. Perfekt. Vid tolv började restaurangägarna oroligt spana uppåt, bortåt, fälla ner markiser och parasoll och muttra om ”bora”(nordlig vind tydligen), ”not good” och ”scheisse”. Då förstod vi att det kanske vore en bra idé att ta upp barnen ur vattnet och dra oss mot högre höjder. Bra idé, visade det sig när molnen höll vad de lovade och började spy ur sig regn, blixtar och ett mer eller mindre konstant mullrande. Lyckligtvis tycker barnen att det är ”coolt” när det blixtrar och ”låter så högt”. Det underlättar. Att de helt oförhappandes fick en bonustimme med sina telefoner på soffan gjorde nog inte heller något för att göra dem mindre vänligt inställda mot åskväder.

Lite moln stoppar inte Inna.
Men de här molnen verkar mena allvar.
Vi hann i alla fall plocka med oss ett näringsberäknat mellanmål i cool förpackning på vägen hem. Väldigt goda strips dessutom!
Två timmar, ett okänt antal vattendroppar och massor av muller skiljer bilderna åt.

På hotellet fick vi oss en pratstund med ägarna och ännu en stark rakia. Att vi skulle köra bil skrattades bara bort med ett ”no police, you tourist”. Rummet ska tydligen betalas kontant, liksom det mesta annat här. Vi förstår varför det står ATM-maskiner i var och vartannat hörn. Känns aningens omodernt 2018, men bara att ta seden dit man kommer. Speciellt när vi spontant erbjöds sen utcheckning eftersom de ändå inte har några gäster i denna lägenhet i morgon. Med tanke på att vi dessutom fick tidig incheckning blev detta en riktigt prisvärd bokning. Vi planerar som sagt redan att återvända nästa år. Det går säkert att boka något flashigare på ungefär samma ställe, men vi gillar verkligen det här, trots att det har sina skavanker. Att ägarna är så gulliga och generösa drar verkligen inte ner betyget. (De har studiolägenheter på övervåningen, mamma och pappa. Ni kanske ska hänga med nästa år? 😉 Vi planerar att åka runt den 20/6 igen.)

När man får improvisera lunchen pga ihållande kraftigt regn- och åskväder. Barnens uppspärrade ögon och förundrade ”är DETTA vår lunch?” kändes rätt okej. Uppenbarligen har vi alltså vanligtvis LITE bättre matvanor. Puh!
Oops, han ser lite sur ut över att inte ha fått följa med till stranden idag.
Jag har aldrig tagit reda på en det är en vandringsmyt eller inte med åskväder och dusch, men att tvinga in barnen i duschen under ett åskväder som har väldigt få pauser mellan blixtarna, när det ser ut så här i badrummet, kändes inte riktigt okej, så planerna på ett stadsbesök sköts upp och upp igen för att till slut liksom bara rinna ut i sanden.
I stället för Split-utflykt. Jag hade glömt bort denna semester-klassiker, men på Mimis utvecklingssamtal påstod personalen att hon var bra på Uno, så då kändes det som en bra idé att packa ner det spel vi ändå har.
Hade detta varit en rosaskimrande blogg hade jag givetvis skrivit om hur roligt och utvecklande det är att spela spel hela familjen, och hur fantastisk den regniga eftermiddagen blev, men nja…. en och en halv omgång in i spelet började vi ganska allvarligt tvivla på det där de sa på förskolan. Spela Uno kan hon i och för sig, men att förlora är ett utvecklingsområde… Charmigt. Not.

När det slutligen började klarna upp bestämde vi oss efter många om och men att ta den där båtturen in till Trogir för att äta midsommarmiddag, men när vi väl fixat till oss började del 2 av ovädret att torna upp sig vid horisonten. Att sitta på en båt i regn och/eller åska lockade inte speciellt mycket; det var ungefär det enda vi var någorlunda överens om (Mimi var i och för sig inte överens om det heller, men det är lite av hennes grej att sällan vara överens om något någonsin, så det la vi inte så stor vikt vid). I övrigt hade vi väldigt svårt att enas om en plan. Vi ändrade oss ungefär 17 gånger och känslan var liksom inte riktigt där, så som det ofta blir när man tänkt en sak som sedan går i stöpet. Det blir bara inte riktigt bra vad man än tänker, för energin är borta. Jag tyckte att vi bara skulle hämta en pizza och kolla på Islands-matchen i soffan, medan Peter tyckte att vi skulle göra lite mer för det är ju ändå midsommarafton. Det blev till slut en trött kompromiss. Vi gick tvärs över gatan till Papaya, där vi tittade på fotbollen igår. Man skulle kunna säga att även de var en trött kompromiss idag. Det var inte riktigt samma känsla och uppslutning som när Kroatien spelade utan till och med musik i stället för kommentatorer i högtalarna. Dessutom har de uppenbarligen inte rökförbud på uteserveringar här, inte ens när de stänger glasväggarna pga regn. Jag hade glömt hur otroligt äckligt det är med cigarettrök när man äter och dricker. URK.

Det räckte inte att jag skulle ta en midsommarbild. De skulle själva regissera och ta en midsommarselfie också. Vad månne bliva….? (Hu…)
Glad midsommar!
”Sitt nu där vid de fina, ganska blöta bladen, Mimi, så ska jag ta en bild som vi kan skicka till mormor.”
När nu ens föräldrar är sådana tråkmånsar att de gärna undviker midsommarfirande på hemmaplan, får man göra vad man kan av situationen.
Nästa år är det kanske inte en lövad majstång utan en blomdekorerad Hello Kitty-väska man dansar runt, vem vet? Kom ihåg var ni hörde det först.
”Nu älskar jag inte dig längre!” Hyfsat vanlig pose denna eftermiddag.
”Hmpf!”
Alltså, jag vet till 110% att de har samma genuppsättning, men ibland undrar man.
Mimi tyckte att maten dröjde….

Med facit i hand tror jag att mitt förslag om att hämta pizza och äta i soffan hade varit det bästa, men vi kom i alla fall ut en sväng och i morgon ska det fina vädret vara tillbaka, så lika bra att ta en tidig kväll och vara redo för det. I morgon ska vi ju lämna Okrug och ta oss till Brac, som alla säger ska vara sååå fint. Det ska bli spännande, även om jag önskar att vi skulle ha stannat här några dagar till innan vi rörde på oss. Men det är klart, hyrbilen har stått stilla i tre hela dygn nu. Så kan vi ju inte ha det, när vi nu har betalat så mycket för den…

Glad midsommar!

Kroatien 2018. Dag 2. Bad, bad, bad och fotboll i Trogir/Okrug

När jag la ut några bilder på Facebook för några timmar sedan hotade jag med att dagens inlägg kanske måste bli lullegull-rosaskimrande, eftersom vi haft en såååå härlig dag. Nu vet jag inte hur det blir, för det är inte riktigt jag som bestämmer inläggen, det är fingrarna och huvudet som mest bara öser ur sig en massa blaj. Jag vet sällan var det ska sluta när jag börjar. Men dagen idag har verkligen varit härlig, det kan man inte komma ifrån, hur svår och sarkastisk man än vill verka vara.

Bara att börja med frukost på altanen i grönskan bland begonior (?) och limeträd borgar ju för att dagen ska bli bra. När det dessutom bara finns vitt bröd och nutella att äta, är i alla fall barnen 100%-igt med på banan. Lyckligtvis fanns det i alla fall kaffe också. Då klarar jag nästan allt.

Löjligt idylliskt.
Faktiskt fortfarande ganska idylliskt.
”Det här tecknet betyder att man visar kärlek, mamma.” (Okej? Jag känner mig gammal.)
Nöjd? Inte ens förnamnet.
Okej, att berätta för dem om bed bugs (vägglöss) och hur de beter sig (gömmer sig i närheten av sängar) var möjligen inte bara bra.
Men så länge vägglössen är så här söta, kan jag ta det.

Barnen hade (surprise surprise) bara en önskan för dagen. Att gå och bada. Med 30 grader i luften, nästan lika varmt i vattnet och bara 25 meter till stranden verkade det dumt att motsätta sig den önskningen. När vi i badkläder var på väg ut genom dörren blev vi dock bjudna på välkomstdrink av värdparet, som vi inte träffat tidigare, eftersom vi igår ju bara hade sms-kontakt. Det var både vi och ett trevligt skotskt par som fick svinstark raki som frukostaperitif. Jättetrevligt och många bra tips fick vi. Även barnen uppskattade verkligen att sitta och prata en stund så de slapp komma för snabbt till stranden. (Haha, självklart inte, men vi är ju pedagoger, så lite godis rådde bot på stressen…)

Att höra Inna utan problem konversera på engelska är fortfarande såå coolt. Vi har redan flera gånger fått frågan ifall svenska barn lär sig engelska i förskolan, och Innas eget svar på att hon är duktig är helt klart det bästa: ”Yes, I’m supergood.”  Jag har dessutom idag insett att även Mimi har en naturlig fallenhet för språk. Jag borde ha fattat tidigare, men jag har bara skrattat överseende åt hennes ”Skojad!”.  Idag slog det mig att det är helt logiskt. Lura och skoja betyder ju i princip samma sak, och man kan säga ”lurad!”, alltså kan man givetvis säga ”skojad!”. Hon är bara lite före sin tid. Eller kanske lite efter, eftersom man tydligen enligt ett föråldrat uttryck förr kunde säga ”han skojade dem på 1000 kronor” (SAOL).

Värdparet verkade jättegulliga och skickade, förutom den starka rakin, med oss en flaska hemgjort vin och så fick vi låna en uppblåsbar fåtölj som låg under trappen. Det blev med andra ord ett ganska maffigt ekipage som begav sig mot vattnet. Vi var givetvis tvungna att ha med både krokodilen och luftmadrassen också, förutom fåtöljen.

På stranden finns (dyra) strandstolar och parasoll, men även gott om plats att lägga ut sina handdukar (och luftfyllda attiraljer) precis vid vattnet. Bara detta är en sådan fördel i dagens i-landsproblemfyllda samhälle, där man har så många dyra och snudd på livsnödvändiga grejer (typ telefoner) med sig till stranden att man sällan kan bada tillsammans, för någon måste passa grejerna (som vanligtvis befinner sig något hundratal meter borta på en knökfull strand). Nämnde jag dessutom att det är galet skönt att slippa sand?

Med tanke på att vi allihop badat mellan fyra och fem timmar idag, hade ovanstående scenario varit ganska tråkigt. Vi har verkligen legat i vattnet nästan hela tiden, och de 25 grader jag skrev om igår, måste vara minst 27-28 ändå med tanke på hur lätt det är att doppa sig och ligga i.

Äntligen en lek som jag 100%-igt gillar. ”Mamma, du ska ligga i fåtöjen, så ska jag bogsera dig!” YES! (Jag och Inna är där i bakgrunden, Mimi kraschade bara bilden.)
Peter tar sin papparoll på allvar. Självklart måste barnen lära sig ”tusen nålar”.
En av väldigt få stunder på stranden i stället för i vattnet. Tur att vi inte hyrde dyra strandstolar. (Vet inte om jag har glasskladd på linsen, om telefonen är lite överhettad eller om simmigheten i bilden helt enkelt beror på lullegull…)
Glass för vuxna… (Nej, faktiskt ingen sprit, men shit vad mycket socker. Inget jag behöver köpa igen.)
Redo för snorkling (nåja, utan själva snorkeln , men ändå).
And she’s hooked!
Efter upptäckten av cyklop i kombination med kristallklart vatten såg vi inte mycket mer än bakhuvudet på Inna.
Uppenbarligen har de sjöodjur även i Kroatien.
Bara att erkänna. Jag är kär. Vita, fina, osandiga stenar överallt. Bara att gå ner och upp ur vattnet hur man vill, går bra att ligga i och följer inte med hem. Den perfekta strandpartnern! Okej, lite hård och kantig kanske, men hellre det än beskedligt lullegull ju.

Vid 16-tiden börjar vi känna att det kanske vore på sin plats med lite chill, speciellt eftersom Mimi faktiskt slocknat i min famn, så vi drar oss hemåt. Inna, som är vår främsta inom området, visar hur verkligt chillaxande går till. En dusch, favoritpyjamasen och en go film på telefonen på soffan. Oslagbart! Personligen föredrar jag dock en dusch, fuktcreme och ett glas vin på en ljummen altan. Få saker slår känslan efter att man duschat av sig salt, sol och eventuell sand efter en dag på stranden. Kan man dessutom gå och sätta sig utomhus i något som känns som kroppsvärme är man helt hemma. Typ rosaskimrande.

Chillalalalaxa

Jag kände ju igår att det var dags att återta kontrollen över provianteringen, så efter att ha njutit på altanen en stund, tog jag mig i kragen och tog en promenad längs strandpromenaden mot ”Tommys maximarket”. Jag passade även på att ta en omväg bortom hamnen. Egentligen är väl detta varken mer eller mindre än vilket annat turistställe som helst med en fin strand, en massa strandrestauranger, supermercados med jämna mellanrum och möjlighet att hyra båtar, få massage och köpa krimskrams, men känslan här är ändå så avslappnad att det känns speciellt. Det är lättillgängligt, enkelt och soft bara. Vi kommer definitivt att återvända. Oväntat, eller hur?  Det har vi aaldrig gjort förut.

Hamnen i Okrug, det lilla samhället utanför Trogir där vi bor.
För den som vill ha extra allt på semestern. 🙂
Vinet vi fick av vårt värdpar. Jättegott!
Eftersom Mimi i brist på andra leksaker kastat kotte hela dagen, köpte jag henne en boll i stället, vilket blev en riktig höjdare. Hon älskar den och vill bara kasta boll hela tiden. Med varierande resultat…

Att vara i Kroatien när Kroatien spelar VM-match mot Argentina är ganska speciellt. Under hela seneftermiddagen händer det grejer på andra sidan gatan på Club Papaya. Det flyttas ut en tv, dras en massa kablar, sätts upp högtalare och som grädde på moset, en grön cigarettgubbe, som uppskattas mycket av tjejerna. Med tanke på att det dessutom tjatats sedan de vaknade ur sömn/chill om att gå ner och bada igen, fick det givetvis bli ytterligare en runda ner till stranden efter middag. Att kunna gå till stranden i baddräkt vid 20.00 är lyxigt. Att hitta lediga platser en meter från vattnet är nästan overkligt. Att Kroatien dessutom vann med 3-0 känns bara naturligt i det flowet.

Tjejerna pratar med och imiterar den gröna mannen på andra sidan gatan. 😀
Mycket bättre än så här kan en fotbollsmatch inte bli. Storbilds-tv, solnedgång, barn som badar två meter ifrån bordet, en drink i handen, ljummet i luften…
OM en fotbollsmatch kan bli bättre än ovan, så är det i så fall så här, med egen utdragen tv och antenn och en gigantisk familjepizza på stranden. (Jag undrade varför det gick en kabel rakt ut på stranden, bakom restaurangens storbild. Detta var förklaringen. Underbart!)
Barn i solnedgång. Klassiker.
Mimi filurar som vanligt.
Klart att även barnen ska ha drink.
Heja Hrvatska!
Solnedgång utan barn. Också klassiker.
Mimi på en minut. Denna mimik! <3

Eftersom Mimi sovit en rejäl stund under eftermiddagen var det inga problem att sitta kvar i den ljuvligt ljumma kvällen och följa fotbollen och det härliga engagemanget från publiken på restaurangen. Man behövde varken förstå kommentatorerna eller ens kolla på matchen för att förstå vad som hände, det framgick med all önskvärd tydlighet ändå. Det kan svårligen ha varit bättre att faktiskt vara på plats. Undrar om vi kan förvänta oss samma inramning på lördag när Sverige spelar….

Efter att vi hämtat varsin telefon till Mimi och Inna kunde vi helhjärtat ägna oss åt att njuta av kvällen och fotbollen. Det var bara en gång (när Kroatien gjorde 2-0) som Mimi irriterat undrade om alla vuxna måste prata så högt. Hon hörde ju inte vad de sa på hennes telefon. 🙂

Vid 22 kände vi ändå att vi inte riktigt kunde sitta kvar längre, så då fick det bli lite kort chillaxande (av någon anledning sammanföll tiden med slutet på matchen…) i soffan innan sängdags. Sändningen på CMore låg uppenbarligen några minuter efter den lokala sändningen här, men vi märkte tydligt när det blev 3-0 trots att vår sändning inte kommit dit ännu. 😉

I morgon ska det enligt prognosen regna och åska. Blir det så tar vi nog en sväng till Split och/eller gamla stan i Trogir, blir det inte så kan vi nog inte motstå barnen innerliga böner om bad med cyklop respektive bad med boll. (Man kan väl ändå inte köra någonstans bara för att känna att man använder den fördyrade hyrbilen som stått stilla sedan vi kom hit… eller?) Enligt barnen är detta hittills helt klart den bästa semester vi varit på, och då verkar det rent onödigt att dra iväg dem på något de inte kommer att uppskatta lika mycket, för det betyder,  som alla vet. att vi inte heller kommer att uppskatta det speciellt mycket. Dessutom kommer vi garanterat att komma tillbaka hit, så hinner vi inte denna gång, får vi ta det nästa. Skön känsla. Nästan rosaskimrande.

Kroatien 2018. Dag 1. Resa och Trogir (Okrug)

Nå, hur var det nu jag skrev igår?  Att jag skulle skriva ett rosenskimrande gullelull-inlägg om hur bra allt gått idag, tror jag. Nu är ju gulle-lull inte min allra bästa gren, men överlag har det faktiskt gått rätt bra idag.

Man kan dock konstatera att ska man stiga upp vid 03.15 så är det bättre att gå och lägga sig lite tidigare än strax efter midnatt, och att det är dumt att hux flux ändra på rutiner som att det alltid finns välling till treochetthalvtårsmonstret när hon vaknar på natten. Att dessutom hålla fast vid principen ”sa jag nej först måste jag givetvis fortsätta säga nej” när det blir protester, drabbar samtliga i ett ganska litet hotellrum. Möjligen fler i närliggande rum. Nåja, det var ingen risk att vi skulle försova oss i alla fall.

Vi kom iväg enligt plan och allt löpte på smärtfritt och utan dötid. Vi körde till parkeringen, kom med första bussen utan att behöva vänta, checkade in, var på toaletten, droppade bagaget, gick igenom säkerhetskontrollen, var på toaletten igen med nästa barn och gick direkt till gaten där vi omgående fick borda. Vi hann inte ens köpa en dricka. Jättesmidigt, men tänker man lite längre undrar man givetvis vad som hänt om det blivit strul eller väntan någonstans… Nu blev det inte det, men om… Till och med flygresan gick på två timmar i stället för de planerade 2, 15. Passkontrollen i Split var en flaskhals, men vi har varit med om värre. Väskorna kom direkt och sen var det bara bilen kvar. Den så mycket billigare bilen än den vi initialt bokat. Där tog det stopp. Det såg lovande ut med en kort kö som dock visade sig ta eeeevigheter och sedan staplades kostnaderna på stackars Peter, som var den som lite smidigt skulle hämta ut bilen medan jag höll tjejerna upptagna med varsin croissant. Jag hann dricka upp både mitt eget och hans kaffe och den billiga bilen blev inte lika billig när det dels hävdades att vi  inte hade någon försäkring (vilket jag visst tror att vi hade, men inte tusan hade jag lusläst det jag bokat så väl att jag med säkerhet vågade hävda det), dels att vi skulle betala för extra tid för att vi hämtade för tidigt eller skulle lämna för sent (oklart vilket). Till slut betalade vi bara för att komma därifrån, så nu har vi tydligen både försäkring och gratis färjeöverfart till Brac. Jag är skeptisk. Känslan av att ha blivit grundlurad är lagom kul, så det var i alla fall trevligt att vår inte-så-billiga hyrbil visade sig vara snudd på splirrans ny och ha all upptänklig teknik. Inklusive en lättmanövrerad GPS, vilket i hemlighet retar gallfeber på Peter som investerat både tid och pengar i en ny. Som han så klart har med sig…

På väg från Malmö kl. 04.00. Alltså ögonen…. om de är själens spegel så säger min själ väldigt tydligt att det blev för få timmars sömn i natt. 😀
Inna ser inte riktigt sin själs spegel…
Bäst att hålla i sig ordentligt. (Efter att 15 gånger ha frågat om vi ”lyftit”, blev det väldigt uppenbart för henne när vi faktiskt gjorde det.)
Vår välförsäkrade hyrbil som åker gratis till Brac… (Lyckligtvis blev det faktiskt ändå billigare än avis-bilen jag först bokat. Inte mycket billigare, men i alla fall billigare. Principiellt viktigt på något sätt.)

Efter den dåliga känsla som hyrbilstjafset framkallat var det väldigt positivt att det redan vid avfärd från flygplatsen ramlade in ett sms som talade om att nyckeln till vår lägenhet låg i den gula vasen på den vita hyllan 😉 och att det bara var att checka in, trots att klockan bara var runt 10. Vi körde direkt dit och blev även då positivt överraskade. Lägenheten, Villa Naranca, är rymlig och har det mesta man kan behöva. Visst, mattorna och vissa av möblerna har sett bättre dagar och det satt en kackerlacka på trappan och hälsade välkommen (uuurk), men trädgården är ljuvlig med massa grönska, lime-träd och en stor terrass, och med tanke på vad vi betalar (ca 2300:- för tre nätter) var det absolut bättre än förväntat. Dessutom är läget helt perfekt, bara 30 meter från stranden med både restauranger och affärer precis runt hörnet.

Vi ägnade ingen tid åt uppackning, utan lokaliserade bara baddräkter, solskydd och handdukar innan vi begav oss över gatan till stranden. Så himla härligt att  ha det så nära och inte behöva dra med packning som ser ut som om man ska vara på hajk i tre veckor (där kom det igen), men möjligen kände vi oss som lite dåliga föräldrar när vi insåg att barnen dels inte hade några badskor (nödvändigt), dels inte ätit frukost. Chipsen på planet räknas nog inte… eller?

Å andra sidan är det lätt att känna sig som bästa föräldrarna ever när man som badkrukeförälder kan ligga i vattnet och leka med barnen precis hur länge de vill. (Nåja, nästan, för det är ju sällan det finns någon bortre gräns för badsugna barn, men nära nog i alla fall.) Det är nog inte 28 grader, som någon skrev igår, men när både jag och Peter badar utan knot är det i alla fall minst 25. Och, Carro, vattnet är precis så kristallklart och härligt som du sagt. Helt fantastiskt!

Fördelen med att inte ge barnen någon frukost är att de för en gångs skull äter riktigt bra när de väl får lunch. Vinnande koncept? (Ölen var dock till mig. Tydligen lokal.)
Bildbevis: Peter badar. (Fullängdsvideon som visar hur lång tid det tog för honom att doppa sig finns snart i en videobutik nära dig. 🙂
För sakens skull: bildbevis på att även jag badar. (Att Inna gör det – hela tiden – känns överflödigt att nämna.)
Så här ska semester vara!
Lilla fixar-Mimi. Hon lever sitt eget lilla liv även på stranden. Hon fixar och trixar, ändrar, går och lägger sig, byter ställning, fixar kudde, ändrar ställning, tar av sig tröjan, lägger över sig en handduk, byter ställning, viker ihop alla handdukar, brer ut en ny handduk, går ner en sväng till vattnet, kastar några stenar i vattnet, badar lite, lägger sig på handduken, ändrar ställning, ändrar ställning igen, tar en ny handduk, småpratar för sig själv, får ett psykbryt och börjar gnälla om något helt ovidkommande, börjar med något helt annat och är lugn och harmonisk igen. Om och om igen. En intressant personlighet. 🙂

Efter att helt utan genomtänkt plan (det gick minsann det också) åtgärdat både mat- och skobrist, besökt två olika ställen på stranden och badat så länge vi vågade med tanke på solen, tyckte vi att det var dags att ”chillaxa” lite. Enligt Inna är detta den bästa av två slöa världar; att chilla och relaxa. Fråga mig inte om den exakta definitionsskillnaden, men jag gillar uttrycket. Och jag är bra på det. Den enda som övertrumfar mig är nog Inna själv. Hon kan chillaxa, den tjejen. Efter fyra timmars bad och lite snacks chillaxade hon sig till tre timmars oplanerad sömn. I ärlighetens namn somnade jag också, så det fick bli Peter och Mimi som fick proviantera. Vad det blev till middag? Vitt bröd med Nutella….  Jomen.

Chillaxandet personifierat.
Är det VM så tittar man. Så är det bara. Med ett CMore-abonnemang och en Chromecast (Peters idé, äras den som äras bör) får vi dessutom svenska kommentatorer, vilket underlättar, eftersom kroatiskan är lite rostig.
Utsikten från terrassen kl. 20.00. Ljuvligt.
Till och med när den agerar torkställning, känns terrassen ljuvligt inbjudande.
Sjöborrar väcker både fascination och rädsla.

Hon tar chillaxandet till en ny nivå.
Inna äääälskar, enligt uppgift, att äta på stranden.
Hon var så djäääädrans glad och lycklig tills jag fick fram kameran…
Även om jag gillar lägenheten delar jag nog inte innehavarens känsla för konst. Är det Voldemort?
”Mamma, det är så mysigt här ute och myggen kan inte sticka mig för jag har ju pyjamas…” (She’s in for a surprise.)

Hyfsat rosaskimrande inlägg för att vara jag ändå! Får se om känslan håller i sig. Enligt Inna ska vi bada ännu längre i morgon än i dag, så möjligen blir det blåskimrande i morgon.. 🙂